J
Jeeves
Berätta lite om era erfarenheter i tillvaron tillsammans med 3-åringar! Vi bryter samman snart här hemma
Har en MYCKET viljestark liten tjej med MYCKET humör
Har en MYCKET viljestark liten tjej med MYCKET humör
- Övr. Barn
- Trådstartare Jeeves
- Startdatum
- Status
J
Jeeves
Sv: 3-åringar!
Jaha, 43!st som har kikat in här men INGEN som har bekymmer med sin lilla 3-åring Då känner man sig som en ÄNNU sämre förälder nu då
Jaha, 43!st som har kikat in här men INGEN som har bekymmer med sin lilla 3-åring
Då känner man sig som en ÄNNU sämre förälder nu då
Sv: 3-åringar!
Vår dotter är gudskelov inte tre längre. Vi höll också på att bryta ihop. Till slut införde vi nanny-stol-grejen från tv. Om du behöver detaljbeskrivning får du pm:a. Kändes inte så kul men fungerade konstigt nog väldigt bra. Dessutom vägrade vi att gå henne till mötes om hon skrek/grät. Du får be snällt och säga: Kan du vara snäll och ge mig... och till slut sa hon det. Man får påminna men nu sitter det ganska bra; ett trevligt sätt att prata på. För det är det enda som lönar sig.
Har läst i Trotsboken att treåringen behöver mycket motstånd. En unge hade sagt till sin mamma att hon kände inombords att hon var tvungen att bråka med mamman. Kanske en tröst?
Jag undrade på bvc vad vi skulle göra, vänta på att det går över? Nej sa hon då blir ju ungen odräglig till slut(tja hon använde nog andra ord) Det är tufft, men nu har vi en underbar fyraåring (snart fem)som fick beröm hela helgen i skara sommarland för att hon inte bråkade om något, utan var glad o positiv.
Ska tilläggas att vi i stort sett aldrig bråkat med henne, jag höjer rösten till henne i trafiksitautioner eller dyligt som känns direkt farliga, men det går inte att skrika till ett barn att det ska dämpa sig. Har bekanta som gör så, det funkar inte. Dessutom pratar de inte med sitt barn om hon inte ställer till med något utan så länge det går får hon leka själv. Hon ställer till med rätt mycket kan jag säga - lämnar aldrig huset utan att nåt är trasigt.
Tips två, gör något roligt, prata, umgås. Förklara innan ni åker i väg till något kul ställe vad du vill och förväntar dig av din treåring. Påminn om hon glömmer, beröm mycket om det går bra. Säg att det är roligt o att du är stolt. Oj vilken roman det blev! LYCKA TILL!
Vår dotter är gudskelov inte tre längre. Vi höll också på att bryta ihop. Till slut införde vi nanny-stol-grejen från tv. Om du behöver detaljbeskrivning får du pm:a. Kändes inte så kul men fungerade konstigt nog väldigt bra. Dessutom vägrade vi att gå henne till mötes om hon skrek/grät. Du får be snällt och säga: Kan du vara snäll och ge mig... och till slut sa hon det. Man får påminna men nu sitter det ganska bra; ett trevligt sätt att prata på. För det är det enda som lönar sig.
Har läst i Trotsboken att treåringen behöver mycket motstånd. En unge hade sagt till sin mamma att hon kände inombords att hon var tvungen att bråka med mamman. Kanske en tröst?
Jag undrade på bvc vad vi skulle göra, vänta på att det går över? Nej sa hon då blir ju ungen odräglig till slut(tja hon använde nog andra ord
) Det är tufft, men nu har vi en underbar fyraåring (snart fem)som fick beröm hela helgen i skara sommarland för att hon inte bråkade om något, utan var glad o positiv. Ska tilläggas att vi i stort sett aldrig bråkat med henne, jag höjer rösten till henne i trafiksitautioner eller dyligt som känns direkt farliga, men det går inte att skrika till ett barn att det ska dämpa sig. Har bekanta som gör så, det funkar inte. Dessutom pratar de inte med sitt barn om hon inte ställer till med något utan så länge det går får hon leka själv. Hon ställer till med rätt mycket kan jag säga - lämnar aldrig huset utan att nåt är trasigt.
Tips två, gör något roligt, prata, umgås. Förklara innan ni åker i väg till något kul ställe vad du vill och förväntar dig av din treåring. Påminn om hon glömmer, beröm mycket om det går bra. Säg att det är roligt o att du är stolt. Oj vilken roman det blev! LYCKA TILL!
J
Jippo
Sv: 3-åringar!
He he, jodå visst har vi stunder med våran treåring som........är fantastiska :smirk:......... nädå skämt åsido Jag måste nog säga att vi hade våran värsta period med våran dotter när hon var ca 2-2½, och att det känns som om hon vuxit lite mer i "huvudet" nu så man kan prata mer med henne. Då var hon ibland HELT HOPPLÖS, och jag kunde känna att jag var världens sämsta mamma som tappade humöret med henne. Även om man fösökte förklara för henne, var hon inte mogen (och är ju inte helt än heller såklart) för att ta in information, utan det enda var att försöka bryta hennes beteende. Skrika hjälpte/hjälper inte ett dugg, även om jag varit där också några gånger när man tappat tålamodet.
Vi har alltid förklarat mycket för henne, förberett henne på vad som ska göras (klä på, borsta tänder/ hår osv) om man misstänkt att konflikt är på väg, det har underlättat, att hon vet vad som är på gång. Stressa, t.ex på morgonen med kläder osv är helt värdelöst, då kommer protesterna som brev på posten... Mycket kramar och pussar och mjuka ord mellan konflikterna hjälper också en del, hon blir "mjukare" och mer benägen att lyssna, även om det ibland kan vara svårt om man fortfarande är "arg", men det får man sätta åt sidan.
Så mina nyckelord måste nog bli:
*Förklara och förbered så mycket som möjligt
*Bryt beteende genom att t.ex hämta barnet istället för att tjata "kom hit, nej, osv) De slutar tillslut att lyssna på dessa kommandon.... Säg en eller två gånger, sen hämta. Samma sak med "nej", förklara VARFÖR nej, och visa konkret (t.ex smälla i dörrar, att man kan klämma sig och att det gör ont)
Sorry om detta blev mer råd än hur vår egen tillvaro med en treåing är, men som sagt så är vi mer harmoniska nu när hon vuxit till sig lite och förstår mer. Men som sagt, vi har haft vår beskärda del med en tjej som MER ÄN VÄL vet precis var skåpet ska stå och är mer än nyttigt envis Jag har brytit ihop fler än en gång under det senaste året efter 10-tals konflikter på en dag med en hysteriskt vrålande unge
Men som andra före mig sagt, det går över, en dag är just denna perioden över, och man får lite harmoni innan nästa tar vid....... Jag tror vi ändå ska vara GLADA över att vi har småtjejer som är viljestarka och vet vad de vill, och vågar ta konflikter hemma då det tyder på att man är trygg i sin hemmamiljö, även om det i sina mörka stunder är svårt att se det så. De kommer att gå långt, våra små "terrorister!"
He he, jodå visst har vi stunder med våran treåring som........är fantastiska :smirk:......... nädå skämt åsido
Jag måste nog säga att vi hade våran värsta period med våran dotter när hon var ca 2-2½, och att det känns som om hon vuxit lite mer i "huvudet" nu så man kan prata mer med henne. Då var hon ibland HELT HOPPLÖS, och jag kunde känna att jag var världens sämsta mamma som tappade humöret med henne. Även om man fösökte förklara för henne, var hon inte mogen (och är ju inte helt än heller såklart) för att ta in information, utan det enda var att försöka bryta hennes beteende. Skrika hjälpte/hjälper inte ett dugg, även om jag varit där också några gånger när man tappat tålamodet. Vi har alltid förklarat mycket för henne, förberett henne på vad som ska göras (klä på, borsta tänder/ hår osv) om man misstänkt att konflikt är på väg, det har underlättat, att hon vet vad som är på gång. Stressa, t.ex på morgonen med kläder osv är helt värdelöst, då kommer protesterna som brev på posten... Mycket kramar och pussar och mjuka ord mellan konflikterna hjälper också en del, hon blir "mjukare" och mer benägen att lyssna, även om det ibland kan vara svårt om man fortfarande är "arg", men det får man sätta åt sidan.
