Är det normalt att bli trött av stan?

[McFlurry]

Men lite så känns det! Det kändes som att allt i stan bara var så MYCKET och alla gick så snabbt och det var inte tyst någonstans och allt var kaos. Men det är liksom samma platser/gator där jag rörde mig dagligen utan problem innan?? Känns som att jag blivit en alien i mitt forna hem typ




Hmm, ni kanske har rätt. Jag brukar gilla tåg men SJ i fyra timmar är tyst och lugnt jämfört med kollektivtrafiken med dubbla byten. Flyg har jag aldrig klarat heller.

När jag bodde i stan cyklade/gick jag 99% av tiden. Så kanske en skillnad där faktiskt.

Har du hörlurar och lyssnar på något när du är iväg? Tycker det är väldigt skönt att ha musik/podd både i kollektivtrafiken och i butiker för att slippa sorlet. Åker jag tåg/buss har jag helst podd eller lugn musik och sitter gärna och blundar samt försöker slappna av.

 

[Sel]

Jag är väldigt noga med att lämna plats för folk att gå om mig faktiskt

Jag tror dig. Det var mer en sådan där allmän iakttagelse.

 

[manda]

Nej, vad jobbigt att det är normalt, önskade det var något fel så jag kanske kunde hitta en lösning

Men något måste jag göra för att inte bli riktigt såhär trött. Förstår ju att en blir trött efter en heldag, men jag vill åtminstone kunna ta en dusch, laga mat, och vara igång nästa dag igen. Kan inte minnas att jag blivit såhär trött tidigare förutom de dagar då jag åkt fram och tillbaka till Stockholm på en dag (från Skåne alltså) för att jobba, och då var det ju 14-timmars dagar minst.

Tror att jag äter/dricker sämre när jag är iväg. Och så önskar jag att jag kunde cykla hela vägen för jag tror att kollektivtrafiken tär faktiskt, men det är ju alldeles för långt. Vill inte ha bil heller. Hade tågen gått lite mer ofta hade det nog känts bättre, nu är det så meckigt att få ihop tiderna.

Men kanske vänjer jag mig igen när det blir lite oftare. Jag hoppas det i alla fall.

Jag har också gillat sådant men inte nu (vilket iofs är pga sjukdom).

Sinnesintrycksreducerande life hacks tycker jag är: keps/hatt/hoodie, solglasögon, (brusreducerande) lurar. (Välja sittplats långt från fläkt/kassa/annat buller och med ryggen mot starka ljuskällor. Planera sin rutt - pausa på ett bibliotek eller ett lugnt, svagt belyst fik istället för på random plats.)

Att testa sådana grejer tycker jag borde kunna påverka hur slut du blir och hur snabbt du återhämtar dig?

Matlåda till resan?

Sorry tråkigt svar.

 

[Nahar]

Har du hörlurar och lyssnar på något när du är iväg? Tycker det är väldigt skönt att ha musik/podd både i kollektivtrafiken och i butiker för att slippa sorlet. Åker jag tåg/buss har jag helst podd eller lugn musik och sitter gärna och blundar samt försöker slappna av.

Jo, jag lyssnar på lugn musik men jag tycker jag behöver ha så hög volym för att den ska höras ens. Jag har vanliga airpods för både in-ear och stora lurar gör ont/stör mig, så jag tror inte det finns något sätt att bli av med ljudet riktigt. Sitter alltid i tyst kupé på tåget i alla fall. I butik vill jag inte ha lurar, vill kunna höra vad som sker runt om mig.

Jag har också gillat sådant men inte nu (vilket iofs är pga sjukdom).

Sinnesintrycksreducerande life hacks tycker jag är: keps/hatt/hoodie, solglasögon, (brusreducerande) lurar. (Välja sittplats långt från fläkt/kassa/annat buller och med ryggen mot starka ljuskällor. Planera sin rutt - pausa på ett bibliotek eller ett lugnt, svagt belyst fik istället för på random plats.)

Att testa sådana grejer tycker jag borde kunna påverka hur slut du blir och hur snabbt du återhämtar dig?

Matlåda till resan?

Sorry tråkigt svar.

Nej, jättebra svar!

Matlåda är nog en bra idé, och planera att äta den på någon lugn och folktom plats. Tack och lov har jag inga problem med att vara utomhus när det är kallt. Kommer faktiskt att tänka på att jag brukade fly till närmaste kyrkogård på lunchen ibland när jag bodde i stan, kanske en strategi att ta upp igen Gillar bibliotek och kyrkor också, så bra tips! Det ska bara hinnas med också, men kanske bättre att jag gör tid för vilopaus mitt i.

 

[Mumma]

Det skulle jag tro, i alla fall är det så för mig. Jag älskar att åka på stadssemestrar, men blir så totalslut av alla intryck att jag måste lägga mig på rummet vid 4-5 tiden på eftermiddagen, och det är osäkert ifall jag lyckas ta mig ut på kvällen för att äta middag.
Sedan tar det ungefär en vecka efter att jag kommit hem innan jag känner mig som mig själv igen.
Ändå längtar jag efter att kunna resa obekymrat igen.

 

[Fibusen]

Jag behöver hem och lägga mig på soffan efter 40 minuter inne på IKEA. Helt sant!

Jag köper aldrig kläder i affär, utan beställer hem, likaså när jag är på jakt efter presenter/julklappar. Beställer hem hundmat, snus, osv. Ja, jag skulle nog säga allt. Förutom mat.

Jag kan bli grinfärdig inne på Hemköp om jag handlar på eftermiddagen. Försöker alltid handla jättetidigt eller jättesent när det knappt är en människa där.

Jag blir otroligt hjärntrött av alla folk.

 

[Verdandi]

En lång resa mattar ju ut de flesta. Sen tror jag att en ny miljö, eller en miljö man inte vistats i på ett tag, kan trötta ut en oavsett var man är.

Det ligger nära till hands att dessutom inte tycka om städer eftersom vi alltsom oftast matas med negativa åsikter om stadsbor och städer. Så den negativa känslan kan man bära med sig även om man inte medvetet tänker negativa tankar.

Hade jag besökt ett helt nytt stall i 4 timmar så hade jag varit betydligt mer mentalt trött efteråt än om jag varit i mitt vanliga och hemkära stall.

 

[Stefffie]

Nej, vad jobbigt att det är normalt, önskade det var något fel så jag kanske kunde hitta en lösning

Men något måste jag göra för att inte bli riktigt såhär trött. Förstår ju att en blir trött efter en heldag, men jag vill åtminstone kunna ta en dusch, laga mat, och vara igång nästa dag igen. Kan inte minnas att jag blivit såhär trött tidigare förutom de dagar då jag åkt fram och tillbaka till Stockholm på en dag (från Skåne alltså) för att jobba, och då var det ju 14-timmars dagar minst.

Tror att jag äter/dricker sämre när jag är iväg. Och så önskar jag att jag kunde cykla hela vägen för jag tror att kollektivtrafiken tär faktiskt, men det är ju alldeles för långt. Vill inte ha bil heller. Hade tågen gått lite mer ofta hade det nog känts bättre, nu är det så meckigt att få ihop tiderna.

Men kanske vänjer jag mig igen när det blir lite oftare. Jag hoppas det i alla fall.

Jag tror det ar en vanesak, och att om du fortsatte vara "ute o rora pa dig" sa kommer samma sak inte att gora dig trott pa samma sak langre.
Vi hade ju ordentliga och langa lockdowns i UK, och vi var MANGA som sen kande oss jattetrotta och overmatade med intryck nar vi kunde borja med halvnormala rutiner igen.

Det jag absolut fortfarande inte kan tanka mig att att pendla 5 dagar i veckan - det kanns helt ohemuligt att jag brukade aka fram och tillbaka varje dag och ofta vara hemifra 10-14 timmar om dagen! Hade jag behovt borja gora det igen efter den har langa perioden av hemarbete hade jag nog ocksa varit slutkord ett tag innan jag vant mig!

 

[sjoberga]

Okej, så jag var i stan idag. Det känns som att varje gång blir jag lite mer utmattad efteråt, oavsett hur lite/mycket jag gör när jag är där. Visst att jag flyttade ut på landet för att jag gillar lugnet, men tidigare har jag bott i storstad och miljonstad, uppvuxen i mellanstor stad, och aldrig haft problem med att orka. Är det pandemin som har gjort mig ovan? Kollektivtrafiken som tär på mig helt plötsligt? Har jag blivit ur synk med världen?

Idag skulle jag gå två snabba ärenden, var borta i nästan sju timmar, varav 4 är tåg/tågbyte, och resten gå runt i stan. Jag stressar inget, tar allt superlugnt verkligen, men ändå är allt jag kan göra i när jag kommer hem att ligga i ett mörkt rum, lyssna på min tinnitus och hoppas att huvudvärken släpper. Dagen efter är jag för trött för mer än mat och vila. Känns ohållbart med tanke på att jag i framtiden ska in till stan varannan vecka eller så (när pandemin lättar).

Några tankar kring varför detta händer eller vad jag kan göra åt det?

