Sjötrollet
Trådstartare
Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.
Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.
Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?
Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.
Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?