Äntligen fått börja med litium!

Och idag var första gången jag var hos sjuksköterskan och det var så skönt att äntligen träffa någon inom psykiatrin/sjukvården som genuint verkade bry sig! Hon satt nästan och gapade när jag berättade hur mycket information (=ingen alls förutom ta en tablett på morgonen och en på kvällen, börja direkt) jag fick innan jag började ta dem. De hade heller inte berättat för henne att jag redan börjat ta dem utan hon hade bara fått veta att jag skulle börja med dem. All information jag har fått är från google, apotekaren och bukefalos, ingenting alls(!) från läkaren och samtalskontakten bara vidarebefordrade från honom att jag hade fått recept och att jag skulle börja ta det direkt.
Mamma tycker att det är så illa att det borde anmälas men jag tror inte att jag vågar det för då kanske jag får ännu sämre hjälp i framtiden

Lämnat flera blodprover och inte heller där har jag fått någon som helst återkoppling från läkaren trots att flera värden varit utanför normalvärdet. Var på vårdcentralen förra veckan för att jag hoppades att kanske bli tagen på allvar där och få hjälp för min extrema trötthet men nope. Kontentan var typ ”sluta vara deprimerad så slutar du vara trött” Men han sa iallafall att han skulle höra av sig om proverna jag tog då så jag hoppas att han gör det snart och han sa också, när jag frågade om proverna jag redan tagit, att trots att mitt ena njurvärde var utanför det normala så var det ”rätt” om man jämförde med de andra så det kunde vara en personlig variantion.

Så nu går jag och försöker att inte hoppas för mycket på att det ska funka så jag inte blir lika besviken om det inte funkar.

 

[Lyan]

Jag tycker du ska ringa sköterskan så fort det går. Och logga in på 1177 och kolla dina senaste sköldkörtelvärden. Litium kan påverka dina nivåer av sköldkörtelhormon, och man kan verkligen må skit både när det svänger upp och svänger ner. Emotionellt alltså - man kan få otroliga emotionella symtom som "varning" på att ämnesomsättningen (sköldkörtelhormonerna) strular.

Är du suicidial så ring akutlinjerna, finns flera har jag för mig.

Fast jag har bara tagit litium i 1,5 vecka så det känns inte som att det kan påverka sköldkörteln så fort. Alla prover jag kan se på sköldkörteln är normala. Det som inte är normalt är kreatinin och ferritin.
Svänger som fan gör det iallafall men mest nedåt med skitmycket ångest och panik med korta stunder av någorlunda okej.
Är inte direkt suicidal för jag är typ odödlig så jag vågar inte försöka igen för jag vet att allt blir ännu värre då. Har skurit mig men inget allvarligt

 

[Lyan]

Ställde in mötet med samtalskontakten imorgon. Dels vill jag verkligen inte gå dit men jag är också sjuk igen så jag har iallafall en bra ursäkt.
Jag är så jävla trött på att vara sjuk! Jag är sjuk hela tiden känns det som

 

[Lyan]

Fy fan vilken ångest jag har Har redan tagit maxdos ångestdämpande men det hjälper inte

 

[Lyan]

Ligger och väger för och emot att skära mig. Att jag gjorde det häromdagen satte verkligen igång hela beroendet igen så tänker på det hela tiden. Men om jag inte skär tillräckligt så är det inte ”lönt” och om jag skär tillräckligt så har jag minst en månads plågsam läkning framför mig. Så förståndet säger nej men beroende skriker ”gör det!!!!”

 

[Lyan]

Jag är så jävla sjuk i huvudet

 

[DarkInNight]

Ligger och väger för och emot att skära mig. Att jag gjorde det häromdagen satte verkligen igång hela beroendet igen så tänker på det hela tiden. Men om jag inte skär tillräckligt så är det inte ”lönt” och om jag skär tillräckligt så har jag minst en månads plågsam läkning framför mig. Så förståndet säger nej men beroende skriker ”gör det!!!!”

Vet inte riktigt vad jag ska skriva . Gör det bara inte .

 

[_Zacke_]

Jag är så jävla sjuk i huvudet

Det är du verkligen inte!! Jag har följt många av dina trådar här och upplever att du är en himla fin människa hoppas att du snart får må bättre.

 

[DarkInNight]

Är du okej?

 

[sorbifolia]

Fy fan vilken ångest jag har Har redan tagit maxdos ångestdämpande men det hjälper inte

Usch då Kan det vara litiumen som gör det? Tar du den istället för eller tillsammans med de mediciner du tagit förut?

 

[Lyan]

Vet inte riktigt vad jag ska skriva . Gör det bara inte .

Förståndet lyckades vinna denna gången!

Det är du verkligen inte!! Jag har följt många av dina trådar här och upplever att du är en himla fin människa hoppas att du snart får må bättre.

Tack, det värmer att få höra men man är rätt sjuk i huvudet som sitter och väger för och emot om det är värt att skära sig för det är ju liksom självklart att det inte är värt det. Samtidigt så sitter beroendet och skriker att man ska göra det

Är du okej?

Åh, tack för att du frågar Jag lyckades göra mig tillräckligt fri för att mata djuren och sedan gå och lägga mig tidigt. Melatoninet hjälpte mot den sista ångesten. Jag har aldrig hört att melatonin ska hjälpa mot ångest men jag tycker att ibland hjälper det bättre än stesolid. Så när jag vet att jag inte behöver göra något så tar jag ibland melatonin på dagen också. Nackdelen är att om jag somnar av det så har jag skitsvårt att vakna sedan

Usch då Kan det vara litiumen som gör det? Tar du den istället för eller tillsammans med de mediciner du tagit förut?

Jag vet inte. Jag tycker att ångesten har blivit värre sedan jag började med litium men det kan ju lika gärna bero på att djuren varit sjuka och skadade så lång tid, att jag har varit sjuk i över en vecka igen, oro för att pengarna bara rinner iväg på veterinärkostnader och att jag är så stressad över att jag aldrig får ordning på kaoset runtomkring mig.
Jag tar allt annat jag tagit innan ihop med litiumen för jag tar så himla mycket att jag vill inte laborera för mycket för jag har ingen aning om vad som gör vad

 

[DarkInNight]

Åh, tack för att du frågar Jag lyckades göra mig tillräckligt fri för att mata djuren och sedan gå och lägga mig tidigt. Melatoninet hjälpte mot den sista ångesten. Jag har aldrig hört att melatonin ska hjälpa mot ångest men jag tycker att ibland hjälper det bättre än stesolid. Så när jag vet att jag inte behöver göra något så tar jag ibland melatonin på dagen också. Nackdelen är att om jag somnar av det så har jag skitsvårt att vakna sedan

Så starkt av dig att gå emot ångesten och självskadandet.
Det är riktigt, riktigt starkt gjort.

 

[Lyan]

Så starkt av dig att gå emot ångesten och självskadandet.
Det är riktigt, riktigt starkt gjort.

Jag vet inte

 

[Lyan]

Idag är ingen bra dag Jag har inte orkat göra mer än att kissa hundarna, mata och ge Pärla och Floor sina ögondroppar/mediciner. Ligger i sängen och glor in i väggen för jag klarar nästan inget annat. Min bästa vän är i stan över helgen men jag orkar inte ens träffa henne och då är det riktigt illa

Har legat och glott lite på instagram för att försöka fördriva tiden och känner sådan sorg, hopplöshet och avundsjuka. Innan älskade jag att hålla på med instagram och hade ett rätt stort konto. Nu har jag bara ett pluttkonto och jag varken orkar eller vill posta för jag känner mig för tjock, ful och gammal. De gångerna jag faktiskt vill posta så orkar jag inte. Jag har massor av fina kläder men jag kan inte använda dem för jag är för tjock för att många av klädern ska passa och för deppig för de som fortfarande passar. Jag går bara runt med smutsiga hemmakläder för jag orkar inte tvätta.

Många tankar på att skära mig. Hade det inte varit för att ärren kommer synas i över ett år hade jag troligen redan skurit mig sönder och samman.

