40-årskris/nu är ju allt för sent


Jag tog bort allt det i livet som jag trodde att jag ville göra eller som jag bara ville göra litegrann. Och så satsade jag hundra procent på Grejen. Det där som jag alltid svarade när folk frågade ”men vad vill du göra EGENTLIGEN?”. Det var jobbigt (sålde hästen), läskigt (sa upp mig, flyttade hundra mil) och det bästa jag någonsin gjort.

Jag vet att det är jätteklyschigt och att det också ska med en stor del privilegier och tur med i bilden och att alla inte kan göra detta. Men det blev bra för mig. Jag kan längta mycket efter saker jag inte har längre (hästen, tävla) eller saker jag nog inte kommer få, men eftersom jag äntligen gjorde det som jag alltid velat göra känns det inte som uppoffringar. Den där vardagstillvaron som jag alltid kämpat med som faan är nu hur lätt som helst.
 
Nej men om du hade fler meningsfulla relationer i ditt liv så kanske inte partnerbristen skulle kännas fullt så stark/ledsam/akut/vad-du-nu-känner? :)

Det är möjligt. Jag ser det dock som nästan omöjligt att få ihop det så. Som fler än jag skriver, så är det inte så enkelt att få till tider som passar.
 
Jag tog bort allt det i livet som jag trodde att jag ville göra eller som jag bara ville göra litegrann. Och så satsade jag hundra procent på Grejen. Det där som jag alltid svarade när folk frågade ”men vad vill du göra EGENTLIGEN?”. Det var jobbigt (sålde hästen), läskigt (sa upp mig, flyttade hundra mil) och det bästa jag någonsin gjort.

Jag vet att det är jätteklyschigt och att det också ska med en stor del privilegier och tur med i bilden och att alla inte kan göra detta. Men det blev bra för mig. Jag kan längta mycket efter saker jag inte har längre (hästen, tävla) eller saker jag nog inte kommer få, men eftersom jag äntligen gjorde det som jag alltid velat göra känns det inte som uppoffringar. Den där vardagstillvaron som jag alltid kämpat med som faan är nu hur lätt som helst.

Vad skönt! Jag gjorde lite så för 11 år sen. Begärde förflyttning inom företaget och packade mitt pick och pack och drog mot Stockholm. Sade upp min fina lägenhet i centrala Örebro för en andrahandslägenhet i Tyresö. Nu blev det lite krångel på vägen till hur jag har det idag, men med just det är jag nöjd. Jobbmässigt har jag mitt drömyrke, bomässigt nästan min dröm. Men min hjärna är så himla rastlös att den driver mig till vansinne. Hade kroppen varit lika rastlös hade jag haft toppkondis och varit otroligt vältränad 😎
 
Vad skönt! Jag gjorde lite så för 11 år sen. Begärde förflyttning inom företaget och packade mitt pick och pack och drog mot Stockholm. Sade upp min fina lägenhet i centrala Örebro för en andrahandslägenhet i Tyresö. Nu blev det lite krångel på vägen till hur jag har det idag, men med just det är jag nöjd. Jobbmässigt har jag mitt drömyrke, bomässigt nästan min dröm. Men min hjärna är så himla rastlös att den driver mig till vansinne. Hade kroppen varit lika rastlös hade jag haft toppkondis och varit otroligt vältränad 😎

Haha, känner igen det där med rastlös hjärna. Ja tänk vad extremt tränad (eller död) man hade varit om kroppen hade hängt med hjärnan.

Vad modigt gjort! Men då låter det ju ändå som att du har åstadkommit en hel del. Om det är den känslan du letar efter alltså. För min del är det nog grundat i att vara nöjd med det jag gör varje dag; att det är tillräckligt. Innan ville jag hela tiden MER.

Jag har ganska få vänner, många bekanta men få människor som jag kan slappna av med. Har väldigt svårt att komma nära människor och känna vad som är lagom. Är rädd att vara för på. Jag vet inte hur jag hade haft det om jag inte haft min partner. Väldigt tråkigt och annorlunda iallafall. Så jag kan verkligen förstå din ensamhetskänsla.
 
Haha, känner igen det där med rastlös hjärna. Ja tänk vad extremt tränad (eller död) man hade varit om kroppen hade hängt med hjärnan.

Vad modigt gjort! Men då låter det ju ändå som att du har åstadkommit en hel del. Om det är den känslan du letar efter alltså. För min del är det nog grundat i att vara nöjd med det jag gör varje dag; att det är tillräckligt. Innan ville jag hela tiden MER.

Jag har ganska få vänner, många bekanta men få människor som jag kan slappna av med. Har väldigt svårt att komma nära människor och känna vad som är lagom. Är rädd att vara för på. Jag vet inte hur jag hade haft det om jag inte haft min partner. Väldigt tråkigt och annorlunda iallafall. Så jag kan verkligen förstå din ensamhetskänsla.

Jag är så, vill ha mer. Nöjd, men ändå inte nöjd. Aldrig i ro eller vad man säger? Har väl troligen med nån form av verklighetsflykt att göra. Men naturen har kommit att betyda mycket för mig. Den behöver jag för sinnet. Och tystnaden.
Jag känner dock att mina känslor blir så stora. Så stora att jag vill dela dom med nån. Men jag har ingen i min närhet som är intresserad. Som känner likadant. Låter säkert helkonstigt.

