Bukefalos arkiv
Bukefalos
Tillbaka till Bukefalos
Diskussion-98 | Underforumet

Vilket tempo....


Vilket tempo...., Maja, 19:26:39, 98-05-23
Till Maja ang. tempo...., Eulalia, 05:17:02, 98-05-24
Eualia...., Maja, 10:04:19, 98-05-24
Vidare ang. tempo..., Eulalia, 20:13:23, 98-05-24
Maja...., Eulalia, 20:37:01, 98-05-24
Har väl haft oturen...., Maja, 22:37:00, 98-05-24
Vilket tempo....
När jag tränar långdistans håller vi ett jämnt tempo. Lugn trav i huvudsak. Där underlaget tillåter (riktigt mjukt) galopperar vi lugnt och där underlaget är för hårt (asfalt eller otroligt stenigt) skrittar vi. Det jag tycker är svårt på en distansritt är att hålla mitt träningstempo. På mina två ritter har jag upptäckt att många rider ojämnt tempo. Då håller jag in min häst och de försvinner iväg (för att det går för fort) och när vi travar igång hinner vi efter en stund ifatt. Min häst blir väldigt stressad och kan inte gå lugnt. Är det ofta så att man har väldigt olika tempo som är idealiska för hästen och hur lär man hästen att ta det lugnt och gå i sitt eget tempo. Har någon några bra tips?
Hälsning Maja

av: Maja   e-post: benman@swipnet.se   kl. 19:26:39, 98-05-23
Upp
Till Maja ang. tempo....
Hejsan !!
Gick det bra på nybyggetritten !??
Hoppas det, det var väl clear round väl ???
Nåväl, ang. att det är svårt att hålla sitt träningstempo har väl lite med orutinen att göra tror jag.
När både du o Pazo har genomfört några ritter så kommer ni nog att kunna slappna av.
Det är tyvärr så att på alla korta ritter så är det många stressade hästar o även ryttare med för den delen, som gärna hakar på varandra o tempot trissas upp.
Sen går det inte att flänggaloppera överallt o det är då du kommer ikapp dom igen, eller hur??
Nåväl, håll dej till ditt förutbestämda tempo o träna på att bibehålla det, det gäller ju även för Pazo att lära sej att spara på krafterna.
Vilket han kommer att göra, det har jag redan märkt på Ecco, vi har ändå inte ridit sååå många ritter ännu.
Fast det är ju klart jobbigt om han så fort han kommer ikapp några hästar börjar ligga på.
Då är det inte så roligt att behöva slita o dra hela tiden, jag brukar ta det ganska lugnt första rundan o sen efter vetgrinden öka lite, då har det oftast blivit lite lugnare oxå.
Var sen inte rädd att prova o låta honom bestämma tempo själv ibland, utan att det blir gasen i botten förstås... :-)
Men du kommer att bli varse på 5 milarna sen (tävling) hur det rids där...förskräckligt...det är full galopp från början till slut, inge´kul alls, men då ligger dom värsta rejsputtarna först ändå, så då spelar det ju ändå ingen roll.
Håll du ditt lufsartempo nu, så ska du se att du kan debutera till nästa år på 8 mil!!
Jag håller tummen för dej !!!
Lycka Till på Vättenritten, du får hemskt gärna skicka ett svar o berätta hur det gick !!!
På återhörande !!! :-)
M V H eulalia

av: Eulalia   e-post: eulalia@algonet.se   kl. 05:17:02, 98-05-24
Upp
Eualia....
På Nybygget gick allt perfekt. Vi travade på, med hästar galopperande förbi och sedan när de skrittade travade vi ikapp och om i lugn takt. Så första sträckan blev lugn. Före andra sträckan pulsade vi igenom väldigt snabbt och kom iväg före de som ridit runt oss och såg inte en häst på hela sträckan. Han fick då välja sitt eget tempo (vårt träningstempo) och sista milen var det härlig mjuk väg och då galopperade han friskt. En perfekt ritt...men mest för att vi red själva andra sträckan och det är ju inget svårt (48 i puls både i vetgrinden och vid målgång).
Sedan var vi på Kinnekulleritten och det var då jag fick problem. Vi försökte hålla vår lugna trav första sträckan...då går det inte att skritta mycket, för då hinner vi inte. De som var runt mig red skritt, rask trav och galopp. Jag lät dem försvinna i traven och galoppen...men sedan hann vi ifatt i vår trav när de skrittade. När jag skulle rida förbi satte de igång att rida trav...då ligger han på och tävlar. Då var det att välja mellan att skritta igen eller rida stressat (med klockan tickade). Så det var inte lätt. Vid ett tillfälle när de försvunnit en bit och jag satte igång i trav satte han av i fyrsprång och det var på en grusväg som vi ej brukar galoppera på. Han fick en muskelsträckning efter två mil och jag fick ledande gena tillbaka...så var det med den ritten.
Nu efter två veckor mår han finfint...såg bra ut redan dagen efter, men han fick vila en vecka. Igår red vi tre mil i jämnt tempo på tre timmar...sådär alldeles perfekt, med en häst som knappt var ens svett när vi kom till stallet. Så det är bra härligt.
Det jag vill göra nu är att genomföra 5 mils tävlingar på maxtid, men det är svårt om det blir som på Kinnekulleritten. Funderar på att vid masstart låta alla försvinna iväg i 5 minuter och sedan rida som vid träning, då kan vi ju genomföra, men att rida så kan vi ju...skall man kanske försöka träna honom till att gå lungt med andra runt? Vad tycker du?
Hälsning Maja

