Enya

Trådstartare
Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång.

Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.

Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.

Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.

Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.:heart

Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!

Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!

Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar! :D
 
Jag kommer ihåg det och kommer ihåg hur overklighet jag tyckte det kändes. Kan sånt där hända på riktigt liksom? Och att du klarade att fortsätta leva och börja leva på nytt ❤️
 
Kommer mycket väl ihåg det. Oj, vad det var mäktigt att se uppslutning, och hur ditt mörker vände❤️
Och sen har fått följa din utveckling här under åren, har varit fantastiskt. 16 år sedan - det känns som 100 år sedan.
Och för mig känns det som i går, fast som om jag supit rejält så att mina minnen av kvällen är lite suddiga! :)
16 år är en lång tid, men jag minns vissa saker så tydligt, men en tid senare, några månader och säkert ett år fram minst är bara blurr i min hjärna. Jättemärkligt hur det kan bli!
Men jag minns telefonsamtalet på morgonen. Hur vi bestämt på kvällen att han skulle ringa det första han gjorde hur tidigt han än vaknade, och att jag trodde det var han, vad hon sa, hon som ringde, vad jag tänkte, att det fanns bitar av samtalet jag inte hörde eftersom jag bara tänkte "säg inte att han är död, säg inte att han är död" istället för att lyssna helt och hållet. Fast det var vad hon sa i alla fall.

Yngsta barnet frågade i går, av alla dagar, var den där ramsan kom i från som vi säger när de ska gå och lägga sig. Godnatt. Puss. Sov gott. Mamma älskar dig. Och så svarar de ju samma. Den kom pga att han dog, fast då var det "mamma och pappa älskar dig", det blev bara mamma endast för några år sedan. Jag ville att de alltid skulle veta det, tyckte det var så hårt att han slitits bort från dem utan att de visste det ens.
Sonen som blir 18 snart kan inte lägga sig utan att jag säger den där ramsan först om han är hemma. "Du har glömt något" säger han, om jag någon gång försöker fuska till det lite.

Det är skrämmande hur djupt nere i hålor man kan hamna utan att ens kunna ta sig upp utan hjälp av andra och att man inte ens kan tänka vettigt och klokt plötsligt. Och hur mörkt det är där nere, för jag ser det ibland, det där mörkret som jag var i, och jag blir onekligen rädd för krafter som ligger bakom det. Hur dåligt man kan må. Det är också något jag tänker på, och har tänkt flera gånger under åren.

Så ja, jag tycker verkligen att bukefalos kan påverka människors liv på flera sätt, mer än man kan ana. Jag vet i alla fall att jag inte hade varit i livet i dag utan alla som var inblandade då på ett eller annat sätt. Det är för mig ofattbart faktiskt.

Men. Det sägs att tiden läker alla sår. Inte detta. 16 år, det känns som i går, och oläkt, med sårskorpa, men inte tjock nog för att skydda ännu.
 
Jag kommer ihåg det och kommer ihåg hur overklighet jag tyckte det kändes. Kan sånt där hända på riktigt liksom? Och att du klarade att fortsätta leva och börja leva på nytt ❤️
Ja, hur kan det vara rättvist att sånt händer, bara så där från en dag till annan? Så svårt att föreställa sig, och jag tänkte inte riktigt tanken heller när han låg där och vägrade åka till akuten, inte på riktigt. Nu känner jag mest att jag var ung och dum!
 
Kommer så väl ihåg den . Ofattbart att det är så länge sedan. Vissa sår läker aldrig de bleknar och gör mindre ont bara.
 
Jag minns också :heart

Det var chockartat för mig som läsare på distans att han inte klarade sig, kan inte föreställa mig hur det måste ha varit som närmast anhörig.

(och angående folk som inte läser hela trådar, hade ett föl som åkte akut till klinik för tre år sen, och man kom med klämkäcka kryapåsigförhoppningar flera dygn efter att han dött, det gjorde ont)
 
Jag kommer ihåg ❤️ Jag tror inte jag skrev något, men läste den. jag har burit med mig den tråden länge, kommer ibland tillbaka till den i tankarna om hur snabbt allt kan vändas upp och ned.
 
Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång.

Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.

Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.

Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.

Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.:heart

Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!

Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!

Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar! :D
Jo jag minns.
Allt.
Kram.
 
Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång.

Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.

Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.

Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.

Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.:heart

Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!

Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!

Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar! :D

Kommer ihåg den och många andra trådar :heart
 
Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång.

Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.

Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.

Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.

Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.:heart

Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!

Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!

Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar! :D
Har det redan gått 16 år??? Det är en av de få trådar jag faktiskt kan tänka på ibland med sorg än idag. Men jag skrev aldrig i den, för jag läste början och hamnade sedan i slutet och då hade jag missat för mycket (hade inte så mycket tid för långa trådar på buke på den tiden) men du hade redan uppdaterat då om utgången. Vad skönt att du kom tillbaka på banan. Kram.
 
Minns allt du skrev då! Jag hade annat användarnamn (som jag däremot inte minns) men skrev inte i din tråd. Jag är så imponerad av din styrka och utveckling genom åren.
 
Jag minns inte tråden, vet inte om jag var här då. Bara det du återberättar nu griper tag i mig. Hade ingen aning. Du är stark ❤️
 
Kommer ihåg tråden mycket väl. Vet att jag skrev att din sambo kunde ha en propp i lungan och sen hade han det. Kändes lite överväldigande.
Visste inte att du hade suicidtankar dock. ❤️ Fy vad kämpigt du har haft det. ❤️
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 574
Senast: Roheryn
·
Tjatter Tror ni på skrock? Enligt försäkringsbolagen händer det färre olyckor fredagen den 13:e än andra fredagar, kanske är folk försiktigare...
Svar
7
· Visningar
497
Senast: Mineur
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 314
Senast: jemeni
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 038
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp