Bukefalos arkiv
Tillbaka till Bukefalos
Bukefalos arkiv |
Tillbaka till Bukefalos |
| Hästdiskussioner 1998 | Undermeny | |
| Originalinlägg: 02 maj, 20:54 av: Revansch |
|
En gång red jag en häst som stegrade sig.Nu är jag rädd när jag rider och jag vill sluta men när jag tänker efter vill jag egentligen fortsätta (nu rider jag en snäll häst).Jag är 9år och har snart ridit i 4 månader. Vad ska jag göra? |
| Svar nummer 1: 02 maj, 21:35 av: Anneli S |
|
När jag var lika gammal som du och hade ridit ungefär lika länge som du råkade jag ut för samma sak. Jag red ett 5-årigt halvblod och kunde (naturligtvis) inte hålla honom, så han bet hästen framför i rumpan upprepade gånger. Tillslut tröttnade den hästen och kastade sig om, varpå min häst blev rädd och ryggade bak och reste sig innan jag trillade av och hästen stack iväg. Det tog lååång tid att komma över detta och jag vågade inte rida utan ledare längre. Tillslut blev min mamma arg och sade att om jag inte skärpte mig så fick jag sluta rida och det ville jag ju inte, så nästa gång tog jag mod till mig och sade att jag ville rida utan ledare. Jag fick min favorithäst den lektionen och det hjälpte naturligtvis. Och så visade det sig att jag faktiskt kunde! Detta ridpass är nog fortfarande det bästa i mitt liv... Så jag tycker att du skall fortsätta att rida på en snäll häst tills du känner dig säker. Därefter så bestäm dig för att nu 17 kan jag! Det är över 20 år sedan jag trillade av och jag rider fortfarande. Du kommer säkert också att rida om 20 år! Lycka till! |
| Svar nummer 2: 03 maj, 13:21 av: Tina |
| Jag tror att alla vi som rider någon gång förr eller senare upplever just det du gör nu, att något händer som gör att vi blir osäkra och rädda. Det är inte något som bara inträffar när man rider utan även i andra situtioner, tex i gympan, eller arbetet. Enda sättet att komma över rädslan är att fortsätta tills det går över för det gör det slut. Min ridlärare sa en gång att det är inte att våga göra allt som är modigt utan att våga göra något fast man är rädd. Hoppas du kommer över din rädsla snart så du kan ha roligt istället när du rider. Men fortsätt rida de snälla hästarna tills du känner dig riktigt säker i sadeln. |
| Svar nummer 3: 03 maj, 17:45 av: Akilles |
|
Kämpa på och var modig tjejen (det är sant som det är sagt, modig är man först då man gör något man är lite rädd för, om man inte är rädd för att t.ex. hoppa fallskärm är det väl inget modigt att göra det)! Lycka till och tänk på allt roligt du kan få tillsammans med hästar i framtiden. |
| Svar nummer 4: 04 maj, 09:47 av: Mai |
|
Jag håller med vad de andra har sagt, jag tror att vi alla är lite rädda emellanåt. Nu är jag många år äldre än du, men jag upplever det ofta att mina hästägarkompisar kan säga "fy vad rädd jag blev", och det är en styrka i sig själv att dels kunna erkänna att man blev rädd och dels att våga tala om det. För några år sedan ramlade jag av rejält när jag tränade hoppning och fick en ordentlig hjärnskakning. Några månader senare när jag skulle hoppa första gången efter avåkningen var jag så rädd att jag trodde jag skulle svimma och kräkas, jag ville bara därifrån. Nu hör till saken att det var ett litet plutthinder dessutom. Hur som helst jag tog mig över i MYCKET långsam trav, men över kom jag. Det går att övervinna sin rädsla om du verkligen vill, och det verkar som om du vill det. Fortsätt du att rida den snälla hästen och ta ett steg i taget. |
| Svar nummer 5: 05 maj, 20:17 av: Gabriella |
|
|
| Svar nummer 6: 05 maj, 20:17 av: Gabriella |
|
|
| Svar nummer 7: 05 maj, 20:22 av: Gabriella |
|
Jag förstår precis vad du känner. Jag är äldre än dig och har fått barn, men där imellan har jag ridit ganska aktivt. När jag var ungefär i din ålder så reste sig ett halvblod med mig hängande i grimman, och det kan jag säga att det sitter nästan i ryggmärgen, den rädslan. Man tror att alla hästar ska resa sig när man leder dem. Hoppas att det går bra i fortsättningen. |
| Svar nummer 8: 11 maj, 13:07 av: Fia |
|
Jag rider hos en familj vars den lilla flickan i familjen trillat av några gånger. Det är ett svenskt halvblod.Jag har också trillat av henne många gånger. Hon är ju inte arg utan bara glad för att komma ut och springa.Hon vågar inte rida på henne mera, fast hon rider på ridskola. Jag förstår henne och dig, men om man vill komma över sin rädsla kan någon annan leda hästen så att man känner sig säker. Efter ett tag så kanske du vågar rida utan att någon leder. Jag har inte varit med om att vara riktigt rädd för att rida när jag trillat av så jag vet inte riktigt.Lycka till!! |
| Svar nummer 9: 15 maj, 21:31 av: Kurre |
|
Om du inte sagt till ridläraren att du är rädd så tycker jag att du ska säga det för då kommer hon/han se till att du får rida de snällaste hästarna och om du vill med ledare. Hoppas att du kommer över din rädsla snart!!!! |
| Svar nummer 10: 20 maj, 18:19 av: Jenny |
| Jag förstår dig, men sluta inte rida, för du vill väl inte det? Du kan maila mig, och jag Tycker INTE du ska sluta rida! |
| Svar nummer 11: 25 jun, 14:31 av: Monica |
| Hej på dig. Jag hoppas att du fortfarande rider. Jag har ridit i 20 år, haft många egna hästar och än i dag så är jag fortfarande rädd ibland. Rid med ledare, en tjej eller kille som är något äldre än du så brukar det kännas bättre. När jag hade ridit i ett halvår, då för 20 år sen när jag var 10 år ungefär och red på ridskola, så trillade jag av en stor häst och bröt benet. När jag började rida igen efter 5 månader så gick det bra. Efter ett år ungefär bytte jag grupp, vi började galoppera själv och hoppa lite och då kom chocken. Jag blev fruktansvärt nervös. Mamma pratade med ridlärare och bestämde att jag skulle få rida samma ponny ett tag och få tillbaka självförtroendet och modet. Jag fick en favorit ponny, lagom stor till mig, lusten och självförtroendet kom tillbaka som ett brev på posten. Jag berättar inte det för att skrämma dig utan för att visa att jag oxå är rädd. Prata med mamma och ridläraren. Lycka till! |
| Svar nummer 12: 27 jun, 23:46 av: Åsa |
|
Hej ! jag har stegrat nåra gånger men har aldrig ramlat av då men på andra vis förståss. jag tycker att du ska fortsätta rida,jag har aldrig ramlat av min nsv men hon skrämde av mig så jag hoppade av, jag väntade i 4 mån men sen vart jag så sugen på att rida henne igen så jag hoppade upp red i hagen detr gick rätt så bra jag tycker att du ska allafall försöka rida i en innhägnad om du inte vill je dig på uteritter. maila mig gärna. från Åsa |
Jag vill inte sluta rida