Är det helt fel att avliva?

[Sjötrollet]

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

 

[Grazing]

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

Fel eller inte, tycker du inte att det är fel så gör du ju som du känner att du vill.

Jag personligen är en sådan person att om jag skaffar ett djur som visar sig behöva specialgrejer för att må bra så står jag för det och sålänge jag har ekonomin och hunden mår bra av det så behåller jag det.

Men var och en gör vad dom tycker är rätt. Det är jobbigt med djur och har man otur får man djur som kräver mera, det är tycker jag något man får ha i bakhuvudet när man skaffar dom. Fråga sig själv om man är beredd att ta på sig ansvaret.

Men som sagt, orkar du inte och inte vill gå igenom livet med allergihund igen så gör du det du tycker är rätt, oavsett vad andra tycker. Sålänge du kan känna att du står för besluten du tar och må bra av dom. Det är trots att du i slutänden som ska leva med beslutet du tar och gör du det andra tycker är rätt är risken att du mår dåligt oavsett.

 

[WildWilma]

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

Nej det är inte fel. Var och en avgör själv hur långt man vill/kan utreda sin hund. Det viktiga är att hunden inte lider och en död hund lider inte.

Jag avlivade min första egna hund utan att vi hade provat "allt" förra året när han blev ormbiten, vi drog en gräns när det räcket med behandling och veterinären stöttade oss fullt ut. Det känns fortfarande som helt rätt beslut.

 

[Malibu_Stacy]

Nej det är inte fel. Allergi är en livslång sjukdom som ej går att bota och som kan orsaka stort lidande för hunden. Vissa blir symtomfri på behandling (som ofta är intensiv) medan andra fortsätter ha milda till svåra symtom livet ut. En utredning är lång, tidskrävande och oftast dyr. Likaså är behandlingen många fall lika tidskrävande och dyr. Jag har själv levt med en allergisk hund. Man måste inte ha testat allt för att ta beslut.

 

[Mimmi_Babiana]

Min första fundering är om hunden är ordentligt utredd av veterinär med rätt kompetens? Annars kan det av egen erfarenhet bli lite av ett lotteri.

Jag tycker inte man ska avliva om man inte prövat allt. Det är min personliga åsikt. Som annan skrev här så tycker jag det är något man får räkna med när man skaffar djur att allt kan inte alltid gå smidigt och bekvämt. Har man inget intresse att fortsätta utreda så kanske de finns någon annan som har det? Krävs ju dock extremt noga utavld person. Kanske gärna med tidigare erfarenhet av liknande problem. Jag fick uppfattningen om att hunden var ung och då förhoppningsvis har många år att leva?

Vad säger veterinären om hur prognosen ser ut? Det väger ju också in. Oavsett vad andra tycker så har man ju rätt att avliva. Det kan man ju dock som obehörig tycka vad man vill om. Så kommer det alltid att vara.

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

 

[Tuggben]

Nej det är inte fel att ta bort en hund med allergi som orsakar problem utan att ha utrett alla möjliga och omöjliga behandlingsalternativ. Bara du själv kan avgöra vad som är rätt för dig.

 

[Sjötrollet]

Ja vi har träffat en duktig dermatolog på ett av Sveriges större djursjukhus. Och som någon skrev så är det en livslång sjukdom, hon kommer inte bli frisk. Hur prognosen ser ut beror ju på om/vilka behandlingar som funkar och som med all allergi kan inte veterinären lova något.

Hon är inte fullständigt utredd, nej, vi har fortfarande en del kvar att testa. Men jag har ju, som kanske framgår av trådstartaren, kommit till en punkt när jag är tveksam till om det är lönt att fortsätta.

Hon står på det enda allergifoder som fungerar för henne, men hatar smaken så äter ungefär varannan dag. Hon är klådfri endast på höga doser kortison, vilket hon blir väldigt allmänpåverkad av. Kvar att göra är injektioner med cytopoint, antikroppstest (eventuellt allergivaccin) och att testa apoquel eller atopika. Har dock väldigt dålig erfarenhet av dessa mediciner med alla tänkbara biverkningar. Därför ställer jag mig tveksam till att fortsätta, eftersom jag frågar mig om jag vill utsätta henne för den karusellen och risken att hon mår ännu sämre istället?

 

[Shaggy]

Blir din hund, du, dina närmaste eller samhället hjälpt av att du kraschar? Det låter som om du kör halt slut på dig själv i det här. Det är helt klart inte värt det framförallt inte som om det låter som att prognosen är urusel (iom att inget protein funkar)

 

[Maniac123]

Det finns två saker som jag ofta får intala mig själv.
1. Det ska vara kul att ha hund.
2. En död hund lider inte.