Inte så illa. Men jag blir också trött av att vistas i miljöer där främmande människor finns åt alla håll, med och utan väggar, golv och tak emellan. Förr gillade jag det några enstaka dagar i följd, nu är orken kortare.

Förmodligen en vanefråga och att jag trivs så vansinnigt bra med att bo helt utan grannar , en bit ifrån allt, genom mörk trollskog vid vägens absoluta ände.

Att se älgar, hjortar och harar springa över fälten i gryningen är däremot en njutning. Alltså till skillnad att se människor jogga eller stressa till jobbet på morgonen.

 

[Cattis_E]

Okej, så jag var i stan idag. Det känns som att varje gång blir jag lite mer utmattad efteråt, oavsett hur lite/mycket jag gör när jag är där. Visst att jag flyttade ut på landet för att jag gillar lugnet, men tidigare har jag bott i storstad och miljonstad, uppvuxen i mellanstor stad, och aldrig haft problem med att orka. Är det pandemin som har gjort mig ovan? Kollektivtrafiken som tär på mig helt plötsligt? Har jag blivit ur synk med världen?

Idag skulle jag gå två snabba ärenden, var borta i nästan sju timmar, varav 4 är tåg/tågbyte, och resten gå runt i stan. Jag stressar inget, tar allt superlugnt verkligen, men ändå är allt jag kan göra i när jag kommer hem att ligga i ett mörkt rum, lyssna på min tinnitus och hoppas att huvudvärken släpper. Dagen efter är jag för trött för mer än mat och vila. Känns ohållbart med tanke på att jag i framtiden ska in till stan varannan vecka eller så (när pandemin lättar).

Några tankar kring varför detta händer eller vad jag kan göra åt det?

Först tänkte jag säga helt normalt tills jag såg det om påverkan även dagen efter... Det tyckte jag lät lite väl kraftigt.

Några snabba tankar:
1. Du är ovan och med träning kommer du att vänja dig igen.
2. Du behöver nog hitta ett hjälpmedel som hjälper dig att hålla tinnitusen i schack. För min man funkar det bra att lyssna på musik alla stunder han inte Behöver prata med någon.
Finns säkert en uppsjö av saker att prova.
3. Kan det ligga något slags ångest och gro eller påverka som du inte är medveten om? Ångest är utmattade.

 

[Nahar]

Det ligger nära till hands att dessutom inte tycka om städer eftersom vi alltsom oftast matas med negativa åsikter om stadsbor och städer. Så den negativa känslan kan man bära med sig även om man inte medvetet tänker negativa tankar.

Det där känner jag inte igen alls. Som uppvuxen i stadsmiljö är det lantisar som varit de konstiga andra, och jag har aldrig hört något allmänt negativt om stadsbor och städer, snarare tvärt om.

Först tänkte jag säga helt normalt tills jag såg det om påverkan även dagen efter... Det tyckte jag lät lite väl kraftigt.

Några snabba tankar:
1. Du är ovan och med träning kommer du att vänja dig igen.
2. Du behöver nog hitta ett hjälpmedel som hjälper dig att hålla tinnitusen i schack. För min man funkar det bra att lyssna på musik alla stunder han inte Behöver prata med någon.
Finns säkert en uppsjö av saker att prova.
3. Kan det ligga något slags ångest och gro eller påverka som du inte är medveten om? Ångest är utmattade.

Men jag vill ha tystnad. Blir helt utmattad av musik hela tiden. Tinnitusen har dock blivit värre senaste månaden eller så, borde kontakta vården kanske men de kan ju ändå inget göra :/

Ångest är nog att ta i men lite spänt känns det nog. På det sättet kanske det blir negativt av att det är en stad jag bott i och känner många i. På landet finns det ju noll press på utseende/på livet, ingen känner mig ändå, men nog lite obekväm med tanken på att folk ser mig/dömer mig. Inte alls så att jag är rädd eller undvikande eller har något att skämmas för, men jag känner väl att jag sticker ut lite. I riktiga storstäder, särskilt utomlands, upplever jag nog inte den pressen. Sverige är ändå ganska konformt. Men, känns ändå konstigt att jag ska bli fysiskt trött av detta?

 

[Verdandi]

Det där känner jag inte igen alls. Som uppvuxen i stadsmiljö är det lantisar som varit de konstiga andra, och jag har aldrig hört något allmänt negativt om stadsbor och städer, snarare tvärt om.

Men jag vill ha tystnad. Blir helt utmattad av musik hela tiden. Tinnitusen har dock blivit värre senaste månaden eller så, borde kontakta vården kanske men de kan ju ändå inget göra :/

Ångest är nog att ta i men lite spänt känns det nog. På det sättet kanske det blir negativt av att det är en stad jag bott i och känner många i. På landet finns det ju noll press på utseende/på livet, ingen känner mig ändå, men nog lite obekväm med tanken på att folk ser mig/dömer mig. Inte alls så att jag är rädd eller undvikande eller har något att skämmas för, men jag känner väl att jag sticker ut lite. I riktiga storstäder, särskilt utomlands, upplever jag nog inte den pressen. Sverige är ändå ganska konformt. Men, känns ändå konstigt att jag ska bli fysiskt trött av detta?

Jag har nog råkat på det som ett globalt fenomen att man inte gillar huvudstaden i sitt (valfritt) land. Det skämtas om det rätt friskt ibland och det har skrivits om det, även i nyhetsrapporterande media. Utifrån språkaspekten så brukar dialekten av landets språk som talas i huvudstaden i allmänhet anses som "ful".
Däremot har jag bara upplevt negativism mot "lantisar" på mindre orter/mindre städer. Aldrig i centrala Stockholm, för där är så många olikheter ständigt närvarande ändå, så en lantis sticker knappast ut från den mängden.

 

[Nahar]

Jag har nog råkat på det som ett globalt fenomen att man inte gillar huvudstaden i sitt (valfritt) land. Det skämtas om det rätt friskt ibland och det har skrivits om det, även i nyhetsrapporterande media. Utifrån språkaspekten så brukar dialekten av landets språk som talas i huvudstaden i allmänhet anses som "ful".
Däremot har jag bara upplevt negativism mot "lantisar" på mindre orter/mindre städer. Aldrig i centrala Stockholm, för där är så många olikheter ständigt närvarande ändå, så en lantis sticker knappast ut från den mängden.

Lite långsökt dock att den typen av milt förakt skulle leda till att någon som besöker en stad mår dåligt?

 

[tanten]

Inte så illa. Men jag blir också trött av att vistas i miljöer där främmande människor finns åt alla håll, med och utan väggar, golv och tak emellan. Förr gillade jag det några enstaka dagar i följd, nu är orken kortare.

Förmodligen en vanefråga och att jag trivs så vansinnigt bra med att bo helt utan grannar , en bit ifrån allt, genom mörk trollskog vid vägens absoluta ände.

Att se älgar, hjortar och harar springa över fälten i gryningen är däremot en njutning. Alltså till skillnad att se människor jogga eller stressa till jobbet på morgonen.

Per Oscarsson sa att han bodde där vägen började.
Låter så mycket bättre än vägens slut

 

[Verdandi]

Lite långsökt dock att den typen av milt förakt skulle leda till att någon som besöker en stad mår dåligt?

Jag tänkte mer på hur man omedvetet upplever saker utifrån "information" som fastnat i ens undermedvetna. Inte att man för den skull är en sämre eller fördomsfull människa.

 

[Nahar]

Jag tänkte mer på hur man omedvetet upplever saker utifrån "information" som fastnat i ens undermedvetna. Inte att man för den skull är en sämre eller fördomsfull människa.

Nej, men oavsett så förstår jag inte varför en skulle bli extra trött av att besöka valfri stad för att en möjligtvis ser ner på Stockholmare? Väldigt långsökt i min värld bara.

 

[sjoberga]

Per Oscarsson sa att han bodde där vägen började.
Låter så mycket bättre än vägens slut

Jag är inte säker på att jag håller med i denna djupt filosofiska fråga. Då låter det som att man måste fundera rastlöst på nästa destination när man kommer hem, och det gillar jag inte.

 

[Verdandi]

Nej, men oavsett så förstår jag inte varför en skulle bli extra trött av att besöka valfri stad för att en möjligtvis ser ner på Stockholmare? Väldigt långsökt i min värld bara.

Vad menar du? Ingenting av det du skriver relaterar till det jag försökte uttrycka.

Trist, för jag tyckte det var en kul tråd att fundera i.

 

[Nahar]

Vad menar du? Ingenting av det du skriver relaterar till det jag försökte uttrycka.

Trist, för jag tyckte det var en kul tråd att fundera i.

Du svarade ju min personliga fundering om varför jag blir trött i stan.

 

[manda]

Men jag vill ha tystnad. Blir helt utmattad av musik hela tiden. Tinnitusen har dock blivit värre senaste månaden eller så, borde kontakta vården kanske men de kan ju ändå inget göra :/

Jag känner folk som fått tinnitus-KBT via vården, vilket de haft nytta av. En person som fått hörapparater med något tinnitusreduktionsprogram.

Jag har också hört positivt om denna tinnitusreduceringsapp: