Är det här okej ?

Lillefrun

Trådstartare
Jag älskar ju min yoga, både yinyoga och hathayoga och jag har varit på pass med jätte bra instruktörer men hittade ett yinyoga pass jag inte gått på det har dykt upp ett till som jag ville prova.

Det första instruktören på gymmet säger är att nu har det varit student, lediga dagar och vi har alla ätit så mycket gott och att vi var tvungna att förbränna allt fett vi fått i oss och att passet skulle fokusera på våra magar som blivit dallriga av all mat.

Jag fick total panik. Drog åt mig mina saker och sprang ut ur salen mellan alla andra. När jag kom ut bröt en full panikattack ut, jag kunde inte öppna mitt skåp för att jag skakade, när jag pratade med pappa sa han att jag var helt bort i panik. Grät och svamlade.

Jag vet att jag nog överdriver men jag har älskat yogat för att det hittills är den träningen med minst kroppsideal. Jag klarar verkligen inte av att höra att jag ätit för mycket, måste förbränna, träna bort fettet på min dallriga mage. Allt det sas ut till alls

Kan inte träning bara få vara skön, rolig och bra för kroppen och själen? Jag tycket inte om när människor ska dra alla överens kam. Jag har inte suttit på mottagningar och fester och ätit,tvärtom hamnade jag på akuten för att jag ätit för lite.

Jag tycker inte det ska vara ok med den sortens ”pepp” på gym. Kan dom inte bara fokusera på vad men ska göra. Inte gå igenom hur lata vi varit, viktuppgång, föd mycket mat. Dom borde ha saker man inte säger. Eller olika på pass. Men nu var det yinyoga.

Är det fler som upplever att instruktörer kan komma med klumpiga kommentarer och kroppshets?

Jag bröt ihop helt och grät hela vägen hem. Kunde inte prata.
 
Men herregud så dumt, jag hade också gått hem med en gång! Var fick den instruktören sitt körkort egentligen? Om du orkar tycker jag att du ska skicka ett mail till gymet, jag lovar att det inte bara är du som tar illa vid dig, och det är inte en överreaktion. :heart
 
Jag tröttnade på yoga efter en instruktör som envisades med att göra det som skulle vara lugna yogapass till något slags hoppa skutta få upp flåset konditionsgymnastik.

Hon kommenterade också så gott som varje gång något i stil med "nu när ni har suttit hela dagen..." Jag sitter aldrig ner under arbetsdagen.

Jag påpekade att det ju inte var vad som lovats, och att jag efter en tung arbetsdag inte hade energi till någon slags poweryoga. Hennes kommentar var att också de som har tunga arbeten kan göra tunga yogapass.

Varefter jag helt enkelt slutade.
 
Det första instruktören på gymmet säger är att nu har det varit student, lediga dagar och vi har alla ätit så mycket gott och att vi var tvungna att förbränna allt fett vi fått i oss och att passet skulle fokusera på våra magar som blivit dallriga av all mat.
Helt sjukt korkat sagt!
Men jag tänker att en sådan kommentar handlar mer om hur instruktören ser på sig själv, och inte så mycket om er andra.
 
Jag har aldrig varit med om något liknande. Däremot har jag haft ledare som varit ätstörda precis som jag och diskuterat sådant med dem. De har varit väldigt noga med att peppa och leda passen på ett positivt sätt eftersom de varit medvetna om sin ätstörning och att det inte är bra.

De gym jag varit på har verkligen fokuserat på nyttan för hälsan med träning och inte kroppsformen hos folk... Hade jag varit ned om något sådant hör hade jag inte varit en kund längre och absolut tagit upp det med ledningen/ägaren.
 
Jag älskar ju min yoga, både yinyoga och hathayoga och jag har varit på pass med jätte bra instruktörer men hittade ett yinyoga pass jag inte gått på det har dykt upp ett till som jag ville prova.

Det första instruktören på gymmet säger är att nu har det varit student, lediga dagar och vi har alla ätit så mycket gott och att vi var tvungna att förbränna allt fett vi fått i oss och att passet skulle fokusera på våra magar som blivit dallriga av all mat.

Jag fick total panik. Drog åt mig mina saker och sprang ut ur salen mellan alla andra. När jag kom ut bröt en full panikattack ut, jag kunde inte öppna mitt skåp för att jag skakade, när jag pratade med pappa sa han att jag var helt bort i panik. Grät och svamlade.

