Bukefalos arkiv
Bukefalos
Tillbaka till Bukefalos
Hästdiskussioner 1998 | Undermeny

Hästdiskussioner: osäker häst

Originalinlägg: 02 maj, 14:27 av: Annette
Hur ska man träna sin häst för att bli säkrare och inte så rädd för allt som låter och rör sig. När vi rider ut själva så är hon så tittig och tappar benen för minsta lilla. Hon är dock 16 år. Går hon ut ihop med kompisen så går det något bättre men hon vill gärna gå i baken på honom. Som ryttare är jag vuxennybörjare igen och jag blir ju själv lite halvnervös när hon håller på så där.

Svar nummer 1: 02 maj, 15:52 av: jOjjO
gå först! det gorde jag för min ponny var ochså tittig men det visar att dom är inte helt hjärndöda men visst är det lite närvöst ibland och jag är bara 11 år och min ponny är D-ponny så det är rätt högt att rammla av på henne om det inte går så led henne lite lycka till

Svar nummer 2: 02 maj, 18:54 av: Gunilla
Du måste inge din häst trygghet och förtroende. Om du är rätt så känner hästen det och förstår att "här finns något som matte är rädd för och då måste jag också vara rädd". Du är hästens ledare och skall uppträda som en sådan. Gå först och låt din häst följa efter. Låt henne titta på saker men stanna inte för allting och gör inte så stort väsen av alla stenar aoch buskar som verkar farliga. Om du går förbi utan att ge någon notis om den röda påstlådan så förstår din häst att det inte är något farligt.
Försök att bli säker på dig själv. Din häst känner den minsta vibration i din kropp (kroppsspråk)och du påverkar alltså situationen till en del.
Sedan finns det hästar som är mer eller mindre hariga - men då gäller det för dig att bli trygg och säker när du är med din häst. På marken eller i sadeln spelar ingen roll - det är dig hästen litar på.
Lycka till!

Svar nummer 3: 02 maj, 20:10 av: Hanna
Hej!
Om du haft din häst länge borde det inte vara något problem. Jag vet ju inte om du ridit på samma plats många gånger. Hästar kan ju vara lite tittiga när dom går någon stanns första gången. Din häst är antingen bara löjlig och inte alls är rädd utan bara skojar eller så är den verkligen rädd och då måste den känna sig trygg med dig. Om den blir rädd för något skritta fram till det och nosa då. När hästen inte tycker det är så farligt längre kan man gå där i från. Nästan alla hästar blir ju rädda mer eller mindre när man är ite och rider. Vissa hästar är ju sånna i sättet att dom alltid blir rädd för något. Jag får i alla fall önska dig lycka till!!!
/Hanna

Svar nummer 4: 07 maj, 12:44 av: sofia
Jag håller med ovanstående inlägg, men en sak får man inte glömma bort:Den tiden du faktiskt är osäker, innan du hunnit arbeta upp ditt självförtroende och förtroende för hästen i sadeln, och hästen också är osäker, finns det en olycksrisk.Man kan inte bagatellisera rädsla, det vore borde dumt och farligt. Var därför aktsam, sök bättre kontakt med din häst och om du känner att det behövs: be någon gå bredvid dig när du rider ut. Jag förstår att detta kan vara svårt för dig eftersom du är vuxen, men svälj stoltheten! Du ska se att du snart kommer framåt i din ridning.Lycka till!/Sofia

