...Finns det nåt värre? Föräldrar som aldrig riktigt lyckats med sin egen ridning, försöker gottgöra det på ungen, köper en (minst) kanonponny till ungen innan den ens lärt sig säga "häst"...Ungen, vare sig den vill eller ej, blir runt stjutsade land å rike för att vara med på varenda tävling (detta förrekommer främst i hoppningen). Ett praktexempel var för ca 1 år sedan då "min" klubb arrangerade ponnyhoppning. Det kom ekipage från hela norden. Visst fanns det många duktiga barn, men majoriteten var ungar med hispiga mammor som inte kunde rida (barnen alltså). Jag höll ett extra öga på en supermysig ponny, ni vet en sån där ljusgul,lite knubbig, urgullig som hoppade som en gud. Ungen som ägde den skulle sitta upp. Problem ett, hon kunde inte sitta upp, och tävlade 1 å 30 hoppning, ojdå. Tränaren kom och slängde upp henne. Så skulle det ut i paddocken och ridas fram. Ungen såg vettskrämd ut. Hästen gick som den behagade med huvudet bland molnen och det var helt klart han som bestämde tempot. Mamman stod brevid tränaren och såg hispigare ut än någonsin. Så var det dags för tävling. Jag missade tyvärr "mitt" ekipage, men råkade stå vid utgången när ungen ridit klart. Det hade väl inte gått så bra antar jag för ungen var rödgråten. Mamman (som jag antog skulle pjoska lite me ungen).´kom med raska kliv fram till sitt barn:- Du får inte låta honom dra sådär före hindren!- Var med mer i svängarna!- Och för sista gången, Ge Eftergift!!mm.mm, mamman stod och storskällde på ungen som vid det här laget höll på att ramla av ponnystackarn. I ett dystert led vandrade först en arg morsa, sen en rödgråten unge på en svettig liten ponny, och sist en olycklig tränare upp till stallet. Och tror ni att ponnyn fick ens en klapp? Nehä! Han fick stå i sin transport medans ägarna gick för att fika, Hu jag ryser! Sedan gick jag för att pigga upp mej lite i Cafeterian, ha vilken lögn! Där var det om mjligt ännu värre, föräldrar och ungar samt tränare satt och glodde surt på sina konkurenter, medans de diskuterade ungens fel och brister....Jag lovar och svär! Mina barn ska inte få sin första ponny innan de vet vad som är meningen med hästar, nämligen att hästen ska må bra och att det är roligt att ta hand om våra 4-benta vänner.
Efter åtta år av ponnytävlingar på eltinivåkan jag bara hålla med. Framförallt inom hoppningen (det är nog lättare där att köpa en duktig ponny och få snabba framgångar..) var det förskräckligt. Tror dock inte att det handlar om att vänta med att köpa ponny tills BARNEN förstått vad det handlar om utan att FÖRÄLDRARNA borde sänka sina ambitioner å barnens vägnar. Mina föräldrar var som tur var väldigt vettiga och det var aldrig snack om att de pressade eller blev arga på tävlingar.Jag vet en "hopp"-pappa som köpte flera dyra ponnyer till sin dotter och det gick bra för henne också. Men det var en del bråk och tandagnisslan på tävlingar ibland och pappan erkände en sen kväll för min pappa att det enda roliga han hade var dotterns tävlingar och framgångar. Han hade ett jobb han avskydde, men kunde inte sluta för han tjänade så mycket på det. Tala om att leva genom sina barn. Vad hade hänt om hon inte tyckt det var roligt att tävla längre?
Det värsta är att det är föräldrarnas fel. De stackars barnen kan inte hjälpa att föräldrarna själva inte lyckats som barn. Så snälla skyll inte på ungarna.
Jag är livrädd på våra ponnytävlingar.Vågar knappt titta.Jag är mest rädd att både hästar och ungar ska skada sig allvarligare än vad de gör.Hästarna flänger runt banan i 140 km/hmed ungar som inte ens kan sitta upp själva så att sanden dånar i manege-väggarna. Huvva !Det är konstigt att det inte händer fler olyckor. Och om det gör det, vem får skulden ??? Hästen naturligtvis...Vad ska man göra ???Jag blir galen på dessa idiotiska föräldrar.