Jag vet att jag nog överdriver men jag har älskat yogat för att det hittills är den träningen med minst kroppsideal. Jag klarar verkligen inte av att höra att jag ätit för mycket, måste förbränna, träna bort fettet på min dallriga mage. Allt det sas ut till alls

Kan inte träning bara få vara skön, rolig och bra för kroppen och själen? Jag tycket inte om när människor ska dra alla överens kam. Jag har inte suttit på mottagningar och fester och ätit,tvärtom hamnade jag på akuten för att jag ätit för lite.

Jag tycker inte det ska vara ok med den sortens ”pepp” på gym. Kan dom inte bara fokusera på vad men ska göra. Inte gå igenom hur lata vi varit, viktuppgång, föd mycket mat. Dom borde ha saker man inte säger. Eller olika på pass. Men nu var det yinyoga.

Är det fler som upplever att instruktörer kan komma med klumpiga kommentarer och kroppshets?

Jag bröt ihop helt och grät hela vägen hem. Kunde inte prata.
Det var absolut inte ok av instruktören. Jag hade mejlat chefen.
 
Det där var det värsta jag hört från en instruktör!
Leder själv pass på Friskis och vi är jättenoga med att aldrig nämna något om träning för utseendets skull.

Jag skulle precis skriva det. Jag har gått på friskis och där har aldrig varit såna kommentarer. De har sagt sånt som har med funktion att göra. Peppande sagt att nu ska vi träna våra core muskler så att vi orkar "fyll i valfri lite tyngre vadagsaktivitet".
 
Jag älskar ju min yoga, både yinyoga och hathayoga och jag har varit på pass med jätte bra instruktörer men hittade ett yinyoga pass jag inte gått på det har dykt upp ett till som jag ville prova.

Det första instruktören på gymmet säger är att nu har det varit student, lediga dagar och vi har alla ätit så mycket gott och att vi var tvungna att förbränna allt fett vi fått i oss och att passet skulle fokusera på våra magar som blivit dallriga av all mat.

Jag fick total panik. Drog åt mig mina saker och sprang ut ur salen mellan alla andra. När jag kom ut bröt en full panikattack ut, jag kunde inte öppna mitt skåp för att jag skakade, när jag pratade med pappa sa han att jag var helt bort i panik. Grät och svamlade.

Jag vet att jag nog överdriver men jag har älskat yogat för att det hittills är den träningen med minst kroppsideal. Jag klarar verkligen inte av att höra att jag ätit för mycket, måste förbränna, träna bort fettet på min dallriga mage. Allt det sas ut till alls

Kan inte träning bara få vara skön, rolig och bra för kroppen och själen? Jag tycket inte om när människor ska dra alla överens kam. Jag har inte suttit på mottagningar och fester och ätit,tvärtom hamnade jag på akuten för att jag ätit för lite.

Jag tycker inte det ska vara ok med den sortens ”pepp” på gym. Kan dom inte bara fokusera på vad men ska göra. Inte gå igenom hur lata vi varit, viktuppgång, föd mycket mat. Dom borde ha saker man inte säger. Eller olika på pass. Men nu var det yinyoga.

Är det fler som upplever att instruktörer kan komma med klumpiga kommentarer och kroppshets?

Jag bröt ihop helt och grät hela vägen hem. Kunde inte prata.

Det är inte en ok kommentar! Jag hade inte reagerat (mer än att jag tyckt att det var en korkad och onödig kommentar som säger mycket om hur hennes ser på sig själv) men alla ska känna sig välkomna och då kan inte ledaren för passet säga sånt!
 
Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.
 
Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.
Jag tycker också att det är bättre att ta det direkt med instruktören. Precis som du säger så minskar man ju risken för missförstånd då. Båda parter kan ställa frågor, osv.
 
Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.

Fast det kan ju ocksa vara ett svarare samtal for den som "kund" att ta direkt med som har gjort fel, framforallt om felet ar nagot som gjort att man kannt sig illa till mods eller osaker pa annat satt.

Att "ta det med chefen" (eller annan part som hanterar konflikt / klagomal) ar i min bok inte mer an att man ger information till en neutral part, som sen far anvanda sitt professionella omdome kring hur den ska bemota bade kund och personal - att prata med en tredje part betyder inte att man soker repressallier eller liknande och ska inte nodvandigtvis ses som ett mer allvarligt klagomal, utan det ar bara en normal process
 
Jag älskar ju min yoga, både yinyoga och hathayoga och jag har varit på pass med jätte bra instruktörer men hittade ett yinyoga pass jag inte gått på det har dykt upp ett till som jag ville prova.

