Jag red på Mälarhöjdens ridskola åren 1983-1992. Tyckte att organisation, undervisning, utrustning, hästar m.m. blev sämre med åren och bytte 1993 till annan ridskola. Tyvärr ligger denna ridskola mycket illa till om man inte är bilburen och jag blev tvungen att sluta hösten -93. Nu har jag hört att det blivit ny "regim" på Mälarhöjden och undrar om någon vet om det blivit någon förändring till det bättre (eller sämre). "Djungeltelegrafen" säger både det ena och det andra. Det vore kul att få kommentarer från någon som vet hur det egentligen är. Mälarhöjden ligger geografiskt bra till för mig (är "tantryttare").
Jag rider på Mälarhöjden! Jag kan berätta att det ju har varit en massa strul och så, men nu börjar det (äntligen!) bli lite ordning. Många hästar och ponnyer har bytts ut, stallet är under ombyggnad, ridhuset är upprustat och det har kommit många nya ridlärare men några av "de gamla" finns ju kvar! Det är klart att det varit en hel del "skitsnack" om alla förändringar, och det har ju varit rätt så rörigt men nu börjar man se att Eva och Martin har gjort precis det som har krävts för att få ridskolan att fungera bra igen. Jag rekommenderar verkligen att du åker dit och tittar och kanske provrider en lektion för att se vad du tycker. Maila mig gärna!
Det är ju ganska interessant hur människor kan uppfatta olika saker. Du skriver att hästarna blev utbytta? Hästarna som kom in var ju från en hästhandlare, det kom unghästar, travare, slutkörda hästar osv. Alltså inga hästar som kunde ridas av alla. Du kan inte vara en större hästvän, för jag kommer ihåg när hästarna på ridlägret inte hade någon kraft kvar. Torven var ju även uppenbart slut, eftersom hästarna stog på bara cementgolvet. Personalen ängnade sig åt att försöka rida sönder hästar som inte dög till att användas (Magesty och Jennny och Galax.) Kan inte kallas för något horsemanship i mina ögon. Red ett tag för Kjelle, som helt plötsligt uteblev från våra lektioner, anledning? Eva och Martin sade upp honom helt utan anledning, han fick veta det samma dag som han kom för att ha vår lektion. Att stallet dessutom var fullt av små ouppfostrade flickor som kom med små spydigheter om hur man red, förbättrade inte min uppfattning om stallet till något positivt. Jag ska kanske dessutom påpeka att när Eva och Martin några gånger efterlyste en ridlärare i flera nummer ur tidningen Ridsport, så fick de endast 2 (två)! svar. Det visar ganska starkt hur ökända Eva och Martin är i Sverige. Därför rider jag numera på en välkänd ridskola med klass. (Djursholms ridskola)