Igår tvingade jag mig iväg med mamma för min lillebror öppnade sin nya pizzeria. Vi var iväg i kanske 3-4 timmar så gissar att det är dels därför jag är så slut idag. Kan knappt gå från sängen till köket utan att bli andfådd.
Alla mina syskon har så bra jobb, partners, barn osv. Jag är jättestolt över dem men jag känner mig samtidigt så oduglig. Jag är äldst men min största bedrift i livet är att jag har ett gäng hundar och marsvin. Jag har inte ens fött upp marsvinen själv.

Det finns inte längre något som är roligt. Jag kan minnas att saker har varit roligt men när jag försöker göra något av det nu så känner jag ingen glädje alls. Bara hopplöshet och frustration

 

[DarkInNight]

Idag är ingen bra dag Jag har inte orkat göra mer än att kissa hundarna, mata och ge Pärla och Floor sina ögondroppar/mediciner. Ligger i sängen och glor in i väggen för jag klarar nästan inget annat. Min bästa vän är i stan över helgen men jag orkar inte ens träffa henne och då är det riktigt illa

Har legat och glott lite på instagram för att försöka fördriva tiden och känner sådan sorg, hopplöshet och avundsjuka. Innan älskade jag att hålla på med instagram och hade ett rätt stort konto. Nu har jag bara ett pluttkonto och jag varken orkar eller vill posta för jag känner mig för tjock, ful och gammal. De gångerna jag faktiskt vill posta så orkar jag inte. Jag har massor av fina kläder men jag kan inte använda dem för jag är för tjock för att många av klädern ska passa och för deppig för de som fortfarande passar. Jag går bara runt med smutsiga hemmakläder för jag orkar inte tvätta.

Många tankar på att skära mig. Hade det inte varit för att ärren kommer synas i över ett år hade jag troligen redan skurit mig sönder och samman.

Igår tvingade jag mig iväg med mamma för min lillebror öppnade sin nya pizzeria. Vi var iväg i kanske 3-4 timmar så gissar att det är dels därför jag är så slut idag. Kan knappt gå från sängen till köket utan att bli andfådd.
Alla mina syskon har så bra jobb, partners, barn osv. Jag är jättestolt över dem men jag känner mig samtidigt så oduglig. Jag är äldst men min största bedrift i livet är att jag har ett gäng hundar och marsvin. Jag har inte ens fött upp marsvinen själv.

Det finns inte längre något som är roligt. Jag kan minnas att saker har varit roligt men när jag försöker göra något av det nu så känner jag ingen glädje alls. Bara hopplöshet och frustration

Om du vill kan du få lite perspektiv från mig?

Igår hade du en jäkla fajt, du kämpade mot ångest och självskadebeteende (och du vann!) En sån kamp tar energi ! Plus umgås med familjen, som också tar energi.
Det är inte alls konstigt att du är helt slut idag.

Du har tagit hand om djuren så de har det bra. Jag hoppas du fått i dig mat också?
Det är gott nog för idag, tillåt dig att återhämta dig och vila.

Imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis med lite mer energi än idag. Var snäll mot dig själv

 

[Lyan]

Om du vill kan du få lite perspektiv från mig?

Igår hade du en jäkla fajt, du kämpade mot ångest och självskadebeteende (och du vann!) En sån kamp tar energi ! Plus umgås med familjen, som också tar energi.
Det är inte alls konstigt att du är helt slut idag.

Du har tagit hand om djuren så de har det bra. Jag hoppas du fått i dig mat också?
Det är gott nog för idag, tillåt dig att återhämta dig och vila.

Imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis med lite mer energi än idag. Var snäll mot dig själv

Jo, kanske är det så. Är ju fortfarande inte helt frisk heller. Men det är så fruktansvärt frustrerande att hela tiden vara så trött och inte kunna göra något. Det ger massor av extra ångest förutom den som redan alltid är där. Att dessutom vara superdeppig också gör allt ännu värre. Vill bara gråta och dunka huvudet i väggen tills jag tuppar av så jag slipper känna, men det funkar inte för det slutar bara med huvudvärk också utöver allt som redan finns

 

[Lyan]