Det sista du skriver är nästan samma för mig. Men jag har dragit mig undan folk för att jag inte orkar med analyserandet som kommer efter.
 
Jag har gett upp att försöka vända det. Har inte styrkan/modet att göra det har jag märkt.
Det ligger ju psykisk problematik bakom.
Får du hjälp med ditt dåliga mående?

Absolut är det så, det har du helt rätt i. Men jag har sällan problem med att umgås med folk, utöver att mina arbetstider gör det svårt. Det är efter som är det stora problemet. När jag får tid att reflektera över vad jag sagt, vad jag inte sagt. Vad jag gjort eller inte gjort. Så det handlar i mitt fall inte om nån komfortzone, det är inte modet att umgås jag saknar.
Det där behöver du kanske hjälp med att bryta. Så hade jag det förut, det har tagit mycket kraft att lära mig tänka om.

Jag insåg tex det meningslösa i att älta vad jag sagt och hur det evt uppfattats. Det leder ingenstans annat än att man fokuserar ännu mer inåt på sig själv och distanserar sig allt mer i sina möten med andra och inte tar in vad de säger och gör för att man blir för medveten om sig själv.

Men om man umgås med rätt personer är de inte speciellt analytiska och dömande och saker man sagt blir väldigt sällan synade i sömmarna i efterhand. Det har folk generellt inte tid med pga fullt upp med sitt eget liv.

Tack ❤ Nej, för sent vet jag att det inte är. Det är väl snarare min livssituation som stoppar. Och tidigare erfarenheter som gör att jag inte riktigt litar på nån. Jag hoppas att om rätt person dyker upp, så kommer tilliten med tiden.
Det är inte säkert att det går helt av sig själv. Ofta behöver man stötta på vägen så man lär sig bryta mönster som tidigare

Det är möjligt. Jag ser det dock som nästan omöjligt att få ihop det så. Som fler än jag skriver, så är det inte så enkelt att få till tider som passar.
Bättre att träffa folk utanför jobbet en timme kanske varannan månad än inte alls. När jag var som mest ensam var mitt mål att försöka få till en social aktivitet var fjärde vecka. Det fick jag inte alltid till.

Nu har jag ofta sociala aktiviteter flera dagar i veckan. Började ifjol höst med att jag fick en fast aktivitet i veckan med en vän och sen har det varit enklare att orka få till mer.

Jag är så, vill ha mer. Nöjd, men ändå inte nöjd. Aldrig i ro eller vad man säger? Har väl troligen med nån form av verklighetsflykt att göra. Men naturen har kommit att betyda mycket för mig. Den behöver jag för sinnet. Och tystnaden.
Jag känner dock att mina känslor blir så stora. Så stora att jag vill dela dom med nån. Men jag har ingen i min närhet som är intresserad. Som känner likadant. Låter säkert helkonstigt.

Det sista du skriver är nästan samma för mig. Men jag har dragit mig undan folk för att jag inte orkar med analyserandet som kommer efter.
Känner igen det väldigt väl. Och jag har mer eller mindre tänkt hela livet att jag bör kunna hantera det själv.

När jag försiktigt började lätta lite på locket blev det bättre. Och efter lååååång tid har jag börjat ta professionell hjälp. Det är väldigt tufft, men känns helt nödvändigt, och jag har för första gången på extremt länge lite tillit till att allt blir bra.

Jag fick kraftig ångest i våras av alla söta regnbågsteckningar i fönstren och tänkte att allt fan inte blir bra för alla när jag gick i regnet med tårarna rinnande mot butiken. Corona blev dock en enormt viktig vändpunkt i mitt liv och fick mig att ta tag i både sociala relationer, ensamhet och annat som gett mig enorm stress och dåligt mående.

Jag hoppas att du också kan komma dit.

Jag har också ålderskrisat rejält och är inte helt ur det. Men 40 är faktiskt inte så gammalt som det har varit.
 
Senast ändrad:
A5493A74-C721-4B6A-99E6-D3D2D8B5F2E0.jpeg

Apropå glada tillrop när man absolut inte är mottaglig.:heart (Nina Hemmingson har illustrerat)
 
Är det fler här som gått igenom den berömda 40-årskrisen?
Jag är nog där, ser tydligare än någonsin på de saker i mitt liv som mitt psykiskt dåliga mående påverkat negativt. Förstört till och med. Det är tungt att se det man hoppades på som ung, inte uppfyllts.
Jag har inget dåligt liv i den bemärkelsen, absolut inte. Men det är mycket jag kanske kunde ha haft om psyket inte styrt över många val och tankar under livets gång. Inget av det till de positiva.

Jag hade ålderskris på G tror jag men så kom cancern och vände upp och ned på mitt liv. Man får liksom ett annat synsätt och tankesätt. Nu kommer jag göra mer saker och våga mer, det är helt säkert! Som t.ex. till Halloween ska vi pimpa hela jäkla gården och sen får de som våga komma hit och trick or treata :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 563
Senast: Mineur
·
Skola & Jobb Hej! Här på Buke verkar det finnas kloka och hjälpsamma människor, postar nu min fråga efter att ha läst på forumet i flera veckor. Jag...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 375
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 263
Senast: Gunnar
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 404
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Black & tan?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp