Är det tacky med oäkta konst?

[Exile]

Okej. En fråga som har diskuterats lite i min närhet det senaste.

Är det tacky med fejkkonst? Säg en print av typ Mona Lisa på väggen? De flesta jag pratat med säger ja men ingen kan riktigt motivera varför, det liksom bara känns så.

Hur är det med andra tavlor som kanske "konstfolk" direkt skulle känna igen men gemene man vet knappast vad det är, är det mer eller mindre "okej"?

"Får" man ha prints alls eller är det originaltavlor som gäller? På ett sätt känns det ju mer genuint men samtidigt har man ju ibland någon favorit som man kanske gärna skulle vilja ha på väggen men då är det fejk som gäller.

Den här tråden är inte menat att vara dömande åt något håll utan det här är av nyfikenhet. Som sagt jag tycker det är ett intressant ämne där många jag pratat med verkar ha en åsikt de inte riktigt vet vad den är baserad på och de flesta tänker till lite.

 

[Kenya]

Jag kommer från en familj med äkta konst eller numrerade prints.
Men i min umgängeskrets är nog äkta konst från etablerade konstnärer mer pretantiöst än vad prints är tacky.

Själv köper jag mest konst direkt av mindre konstnärer, som själva säljer onumrerade prints. Alltså tacky konstnärer, tacky konst, tacky format. Ibland använder jag ram och glas. Lite motvilligt men har ett obarmhärtigt solläge hemma.

Mina väggar är inte till för samlarobjekt utan för att glädja mig och få mig att känna mig hemma.

 

[Kenya]

Jag tycker nog att det viktigaste är att man har nån slags förklaring till varför man har konsten. Typ minne, känner konstnären, älskar motivet, föll för stilen eller whatever.

Konst som "inredning" eller som bara passade stilen hemma är löjligt enligt mig.

 

[tanten]

Okej. En fråga som har diskuterats lite i min närhet det senaste.

Är det tacky med fejkkonst? Säg en print av typ Mona Lisa på väggen? De flesta jag pratat med säger ja men ingen kan riktigt motivera varför, det liksom bara känns så.

Hur är det med andra tavlor som kanske "konstfolk" direkt skulle känna igen men gemene man vet knappast vad det är, är det mer eller mindre "okej"?

"Får" man ha prints alls eller är det originaltavlor som gäller? På ett sätt känns det ju mer genuint men samtidigt har man ju ibland någon favorit som man kanske gärna skulle vilja ha på väggen men då är det fejk som gäller.

Den här tråden är inte menat att vara dömande åt något håll utan det här är av nyfikenhet. Som sagt jag tycker det är ett intressant ämne där många jag pratat med verkar ha en åsikt de inte riktigt vet vad den är baserad på och de flesta tänker till lite.

Beror kanske på om man vill få det att se ut som originalverk?
Om det tydligt framgår att det är ett tryck så gör det väl inget - det är bara något man gillar. Människors smak är som bekant olika.

Jag har ett tryck på sovrumsväggen. Inte så känd konstnär men jag gillar motivet. I övrigt har jag mest grafik. Det är förhållandevis billigt, dvs jag har råd att köpa sånt.

 

[Pilot]

Oj, jag hade tänkt mig stort print från Frida sen, finns ju näverbäver en chans att hänga en äkta på min vägg. Har både numrerade, "äkta" tavlor och prints.

Enda gången jag hade tyckt det var knepigt var om man låtsas att något fejk är äkta. Gillar dock "riktiga" tavlor mest.

 

[Amanda_F]

bara har kända motiv och dessutom inramade skulle jag nog inte ha, men en rolig blandning som säger ngt om vem som bor där är roligt. Jag skulle lätt ha en Mona-Lisa bild i min blandning av TinTin och kråkor..

 

[Hedblomster]

Jag har ingen konst alls, visste inte ens att man borde ha det? Vi har någon filmaffisch som min sambo hatar men jag gillar, och lite foton (på oss själva samt naturfoton som min sambo tar). Skulle aldrig falla mig in att köpa något som kostar mer än 500 att ha på väggen, sån är jag och så får väl andra göra som de vill. Så nej, jag tycker inte att "fejkkonst" är tacky och jag bryr mig inte om vad andra har på sina väggar. Tycker inte att man måste ha någon förklaring till varför man har vad man har heller, för mig är det bara inredning.

 

[athena_arabians]

Hm... personligen skulle jag inte vilja ha tryck av större verk som tex Mona Lisa, det blir så uppenbart fejk och ett tryck är ju inte samma sak som en oljemålning. Men jag ser inte ner på någon som har tex Mona Lisa på väggen, vi har alla olika smak.

Själv har jag mest signerad grafik (både onumrerad och numrerad). Enstaka oljor, bla en tavla morfar målade åt mig efter ett av mina foton. Jag samlar också på blomtryck av bla Redouté. De kommer från böcker och är de äkta, dvs från de böcker som trycktes när han levde, är de svindyra. Jag har ett av dem... De sentida trycken av hans verk är riktigt fint gjorda med ordentligt papper osv så jag hänger utan tvekan upp dem.

Jag har också förstoringar av några av mina foton upphängda plus foton på mina föräldrar och min farmor.

Min smak vad det gäller konst matchar hur det ser ut här så för mig är det absolut en viktig inredningsdetalj.

 

[Exile]

Jag har ingen konst alls, visste inte ens att man borde ha det? Vi har någon filmaffisch som min sambo hatar men jag gillar, och lite foton (på oss själva samt naturfoton som min sambo tar). Skulle aldrig falla mig in att köpa något som kostar mer än 500 att ha på väggen, sån är jag och så får väl andra göra som de vill. Så nej, jag tycker inte att "fejkkonst" är tacky och jag bryr mig inte om vad andra har på sina väggar. Tycker inte att man måste ha någon förklaring till varför man har vad man har heller, för mig är det bara inredning.

Nej det är väl inget man borde utan man gör väl som man vill Jag upplever dock att de flesta har något på sina väggar? Det behöver ju inte vara tavlor utan kan vara foton, hyllor med växter eller något sådant. Jag tycker ofta rum ser lite kala ut om man verkligen inte har något alls på väggarna, framförallt om det är större rum. Men det måste ju verkligen inte vara "konst"

 

[Araminta]

Om jag ska ha någon åsikt alls så hellre en fejkad Picasso än zebraaffischen från Ikea. Men det är mest för att zebran är så tråkig. Jag har en hel del posters hemma, salig mix från diverse museishoppar med motiv jag råkar gilla. Så länge man gillar det så har jag egentligen ingen åsikt i frågan.

 

[athena_arabians]

Nej det är väl inget man borde utan man gör väl som man vill Jag upplever dock att de flesta har något på sina väggar? Det behöver ju inte vara tavlor utan kan vara foton, hyllor med växter eller något sådant. Jag tycker ofta rum ser lite kala ut om man verkligen inte har något alls på väggarna, framförallt om det är större rum. Men det måste ju verkligen inte vara "konst"

Vill man inte hänga upp något på väggen kan ju en fondtapet fungera som utsmyckning av rummet (återigen, inte ett val jag skulle göra) för det går ju att göra jättefint.

 

[karamelldrottningen]

Jag har ganska blandat här hemma. Orginaloljemålnongar och annan konst men även en billig IKEA tavla föreställande en katt. Jag gillar den fast det är uppenbart att den är massproducerad.
Har även några posters föreställande blommor, de ger en härlig känsla till rummet även fast det är långt ifrån riktig konst.

 

[tuaphua]

Okej. En fråga som har diskuterats lite i min närhet det senaste.

Är det tacky med fejkkonst? Säg en print av typ Mona Lisa på väggen? De flesta jag pratat med säger ja men ingen kan riktigt motivera varför, det liksom bara känns så.

Hur är det med andra tavlor som kanske "konstfolk" direkt skulle känna igen men gemene man vet knappast vad det är, är det mer eller mindre "okej"?

"Får" man ha prints alls eller är det originaltavlor som gäller? På ett sätt känns det ju mer genuint men samtidigt har man ju ibland någon favorit som man kanske gärna skulle vilja ha på väggen men då är det fejk som gäller.

Den här tråden är inte menat att vara dömande åt något håll utan det här är av nyfikenhet. Som sagt jag tycker det är ett intressant ämne där många jag pratat med verkar ha en åsikt de inte riktigt vet vad den är baserad på och de flesta tänker till lite.

Vi har en blandning av foton, ngt print, orginalmålningar som är köpta, gåvor, gjorda av någon nära eller mig etc.