Din hund har uppenbarligen en livslång sjukdom. Även om ni utreder den på alla möjliga vis så kommer den aldrig att bli frisk. Om din egen hälsa dessutom påverkas negativt.. Jag har svårt att se vad man skulle vinna på alla utredningar då? Om varken du eller hunden mår bra. Vems skull gör man alla utredningar för då?

Jag har ingen allergihund och har aldrig haft, men jag har en ras som drabbas ofta. Allergi är min värsta mardröm efter alla allergiska hundar jag har träffat.

 

[tanten]

Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?

Jag är krass nog att påstå att avlivning är hundägarens eget beslut. Vill man inte mer, orkar man inte mer eller funderar man på om hunden verkligen lever ett fullvärdigt liv. Ja, då är det ens eget beslut att ta.

Det finns en massa åsikter runt detta. Men jag anser att man får söka svaret hos sig själv.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag brukar tänka att när man ställer sig frågan om det är dags att avliva, så är det nog det. Hunden mår ju helt klart inte bra och prognosen för att ni ska hitta en fungerande behandling är dålig, och då är det inte alls fel att tänka att man har kommit till vägs ände.

Visst, det går säkert att prova flera saker till men när man kommer till det stadiet så tycker jag också att man ska fråga sig om man gör det mer för sin egen/andras åsikters skull eller hundens. En död hund lider inte och varken du eller hunden vinner på att fortsätta försöka bara för att det kanske finns en chans på miljonen att någon mirakelkur existerar.

Jag har väldigt svårt för det där tankesättet att man absolut inte får avliva så länge hunden kan stå på benen, typ. Jag framstår säkert som väldigt krass, men ibland tror jag att det handlar mer om att folk vill hålla fast vid sina principer, inte att de faktiskt tänker på djurens livskvalitet.

 

[Grazing]

Ja vi har träffat en duktig dermatolog på ett av Sveriges större djursjukhus. Och som någon skrev så är det en livslång sjukdom, hon kommer inte bli frisk. Hur prognosen ser ut beror ju på om/vilka behandlingar som funkar och som med all allergi kan inte veterinären lova något.

Hon är inte fullständigt utredd, nej, vi har fortfarande en del kvar att testa. Men jag har ju, som kanske framgår av trådstartaren, kommit till en punkt när jag är tveksam till om det är lönt att fortsätta.

Hon står på det enda allergifoder som fungerar för henne, men hatar smaken så äter ungefär varannan dag. Hon är klådfri endast på höga doser kortison, vilket hon blir väldigt allmänpåverkad av. Kvar att göra är injektioner med cytopoint, antikroppstest (eventuellt allergivaccin) och att testa apoquel eller atopika. Har dock väldigt dålig erfarenhet av dessa mediciner med alla tänkbara biverkningar. Därför ställer jag mig tveksam till att fortsätta, eftersom jag frågar mig om jag vill utsätta henne för den karusellen och risken att hon mår ännu sämre istället?

Nu skriver du om hur hunden lider och mår dåligt och inte om hur du som ägare orkar eller inte. Då är ju också svaren helt annorlunda tycker jag, en hund som lider är det mindre tvekan om. Första inlägget handlade ju mer om huruvida du orkar med det eller inte med alla dessa specialgrejer som kommer med specialhundar och det lät inte som att hunden led särskilt av situationen som är redan nu.

Lider hunden såpass redan nu och redan nu går på höga doser kortison så förstår jag inte riktigt vad dilemmat är?

 

[Sjötrollet]

Nu skriver du om hur hunden lider och mår dåligt och inte om hur du som ägare orkar eller inte. Då är ju också svaren helt annorlunda tycker jag, en hund som lider är det mindre tvekan om. Första inlägget handlade ju mer om huruvida du orkar med det eller inte med alla dessa specialgrejer som kommer med specialhundar och det lät inte som att hunden led särskilt av situationen som är redan nu.

Lider hunden såpass redan nu och redan nu går på höga doser kortison så förstår jag inte riktigt vad dilemmat är?

Dilemmat för mig är att jag inte uttömt alla möjliga behandlingar. Jag har gjort det jag känner att jag klarar av, och jag vet att det finns fler alternativ men när det gäller regelbundna injektioner eller medicin med (för mig) kända biverkningar så tvekar jag.

 

[Tuggben]

Dilemmat för mig är att jag inte uttömt alla möjliga behandlingar. Jag har gjort det jag känner att jag klarar av, och jag vet att det finns fler alternativ men när det gäller regelbundna injektioner eller medicin med (för mig) kända biverkningar så tvekar jag.