Idag har jag träffat min vän några timmar. Hade skitmycket ångest och var jättetrött i förmiddags och tidigt i eftermiddags men lyckades ta mig i kragen tillräckligt för att vi skulle gå en promenad och sedan umgås lite och äta pizza. Jag älskar henne som min syster och jag hade så trevligt jag är kapabel till just nu men det är inte som det ska. Det är som att jag sitter i bubbla omgärdad av bomull. Allt är dovt och luddigt och avlägset och jag känner mig så tom. Satt och stirrade på kniven när jag kom hem och nu ligger jag i sängen och stirrar på armarna. På de små såren jag lyckades göra häromdagen. Jag borde vara stolt över att det bara är tre och de bara är ca 10cm men det känns som att det är så fjuttigt och visar inte på långa vägar hur dåligt jag mådde/mår, men samtidigt så är jag ingen som går och ”skyltar” med mina självskador så egentligen spelar det ingen roll om det är tre små eller tio stora. Jag är så sjuk i huvudet

 

[nightcrawler]

Idag har jag träffat min vän några timmar. Hade skitmycket ångest och var jättetrött i förmiddags och tidigt i eftermiddags men lyckades ta mig i kragen tillräckligt för att vi skulle gå en promenad och sedan umgås lite och äta pizza. Jag älskar henne som min syster och jag hade så trevligt jag är kapabel till just nu men det är inte som det ska. Det är som att jag sitter i bubbla omgärdad av bomull. Allt är dovt och luddigt och avlägset och jag känner mig så tom. Satt och stirrade på kniven när jag kom hem och nu ligger jag i sängen och stirrar på armarna. På de små såren jag lyckades göra häromdagen. Jag borde vara stolt över att det bara är tre och de bara är ca 10cm men det känns som att det är så fjuttigt och visar inte på långa vägar hur dåligt jag mådde/mår, men samtidigt så är jag ingen som går och ”skyltar” med mina självskador så egentligen spelar det ingen roll om det är tre små eller tio stora. Jag är så sjuk i huvudet

Tycker du var duktig som ändå träffade din vän och umgicks. Det var ett steg framåt oavsett hur jobbigt det var, för du gjorde det faktiskt och du hade ju någorlunda trevligt i alla fall

 

[Lyan]

Tycker du var duktig som ändå träffade din vän och umgicks. Det var ett steg framåt oavsett hur jobbigt det var, för du gjorde det faktiskt och du hade ju någorlunda trevligt i alla fall

Jo, fast jag vill ju inte träffa henne för att vara duktig utan för att jag genuint vill. Eller ja, jag vill ju genuint träffa henne nu också men eftersom jag är så trött och deppig så är det svårt att vara rolig/ha roligt och social. Tack och lov förstår hon att jag mår dåligt, men ändå

 

[nightcrawler]

Jo, fast jag vill ju inte träffa henne för att vara duktig utan för att jag genuint vill. Eller ja, jag vill ju genuint träffa henne nu också men eftersom jag är så trött och deppig så är det svårt att vara rolig/ha roligt och social. Tack och lov förstår hon att jag mår dåligt, men ändå

Förstår hur du menar. Du har en bra vän där som förstår att du mår dåligt. Förstående vänner växer inte på träd. Det märktes när jag mådde som sämst. Inte ens familjen förstår.

 

[Lyan]

Förstår hur du menar. Du har en bra vän där som förstår att du mår dåligt. Förstående vänner växer inte på träd. Det märktes när jag mådde som sämst. Inte ens familjen förstår.

Vi har varit vänner i 27år och jag älskar henne som min syster. Vi är så olika men vet ändå precis var vi har varandra.

Nej, de gör ju tyvärr inte det. Jag svek en annan vän förra veckan Hon har ställt upp för mig i vått och torrt men jag svek henne när hon behövde mig för jag kunde inte stå emot ångesten. Det var då jag skar mig. Jag har knappt hört ifrån henne sedan dess och jag vågar knappt skicka något för jag är rädd att hon är ledsen på mig och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hon har haft det extremt jobbigt sista tiden och jag kunde inte ens stå emot ångesten för att hjälpa henne trots all hjälp jag har fått från henne och när jag vet att hon inte ber om hjälp om det inte är absolut nödvändigt

Jag är ledsen att din familj och vänner inte kunde förstå