Svar nummer 5: 08 maj, 09:06 av: Fia
Det du ska göra som hästens ledare är att nonchalera alla "farliga" stenar o buskar, ägna dem inte en blick och förvänta dig inte att hon kommer att göra det heller. Om du går med henne så gå avspänt o självsäkert med ett kroppsspråk som säger att här kommer jag och jag är minsann inte rädd för nånting. Hästen noterar detta hos dig och tar efter. Sjung en sång helt nonchalant, och om hon rycker till och stirrar på nåt så fortsätt bara gå och titta rakt fram, låt grimskaftet slacka och fortsätt sjung. Låtsas inte om att det
överhuvudtaget hände nåt. Hon kommer snart att inta din coola attityd också. Detta funkar också när du sitter på ryggen på henne; de märker hur vi stelnar till eller att vi vrider huvet för att kolla på nåt och då kollar dom också. Jag vill inte rekommendera, som nån tipsade om, att låta hästen gå fram och nosa på det farliga, då bekräftar man nämligen bara för hästen att den hade rätt: detta var nåt märkligt o farligt som behövde extra uppmärksamhet. Och om det råkar vara tex en plastpåse man nosar på och det just då kommer en liten vind och påsen far upp i nosen på hästen, ja då har bara lyckats skrämma upp en ännu mer. Nä, visa säkerhet med kroppsspråket som en ledarhäst istället. Nu är ju hästen så pass gammal att detta kanske aldrig går att få bort helt, men det kan helt klart bli bättre. Ut i buschen och nonchalera saker! Helst själv så hon lär sig att lita på DIG och sig själv. Detta funkar!

Svar nummer 6: 14 maj, 12:03 av: Therese
börja lite med horsemanship !
hästen behöver en mjuk hand och och en ägare som inte visar att hon är rädd ! prata lugnande med hästen när du är ute och rider och rid mycket med någon som har en häst som är jättelugn och inte är rädd för minsta lilla !!
lycka till med hästen !

Svar nummer 7: 16 maj, 23:50 av: agneta
Prova med att stoppa bomull i öronen på henne när du rider. Det gjorde jag med min när han höll på så där och det blev enormt mycket bättre. I ca ett år fick jag hålla på så för att sedan kunna sluta med bomullen helt. Prova, det är värt ett försök i alla fall. Lycka till!

Svar nummer 8: 25 jun, 15:02 av: Monica
Som jag sagt tidigare under andra inlägg. Han känner att du är nervös och spänner dig (Vilket är naturligt för alla är vi inte mer än människor) och är "beredd". Men behåll lite slack tygel, tryck med skänkeln lite och rid som om det regnade. Hästen ska veta och lita på att du, som är flockledare, tar hand om och varnar för det farliga. Framförallt slappna av själv. Ibland kan det vara befogat att låta hästen titta. En dag kom jag ut i ridhuset och någon annan häst hade sparkat ett hål (en bräda hade lossnat utåt) i ridhusväggen så hästen kunde "titta ut" och solen sken, partiet var ljusare än resten av väggen. Eftersom hästar ser lite dåligt och är ett flyktdjur så fick hon titta för att se vad det var för förändring. Det var något nytt som inte var där senast och jag som är människa tittade oxå och förstod genast vad det var. Hästen tittade oxå, förstod inte vad det var och skyggade. Vi red fram till hålet, hon fick titta och "jasså det var bara ett hål". Sen brydde hon sig inte mer om det. Att hästarna sen är nervösare ute och ännu mer nervösa när de är ensamma är inte så konstigt. De är borta från sitt hem och sin största trygghet, resten av flocken är inte med. Då är det ännu viktigare att du som ledare övertygar hästen om att "Jag kommer att varna för alla faror. Slappna av och njut av tillvaron." Lycka till!

Svar nummer 9: 03 jul, 15:52 av: Kerstin
Förstår ditt problem till fullo. Har själv sedan
3 år tillbaka en varmblodsvallack som gärna skyggar och stimmar när vi är ute. Numera är det
betydligt bättre. Jag småpratar med honom hela tiden när vi är ute i skogen. Jag känner numera när han spänner sig och kontrar med att lugnt tala
honom tillrätta.Det första året var en mardröm att
rida honom. Han utnyttjade ofta tillfället då han blev rädd för något att skena, göra rodeosprång mm. Jag tror definitivt på kontakten med rösten och inge en lugn och avslappnad attityd samt att
bevisa för din vän att han kan lita på dig i alla
situationer.
Det kommer säkert att gå bra för dig.

osäker häst

Copyright © Shero, Gunnar Eriksson.