40-årskris/nu är ju allt för sent

[MissFideli]

Är det fler här som gått igenom den berömda 40-årskrisen?
Jag är nog där, ser tydligare än någonsin på de saker i mitt liv som mitt psykiskt dåliga mående påverkat negativt. Förstört till och med. Det är tungt att se det man hoppades på som ung, inte uppfyllts.
Jag har inget dåligt liv i den bemärkelsen, absolut inte. Men det är mycket jag kanske kunde ha haft om psyket inte styrt över många val och tankar under livets gång. Inget av det till de positiva.

 

[SaraXX]

Jag får en panikkänsla ibland, över att jag inte har kommit längre. Jag fyllde 40 förra året, barnen blir större och större och vi bor fortfarande för smått och inte alls som jag vill. Jag jobbar mot målet men ibland känns det som att jag inte kommer att komma fram förrän det är "för sent". Vad det nu är.

Känslan kommer oftast när jag jämför mig med andra (oftast omedvetet). Alla som har villa, pool, fungerande fritidsintressen, hela bilar och nya cyklar till barnen. När jag lyckas att inte jämföra mig alls så har vi det bra.

 

[Voeux]

Det är tungt att se det man hoppades på som ung, inte uppfyllts.

Jag är inte 40 ännu, och genomgår ingen kris vad jag vet. Men jag tror att man ska vara försiktig med att lägga allt för stor vikt vid vad man ville som ung, och dessutom värdera sitt liv idag utefter det. Det var mycket som jag ville då, som jag inte vill längre nu när jag vet mer. Så försök tänka på vad du vill nu, med all erfarenhet som du har nu, och vad du vill framåt. Ett krasst uppvaknande med åldern är ju ofta att man inte kan få allt, men man kan få bra mycket

 

[MissFideli]

Jag får en panikkänsla ibland, över att jag inte har kommit längre. Jag fyllde 40 förra året, barnen blir större och större och vi bor fortfarande för smått och inte alls som jag vill. Jag jobbar mot målet men ibland känns det som att jag inte kommer att komma fram förrän det är "för sent". Vad det nu är.

Känslan kommer oftast när jag jämför mig med andra (oftast omedvetet). Alla som har villa, pool, fungerande fritidsintressen, hela bilar och nya cyklar till barnen. När jag lyckas att inte jämföra mig alls så har vi det bra.

Ja, jag tror just jämförelsen är boven i det hela. Alla andra har, varför har inte jag lyckats. Nu är man så pass gammal också att de yngre har kommit längre

 

[MissFideli]

Jag är inte 40 ännu, och genomgår ingen kris vad jag vet. Men jag tror att man ska vara försiktig med att lägga allt för stor vikt vid vad man ville som ung, och dessutom värdera sitt liv idag utefter det. Det var mycket som jag ville då, som jag inte vill längre nu när jag vet mer. Så försök tänka på vad du vill nu, med all erfarenhet som du har nu, och vad du vill framåt. Ett krasst uppvaknande med åldern är ju ofta att man inte kan få allt, men man kan få bra mycket

Jag menar det jag ville ha då och fortfarande vill ha, men inte lyckas få. Det andra är inga problem. Det "största" molnet i mitt liv nu är bristen på livspartner. Ensamheten har blivit väldigt påtaglig sista tiden.

 

[lil-sis]

Inte alls.

mvh tatuering nr 4 för i år är inplastad.



Men jag känner mig inte så himla krisig, mer ”gör om livet lite grann”.

 

[athena_arabians]

Jag hade nog min kris när jag fyllde 35... 40 var mest "jaha". Att 50 närmar sig känns inte så himla kul men det är mest för att kroppen börjar bli lite väl kass.

I övrigt är jag väl rätt misslyckad om man tittar på det utifrån: Ingen karriär, ingen familj och ofta rätt dåligt med pengar. Men jag har ett hus jag älskar och ett yrke som passar mig även om det är osäkert med jobb. Annars håller jag med @lil-sis, man får omvärdera och göra om livet lite nu och då. Plus att sukta efter något och vara besviken för att man inte har det är bara nedbrytande. Bättre att räkna sina välsignelser sas och sträva efter mål som är rimliga.

 

[MissFideli]

Ja, vem behöver egentligen nån att umgås med. När man kan göra allt ensam.

 

[lil-sis]

Ja, vem behöver egentligen nån att umgås med. När man kan göra allt ensam.

Men måste det vara en ”partner”? Jag förstår absolut saknaden efter en ”egen person” men gör en massa roliga saker med andra människor, skapar djupare relationer med andra kvinnor osv.

 

[MissFideli]

Men måste det vara en ”partner”? Jag förstår absolut saknaden efter en ”egen person” men gör en massa roliga saker med andra människor, skapar djupare relationer med andra kvinnor osv.

Jag har tyvärr ytterst få i min närhet som inte har fullt upp med sina liv.

 

[Tajger]

Motade den genom att ta mc-kort 🏍 Det var en gammal dröm, jag hade några kul år i en sjysst mc-klubb, sen var jag nöjd. Då hade jag kommit förbi strecket
Klarade 50 med några kul tatueringar, fick t o m presentkort från jobbet (kyrkan) till min första
Nu fyller jag 60 om ett par månader och vet inte vad jag ska hitta på för nåt tokigt nu

 

[Voeux]

Ja, vem behöver egentligen nån att umgås med. När man kan göra allt ensam.

Nåväl, en kan känna sig ensam och det är okej, men att bli bitter leder ingenstans dit du vill. 40 är ungt, och det är långt ifrån för sent att träffa en livspartner.

 

[athena_arabians]

Nåväl, en kan känna sig ensam och det är okej, men att bli bitter leder ingenstans dit du vill. 40 är ungt, och det är långt ifrån för sent att träffa en livspartner.

Jag var 37 när jag träffade särbon. Innan dess var mitt liv i det avseendet rätt så kaos...

 

[TheRedLightning]

Jag har slutat bry mig så länge jag mår bra här och nu där jag befinner mig just nu, så får jag ta det därifrån och göra det bästa av det. Sån är jag.

 

[MissFideli]

Nåväl, en kan känna sig ensam och det är okej, men att bli bitter leder ingenstans dit du vill. 40 är ungt, och det är långt ifrån för sent att träffa en livspartner.

Absolut! Men eftersom jag knappt träffar nån, inte är speciellt attraktiv och har problem med både självkänsla och tillit så är det svårt att vara annat än bitter.

 

[MissFideli]

Jag har slutat bry mig så länge jag mår bra här och nu där jag befinner mig just nu, så får jag ta det därifrån och göra det bästa av det. Sån är jag.

Vad skönt att du mår bra! Gör man det, är nog risken för 40-årskris väldigt liten.

 

[Sonic76]

Absolut! Men eftersom jag knappt träffar nån, inte är speciellt attraktiv och har problem med både självkänsla och tillit så är det svårt att vara annat än bitter.

Hear you sister...
Men jag har en dröm som jag aldrig nånsin kommer att uppnå.
Drömmen om ett körkort.
Annars jobbar jag, umgås med katten och sover.
Jag vill inte ha det så här resten av livet men det är så det ser ut.
Om jag inte råkar vinna på lotto och kan betala av skulderna

 

[TheRedLightning]

Vad skönt att du mår bra! Gör man det, är nog risken för 40-årskris väldigt liten.

Mår bra å mår bra går att diskutera, är lite olika från dag till dag, men har lyckats att nästan sluta bry mig om det. Inte haft någon 30 årskris heller, för mig är åldern bara en siffra och dagen man fyller år känns inte annorlunda än dagen innan man fyllde år, så för mig är det bara en dag som alla andra. Lägger inte så stor vikt vid det längre.

 

[MissFideli]

Mår bra å mår bra går att diskutera, är lite olika från dag till dag, men har lyckats att nästan sluta bry mig om det. Inte haft någon 30 årskris heller, för mig är åldern bara en siffra och dagen man fyller år känns inte annorlunda än dagen innan man fyllde år, så för mig är det bara en dag som alla andra. Lägger inte så stor vikt vid det längre.

För mig har inte åldern som siffra nån betydelse heller. Men eftersom det finns ett fenomen som kallas 40-årskris så använde jag mig av det eftersom jag är strax över 40.

 

[MissFideli]

Hear you sister...
Men jag har en dröm som jag aldrig nånsin kommer att uppnå.
Drömmen om ett körkort.
Annars jobbar jag, umgås med katten och sover.
Jag vill inte ha det så här resten av livet men det är så det ser ut.
Om jag inte råkar vinna på lotto och kan betala av skulderna

Ja, det är väl ungefär så mitt liv ser ut också. Tyvärr har jag ångest och i det kan medfölja ett behov av att prata. Samt att depressionen gör att åtminstone jag inte bara kan rycka på axlarna och lägga tankar åt sidan. Det är ju såklart individuellt, men så ser det ut för mig.