Det ska vara lustfyllt att ha hund, även om man kan hamna i jobbiga perioder av och till. Du beskriver en situation som varken låter lustfylld för dig eller hunden. Om du känner att du gjort allt det som du bedömer är rimligt att göra och ingen förbättring ses, i kombination med att din hund har problem av sin allergi, så tycker jag att du kan låta hunden få komma till de sälla jaktmarkerna utan att ha dåligt samvete över det, även om det är ett otroligt jobbigt beslut att behöva ta ♥

 

[Diabetikern]

Personligen hade jag nog gjort allt för att det skulle bli bra.

Med det sagt så skuldbelägger jag inte någon annan som också är en bra djurägare som väljer ett annat beslut.

Nej en död hund lider inte men vi ägare kan känna av det och det är upp till dig. Jag har själv aldrig haft en allergihund (och hoppas slippa det också)

Nej ett dött djur lider inte och man måste se till livskvaliteten hos djuret också. Det är vårt ansvar.

Jobbigt läge du befinner dig i. Oavsett hur du väljer att göra är det inget som är fel.

 

[Alexandra_W]

Dilemmat för mig är att jag inte uttömt alla möjliga behandlingar. Jag har gjort det jag känner att jag klarar av, och jag vet att det finns fler alternativ men när det gäller regelbundna injektioner eller medicin med (för mig) kända biverkningar så tvekar jag.

Att du tvekar inför regelbundna injektioner, beror det på något hos hunden eller något hos dig?

Jag tänker att då du uttrycker en ambivalens kan det vara värt fundera över tvekan och om du kan informera dig så den ändras till ett mer klart ställningstagande.

Oavsett så är det inte fel att avliva! Och ingen annan har rätt att ens uttala en åsikt om det om du inte bett om det. Så försök strunta i vad folk ev kommer säga. Det är inte deras hund.

(Jag har levt med en allergisk hund och lever nu med en allergisk katt, så jag är väl insatt i vad det innebär ha ett allergiskt djur där man inte nått symtomfrihet. Och det är som jag ser det helt omöjligt verkligen förstå om man inte själv varit där)

 

[Sjötrollet]

Att du tvekar inför regelbundna injektioner, beror det på något hos hunden eller något hos dig?

Jag tänker att då du uttrycker en ambivalens kan det vara värt fundera över tvekan och om du kan informera dig så den ändras till ett mer klart ställningstagande.

Oavsett så är det inte fel att avliva! Och ingen annan har rätt att ens uttala en åsikt om det om du inte bett om det. Så försök strunta i vad folk ev kommer säga. Det är inte deras hund.

(Jag har levt med en allergisk hund och lever nu med en allergisk katt, så jag är väl insatt i vad det innebär ha ett allergiskt djur där man inte nått symtomfrihet. Och det är som jag ser det helt omöjligt verkligen förstå om man inte själv varit där)

Det beror framförallt på hur jag redan sett en hund gå från glad och framåt hos veterinären till en väldigt nervös och rädd hund efter alla besök där.

 

[Alexandra_W]

Det beror framförallt på hur jag redan sett en hund gå från glad och framåt hos veterinären till en väldigt nervös och rädd hund efter alla besök där.

Om du tänker på "allergivaccin" får du ju ge injektionerna själv sen. Dvs inget vetbesök för varje spruta.

Det kanske skiljer mellan kliniker men här var det ett besök där vet gav första sprutan och sen fick vi stanna för att se så djuret inte tillhörde de ovanliga som reagerade. Spruta två och tre fick jag ge hos vet under övervakning. Sen har jag gett alla hemma.

 

[Sjötrollet]

Tack förresten alla ni som kommer med åsikter, råd och stöd.

Jag förstår att vissa tycker att mitt resonemang är konstigt. Jag hade nog tänkt helt annorlunda om jag inte redan varit präglad av alla väldigt negativa upplevelser kring den gamla hundens sjukdom.

 

[Alexandra_W]

Tack förresten alla ni som kommer med åsikter, råd och stöd.

Jag förstår att vissa tycker att mitt resonemang är konstigt. Jag hade nog tänkt helt annorlunda om jag inte redan varit präglad av alla väldigt negativa upplevelser kring den gamla hundens sjukdom.

Helt ärligt tycket jag fler skulle överväga avlivning som alt vid allergi, ffa atopisk.sett för många som inte gått att få helt symptomfria och som levt många år med klåda och besvär som liksom normaliseras av husse/matte som jmf inte med det friska utan när det var ännu värre. Och visst är det bättre att klia sig röd och rodnad jmf med att klia sig blodig och sårig. Men..