Jag skulle nog inte säga att jag tror på just andar eller spöken, men jag tror definitivt på
något. Jag är väldigt intresserad av vetenskap och vet att många (de flesta!) knäppa företeelser har logiska och rimliga förklaringar, men det spelar inte riktigt någon roll. Jag skiljer på vetenskap och "det mystiska". De har inte med varandra att göra och de påverkar inte varandra. För mig handlar det inte så mycket om oförklarliga händelser (även fast det finns en del sådana också) men snarare om att det finns något
mer. Något vi inte kan se eller röra, men som ändå finns. Kanske finns det i luften, kanske bor det inom allt, kanske ligger det som en slöja över världen, vem vet. I min värld går det inte att prata om sånt här utan att prata om religion. Religion handlar ju mycket om att tro på något mer/något större/något bortom oss. För mig finns det gudomliga (eller vad man nu vill kalla det) i naturen och i rymden. I stadsmiljö och runt människor känner jag hemskt lite, där finns inget gudomligt, men när jag är ensam ute i naturen känner jag ibland så mycket att det känns som att hjärtat ska hoppa ur kroppen. Månen är gudomlig, regnet är gudomligt, djuren är gudomliga. Så har jag känt hela livet. Jag kommer från en släkt med mycket starka kopplingar till naturen på bägge sidor. Jag har den samiska familjen på en sida och på den andra har vi i flera hundra år sysslat med biologi/zoologi. Det har såklart påverkat mig/min syn på allt.
Hoppla så mycket svammel det blev