Min tantpolare hade rätt mkt dyr äkta konst. En gång frågade hennes hemtjänst om det var hennes barnbarn som ritat åt henne. Tanten ba: ”nä det är Picasso”. Hemtjänsten ba hehe kul tant.
Kan inte komma på någon som förvarar porslinet i vardagsrummet. Inte synligt iaf.
Det är nog fint som i hög klass (i motsats till låg klass ofint). Inte fint som att du tycker att bilden är fin utan som tjusigt något man ska ha för att visa att man är något.Tråden var inte menad att göra narr av eller se ner på någon utan det var en stilla undran bara. Jag tror att de flesta (även om det bara är i tystnaden i sitt eget huvud) dömer andra för hur de bor, vad de har på sig, hur de uttrycker sig osv. Jag tror det är mänskligt bara att liksom ha en egen åsikt om vad man tycker passar sig eller inte och inget vi kan styra. Det vi däremot kan styra är till vilken grad vi väljer att uttrycka de här åsikterna, framförallt rakt i ansiktet på de som det gäller
Jag kan ärligt säga att även om jag fått originalet av min favoritmålning så hade jag ändå sålt den och ersatt med en kopia då jag helt enkelt inte är den personen som kan värdera konst så mycket högre än en sån enorm summa pengar. Kanske är jag ovärdig att ha konst på väggarna ändå..
Då är jag nog tacky. Jag är som sagt ingen "konstmänniska" utan för mig ska en tavla vara fin att se på. Min favoritmålning får mig att känna något, men jag vet inte vad, den tilltalar mig och jag tycker den är vacker att se på. Vissa här har ju pratat om att man t.ex kan gå på ett museum om man vill se penseldragen eller "uppleva" den äkta tavlan och jag känner lite att jag är ointresserad av eventuella penseldrag då jag kan se motivet lika tydligt på en kopia.
Lite samma som att jag inte är en musikperson heller. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och har blandad smak, vissa låtar tilltalar mig lite extra och igen kanske får mig att känna något oidentifierbart men kunskap om eventuella artister, hur komplicerat ett stycke är att framföra eller hur duktig man måste vara på ett visst instrument intresserar mig inte det minsta, jag gillar ljudet bara
Nu kanske jag missuppfattar dig och i så fall ber jag om ursäkt men det du säger om att man måste känna något får mig att tänka på en liknande diskussioner om tatueringar där det anses trashigt att t.ex har tribaler då de bara är något som ska se fint ut och det inte finns någon tanke/minne/känsla bakom.
OT forts.
För att återgå till tråden
För mig får folk ha precis vad dom vill på väggarna, vem är jag att döma deras tycke och smak?!
Att det sen finns tavlor som jag inte skulle sätta upp hemma hos mig, det finns det - både "äkta" och "oäkta". Jag har endast sådant i mitt hem som jag trivs med och som betyder något för mig.
För mig sitter ett värde inte i pengar utan i att "ha saker som jag inte vill bli av med", saker som betyder något, är ett minne eller bara för att jag gillar det. Att ha tavlor enbart som en inverstering, det är inte my cup of tea.
Jag skulel nog aldrig investera i konst om jag kom över pengar.
Är inte det här ganska vanligt? Kanske inte just "massproducerat" men att man använder sig av specifika vardagliga ting som typ muggen @Scata visade. Eller lite mer "kända" saker. Finns väl en uppsjö "kopior" på Warhols grejer som liksom är i samma stil men nya original.. typ?
Om det vore just för att investera så ser jag det som ett sätta att typ förvalta en del av min (i det här fallet) förmögenhet. Då hade jag nog velat säkra detta så i det fallet skulle konsten nog förvaras i något kassaskåp där det inte kan bli stulet/skadat.
Nationalmuseum hade en liten "van Gogh" som hette något typ Ljusspel bland bladverk - en liten murgrönemålning - så en dag var den nedtagen. Den var inte längre klassad som en van Gogh. Jag älskade den tavlan, men de gav den inte till mig när de inte längre ville ha den
Nationalmuseum hade en liten "van Gogh" som hette något typ Ljusspel bland bladverk - en liten murgrönemålning - så en dag var den nedtagen. Den var inte längre klassad som en van Gogh. Jag älskade den tavlan, men de gav den inte till mig när de inte längre ville ha den
Jag såg faktiskt senast igår i en affär (av ett tjusigt märke typ) en tallrik som påminde mig om papperstallrikar
Jag tyckte att det var roligt, men de var inte så snygga att de var värda priset. (Och inte tillräckligt lika papperstallrikar för att bli ironi riktigt.)Jag tycker att även "Jag tycker (bara) att den är fin" etc., är en känsla som är också värdefull. Bara för att man inte har en sån där "åh den är målad av min mormor osv.." så betyder det inte att andra känslor inte betyder något. Jag har ett par tavlor som jag köpte mest för att jag behövde något att fylla väggarna med och tyckte att de var fina (sedan dess har de fått minnen också dock). Inget fel med det liksom, man ska ju trivas i den miljö man bor iTråden var inte menad att göra narr av eller se ner på någon utan det var en stilla undran bara. Jag tror att de flesta (även om det bara är i tystnaden i sitt eget huvud) dömer andra för hur de bor, vad de har på sig, hur de uttrycker sig osv. Jag tror det är mänskligt bara att liksom ha en egen åsikt om vad man tycker passar sig eller inte och inget vi kan styra. Det vi däremot kan styra är till vilken grad vi väljer att uttrycka de här åsikterna, framförallt rakt i ansiktet på de som det gäller
Jag kan ärligt säga att även om jag fått originalet av min favoritmålning så hade jag ändå sålt den och ersatt med en kopia då jag helt enkelt inte är den personen som kan värdera konst så mycket högre än en sån enorm summa pengar. Kanske är jag ovärdig att ha konst på väggarna ändå..
Då är jag nog tacky. Jag är som sagt ingen "konstmänniska" utan för mig ska en tavla vara fin att se på. Min favoritmålning får mig att känna något, men jag vet inte vad, den tilltalar mig och jag tycker den är vacker att se på. Vissa här har ju pratat om att man t.ex kan gå på ett museum om man vill se penseldragen eller "uppleva" den äkta tavlan och jag känner lite att jag är ointresserad av eventuella penseldrag då jag kan se motivet lika tydligt på en kopia.
Lite samma som att jag inte är en musikperson heller. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och har blandad smak, vissa låtar tilltalar mig lite extra och igen kanske får mig att känna något oidentifierbart men kunskap om eventuella artister, hur komplicerat ett stycke är att framföra eller hur duktig man måste vara på ett visst instrument intresserar mig inte det minsta, jag gillar ljudet bara
Nu kanske jag missuppfattar dig och i så fall ber jag om ursäkt men det du säger om att man måste känna något får mig att tänka på en liknande diskussioner om tatueringar där det anses trashigt att t.ex har tribaler då de bara är något som ska se fint ut och det inte finns någon tanke/minne/känsla bakom.
Och nej, jag ser fortfarande inget problem med det. Snarare tvärtom, det känns mera som att man har en kopia för att man faktiskt gillar konstverket och inte för dess värde.
Då är jag nog tacky. Jag är som sagt ingen "konstmänniska" utan för mig ska en tavla vara fin att se på. Min favoritmålning får mig att känna något, men jag vet inte vad, den tilltalar mig och jag tycker den är vacker att se på. Vissa här har ju pratat om att man t.ex kan gå på ett museum om man vill se penseldragen eller "uppleva" den äkta tavlan och jag känner lite att jag är ointresserad av eventuella penseldrag då jag kan se motivet lika tydligt på en kopia.
Lite samma som att jag inte är en musikperson heller. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och har blandad smak, vissa låtar tilltalar mig lite extra och igen kanske får mig att känna något oidentifierbart men kunskap om eventuella artister, hur komplicerat ett stycke är att framföra eller hur duktig man måste vara på ett visst instrument intresserar mig inte det minsta, jag gillar ljudet bara
Nu kanske jag missuppfattar dig och i så fall ber jag om ursäkt men det du säger om att man måste känna något får mig att tänka på en liknande diskussioner om tatueringar där det anses trashigt att t.ex har tribaler då de bara är något som ska se fint ut och det inte finns någon tanke/minne/känsla bakom.
Rätt fascinerande. Själv har jag aldrig förstått mig på de som bara väljer en ur samplekatalogen, but who am I to judge? Jag tycker det är lite annorlunda med tatueringar än med konst då de endast har ett emotionellt värde medan konst också har ett pengavärde som speglar status (eller brist på det).Självklart inte. Vem har råd med äkta konst av hög kvalitet? Det handlar väl mer om hur reproduktionen är gjord. Utställningsaffischer t ex är ju reproduktioner, och det är ju inget konstigt att ha på väggen.