...det är klart att ungarna inte kan hjälpa att deras förräldrar tvingar dem att tävla, köper ponnyer åt dem med mera. Men ungarna blir ju (tack vare föräldrarna) bortklemade, de får lixom inte del av allt det roliga som finns i att vara skötare, sedan fodervärd och tillslut kanske äntligen få en alldeles egen ponny!
Men i gengäldär det väldigt få¨som klarar att rida häst sen. Två anledningar:1: Kan inte rida, har bara åkt runt på sin ponny2: Är van vid snabba frangångar och tappar intresset.Hur många har lyckats?!Malin Baryard och Sanna Rehgård?!
Helena Hultberg, Emanuelssons och Jens Fredriksson red ponny på "min tid" liksom i stort sett samtliga unga, duktiga hoppryttare på stor häst idag.Inom dressyren tävlade jag t.ex mot Britt-Marie Henningson, Pernilla André, Gunilla Nyman och Gielens som alla rider svår dressyr idag.Jag kan alltså inte hålla med om att det inte blir något av ponnyryttarna. Visst finns det de som tröttnar och aldrig lär sig, men det är inte så dumt att få rutin på ponny i höga klasser. D-ponnyerna kräver mycket ridning nuförtiden och är väldigt lika stora hästar.Kan också påpeka att Sanna Regårdh verkligen inte var någon vidare ryttare när hon hoppade B-ponny (fick två jätteduktiga som alltid gick med huvudet i vädret och småskenade runt banan - hon hängde med och styrde), men hon är duktig nuförtiden.
På min ridklubb,är det exakt samma sak. Ungarna får lixom inte "kämpa" sig till hästen...Jag tror i alla fall att man uppskattar sin häst mer i så fall. Men det kanske är för at jag är lite avundsjuk på dom som får hästar bara dom ber om det, medans jag själv har fått gå den långa vägen, ja i alla fall den lite längre...
Dessutom är det synd om barnen som är rädda innan tävlingar för att deras förräldrar har så stor press, jag känner flera av dem...
Och för att inte tala om ponnyn, alltid, alltid är det hästens fel om den river eller inte klarar det där bytet på en gång...
Jag tycker mest synd om dem att de inte får längta lite, allt blir serverat och då blir det inte lika kul. Jag menar, vad är roligast, att få en ponny som inte är en stjärna och sen rida upp den till medelsvår, eller att få en EM-ponny som man kvalar till SM på raskt bara man gör som dyra tränaren säger åt en?Och vad är roligast? Att ha en ponny som man pysslar med och gör saker med de andra i stallet, eller att aldrig ha tid att pyssla och gosa med ponnyn för man har fyra stycken som ska ridas enligt schema efter skolan och mamsen har redan mockat och gjort i ordning mat och lilla sköttjejen har ryktat och sadlat???
Det var så jag menade, när jag skrev "kämpa lite". Jag vet en tjej som rider i svenska ponny-dressyr-landslaget,hon får inte vara ute om kvällana, inte röka, det kan ju skada hästen, får INTE ha med sig kompisar till stallet, dom kan ju bär på nån smittsam sjukdom som kan smitta ner hennes små tjusiga ponnysar eller ännu värre dom kanske får för sej att provrida hästarna och då kan dom ju bli sabbade för livet, jag hatar att säga det, men det är bara en häst. Hennes duktiga lilla flicka kan väl rida till sin ponny på en halvtimme igen om det skulle vara så... Dessutom får inte tjejen vara med andra olämpliga vänner som kan ha dåligt inflytande på henne, ve och fasa ungen kanske blir kär i en kille, och vad gör morsan då med 4 toppponnysar som hon har vigt sitt liv åt? Nej, nej här är det mamsen som bestämmer kompisar... Hur tor ni tjejen mår?? Hon är lite underlig, och vad kam det bero på? Inte på mamman väl?? Detta kanske är ett extremt fall men jag vet vem tjejen är och precis så här har hon det...
...en bok som är jättebra som handlar just om föräldrar som vill uppfylla sin barndomsdröm via sina barn så tycker jag att man ska läsa Rosettjakten av Nan Inger Östman. den är jättebra, går nog att låna på dem flesta biblioteken !Läs den !
...måste ni definitivt läsa ja!! Här kommer inledningen (urklippt från en gammal recension jag skrivit om Rosettjakten). Kanske luras någon i väg till biblioteket?!
"-Jag hatar honom, hatar honom, hatar honom! Med huvudet nerböjt mot snögloppet rusar hon över den tomma parkeringen och rycker upp dörren till lastbilen. Det är bråttom, fruktansvärt bråttom. Fumligt sliter hon av sig jackan. Vänster hand är nästan obrukbar och värker med vassa hugg när hon krånglar på sig en tjock varm tröja. Med ena foten i stövelknekten och den andra som spjärn segdrar hon de fuktkalla fötterna ur stövelskaftet och skalar av sig de våta byxorna som klistrar sig mot hennes lår. Hela tiden lyssnar hon spänt ut mot parkeringen, men snön kväver alla ljud, det är bara vinden som hörs. På med jeans och torra raggsockor innan hon kliver i gummistövlarna och drar på sig dunjackan. En hastig blick i spegeln. Håret hänger i testar över axlarna, ansiktet är flammigt och smutsigt. Honser inte klok ut. Hon känner sig inte klok heller. Men hatet bär. Vad som än händer, kommer hon aldrig att förlåta honom. Mycket har hon tålt, men nu har hon fått nog. Bort ska hon, innan han hinner få tag i henne. Kläderna har hon dumpat på golvet. Där kan han gärna hitta dem när han tar upp jakten. Där har han hennes barndom i en nersölad hög."
Men herregud du som skrev att Sanna Regård inte red så bra på sina B-ponnys! Hur gammal var hon då!??? 10, 11 år!! Vem rider som ett proffs då??? Red du jättebra från första stund du satte dig på en häst??? Och det kanske är många som tävlar nu som bara har det här som hobby! Har du tänkt på det. Det är kanske därför de inte fortsätter.De kanske inte har samma mål som tex Malin Bayard. Man kanske inte hinner för att man pluggar vidare tex.Men nu till det det här egentligen skulle handla om, föräldrar som har kul genom barnen. Det kan ju absolut inte vara kul för dom. Men det är nog inte så kul för Prinsessan Madelen. När det står STORA rubriker så fort hon ramlar av m.m..
Måste bara få berätta en sak. Här där jag bor finns det en 6-årig liten tjej som tävlar en 5-årig B-ponny i ungponnyklasserna. Dom har hoppat upp tom LB på regional och dom får rosett varenda gång. Snacka om att den ungen kommer att bli nåt!!
14. Det kan inte vara så att ungen har en bra ponny?
Jag menar inte att alla barn under 10 måste vara dåliga, men 6 år, jag tycker att det låter rättså ungt... Fast i å för sig, min syster är 9 och hoppar oxå LB regionalt, men hon kan inte mycket dressyr, typ få ner sin ponny på tygeln, ibland, Men ponnyn är en djävel på att hoppa. Men om man börjar tidigt så visst har man bra förutsättningar att komma nån vart...
Ang. det du skrev. Hon måste ha en mycket hoppbegåvad ponny. För att hon får rosett varje gång betyder inte att hon kommer att bli något, det vet vi inte än. När en ryttare är så ung är det ofta ponnyn som gör arbetet, även om ryttaren kan få ponnyn att kröka nacken. Om hon är en duktig ponnyryttare, kolla in henne under 13-15 års åldern.
Sedan är det ofta så att ponnyryttare får lära om sin ridning när de kommer till stor häst - Det finns förståss flera undantag.
Diskussionen här rör sig väl kring barn som får duktiga ponnyer, eller hur? Och i det sammanhanget skrev någon att de barnen inte lärde sig rida stor häst och tog upp t.ex. Regårdh som ett undantag. Men vad jag sa då var att hon visst fick mycket bra ponnyer och inte direkt fick kämpa för rosetterna fast hon inte red något vidare, men att hon ändå rider bra nu. Hängde du med på resonemanget? Bara för att man får små tävlingsmaskiner till ponnyer som liten betyder INTE det att man inte kan bli bra på stor häst. Självklart är alla nybörjare från början. Men mina föräldrar var mycket bestämda med att vi skulle lära oss rida INNAN vi åkte ut och tävlade och det innebar att vi red våra små B-ponnyer PÅ TYGELN med full kontroll på vanligt tränsbett och vi fick inga dyra, färdiga ponnyer. (inom parentes vann jag dressyrSM på B-ponny 1982 och startade hoppSM samma år på en ponny som inte hade tävlat alls när jag fick honom). Jag har inget som helst ont att säga om familjen Regårdh för övrigt - jag har inte träffat någon av dem på femton år. Det är bara jättekul att det går bra för dem.