Det första instruktören på gymmet säger är att nu har det varit student, lediga dagar och vi har alla ätit så mycket gott och att vi var tvungna att förbränna allt fett vi fått i oss och att passet skulle fokusera på våra magar som blivit dallriga av all mat.

Jag fick total panik. Drog åt mig mina saker och sprang ut ur salen mellan alla andra. När jag kom ut bröt en full panikattack ut, jag kunde inte öppna mitt skåp för att jag skakade, när jag pratade med pappa sa han att jag var helt bort i panik. Grät och svamlade.

Jag vet att jag nog överdriver men jag har älskat yogat för att det hittills är den träningen med minst kroppsideal. Jag klarar verkligen inte av att höra att jag ätit för mycket, måste förbränna, träna bort fettet på min dallriga mage. Allt det sas ut till alls

Kan inte träning bara få vara skön, rolig och bra för kroppen och själen? Jag tycket inte om när människor ska dra alla överens kam. Jag har inte suttit på mottagningar och fester och ätit,tvärtom hamnade jag på akuten för att jag ätit för lite.

Jag tycker inte det ska vara ok med den sortens ”pepp” på gym. Kan dom inte bara fokusera på vad men ska göra. Inte gå igenom hur lata vi varit, viktuppgång, föd mycket mat. Dom borde ha saker man inte säger. Eller olika på pass. Men nu var det yinyoga.

Är det fler som upplever att instruktörer kan komma med klumpiga kommentarer och kroppshets?

Jag bröt ihop helt och grät hela vägen hem. Kunde inte prata.
Nej det var inte ok tycker jag.

Jag har nog aldrig stött på en tränare som sagt något sådant, men de jag stöter på brukar nog inte prata så mycket och jag är inte alltid så bra på att lyssna heller.

Tycker dock yogainstruktörer ibland kan prata om att vara stark i positioner och att älska sin kropp så som den orkar och typ vila i det eller ngt så det lät väldigt okaraktäristiskt av honom för yoga, extra speciellt för yinyoga (som sagt inte jättebra på att lyssna, men just sådana råd brukar hjälpa en att inte översträcka ngt. iom att yinyoga är för att mer öka rörlighet.)

Jag går på Friskis också och enstaka sommaryogapass ute med yogatränare.
 
Senast ändrad:
Jag tänker såhär. Stackars instruktör, om man skall kontakta chefen. Hon sa något som inte passade ts och det var dumt men att gå till chefen? Nä, där går min gräns. Jag avskyr verkligen skvallertendenserna som är idag. Det känns så himla amerikanskt att prata med chefen.

Jag har arbetat med "reklamationer" och eftermarknad i många år och jag förstår inte varför människor skall hålla på med att kontakta chefen för än det ena eller det andra. Bättre att prata med den personen som är har gjort fel och ge sin feedback till denne.
Instruktören hade säkert inte dåliga eller grymma avsikter, kanske bara lite disträ för tillfället, kanske lite speedad.
Allra bäst hanteras reklamationer och problem om de två parter som har ett ”case” pratar med varandra. Då löses ofta situationer till det bästa för båda parter. Båda växer genom samtalet. Att ha samtal mellan kund och chef, sedan mellan chef och anställd är som gjort för att missuppfattningar, misstolkningar etc.
Man kan göra fel, man kan säga fel. Det händer alla. Jag är säker på att instruktören är tillmötesgående för ett samtal om det inträffade.
Jag ser det inte alls som att "skvallra", det är ju den högre instansens jobb att ta hand om sådana här saker. Jag förstår helt och hållet om det känns extra jobbigt att ta upp eventuella problem face to face med personen ifråga. I en personlig relation är det en sak, men som kund slipper jag helst en konfrontation. Särskilt om jag fått en reaktion liknande TS.
 
Reagerade inte instruktören när en betalande deltagare plötsligt rusar ut? Hon borde ha tagit en kort paus och följt efter för att kolla vad som hänt - och förhoppning insett sitt idiotiska misstag med kommentaren.

Sen tycker jag absolut att det är på sin plats med ett påpekande till chefen. Inte för att bestraffa men för att se till att det inte upprepas igen och igen. Detta kanske är instruktörens stil? Att prata om vikt och utseende? Helt oacceptabelt!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 026
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Tar ett nytt nick då jag inte riktigt orkar involvera mitt vanliga i det här. Jag har de senaste tre-fyra åren märkt att jag blivit...
Svar
13
· Visningar
2 471
Senast: shapeup
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp