Hela mitt liv har jag velat lära mig rida, samtidigt som jag varit dödsförskräkt för dessa uderbara djur. För lite mer än ett år sedan tog jag mig i kragen och började på ridskola. Vilken fullträff! Jag är fortfarande rädd för hästar, men samtidigt är det ju så roligt.
Ridskolan jag går på är helt otrolig, Bränntomts ridcenter. Vi lär oss i vår egen takt,inga frågor är för dumma. En stor eloge till vår eminenta ridlärare, Christina Cedermark. Det är skräckblandad förtjusning varenda gång. Finns det nu någon kunnig, eller lika gärna okunnig, hästintresserad person i detta land som kan tänka sig att utväxla lite mail ibland, skulle jag bli hjärtans glad.
Jag har själv återupptagit ridningen i vuxen ålder och har samma känslor som dig - lätt sräckslagen men jättekul.
Nu har jag ridit så pass länge så det mesta är mer njutning än skräck - fast visst skakar det lite i knäna när vi närmar oss ett hinder. Men det går också ibland.
Du får gärna maila och berätta hur det går och ställa frågor. Du kan börja med att maila till min arbetsadress så kan jag ändra sedan när min internetadress är klar hemma.
Ha det så bra Hälsningar Gunilla mail gunilla.gregnert@skandia.se
Grattis och välkommen till hästens underbara värld. Mina föräldrar började rida när de var 32 resp 36 år. De rider än och min mor är inne på sin tredje egna häst.Lycka till