Tror du de vill att alla ska veta vad de fick för Ballybin??? Har du frågat om du får säga det till andra?? Jag tycker det är oschysst att säga så där till alla. De kanske inte vill att det ska komma ut, eller hur..!! en tanke bara...
TDT: vad är det man får lära om?? Det är ju SJÄLVKLART att alla hästar är olika att rida, även ponnyer. Det fins många lättridna hästar som det finns många svårridna ponnyer.....Bara för att det är en ponny behöver den inte vara lättriden!!
Jag tror det handlar mycket om avundsjuka här. Det är så att en del har pengar som gräs. Och då kan de ju köpa SM-ponnyer. Varför får de inte gjöra det då....' Jag vet några som får många bra hästar, men dom tycker om att tävla (ungen alltså) och det gåt relativt bra för dem oxå... Så jag vet faktiskt ingen som inte tycker om att rida som rider pga föräldern. Men..MEN jag vet föräldrar som blir jättearga när ungen gör någor fel m.m....eller endel som håller sig borta när det går dåligt men så fort ungen har vunnit så går det stolt bredvid ungen.... En sista sak...INGEN KAN RIDA JÄTTEBRA FRÅN BÖRJAN Det tar tid att lära sig, och en del har mer talang än andra, precis som i alla andra sporter........
Man behöver väl inte smyga med pengar?! Tycker bara att det är mycket pengar över huvudtaget i hästsporten.. 'Alla' hästmänniskor vet redan om det här omkring.
Det är skillnad på ponnyer och stora hästar! Framförallt de mindre ponnyerna, B-ponnyerna, klarar av att hoppa rejäla banor utan att kunna ta halvhalter eller någonsin gå i rätt form, med en lite tjej på ryggen som bara styr och hänger med (och gärna har pelham eller pessoa för att få stopp på hästen). Det fungerar inte alls på stor häst. Ju större ponnyerna blir desto mer "ridning" kräver de när man hoppar så naturligt lär man sig rida bättre och ha mer kontroll efterhand. Det här är inte fördomar från min sida - ut och titta på vilken ponnyhopptävling som helst så ser ni B-ponnyer som galopperar runt i ett tempo som skulle få vilket halvblod som helst att störta in hindren.
Den här diskussionen verkar handla dels om avundsjuka på barn som får dyra hästar och dels om att man tycker synd om ryttare med jobbiga föreldrar som kräver att de tävlar på elitnivå. Jag tror att det är en väldigt liten del av alla ponnyryttare som tvingas till att tävla och inte tycker om det, om man ska kunna komma till t ex ponny SM så krävs det ju att man kan rida och man kan inte tvingas att lära sig något.
Jag skulle aldrig byta bort min häst mot en dyrare, bättre, men jag ser inget fel med att köpa hästar för 100-tusentals kronor - för att vinna måste man kunna rida oxå...
PS. Vem av er skulle säga nej, ärligt, om era föreldrar erbjöd sig att köpa en dyr svårklasshäst åt dig???
1. Jag skulle inte köpa en svårklasshäst, även om jag hade pengarna för det jag tycker är kul med ridning är att utbilda mig själv och hästen tillsammans. Ta rosetter är sekundärt i sammanhanget. Jag kommer nog att rida svår (dressyr) om många år, men då för att jag själv lärt mig tillräckligt för att kunna lära hästen det. Det är vad som ger mig tillfredsställelse i ridningen. 2. Jag har tävlat ponny i nio år och det är MÅNGA föräldrar till barnen på toppnivå som är VÄLDIGT pushiga, tro mig. Det är säkert likadant inom många andra sporter, men få sporter går att köpa sig framgång inom som i ridning. (se ett av mina tidigare inlägg för exempel) 3. På ponny (och i viss mån även på stor häst) behöver man INTE kunna rida särskilt bra för att placera sig i höga klasser. Köper du en färdig ponny kan du få framgångar väldigt fort fastän du inte ridit särskilt länge. Det räcker med några års erfarenhet. Och du kan vinna hoppSM för ponny utan att rida tillräckligt bra för att kuna utbilda hästen dit.