Så mina nyckelord måste nog bli:
*Förklara och förbered så mycket som möjligt
*Bryt beteende genom att t.ex hämta barnet istället för att tjata "kom hit, nej, osv) De slutar tillslut att lyssna på dessa kommandon.... Säg en eller två gånger, sen hämta. Samma sak med "nej", förklara VARFÖR nej, och visa konkret (t.ex smälla i dörrar, att man kan klämma sig och att det gör ont)
Sorry om detta blev mer råd än hur vår egen tillvaro med en treåing är, men som sagt så är vi mer harmoniska nu när hon vuxit till sig lite och förstår mer. Men som sagt, vi har haft vår beskärda del med en tjej som MER ÄN VÄL vet precis var skåpet ska stå och är mer än nyttigt envis
Jag har brytit ihop fler än en gång under det senaste året efter 10-tals konflikter på en dag med en hysteriskt vrålande unge Men som andra före mig sagt, det går över, en dag är just denna perioden över, och man får lite harmoni innan nästa tar vid.......
Jag tror vi ändå ska vara GLADA över att vi har småtjejer som är viljestarka och vet vad de vill, och vågar ta konflikter hemma då det tyder på att man är trygg i sin hemmamiljö, även om det i sina mörka stunder är svårt att se det så. De kommer att gå långt, våra små "terrorister!"
J
Jeeves
Sv: 3-åringar!
Puh, trodde att vi var ensamma med en skogstokig 3-åring! Tack till er båda för en hel del tips
Och det GÅR alltså över, det känns som en tröst.
Vi försökte åka till Astrid Lindgrens värld på semestern, hon hade pratat om detta i veckor innan och så blev det mesta fel...
Vi var i princip beredda att packa ihop o åka hem redan efter ett par timmar Inte blev det bättre av att se alla "perfekta" familjer som satt vid sidan av campingstugorna och grillade, skrattade o hade mysigt med ungarna. Vi satt INNE i stugan med en tvärilsk unge som i princip var som en galen Herr Nilsson
Vi intalar oss själva att NÄSTA år så blir det roligare
Puh, trodde att vi var ensamma med en skogstokig 3-åring! Tack till er båda för en hel del tips
Och det GÅR alltså över, det känns som en tröst.
Vi försökte åka till Astrid Lindgrens värld på semestern, hon hade pratat om detta i veckor innan och så blev det mesta fel...
Vi var i princip beredda att packa ihop o åka hem redan efter ett par timmar
Inte blev det bättre av att se alla "perfekta" familjer som satt vid sidan av campingstugorna och grillade, skrattade o hade mysigt med ungarna. Vi satt INNE i stugan med en tvärilsk unge som i princip var som en galen Herr NilssonVi intalar oss själva att NÄSTA år så blir det roligare
Sv: 3-åringar!
Ha ha, visst är det kul att ha barn! Ja det går över men inte av sig själv. Tycker tipset att konkret ta tag i saker är bra, när min tjej trilskades så sa jag till ett par gånger, sen fick hon välja:
Nu går du själv eller så bär jag dig.
Jag har med andra ord burit en vägrande/sprattlande unge offentligt en rad gånger. Men till slut vet hon att det är det som gäller, så nu kan hon svara bär mig eller jag går själv. Lugnt o trevligt. Hon bråkar inte längre. Fungerar bra både i affären och när man ska gå ifrån kompisar/lekparken. Förvarna först, om en stund går vi. När det är dax att gå så går man. Säger hon emot(händer nästan aldrig längre) så får hon välja, buren eller gå själv.
På barnskötarutbildningen sa det att det är JÄTTEVIKTIGT att hålla fast vid vissa saker. Om du ger med dig en gång på 15 för tjat/skrik så lönar det sig att göra det. Sen kan man inte vara konsekvent på allt. Man får vara lyhörd för behoven. Enkelt? Nej.
Ha ha, visst är det kul att ha barn! Ja det går över men inte av sig själv. Tycker tipset att konkret ta tag i saker är bra, när min tjej trilskades så sa jag till ett par gånger, sen fick hon välja:
Nu går du själv eller så bär jag dig.
Jag har med andra ord burit en vägrande/sprattlande unge offentligt en rad gånger. Men till slut vet hon att det är det som gäller, så nu kan hon svara bär mig eller jag går själv. Lugnt o trevligt. Hon bråkar inte längre. Fungerar bra både i affären och när man ska gå ifrån kompisar/lekparken. Förvarna först, om en stund går vi. När det är dax att gå så går man. Säger hon emot(händer nästan aldrig längre) så får hon välja, buren eller gå själv.
