Bukefalos arkiv
Bukefalos
Tillbaka till Bukefalos
Diskussion-98 | Underforumet

Hjälp mig fort!!!!!


Hjälp mig fort!!!!!, flamingoo, 18:01:02, 98-05-07
sköthäst..., myran, 19:35:03, 98-05-07
Försök inte glömma!!!, Canonen, 18:21:59, 98-05-07
Tack, flamingoo, 14:13:25, 98-05-08
Förlora en vän, Nilla, 23:06:30, 98-05-09
Min häst finns inte mer, Mai, 10:39:01, 98-05-11
stackare, mad, 20:51:25, 98-05-18
Hjälp mig fort!!!!!
Hej allihopa.
Jag har ett allvarligt problem.
Onsdagen den 6 maj så dog min älskade sköthäst oväntat. Jag har skött henne 3-4 ggr i veckan i ca 3 år nu. Såhär efteråt kan jag forfarande inte fatta att hon är död. När de ringde från stallet så var det liksom bara tomma ord. Så när jag kom dit på eftermiddagen så blev det som ridläraren hade sagt sant.
HON VAR BORTA, HON KOMMER ALDRIG MER TILLBAKA.
Mina kompisar har gett mig ett otroligt stöd och de tycker att jag ska försöka att glömma sorgen och sköta en annan häst.
Men det är inte så lätt, dem vet ju inte hur det käns att förlora en vän på det sättet.
Förut så var jag i stallet nästan dagligen, men nu så tvingar jag mig dit för att rida min lektion.
Det är så svårt att se hennes tomma spilta när man kommer till stallet.

SÅ NU UNDRAR JAG OM DET FINNS NGN. SOM HAR UPLEVT NGT. LIKNANDE SJÄLV, SOM V E T HUR DET KÄNNS OCH OM NGN. KAN GE MIG TIPS PÅ HUR JAG SKA KUNNA KOMMA ÖVER SORGEN.

Snälla hjälp mig FORT !!!!!!
Jag står snart inte ut längre.

Hälsningar Elina
av: flamingoo   kl. 18:01:02, 98-05-07

Upp
sköthäst...
Jag har varit med om ungefär samma händelse, fast hon såldes ca 65 mil ifrån där jag bor ..
Jag skötte henne när hon kom , jag var hoss henne 6 dgr veckan. Jag var en av de första som red henne...
Hon gnäggade åt mig jämt när jag kom då alla andra småbarn blev avundsjuka för att de ej gjorde det åt dom när de mutade,började de slå henne. Hon blev argare och argare mot andra, inte ens ridlärarna klarade av att sadla henne så det var bara jag där som hon var snäll emot.
Jag, gick med henne för första gången i hela hennes liv till sommarhagen då hon var vanskött tidigare, jag ryktade henne för första gången på 2 år ! Jag saknar henne så otroligt mycket, och det gör ont den första tiden, för mig tog det ett år innan det gick över lite. Jag börja de sköta en annan häst året därpå och hon är exakt som min förra sköthäst. Hon gnäggar när man kommer då det bara jag som tar hand om henne (för hon är en privathäst). , jag ryktade henne också henne för första gången då hon också blev vanskött också i 2 år. Nu i veckan ska jag rida henne för första gången! Och det bästa är att hon har ett litet,kolsvart hingstföl !
Vänta någon månad och bara tänk på henne/honnom sedan letar du ny häst. Det är jobbigt, men det går! Maila gärna..

av: myran   kl. 19:35:03, 98-05-07
Upp
Försök inte glömma!!!
Man ska inte försöka glömma någon man älskat!!! Försök istället att komma ihåg allt roligt ni gjorde tillsammans. Varför dog hon?