Sambon hade mer print av kända verk innan jag kom in. Jag tyckte inte om dem. Så nu är det väl en jag tycker är sådär kvar, i grov-entrens hall.
En till har vi som jag gillar. Det är en liten häst målad som en antik häst som är inramad i snygg ram.

 

[nullo-modo]

Har bara 3 tavlor, en är äkta men ingen känd konstnär, en är från en granne som inte bor kvar och en är på farmormors hus.

Är ingen som dras till tavlor direkt. Skulle aldrig själv köpa något massproduktionbild men har en bekant som har och känns helt rätt där för det är hon.

 

[BornAgain]

Det är lite roligt för de oljetryck som var populära vid förra sekelskiftet var döda jättelänge men sedan plötsligt för ca tio-femton år sedan började en del människor gilla dem och priserna gick upp.

Jag är så nördig att jag kan gilla prints. Familjen Brueghel levde på tryck och remakes. När de gjorde "äkta" tavlor handlade det ofta om verk som PR för deras tryck. Och i slutet av 1800-talet kunde kända tavlor åka på turné. Man tog inträde och sålde kopior - tryck eller avmålningar. Man kunde då också köpa kopior i museishoparna. Det var ett sätt för bredare befolkningsgrupper än vi normalt föreställer oss att ta del av konst.

Det är lite mer rumsrent när det är en affisch - men om någon verkligen älskar en tavla skulle jag tycka att hen gjorde rätt med ett tryck eller en omtolkning.

 

[BornAgain]

Hemma har jag mest originalmålningar (men ingen känd. Några som är med i svenskt konstnärslexikon, men huvuddelen av den svenska 18-1900-tals konsten saknar i stort ekonomiskt värde). Ett numrerat tryck hänger över soffan. Ett franskt sjuttonhundratals tryck (utan numrering) och ett amerikanskt numrerat 1900-tals tryck hänger på en vägg. Någonstans finns ett ryskt tryck inköpt för konstnären hade använt en så fascinerande stor plåt. Jag har ett par konstmappar men de ligger i lådor. Konstmappen är väl annars en accepterad form av tryck?

(Jag hade faktiskt ett jättelikt oljetryck - men det gick inte in i lägenheten när jag flyttade)

 

[BornAgain]

Mitt svar på frågan - gillar man det man har på väggarna är det väl inget som är jätte-tacky. Det är bara ens egen stil.

 

[tornblomma]

Mitt svar på frågan - gillar man det man har på väggarna är det väl inget som är jätte-tacky. Det är bara ens egen stil.

Carpe Diem! Home is where the heart is!

 

[tanten]

Jag har ingen konst alls, visste inte ens att man borde ha det? Vi har någon filmaffisch som min sambo hatar men jag gillar, och lite foton (på oss själva samt naturfoton som min sambo tar). Skulle aldrig falla mig in att köpa något som kostar mer än 500 att ha på väggen, sån är jag och så får väl andra göra som de vill. Så nej, jag tycker inte att "fejkkonst" är tacky och jag bryr mig inte om vad andra har på sina väggar. Tycker inte att man måste ha någon förklaring till varför man har vad man har heller, för mig är det bara inredning.

"borde" vet jag väl inte?

Gillar man det så har man det. Om inte så låter man bli.

 

[__sofia__]

Jag kommer från en familj där 3-4 personer på mammas sida målat och sålt tavlor (hobbynivå), och är van från uppväxten att det hänger originaltavlor på väggarna - dock aldrig några dyra, utan mer egna tavlor, släktingars verk, en tavla som någon annan målat på huset, några loppisfynd och liknande.

I mitt eget hus så har jag några tryck hemma och några original. Allmänt så köper jag inte någon dyr konst, utan en tavla är från mormor, två "snodde" jag från min syster som inte var lika förtjust i dem (eller egentligen var det ramarna hon inte gillade), och sedan gillar jag att kolla vad som finns på loppis/second hand. I mitt fall så bryr jag mig inte ett dugg om vem som har målat, utan mer att jag gillar motivet och hur den är gjord (mycket natur och gärna ljusa/trevliga/glada, och inte för grova penseldrag). Så på loppis har det blivit någon tavla jag hittat som jag gillat som kostade kanske 100-300 kr, och några tryck som låg på kanske 10-20 kr/st.