1. Sporrar används inte "för att hästen inte vill gå framåt". De förfinar hjälperna. Om man vill kan man ju vända på det här - varför har alla westernryttare jag har sett sporrar?
2. Nosgrimma gör väl inte ont på hästen, eller hur? Traditionerna bakom utrustning är olika mellan western och klassisk ridning. Historiskt sett har det länge varit så att i kulturer där man ridit på tränsbett har man använt nosgrimma medan man i kulturer där ridningen sker på stångbett inte har använt nosgrimmor. Själv använder jag nosgrimma för att den förfinar mina tygeltag - jag kan ta mindre tygeltag.
3. Att skarpare bett för att hästen inte lyssnar är en nödlösning tror jag att de flesta klassiska ryttare håller med om. Men - inget bett är skarpare än den hand som håller tyglarna. En duktig ryttare kan rida på skarpa bett, huvudsaken är inte vad hästen har i munnen utan hur ryttaren hanterar det. Man kan även vända på detta resonemang: varför rider så många westernryttare på stångbett?
4. Spöet skall inte användas som bestraffning, utan förstärker skänkeln där det behövs. Att lägga till dressyrspöet bakom sidförande skänkeln tycker jag inte är att "slå" eller "misshandla" hästen.

Sedan är det ju så att den klassiska/engelska stilen är än så länge den dominerande i Sverige. Det finns alltså många fler ryttare som rider på detta sätt och eftersom det ännu finns väldigt få westernridskolor börjar i princip alla med klassisk ridning. Det är alltså statistiskt sett mycket lättare att se en klassisk ryttare än att se en westernryttare. Därmed ökar alltså chansen att få syn på de sämre hästmänniskor som finns inom ALLA discipliner när du tittar på klassisk ridning.

Observera att jag i mina "vända-på-resonemanget-exempel" ovan egentligen inte kritiserar westernryttare - jag tycker att denna ridning är mycket intressant och funderar faktiskt på att börja själv. Jag vill bara påpeka att de undringar som Happy har även kan komma från andra (det klassiska) hållet och att det är i princip samma frågor.

Vi måste lära oss förstå varandra! (WOW! Det lät filosofiskt!)

Att oerfarna ryttare använder skarpa bett och sporrar är naturligtvis inte bra. Men är det fel på hela ridstilen bara för det? Jag misstänker att när western blir mer utbrett kommer även denna ridning att råka ut för ryttare som använder utrustning som de egentligen inte borde.

Personligen så sparkar jag aldrig på mina hästar. Jag tycker inte heller att de ryttare man ser tävla dressyr gör det. Jag var och tittade på en dressyrtävling (LA) idag och inte var det någon som satt och sparkade på sin häst, inte.

Jag misstänker att om du åkte till westernridningens hemland USA så skulle du få se så många exempel på dålig westernridning så att det inte är sant! Skulle du fördöma hela ridstilen bara för det? Och Natural Horsemanship - är egentligen inte denna filosofi tillkommen I REAKTION mot det sätt som ranchhästar i USA vanligen hanterades förr?

Nosgrimma. Vad jag menade när jag sa att det ser fult ut, är att det blir så mycket remmar att man nästan inte ser hästen!
Ok...dessa saker är jag emot inom den klassiska ridningen:

NOSGRIMMA- den är onödig.
KANDAR etc- den tvingar ner hästen "på tygeln"
SPÖ- en helvetes uppfinning som används fel av många. i övrigt är det en onödig pryl.
INSPÄNNINGSTYGLAR- låt hästen arbete sig ner på tygeln när den är mogen/tillräckligt mjuk för det! Man kan inte tvinga ner en häst på tygeln! Om man inte kan få ner hästen på tygeln- skaffa en annan häst eller utbilda dig mer!
När jag säger westernridning menar jag western med horsemanship. Det man kan utföra inom western, kan inte klassisk ridning komma i närheten av! Klassisk ridning kan aldrig mäta sig med naturlig ridning, att förstå sin häst, att sammarbeta med sin häst.

Och varför skulle ett kandar tvinga ner hästen på tygeln mer än en westernstång? Det är ju stången som har den "tvingande" effekten.

Även klassisk ridning går ut på att förstå och samarbeta med sin häst!!!! Försök att förstå det! Och att samarbeta skulle westernryttare och klassiska ryttare må bra av!

Jag tycker nog att du har en lite lätt inskränkt inställning. Du tycker att spö är en helvetsuppfinning. Jag kanske tycker att stångbett och hackamore är det. Skall vi börja ta upp diskussionen med nosben som kan gå av? Det kan i alla fall inte ett spö orsaka.

Själv är jag motståndare till all hästhållning och ridning där hästarna får lida. Men det du gör, Happy, det är i princip att påstå att JAG utsätter mina hästar för lidande (bara för att jag är en klassisk ryttare på hobby-nivå) och det kan jag inte köpa! Öppna dina ögon! Försök att förstå att om man är en bra eller dålig hästmänniska inte beror på om man använder nosgrimma eller inte!

Om vi istället sorterar western som en specificerad kunskap å ena sidan, och dressyren å andra sidan, så uptäcker vi snart att det är väldigt likartade inriktningar med ungefär likvärdig utrustning. Båda disciplinerna rider på stång, och med stora sporrar. Båda disciplinerna utbildar sina unghästar på mildare bett och utan sporrar. Inom western förekommer nosgrimman under utbildningsfasen, men inte på tävling. Inom dressyren får den sitta på även på tävling.

jag har svårt att se någon större skillnad mellan dessa discipliner. Däremot finns det naturligtvis väldigt mycket konstigt inom den stora, okunniga grupp som du kallar för klassisk ridning, men som jag vill kala för buskrytteri.

Du är säkert väl medveten om att många sk klassiska ryttare har för sig att man inom western misshandlar sina hästar, eftersom man rider med, just det, skarpa bett. Sedan tros det också, vilken bevisas ovan, att en del tror att westernhästen går i en olämplig form. detta tror den okunnige eftersom den inte går med en likadan eftergift som dressyrhästen, men om vi stället för nacken tittar på rygg och bakben, så försvinner även här skillnaden mellan dressyrhästen och westernhästen.

Annelie: Ett spö kan visst bryta nosryggen. Har själv sett en häst vars ägare misshandlade honom med spöt tills nosryggen gick av! Det är sant!!!

Hanna: Hästarna jobbar med bakbenen, och dess form är SKONSAMMARE än dressyrhästens form, den hästen hänger ofta på frambenen och det ger slitage!

Jag blir så himla trött när företrädare för dessa två "läger" inom ridsporten står och mässar om hur fel den andra "sidan" är och att de är djurplågare! Det finns garanterat fantastiska ryttare och rötägg på båda sidor och vi har massor att lära varandra om vi bara kunde sluta med denna smutskastning.

På tävling rider vi hela tiden nära staketet, eftersom det så står angivet i programmen. På träning håller vi oss istället borta från staken, för att hästen skall få gå fritt och inte sita klämda mot en vägg. Ut i hörnen får vi rida om vi behöver mycket plats på långsidan eller diagonalen, aldrig annrs.

Syftet med dressyren är just att få hästen stark och smidig = välmusklad. Att det finns fler kraftigt musklade westernhästar (om det alls är så), beror nog främst på att westernryttare använder sig av andra raser som har mer muselmassa.

Kia gör en jämförelse ovan som visar vad haltande den här diskussionen är när hon säger "åka till det andra stället och slänga sig upp på en VÄLUTBILDAD westernhäst" Kanske skulle Kia fortsätta till et tredje ställe och slänga sig upp på en VÄLUTBILDAD dressyrhäst, istälet för att jämföra välutbildade westernhästar med outbildade eller felutbildade buskhästar.

Din förklaring av hur stångebbet fungerar är alldeles riktig. sedam har de ju många nackdelar osm du tyvärr inte nämner. Jag kan för övrigt nämna att det sättet som du svänger på med ditt stångbett, fungerar lika bra på ett tränsbett, förutsatt at hästen är, just det, välutbildad.

Jag är sannerligen ingen motståndare till westernridning. Det jag är motståndare till är okunniga och haltande diskussioner av det slag som förs här.

det är fel att säga att den klassiska ridningen är född ur western-ridningen, även om jag förstår att deta är ett omtyckt argument i era kretsar. Jaf skulle snarare vilja påstår, att dessa två ridatilar har ett gemensamt ursprung, men att de har divergerat under vägen. Bland annat så är ju den europeiska ridnstilen (vilket jag tycker är ett bättre namn änklassisk) kraftigt påverkad av Caprillis idéer, vilka väl har något inflytande på western-ridningen. Har jag fel?

Vidare kan jag till viss del hålla med dig om nosgrimman, men där har vi ju fått svaret från Anneli tidigare, att nosgrimman traditionellt, och förmodligen för att den behövs, hänger ihop med tränsbettet. På ett stångbett fyller kindkedjan lite av nosgrimans effekt, dvs att hålla kvar bettet mot lanerna, och eftersom det vid ridning på kandar finns med även ett tränsbett, så fyller alltså nosgrimman en funktion där.

tyvärr har ju remontgrimman försvunnit på vägen. den hade ju den fördelen att den inte tryckte mot hästens kinder, och därför inte kunde skada kindens insida om hästen hade vassa tänder. men den har ju försvunnit just på gruns av ett av dina huvudargument - den ansågs som ful.

Att dressyrhästen går med konstant tygelinverkan är en sanning med modifikation. jag tror inte at den skall ha ett större stöd i tygeln än vad westernhästen har. Att vi inom dressyren rider med korta tyglar, trpor jag återigen hänger ihop med tränsbettet, som med sin annorlunda inverkan kräver att tygeln är kort. det är t ex omöjligt att ta ett ledande tygeltag med en lång tygel. Att tygeln är kort,betyder ju inte automatiskt att en på något sätt begränsar hästen. där sätter snarare ryttarens hand och ridkunnande en större gräns. ta och titta på svår dressyr nån gång. Ju mer samlad hästen är, desto mera glappar tygeln.

hästens huvudhålning inom dressyren är också den en fäljd av tränsbettet. för att det skall fungera ordentligt under gymnastiserandet av hästen, så kravs det attdet arbetar mot lanen och inte mot mungipan. Dock är ju detta en huvudställnign som hästen själv intar, och inget som ryttaren påtvingar den. Allt snack om hur man skall få ned hästen på tygeln, tillhör det okunniga hästeriet. Läs Kyras bok. Hon skriver enkelt att när hästen har gjort rätt, så ger manefter på tygeln, och då hamnar hästen rätt (=eftergiven) i formen.

När du sedan refererar till antalet grjeor som hängs på hästarna, så är ju detta en klassisk debatt inom ridsporten, även om den väl förr har förts mellan hopp- och dressyrryttare, än mellan dressyr- och westernryttare, och där dressyrryttarna alltid har fått stå för det enkla och okonstlade, till skillnad från allal "julgranar" på hoppbanan. Min inställning här är mycket klar. det finns en mängd hjälpmedel, och om vi lär oss att använda dem, så har vi god hjälp av dem. Att använda rätt sak vid rätt tillfälle, är enligt mitt förmenande ett större kunnande än att konsekvent vägra att använda dem.

Happy: Ditt sista inlägg var verkligen jättebra.

Och tillsist:
FRAM MED WESTERNRIDNING OCH NH!!!

Javisst, jag kan hålla med dig om att det i Sveriga begås fler brott mot hästen av dressyranhängare än av westernanhängare, och det finns två orsaker till detta. för det första är det fler som håller på med dressyr, och det ger ju remnt statisktiskt större möjlighet att saker hanteras illa. fört det andra, som jag tidigare varit inne på, så har människor som söker sig till western ett sakligt intresse av att lära sig, medan många sk "klassiska" ryttare betraktas som klassiska och har blivit kvar i den fållan just för att de inte har hittat någon intressant inriktning inom hästeriet. I USA skulle jag tro att statistiken är den omvända.

De argument som framförs här, är hela tiden haltande. Om vi skall se inom vilka discipliner det finns flest okunniga ryttare, så är Sverige ett för litet urval föratt det skall finnas ett rättvisande urval. Om vi skall se, inom vilken disciplin som hästarna far mest illa, så får vi vända oss till försäkringsbolagen och deras statisktik, och det undrar jag om det finns någon.

Sista meningen i föregåend inlägg är mycket signifikativ till vad jag vill framföra här: det finns många ryttare som tror att de håller på med dressyr men som i verkligheten bara åker häst. denna problematik slipper ni än så länge till stor del inom den fortfarande rätt lilla westernsporten. Låt oss göra om jäm,förelsen när western har ca 100.000 ryttare, vilket man kan räkna in bland dem som kallar sig dressyrryttare.

Skulle vi istället inte kunna vända den här diskussionen till en intressant och SAKLIG jämförelse av träningsmetoder?

Visst finns det många försomar mot western, det håller jag sannerligen med om. den här debatten har emellertid visat att det finns lika många fördomar åt andra hållet.

Fram för samarbete och lärdomar från varandra!

Angående våra vanliga sporrar, så är det en missupfattning at de skall petas in mellan hästens revben. Sporren skall arbeta nedifrån och uppåt, information som finns i alla ridhandböcker.

det är väl just här som problemet är, vilket jag många gånger redan har hävdat här. det finns alltför många sk dressyrryttare som tror sig veta, men inget begriper.

Kia: vad jag menar är, att hamnar du på en väldresserad dressyrhäst, så är det ingen skillnad att rida den i skogen mot andra hästar. I skogen rider jag väldigt westernlikt, och det kräver en lydig och völmusklad häst, vilket dressyren ger mig.