av: Canonen   kl. 18:21:59, 98-05-07
Upp
Tack
Tack och lov att det finns ngn. som förstår hur hämskt det är att förlora en kompis.
Geisha, som hon hette fick en kolaps och bara låg i hagen och skrek. Hon har varigt lite krasslig länge, hon var på vet. kliniken i Uppsala 3 veckor utan att de kunde hitta felet!!!!
Men man såg att hon INTE var riktigt ok.
Jag saknar henne så!!!!!!
Hon var stallets "SURASRE & ELAKASTE HÄST"
Hon bet folk när de kom in till henne, men inte mig. Hon kände väll att jag tyckte om henne, att jag litade på henne.
Det var många som inte tyckte om henne, sånna som finns i vissa stall, de som tror att de är tuffa, som gick in till henne, slog till henne och sen gick ut igen.
Då sa dem:
-Titta hon är inte alls farlig, bara man ger na´ en skocka så hon vet vem som bestämer!
Då mådde jag så dåligt att jag gärna ville ge dem en smocka.
Sa man till ridlärarna vad som hänt så lyssnade de inte, de tog bara de "tuffas" parti och sa att de var säkerligen bara en engångs företéelse.

Jag tackar igen till alla ni som förstår hur det känns.

HÄLZNINGAR ELINA
av: flamingoo   kl. 14:13:25, 98-05-08

Upp
Förlora en vän
Tillåt dig att sörja!
Det kan ta lång tid och göra ont många gånger, försök få någon i din omgivning att förstå hur du känner som du kan prata med eller vara med när det är svårt.
Försök hitta en hästkompis att vara med. En häst förstår mycket väl när man är ledsen och hjälper och tröstar så gott det gå. Det finns ingen häst i världen som kan ersätta din älskade skätarhäst men det finns hästar som förstår dig och vill hjälpa dig. Sök inte efter någon som är precis som din älskling utan försök hitta en hästkompis som trivs med dig och accepterar dig och förstår din sorg. Tillsammans kommer ni att bearbeta saknaden och så småningom blir det lättare att minnas och det gör inte lika ont. Håll dig inte bort från stallet även om det känns svårt. Det blir enklare att komma igenom sorgearbetet om du får vara i stallet där din älskling fanns. Acceptera att någon annan får ta över boxen men be att få behålla något som tillhörde din häst. Och se till att din älskling "finns kvar" i stallet, att ni pratar om hästen och minns och att alla kommer ihåg den. Det värsta som finns är när någon försöker sopa bort spåren efter en häst. Den har funnits och har rätt att finnas kvar även om den inte lever.
Jag vet inte om det här kan hjälpa dig med för oss var det enda vägen ut ur den förtvivlan vi kände när "Grabben" inte fanns längre. Idag pratar vi om honom men saknar honom oerhört. Det finns ingen häst som kan ersätta honom men vi har en annan häst idag som hjälper oss. Hon har varit en stor tröst. Och hon är den hon är och ger oss mycket glädje och är en härlig livskamrat.

av: Nilla   kl. 23:06:30, 98-05-09
Upp
Min häst finns inte mer
Du har fått många fina svar. Jag har också varit i din situation, jag misste min häst för två år sedan i foderstrupsförstoppning.Jag var bortrest på semester och fick ett telefonsamtal. Han levde ena dagen men var borta den andra. Det som var svårt var inte enbart att missta en nära vän utan också hela min fritid kom i gungning. All fritid ägnas åt hästen, stallet och alla vänner man har där. Det absolut svåraste var att komma upp till stallet första gången, alla vänner som kramades, hans tomma urmockade box, hans sadel och träns som fortfarande hängde på sin plats. Det jag gjorde då var att ensam gå ut i hans hage och prata med hans hästkompisar som kom fram och stod alldeles still och lyssnade på mig. Naturligtvis grät jag. Jag plockade en bukett blommor från hans hage och satt in i en vas i hans fönster. Det var för mig mitt sätt att ta adjö av vår tid tillsammans. Han kommer alltid att finnas och det kommer den häst du sörjer också att göra, tillåt den att göra det och tillåt dig att sörja. I dag har jag en ny häst som ger mig precis lika mycket glädje och kärlek som min förra häst. Undvik inte stallet försök ta till dig en ny häst att tycka om. Det gör ont nu men du kommer över det, det låter som en klyscha men så är det. Ha det så bra.
av: Mai   e-post:    kl. 10:39:01, 98-05-11
Upp
stackare
Det är säkert svårt att förlora en häst och jag lider med dig.
Jag är ledsen för din skull.

av: mad   e-post: elisabeth.berthsdotter@swipnet.se   kl. 20:51:25, 98-05-18
Upp

Copyright © Shero, Gunnar Eriksson.