När fan slutar jag ramla av?

[SandraUmmIndah]

Tänker spontant att du slutar ramla av om du slutar utmana dig själv. De jag känner som ramlat av mycket gjorde det för att de var de som vågade och inte höll tillbaka.

Kom att tänka på en sak.. hade en anhörig som lätt trillade av eftersom hon vek sig i högra sidan. Ramlade alltid av åt vänster.

 

[Emma-pemma]

Jag tog faktiskt upp detta med min tränare senast och just den träningen hade nog varit svårt att sitta kvar. Hästen vek i sista sekund när den fick för sig att den inte riktigt fick plats och dök, så det gick väldigt fort.

Hann inte tänka speciellt mycket innan jag låg på backen. Allt gick bra och jag satt upp och hade en bra träning efter.

Min tränare ansåg att den inte heller hade suttit kvar i just det läget, det fanns liksom ingen hals kvar.

Vissa lägen är ju mer extrema än andra, svårt att veta hur andra har det bortsett från sociala medier men just nu har jag haft en perioden där jag ramlar av oftare än vanligt.

Du tränar så mycket vid sidan av redan, och verkar göra det på ett genomtänkt sätt, så jag tror inte att det är brist på träning som är boven. Jag tror, som flera andra, att det sitter i din inställning, att du tänjer på gränserna och är mer riskbenägen än många andra. I inlägget ovan har du givit ett exempel: hästen tror inte att den får plats (kommer stort?) och stannar. Du blir inte rädd utan kan sitta upp igen och fortsätta. Det är egentligen inte ett problem för dig att du ramlar av.

Den dagen det är ett verkligt problem för dig att ramla av kommer du att agera annorlunda, bli mer fokuserad på att reducera risker, mer försiktig. I situationen ovan skulle du i sådana fall kanske inte ridit på hindret utan lagt en volt och justerat galoppen? Eller jobbat mer med tempoväxlingar och känslighet för halvhalter innan du styrde på? Eller inte ridit på alls om hindret var högt/skrämmande av annan anledning? (Många hamnar ju där, att de inte hoppar alls pga rädsla.)

Med din tillit till din förmåga och orädsla för att ramla av utmanar du på ett annat sätt än många andra. Var glad för det så länge det varar! Ska man vara lite krass kan man säga att det är hästen som står för självbevarelsedriften när du rider, och du har tilliten!

 

[Dodatomtejavel]

Du tränar så mycket vid sidan av redan, och verkar göra det på ett genomtänkt sätt, så jag tror inte att det är brist på träning som är boven. Jag tror, som flera andra, att det sitter i din inställning, att du tänjer på gränserna och är mer riskbenägen än många andra. I inlägget ovan har du givit ett exempel: hästen tror inte att den får plats (kommer stort?) och stannar. Du blir inte rädd utan kan sitta upp igen och fortsätta. Det är egentligen inte ett problem för dig att du ramlar av.

Den dagen det är ett verkligt problem för dig att ramla av kommer du att agera annorlunda, bli mer fokuserad på att reducera risker, mer försiktig. I situationen ovan skulle du i sådana fall kanske inte ridit på hindret utan lagt en volt och justerat galoppen? Eller jobbat mer med tempoväxlingar och känslighet för halvhalter innan du styrde på? Eller inte ridit på alls om hindret var högt/skrämmande av annan anledning? (Många hamnar ju där, att de inte hoppar alls pga rädsla.)

Med din tillit till din förmåga och orädsla för att ramla av utmanar du på ett annat sätt än många andra. Var glad för det så länge det varar! Ska man vara lite krass kan man säga att det är hästen som står för självbevarelsedriften när du rider, och du har tilliten!

Det har du helt rätt i, är liksom inte rädd för att ramla av egentligen. Mer vad det gör med huvudet för jag känner mig så dålig när jag trillar i backen.

Åh så tacksam för alla er som försökt hjälpa mig och komma med tips

 

[nullo-modo]

@Dodatomtejavel
Alltså - jag åker också i backen en hel del (eller har gjort mer förr iaf) just vid hoppning och delvis har det faktiskt med inställning att göra också - du tänker "över, under eller igenom" och när du får en taskig distans och gör nåt fel och hästen checkar ut så ja... då åker du i backen helt enkelt eftersom du ff är på väg enligt plan.

Jag vet inte om jag skulle vilja rätta till det faktiskt, jag gillar inställningen.

Känner igen den typen av avramlingar. Blev alltid lika förvånad när hästen hade andra planer från ditt jag tänkt att rida