Är det tacky med oäkta konst?

[Breaktown]

Absolut.
Tycker det känns low class och wt.

Vilken kategori hamnar litografier i?

 

[athena_arabians]

och jag tycker att det är “pretentious” (vet inte hur jag ska uttrycka det på svenska) att ha tavlor på väggarna enbart för att de är dyra/äkta.

Alltså... fick jag en Picasso hade jag sålt den Det är absolut intressant konst men inte my cup of tea. Jag kan titta på Picasso och andra i samma inriktning på museum och njuta av dem där men det är inget som passar in i mitt hem.

 

[Breaktown]

Alltså... fick jag en Picasso hade jag sålt den Det är absolut intressant konst men inte my cup of tea. Jag kan titta på Picasso och andra i samma inriktning på museum och njuta av dem där men det är inget som passar in i mitt hem.

Plus att alla som kommit hem till dig och sett din Picasso hade tyckt det var tacky att du hade fejkkonst på väggarna

 

[Iamia]

Känns skönt att vi nästan bara har egna naturfoton på väggarna. De flesta är förstoringar på canvas. Och så har vi en stor karta över de temporära åarnas avrinningsområden i Namibia. Det kan väl inte vara tacky? Eller? Tycker rent allmänt det känns konstigt att bry sig om vad andra har på väggarna... Hellre personligt än stelt, liksom. (Jag tycker väl dessutom att själva konstkonceptet är just...konstigt, eftersom det känns mest som en klubb för inbördes beundran... *duckar bakom soffan* Men det är ju en annan diskussion.)

 

[Efwa]

De mest intressanta hem jag varit inne i har en blandning av allt möjligt. Och det är väl det man är ute efter - sin egen stil?

För mig ska ett hem spegla personerna som bor där. Det ska infinna sig en känsla när jag går in i någons hem att "Ja, här bor Antonie, det syns". Att komma in i någons stilrena hem som varken har personliga ägodelar eller egen stil är lite tråkig. Lite väl praktiskt liksom.

Jag gillar när människor inte följer något mode, utan har grejer i hemmet de mår bra av. Saker som betyder någonting för dem. Om det så är en original-Picasso eller ett plansch från IKEA är verkligen skitsamma, det är helheten på hemmet som räknas.

Jag har en vän som jag älskar att vara hemma hos. Alltså...så stökigt (inte orent), möbler i massor, satta runt väggarna, knappt något mitt på golvet, olika stil, massor av prydnadssaker och inget sammanhängande. Samt egenbroderade saker på väggarna som jag tycker är kitchigt.

Jag som är introvert blir lite överstimulerad kan jag väl påstå utan att överdriva. Men, jag älskar att vara där och det finns väl inte en människa som är så välorganiserad på jobbet som personen är så är det väl dennes sätt att "flyta ut" ordentligt.

 

[tornblomma]

Plus att alla som kommit hem till dig och sett din Picasso hade tyckt det var tacky att du hade fejkkonst på väggarna

Min tantpolare hade rätt mkt dyr äkta konst. En gång frågade hennes hemtjänst om det var hennes barnbarn som ritat åt henne. Tanten ba: ”nä det är Picasso”. Hemtjänsten ba hehe kul tant.

 

[tornblomma]

Absolut.
Tycker det känns low class och wt.

Självklart är det en klassfråga, eller iaf en fråga om kulturellt kapital men tycker ändå att det känns lite som en magstark kommentar.

 

[BornAgain]

Självklart är det en klassfråga, eller iaf en fråga om kulturellt kapital men tycker ändå att det känns lite som en magstark kommentar.

Och personligen kan jag säga att det är skrämmande att människor referar till andra människor som "trash" dvs skräp

(WT=white trash. Fattiga vita i USA som numera har kraftigt sjunkande medellivslängd)

 

[tornblomma]

Jag tycker att det är svårt att hitta rätt stil på konsten i en bostad. Troligen tänker jag för mycket och har försökt måla en massa tavlor som i slutändan passat ”för bra”. Ovanför köksbordet har jag en klassisk oljemålning (stilleben) jag ärvt av min tantpolare (samma tant jag refererade till tidigare i tråden). Den är inte ”min stil” men liksom rogivande. Säger inte så mycket och är dekorativ. Dessutom gillar jag den för att den får mig att tänka på henne. Det var den första tavla hon köpte när hon bara var i tonåren. Efter det följde ett liv med många konstinköp, långt mer dyrbara än min tavla. Men för mig betyder den enormt mycket!