På barnskötarutbildningen sa det att det är JÄTTEVIKTIGT att hålla fast vid vissa saker. Om du ger med dig en gång på 15 för tjat/skrik så lönar det sig att göra det. Sen kan man inte vara konsekvent på allt. Man får vara lyhörd för behoven. Enkelt? Nej.
Sv: 3-åringar!
Men man får nog också acceptera att de är just 3. Jag skulle inte låta mig drömma om Astrid Lindgrens land med min (inte så skogstokiga) 3,5 åring, just för att det troligen inte skulle bli roligt för någon, vare sig honom eller mig och min sambo. Vi orkar med lite kortare utflykter på ställen med mkt folk, däremot funkar bra att resa med honom till ställen med mindre folk. Han blir osäker bland mkt folk och blir då extremt uppmärksamhetskrävande (och skitjobbig)
Men man får nog också acceptera att de är just 3. Jag skulle inte låta mig drömma om Astrid Lindgrens land med min (inte så skogstokiga) 3,5 åring, just för att det troligen inte skulle bli roligt för någon, vare sig honom eller mig och min sambo. Vi orkar med lite kortare utflykter på ställen med mkt folk, däremot funkar bra att resa med honom till ställen med mindre folk. Han blir osäker bland mkt folk och blir då extremt uppmärksamhetskrävande (och skitjobbig)
J
Jeeves
Sv: 3-åringar!
S
Sony
Sv: 3-åringar!
Nejdå. Det fins fler. Anledningen till att fler inte svarar kanske är att de jobbar med sin trotsiga 3-åring?!
Jag har två barn med mycket vilja och humör. Använder mig av principen att först säga till snällt ett par gånger. Händer inget ; typ att de inte kommer när jag ropar - så hämtar jag dem. Går de inte - så bär man dem (om så är möjligt). Klär dom inte på sig själv eller vill hjälpa till om man hjälper dem - så gör jag det och det brukar inte bli lika trevligt. Städar de inte så städar vi - med sopsäck. Dessa grejer brukar fungera i de flesta fall.
Försöker låta bli att höja rösten, men lyckas inte alltid med det. Dock är det inte första alternativet utan kommer efter typ 3-4 tillsägelser. Undantaget då det är risk för olyckor eller i trafiksituationer. Men då höjer man oftast rösten för att man själv blir en aning rädd för att det skall inträffa nåt allvarligt. Typ att man ser att en står med fingrarna vid gångjärnen på en dörr medan den andra är på väg att stänga.
Tjat belönas inte på något sätt. Det är bara att ignorera så mycket det går. Man får be snällt. Ett nej är ett nej. Konsekvens är jätteviktigt. Samma sak att försöka koncentrera sig på sitt barn och inte alla gulliga familjer runt omkring.
Livet är inte så kul alla gånger och i bland kanske man får ta och gå ut och ta några djupa andetag. Med konsekvens och samarbete hoppas jag att det blir bra ungar av mina små ligister också.
Jaha, 43!st som har kikat in här men INGEN som har bekymmer med sin lilla 3-åring
Nejdå. Det fins fler. Anledningen till att fler inte svarar kanske är att de jobbar med sin trotsiga 3-åring?!
Jag har två barn med mycket vilja och humör. Använder mig av principen att först säga till snällt ett par gånger. Händer inget ; typ att de inte kommer när jag ropar - så hämtar jag dem. Går de inte - så bär man dem (om så är möjligt). Klär dom inte på sig själv eller vill hjälpa till om man hjälper dem - så gör jag det och det brukar inte bli lika trevligt. Städar de inte så städar vi - med sopsäck. Dessa grejer brukar fungera i de flesta fall.
Försöker låta bli att höja rösten, men lyckas inte alltid med det. Dock är det inte första alternativet utan kommer efter typ 3-4 tillsägelser. Undantaget då det är risk för olyckor eller i trafiksituationer. Men då höjer man oftast rösten för att man själv blir en aning rädd för att det skall inträffa nåt allvarligt. Typ att man ser att en står med fingrarna vid gångjärnen på en dörr medan den andra är på väg att stänga.
Tjat belönas inte på något sätt. Det är bara att ignorera så mycket det går. Man får be snällt. Ett nej är ett nej. Konsekvens är jätteviktigt. Samma sak att försöka koncentrera sig på sitt barn och inte alla gulliga familjer runt omkring.
Livet är inte så kul alla gånger och i bland kanske man får ta och gå ut och ta några djupa andetag. Med konsekvens och samarbete hoppas jag att det blir bra ungar av mina små ligister också.
Sv: 3-åringar!
Känner igen mig. Min lilla är en söt, gullig litet monster. Handla tillsammans med henne innebär att man får säga "nej vi ska inte ha det" ca 10.000 ggr. Men har kommit på att det funkar jättebra att , när hon tvunget vill ha ngt och börjar skrika så säger jag att "jag tänker inte betala den saken utan om du inte lägger tillbaka den så får du stanna kvar i affären". Och sen en förklaring om att man inte får ta med sig saker som inte är betalda, för då är man en tjuv. Hon vet att tjuvar är dumma människor. Detta har funkat på henne.
Hemma så är det rummet som gäller, börjar hon bråka så kör jag upp henne på hennes rum. Går hon inte själv så bär jag henne. Säger åt henne att stanna tills hon är snäll.
Känner igen mig. Min lilla är en söt, gullig litet monster. Handla tillsammans med henne innebär att man får säga "nej vi ska inte ha det" ca 10.000 ggr. Men har kommit på att det funkar jättebra att , när hon tvunget vill ha ngt och börjar skrika så säger jag att "jag tänker inte betala den saken utan om du inte lägger tillbaka den så får du stanna kvar i affären". Och sen en förklaring om att man inte får ta med sig saker som inte är betalda, för då är man en tjuv. Hon vet att tjuvar är dumma människor. Detta har funkat på henne.
Hemma så är det rummet som gäller, börjar hon bråka så kör jag upp henne på hennes rum. Går hon inte själv så bär jag henne. Säger åt henne att stanna tills hon är snäll.
J
Jippo
Sv: 3-åringar!
Men en 6-åring och en 12-åring fattar iallafall vad man säger, sen om de bryr sig eller vrider till det på ett annat sätt är en annan sak... En treåring är ju inte lika mogen i sitt tänkande och därför "svårare" på sitt sätt.
Men en 6-åring och en 12-åring fattar iallafall vad man säger, sen om de bryr sig eller vrider till det på ett annat sätt är en annan sak...
En treåring är ju inte lika mogen i sitt tänkande och därför "svårare" på sitt sätt.
J
Jippo
Sv: 3-åringar!
Sopsäck är jättebra! Liksom att "ge bort" sakerna till kompisen (givetvis inte när kompisen är där).
F.ö till TS: Jag vägrar tjata tills hon gör det själv, efter några tillsägningar blir det konkret handling. Oavsett vad som gäller. Och det som är så skönt, är att vår konsekvens tillslut börjat skörda frukt Nu äntligen begriper hon att det vi sagt gäller, i alla lägen, och det är så skönt att se att hon tittar och begrundar oss en liten stund, sen gör hon det vi bett om, jätteskönt!
Och är din lille tjej sur och grinig (som på A.Lindgrens värld) låt henne sitta och vara sur då, bry er inte om det eller henne! Visa bara tydligt att NI andra har kul och trevligt, och är man sur får man vara själv för då vill ingen vara med den personen. Skratta på och ha skoj, till slut brukar de undra vad som är roligt och komma och titta. Säg då bara att "hej gumman, vi har kul här, du får gärna vara med om du vill om du är på bättre humör nu" Fråga inte om hon VILL vara med, då får du alldeles säkert bara ett "NÄEJ!" till svar, utan konstatera bara att är hon glad tjej är det helt okej, är hon fortfarande sur kan hon gå tillbaks till sitt hörn/rum eller liknande. Sen håll på så tills hon mjuknar. Det kan säkert ta ett tag beroende på hur hon är, men tillslut brukar det funka, iallafall efter några gånger!
Tänkte på en annan sak; ger ni henne ofta alternativ? Eller frågar henne saker istället för att berätta vad som gäller? T.ex vid frukosten; frågar ni vad hon vill ha eller säger ni "idag är det gröt/fil/mackor"? Vid påklädning; frågar du om hon vill ha byxor eller kjol? Om du ska åka någonstans frågar du om hon vill åka med istället för att säga att "nu åker vi till......" Anledningen till att jag undrar är att vi kom på oss själva med att kommunicera med dottern via mycket frågor. Te.x "vill du, ska du, kan du", och när vi tog bort det, och verkligen försökte undvika att ge henne alternativ som hon ändå inte kunde välja bort, så blev det bättre! Jag tror att man som vuxen är van vid att vara artig gentemot sina vänner och bekanta, man frågar dem frågor, men barn kan inte välja så. De behöver riktlinjer och genom att ta bort alternativ som ändå inte är valbara (säga t.ex, ska vi gå och borsta tänderna) så säger man "nu går vi och borstar tänderna". Detta brukar till slut eliminera några konflikter. Samt att avleda, tex berätta om vart ni ska åka (tex dagis) när du vet att en konflikt är på väg, fråga om vem som kanske är på dagis idag, vad de ska göra, sjunga? Hoppa? Rita? Att kommunicera så medan kläderna åker på kan rädda en situation som är på väg över styr. Det gäller att vara påhittig. Och självklart är jag medveten om att man inte orkar/kan/hinner alla gånger, men sätter man det i system så kommer det lättare och lättare varje gång. Gör ett försök!
Vet inte om ni redan tillämpar det, men annars är det bra tips som funkat utmärkt på vår dotter.
Sopsäck är jättebra! Liksom att "ge bort" sakerna till kompisen (givetvis inte när kompisen är där
). F.ö till TS: Jag vägrar tjata tills hon gör det själv, efter några tillsägningar blir det konkret handling. Oavsett vad som gäller. Och det som är så skönt, är att vår konsekvens tillslut börjat skörda frukt
Nu äntligen begriper hon att det vi sagt gäller, i alla lägen, och det är så skönt att se att hon tittar och begrundar oss en liten stund, sen gör hon det vi bett om, jätteskönt! Och är din lille tjej sur och grinig (som på A.Lindgrens värld) låt henne sitta och vara sur då, bry er inte om det eller henne! Visa bara tydligt att NI andra har kul och trevligt, och är man sur får man vara själv för då vill ingen vara med den personen. Skratta på och ha skoj, till slut brukar de undra vad som är roligt och komma och titta. Säg då bara att "hej gumman, vi har kul här, du får gärna vara med om du vill om du är på bättre humör nu" Fråga inte om hon VILL vara med, då får du alldeles säkert bara ett "NÄEJ!" till svar, utan konstatera bara att är hon glad tjej är det helt okej, är hon fortfarande sur kan hon gå tillbaks till sitt hörn/rum eller liknande. Sen håll på så tills hon mjuknar. Det kan säkert ta ett tag beroende på hur hon är, men tillslut brukar det funka, iallafall efter några gånger!
Tänkte på en annan sak; ger ni henne ofta alternativ? Eller frågar henne saker istället för att berätta vad som gäller? T.ex vid frukosten; frågar ni vad hon vill ha eller säger ni "idag är det gröt/fil/mackor"? Vid påklädning; frågar du om hon vill ha byxor eller kjol? Om du ska åka någonstans frågar du om hon vill åka med istället för att säga att "nu åker vi till......" Anledningen till att jag undrar är att vi kom på oss själva med att kommunicera med dottern via mycket frågor. Te.x "vill du, ska du, kan du", och när vi tog bort det, och verkligen försökte undvika att ge henne alternativ som hon ändå inte kunde välja bort, så blev det bättre! Jag tror att man som vuxen är van vid att vara artig gentemot sina vänner och bekanta, man frågar dem frågor, men barn kan inte välja så. De behöver riktlinjer och genom att ta bort alternativ som ändå inte är valbara (säga t.ex, ska vi gå och borsta tänderna) så säger man "nu går vi och borstar tänderna". Detta brukar till slut eliminera några konflikter. Samt att avleda, tex berätta om vart ni ska åka (tex dagis) när du vet att en konflikt är på väg, fråga om vem som kanske är på dagis idag, vad de ska göra, sjunga? Hoppa? Rita? Att kommunicera så medan kläderna åker på kan rädda en situation som är på väg över styr. Det gäller att vara påhittig. Och självklart är jag medveten om att man inte orkar/kan/hinner alla gånger, men sätter man det i system så kommer det lättare och lättare varje gång. Gör ett försök!