av: Maja   e-post: benman@swipnet.se   kl. 10:04:19, 98-05-24
Upp
Vidare ang. tempo...
Hej Maja !!!
Vad kul att det gick bra för dej, men lite tråkigt på kinnekulleritten kanske.
Det lät bra att det inte var stor skada skedd, man lär som sagt hela tiden.
Jag håller med dej om att du borde testa att lägga dej sist vid nästa tävling, för på tävlingarna så rids det ju som faan om du ursäktar uttrycket.
Jag red 5 mil på karolinerritten förra året och det var full gas från början till slut.
Jag tror att den tjejen som vann red 5 mil på 2 tim o 40 min !!!
Nä, min plan är mycket lik din, långsamma tävlingar första säsongen, helst på maxtid o för att skaffa sej rutin, även för att hästen ska lära sej att spara på krafterna, plus att springa energisnålt.
Ecco verkar ha förstått en del faktiskt, när värsta stirret har lagt sej efter ett par mil så är han jättetrevlig o det är inga problem att lugnt rida förbi där det går.
Men jag har upplevt att vissa inte vill att man rider förbi, fast det är dom själva som är oförmögna att hålla ett jämt tempo.
Så fort man börjar komma ikapp så tjohoo iväg i galopp, o så där håller dom på, väääldigt frustrerande, pållen vaknar ju till direkt o tycker jasså är det täby galopp nu !!??
*suck* men jag börjar få lite kläm på det nu, tänker om det går försöka starta ganska långt bak eller sist om det går.
Lite jobbigt om det är massstart förstås, men men träning ger färdighet.... :-)
Jag tror att det enda man kan göra är att fortsätta som man planerat o vidhålla sitt tempo, ju fler distanser man rider o ju fler hästen går så lär sig båda så småningom.

Det enda jag har märkt ibland är att Ecco har en förmåga att dö lite utan draghjälp, men det får inte vara ett helt gäng för då ska det tävlas, så jag jobbar på att det ska gå att kombinera, pust, pust !!
Men man får lite ont i sina armar efter ett tag, han är lite olydig när han ligger på, struntar gärna i förhållningarna o tycker vaddå? vill du nåt !?? hmmm, men det är ju bara att jobba på...
Hur har det gått med hinknissarna förresten, du hade väl inga med körkort eller hur var det ??
Jag kanske blandar ihop allting, nåväl, jag håller i alla fall tummen för er !!!
Ska du rida karolinerritten förresten? ska nissa åt en kompis då, eftersom Ecco är indisponibel, troligen för resten av säsongen, hon ska nog rida 5 mil tävling, ifall du behöver hjälp, det är alltid bra med lite extrahjälp här o där !!! :-)
På återhörande o ha det fint!!
M V H eulalia

av: Eulalia   e-post: eulalia@algonet.se   kl. 20:13:23, 98-05-24

Upp
Maja....
Hur skulle det va om jag svarade på dina frågor oxå då....
Jag är lite förkyld, jag får skylla på det :-), det kan vara idé att ha sällis med nån som tänker rida i samma tempo som du, syrran red folkareritten i höstas o hittade där en tjej som absolut inte heller var intresserad av att gasa som en dåre runt.
Det är aldrig fel att att fråga runt lite, jag tycker att det märks på en gång vilka som är inställda på att gasa o inte.
Det gick i alla fall jättebra, fast hennes pålle blev lite förbannad på Ecco en gång o sparkade efter honom, men han missade nästan, det blev inget mer än ett skrapmärke, men i alla fall.
Jag o hennes man gjorde sen sällskap o hinknissade, så även jag fick sällis !! :-)
Det var helt okej, så varför inte prova, alltid värt ett försök, sen så blir det ju så att man en del sträckor har sällskap o vissa inte på dom längre, så det är nog inte fel så här i början att prova med både och...
....undrar varför mina meningar blir så långa...:-)
jahaja, hej hopp igen da´ !!!
eulalia :-))

av: Eulalia   e-post: eulalia@algonet.se   kl. 20:37:01, 98-05-24
Upp
Har väl haft oturen....
...att ha sällskap med varmblodiga travare. Inte för att jag har något emot dessa vackra och starka hästar, utan för att Pazos trav har något emot deras. Det går ju bara inte att trava tillsammans, han blir oerhört stressad. Så det var då jag beslöt att bli efter. Har tänkt mig tävling eftersom jag i masstart kan välja att rida iväg sist, för 10km/h tempo är inget problem...lagom och bekvämt. I clear round kan man ju hamna var som i gruppen.
Hinknissar är lite svårare...men det löser sig. Skall rida Vätternritten solo...går bra (bättre än att släpa med hela familjen som jag gjorde till Kinnekulleritten och därmed blev totalstressad av det - tre barn och en man som inte kan något om hästar). Skall nog rida Karolinerritten, så det vore trevligt med hjälp. Har hinknisse för Vasaritten och tar med maken med. Så det börjar att lösa sig...dessutom behövs det inte folk utmed banan med vatten. Han är inte så intresserad av vatten föränn han har gått första sträckan.
Ja...på dig låter det som om det inte är så ovanligt med denna stress och att man får lära sig att hantera den...en halt häst andra ritten är kanske en nyttig lärdom.
Du får gärna e-maila mig om Karolinerritten...vi måste åtminstone säga hej och hjälp vore trevligt :-)
Hälsning Maja

av: Maja   e-post: benman@swipnet.se   kl. 22:37:00, 98-05-24
Upp

Copyright © Shero, Gunnar Eriksson.