Men jag tycker heller inte det är något fel i att folk som har pengar köper dyra hästar om det är vad de vill. Självklart ska de göra det. Men att föräldrar lever genom sina barn och blir hysteriska när de inte vinner tycker jag inte är bra typ "Nu när jag köpt en så himla dyr häst vore det f-n om du inte kunde vinna..." (ordagrant citat från SM -86)
Jag skulle definitivt ta emot en bra häst, men jag skulle få kämpa hårt för att komma upp i hästens klass. Det är inte så lätt att bara sätta sig på en bra häst (nu talar jag framför allt dressyr). Jag inbillar mig att det tar lång tid och många dyra tränarpengar innan man kan tävla på hästens kapacitet i alla fall! Men, som sagt. Om mina föräldrar skulle köpa en superbra dressyrhäst till mig, skulle jag gladerligen tacka ja! Precis lika glad som om det skulle vara en outbildad häst!!!
Är man inte så duktig själv är det jättebra att köpa en välutbildad häst även om den inte behöver vara en supertalang. Jag vill bara påpeka det för att ingen ska tro att jag tycker det är fel att köpa bra hästar till folk som inte rider så bra. Men om vi tar ponny så vet jag t.ex. en tjej som efter ponny SM i hoppning ett år fick de som placerat sig etta resp. tvåa i kategori B. Hon var i toppen i SM nästa år förstås. Och hon hade inte ridit många år. På stor häst är det svårare, men faktum är att om du inte är ren nybörjare kan en väldigt rutinerad ponny hoppa hinderna åt dig. Tror det är svårare i dressyr, men även där lyckas folk köpa rutinerade hästar och hamna i toppen över en natt.
Vad är det här för idioti! Klanka ner på alla ponnyryttare. (klart det finns idioter men det gör det i alla sporter) Var tror ni att alla som rider på Grand Prix nivå kommer i från. De har nog oxå ridit ponny!!! Det är bara det att de har mognat lite när det kommit upp på stor häst!
När du säger att nån idiot klankar ner på ponnyryttarna? Jag menade absolut inte så! Jag klankar snarare ner på föräldrarna!!
Om nån vet vem Anders Whemlert är, han har vunnit hopp SM, han hade det i alla fall tufft när han var liten. Hans pappa skällde ut honom för fulla muggar i ridhuset för varenda människa, så fort hans ponny rev. Rolf, hans pappa var ju själv duktig, men är det verkligen så att , till varje pris, ens barn ska bli lika bra? Helst bättre. Jag tycker att det är FEL! Ridning ska vara kul. ok i bland får man ge blod, svett å tårar, men det är inte meningen att man ska vara rädd att riva på en tävling för att ens föräldrar äter upp en i så fall, eller har jag missuppfattat der har med ridning
Har tyvärr inte sett henne på framridningen så jag vet inte om hon får ponnyn att böja på nacken. Men hon rider otroligt snyggt, fötterna är knappt nedanför sadelkåporna, ändå gör hon snygga förhållningar och kan rida i rätt tempo på olika hinder. Jättetuff unge tycker jag. Likaså en 12-årig tjej som brukar hoppa min D-ponny som är väldigt het. Tjejen är väldigt kort och når precis nedanför kåporna. Hon hoppar 110 på min ponny. Hon flyger av när hon kommer fel, men hoppar upp och hoppar glatt hindret igen. Jätteduktig är hon.
Inte är man duktig ryttare om man trillar av med jämna mellanrum när man hoppar... Men modig och tuff! Jag är väldigt imponerad av alla små tjejer som vågar kasta sig över jättestora hinder. Inte minst för att de inte är så himla skickliga och inte har riktigt koll på hästen. Man blir så feg när man blir äldre... I alla fall jag .
Nej, visst är man inte duktig på att rida om man trillar av hela tiden. Men hon är så kort att hon har svårt att hålla sig kvar när min ponny hoppar stort eller kommer för nära hindret. Hon är superduktig på att rida överhuvudtaget. Vem tränar henne då? Hmm...ja vem kan det vara (he he)...