Vet inte om ni redan tillämpar det, men annars är det bra tips som funkat utmärkt på vår dotter.
Senast ändrad av en moderator:
A
acke
Sv: 3-åringar!
Hihi, jag skrev idag ett inlägg på ett annat forum som påminner om ditt, m a o har vi samma problem...
Back to work :-)
Tillbaka framför datorn, lugn & ro, glada och trevliga kollegor, svåra frågor som "vad ska jag äta för gott idag", toabesök utan argt barn hängande på dörren, aircondition, tid att känna sparkande bebis i magen... SEMEEEEESTER!
Vi fick dela upp vår semester i år pga dagis, jag tog tre veckor ensam med H, sen en vecka hela familjen ihop o sen ska min man ha H två veckor ensam. Efter ca 2-3 dagar av semestern så kom hon in i sin 3-årstrots, och den är inte nådig! Alla regler, respekt, vanor BORTA! Vi är slut, kaputt, nere för räkning. Ingen romantik öht, veckan i hyrd stuga avbröts två dagar tidigare för bråka kan vi lika gärna göra hemma (typ). Emellanåt är hon den fantastiska, underbara unge vi känner från tidigare såklart men ibland undrar man om huvudet ska börja snurra a là exorcisten av ilska. Förstår var de fick idén till den filmen föresten... ;-)
Min svärmor informerade mig vid ett besök häromveckan att hennes TRE pojkar minsann ALDRIIIIIG hade en enda kris, de var såå snälla så. Det är nog flickelaterat sa hon. Jag som alltid nickar snällt normalt käftade emot och sa att utan kriser/utvecklingsfaser skulle de inte bli normala människor av dem så jag HOPPAS att de gått igenom dem! Hon blev lite paff :-)
Jag är faktiskt jättestolt över min viljestarka, tuffa dotter för att hon vågar utmana oss. Samtidigt som jag känner mig helt vilse ibland, OM jag kunde får en krona varje gång jag förtvivlat frågar henne "VARFÖR???" så hade jag varit rik nu! Jg som tyckte allt funkade så bra, var så nöjd med oss som föräldrar... Nu känns det som om allt ligger i spillror. Allt vi har byggt upp, all konsekvens, regler och möda...
Hihi, jag skrev idag ett inlägg på ett annat forum som påminner om ditt, m a o har vi samma problem...
Back to work :-)
Tillbaka framför datorn, lugn & ro, glada och trevliga kollegor, svåra frågor som "vad ska jag äta för gott idag", toabesök utan argt barn hängande på dörren, aircondition, tid att känna sparkande bebis i magen... SEMEEEEESTER!
Vi fick dela upp vår semester i år pga dagis, jag tog tre veckor ensam med H, sen en vecka hela familjen ihop o sen ska min man ha H två veckor ensam. Efter ca 2-3 dagar av semestern så kom hon in i sin 3-årstrots, och den är inte nådig! Alla regler, respekt, vanor BORTA! Vi är slut, kaputt, nere för räkning. Ingen romantik öht, veckan i hyrd stuga avbröts två dagar tidigare för bråka kan vi lika gärna göra hemma (typ). Emellanåt är hon den fantastiska, underbara unge vi känner från tidigare såklart men ibland undrar man om huvudet ska börja snurra a là exorcisten av ilska. Förstår var de fick idén till den filmen föresten... ;-)
Min svärmor informerade mig vid ett besök häromveckan att hennes TRE pojkar minsann ALDRIIIIIG hade en enda kris, de var såå snälla så. Det är nog flickelaterat sa hon. Jag som alltid nickar snällt normalt käftade emot och sa att utan kriser/utvecklingsfaser skulle de inte bli normala människor av dem så jag HOPPAS att de gått igenom dem! Hon blev lite paff :-)
Jag är faktiskt jättestolt över min viljestarka, tuffa dotter för att hon vågar utmana oss. Samtidigt som jag känner mig helt vilse ibland, OM jag kunde får en krona varje gång jag förtvivlat frågar henne "VARFÖR???" så hade jag varit rik nu! Jg som tyckte allt funkade så bra, var så nöjd med oss som föräldrar... Nu känns det som om allt ligger i spillror. Allt vi har byggt upp, all konsekvens, regler och möda...
ameo
Moderator
Sv: 3-åringar!
knapplån
Jag tycker att det är fel att kalla det för trotsåldern, för det handlar ju inte om trots i ordets rätta bemärkelse utan snarare om att utforska gränser och se vad som är möjligt att tänja på och inte.