Nu har jag nästan landat i att hänga denna gigant ovanför schäslongen som motvikt till det klassiska stillebenet.

Jag testade att provhänga den utan ram på väggen och frågade min granne vad han tänkte och tyckte. Han bara ”min första tanke är: vad i helvete...?”
Det fick mig att bestämma mig!

 

[Lingon]

Jag tycker att det är svårt att hitta rätt stil på konsten i en bostad. Troligen tänker jag för mycket och har försökt måla en massa tavlor som i slutändan passat ”för bra”. Ovanför köksbordet har jag en klassisk oljemålning (stilleben) jag ärvt av min tantpolare (samma tant jag refererade till tidigare i tråden). Den är inte ”min stil” men liksom rogivande. Säger inte så mycket och är dekorativ. Dessutom gillar jag den för att den får mig att tänka på henne. Det var den första tavla hon köpte när hon bara var i tonåren. Efter det följde ett liv med många konstinköp och mycket mer dyrbara än min tavla. Men gör mig betyder den enormt mycket!

Nu har jag nästan landat i att hänga denna gigant ovanför schäslongen som motvikt till det klassiska stillebenet.

Visa bifogad fil 51917

Jag testade att provhänga den utan ram på väggen och frågade min granne vad han tänkte och tyckte. Han bara ”min första tanke är: vad i helvete...?”
Det fick mig att bestämma mig!

Den tycker jag om!!

 

[monster1]

och jag tycker att det är “pretentious” (vet inte hur jag ska uttrycka det på svenska) att ha tavlor på väggarna enbart för att de är dyra/äkta.

Det svenska ordet är pretentiöst eller pretto som slang ...

 

[LiZH]

Det svenska ordet är pretentiöst eller pretto som slang ...

Tack! Pinsamt att jag inte kom på det (skyller på att jag i vardagen använder engelska mer än svenska).

 

[Kenya]

Vilken kategori hamnar litografier i?

Arbetarklass som har finporslinet i ett vitrinskåp i vardagsrummet?

 

[athena_arabians]

Arbetarklass som har finporslinet i ett vitrinskåp i vardagsrummet?

Nä, det har jag i nyrenässansbyrån

 

[Lingon]

Arbetarklass som har finporslinet i ett vitrinskåp i vardagsrummet?

Det ligger nerpackat i en kartong på vinden

Jag hade gärna haft ett skåp att ha det i. Nu använder jag det inte. Arvegods som jag är för rädd om för att våga ha det i de vanliga köksskåpen. Som dessutom är smockfulla och inte rymmer en lite tallrik till...

 

[MJLee]

Jag skulle vilja ha ett stort fotografi av min älskade numera döda katt, men vet inte var den ska hänga. Konst för mig är något som ger mig något känslomässigt, sedan hur mycket eller lite det kostar, om det är äkta eller falskt, är så långt ifrån konst som det kan komma, IMO. Konst ska aldrig vara en handelsvara.

Jag älskar de franska impressionisterna och skulle gärna ha en Degas tex, men reproduktion eller äkta, tja, det enda som skulle hända om den är äkta är väl att min försäkringspremier skulle tiodubblas och att jag skulle behöva installera alla möjliga larm som jag sedan skulle glömma koden till och hela huset skulle tjuta.

Picasso får jag nippran av och Carl Larsson med sin bonderomantik, urrk. Samma som Andy Warhol, som fö gjorde kopior på kopior som nu säljs för mindre förmögenheter. Banksy är men kanske lite svårt att få in en vägg i en lägenhet, eller hus. Just Banksy tycker jag är ett fantastiskt exempel på konst som berör och är tillgänglig för alla och som inte kan användas som skryt/handelsvara precis som det ska vara.

 

[Valerianovna]

Det enda jag kan tycka är tacky är om man har konst, äkta eller kopior, på väggen som man inte känner ett skit för utan de hänger där för att det är fint, modernt eller för att man tror att det framhäver ens status. Alltså tycker jag inställningen är tacky, inte konsten.

Själv skulle jag väldigt gärna vill ha en Zorn, de Laszlo eller Sargent hemma men det kommer helt enkelt inte hända då jag aldrig kommer ha de finansiella möjligheterna att köpa en. Däremot kan det bli ett canvasprint i framtiden, eller om jag skall ge mig på att göra egna mästarkopior.

 

[MJLee]

https://edition.cnn.com/style/article/salvator-mundi-leonardo-da-vinci-whereabouts/index.html

Det är intressant att eftersom det klassades som en 'äkta' DaVinci så gick den för 450 miljoner USD, medan hade den målats av en av hans assistenter så hade den varit värd en bråkdel av priset. Jag tror ingen förutom en konstkännare av rang som undersökt den noga kan avgöra om den är äkta eller falsk men ändå är den äkta DaVinci så värdefull.

 

[Exile]

Men vilken märklig tråd tycker jag. Som väl är har jag nog inga vänner som ser ner på mig på grund av vad jag har på väggarna, eller som skulle tycka bättre om mig för att jag hade den eller den tavlan. Jag har inte ens tänkt på att det skulle vara en grej, jag hoppas att folk har det de vill ha och inte tänker så mycket på vad andra har för åsikt om hur det ser ut i ens hem.

Visst, jag kan också skoja om Carpe diem, men jag känner supermysiga människor som har det på väggarna även om något dylikt inte skulle komma över min tröskel.

Bra att den som tycker att en viss tavla är likställt med att jag är white trash sorterar bort sig själv.

Tråden var inte menad att göra narr av eller se ner på någon utan det var en stilla undran bara. Jag tror att de flesta (även om det bara är i tystnaden i sitt eget huvud) dömer andra för hur de bor, vad de har på sig, hur de uttrycker sig osv. Jag tror det är mänskligt bara att liksom ha en egen åsikt om vad man tycker passar sig eller inte och inget vi kan styra. Det vi däremot kan styra är till vilken grad vi väljer att uttrycka de här åsikterna, framförallt rakt i ansiktet på de som det gäller

Alltså... fick jag en Picasso hade jag sålt den Det är absolut intressant konst men inte my cup of tea. Jag kan titta på Picasso och andra i samma inriktning på museum och njuta av dem där men det är inget som passar in i mitt hem.

Jag kan ärligt säga att även om jag fått originalet av min favoritmålning så hade jag ändå sålt den och ersatt med en kopia då jag helt enkelt inte är den personen som kan värdera konst så mycket högre än en sån enorm summa pengar. Kanske är jag ovärdig att ha konst på väggarna ändå..

Det enda jag kan tycka är tacky är om man har konst, äkta eller kopior, på väggen som man inte känner ett skit för utan de hänger där för att det är fint, modernt eller för att man tror att det framhäver ens status. Alltså tycker jag inställningen är tacky, inte konsten.

Själv skulle jag väldigt gärna vill ha en Zorn, de Laszlo eller Sargent hemma men det kommer helt enkelt inte hända då jag aldrig kommer ha de finansiella möjligheterna att köpa en. Däremot kan det bli ett canvasprint i framtiden, eller om jag skall ge mig på att göra egna mästarkopior.

Då är jag nog tacky. Jag är som sagt ingen "konstmänniska" utan för mig ska en tavla vara fin att se på. Min favoritmålning får mig att känna något, men jag vet inte vad, den tilltalar mig och jag tycker den är vacker att se på. Vissa här har ju pratat om att man t.ex kan gå på ett museum om man vill se penseldragen eller "uppleva" den äkta tavlan och jag känner lite att jag är ointresserad av eventuella penseldrag då jag kan se motivet lika tydligt på en kopia.

Lite samma som att jag inte är en musikperson heller. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och har blandad smak, vissa låtar tilltalar mig lite extra och igen kanske får mig att känna något oidentifierbart men kunskap om eventuella artister, hur komplicerat ett stycke är att framföra eller hur duktig man måste vara på ett visst instrument intresserar mig inte det minsta, jag gillar ljudet bara

Nu kanske jag missuppfattar dig och i så fall ber jag om ursäkt men det du säger om att man måste känna något får mig att tänka på en liknande diskussioner om tatueringar där det anses trashigt att t.ex har tribaler då de bara är något som ska se fint ut och det inte finns någon tanke/minne/känsla bakom.

 

[kökshäxan]

Något jag tycker är tråkigt är när konst faller ur modet och nästan skänks bort på auktion. Ett exempel: en av Skånes absolut främsta landskapsmålare, Karl Lundborg, säljs nu för några hundralappar, bara ramen är ibland värd mera.