Det är NU det gäller att vara dödskonsekvent och inte vika en tum. Även om det känns som en bra idé just då att "gå halva vägen", så är det ingen bra idé i längden. För det lär de sig snabbt...
knapplån
Jag tycker att det är fel att kalla det för trotsåldern, för det handlar ju inte om trots i ordets rätta bemärkelse utan snarare om att utforska gränser och se vad som är möjligt att tänja på och inte.
Det är NU det gäller att vara dödskonsekvent och inte vika en tum. Även om det känns som en bra idé just då att "gå halva vägen", så är det ingen bra idé i längden. För det lär de sig snabbt...
A
acke
Sv: 3-åringar!
Potejto-potAto säger jag. Att trotsa regler är väl samma sak som att utforska hur långt man kan gå?
Potejto-potAto säger jag. Att trotsa regler är väl samma sak som att utforska hur långt man kan gå?
Sv: 3-åringar!
Nej då du är inte ensam. Vi har ett monster här hemma på snart 3 år. Han hivar stolar när han blir arg. Muckar med storebror och biter o slår honom när storebror inte släpper sina leksaker på en gång. det är bara att härda ut. Snart är de tonåringar med nya problem och trots. i vårt hus har vi just nu en mkt tonårig 12 åring, en 10 åring som gärna retas med storasyster, en 5 åring som alltid är glad när lillebror inte bråkar och så MONSTRET himself
Jaha, 43!st som har kikat in här men INGEN som har bekymmer med sin lilla 3-åring
Nej då du är inte ensam. Vi har ett monster här hemma på snart 3 år. Han hivar stolar när han blir arg. Muckar med storebror och biter o slår honom när storebror inte släpper sina leksaker på en gång. det är bara att härda ut. Snart är de tonåringar med nya problem och trots.
i vårt hus har vi just nu en mkt tonårig 12 åring, en 10 åring som gärna retas med storasyster, en 5 åring som alltid är glad när lillebror inte bråkar och så MONSTRET himself
ameo
Moderator
Sv: 3-åringar!
Trots är i min värld när man medvetet gör tvärtemot.
Och en treåring har inte riktigt den medvetenheten...
För mig är det inte samma sak...
Trots är i min värld när man medvetet gör tvärtemot.
Och en treåring har inte riktigt den medvetenheten...
- Status
Liknande trådar
Gravid - 1år
Hjälp mig. Ge mig pepp. Slå mig i huvudet. Jag har precis plussat med barn nr 3 helt oplanerat :crazy: Har en 7-åring och en 3-åring och...
Senast: Inte_Ung
·
Senast: hjärter_dam
·
Senast: Malibu_Stacy
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ännu en häst dödad i misstänkt vargattack: “Det känns förjävligt”
- Hästnyheter Ja, fölet kan ju ha självdött och sen har nåt djur hittat det och ätit på kroppen. Eller nåt annat. Det är bra att Länsstyrelsen tar...
- Lingon
- Svar: 5
- Visningar: 105
- Hästnyheter
-
Normal asymmetri eller hälta?- Hästnyheter När är ett asymmetriskt rörelsemönster normalt och hur kan mankens rörelse avgöra vilket ben hästen är halt på? Forskaren och...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 58
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Akvarietråden IV
- Övr. Djur Vad de gnistrar vackert :love:
- Libbsticka
- Svar: 1 251
- Visningar: 46 450
- Djur
-
Uppdateringstråd 29- Övr. Hund Här känns det tomt med bara två bc-pojkar. Spock har lite vila, jag tycker han rör sig knöligt bak mellan varven även om det ingen...
- Bulldoozer
- Svar: 1 216
- Visningar: 77 338
- Hund
Hästrelaterat
-
Vilket träns är detta?- Utrustning Gissar på ett Bhoof. (Peders märke)
- Jeps
- Svar: 1
- Visningar: 0
- Utrustning
-
Hage- Anläggning Det är mindre än vår ridbana 😅 Känns omöjligt att få någon tillväxt i en sån liten ruta.
- Bison
- Svar: 8
- Visningar: 118
- Hästmänniska
