Är du likadan på jobbet som privat?

[TinyWiny]

Fast är de verkligen så omtyckta innan det kommer fram? Jag har träffat på ett par förskollärare som jag har funderat på varför de hela världen arbetar med barn när de så uppenbart inte gillar dem, bara för att man är sjuksköterska behöver det inte betyda att man är en bra mamma och jag har svårt att tro att prästen som begick incest och misshandlade sina barn verkligen var så omtyckt.

Självklart beskriver de runt omkring människan som "vanlig, vänlig och trevlig" skulle de säga något annat så skulle omgående frågan komma varför de inte hade gjort något om de nu ansåg att personen var otrevlig, farlig och våldsam. När det gällde förskollärarna i mitt exempel så tog jag upp det med rektorn på förskolan, jag kunde inte göra så mycket mer än så men jag vet att de senare har slutat sitt arbete.

Ja, de var/är så omtyckta att folk vägrar tro på sanningen i flera av fallen. Ungefär som i det där fallet med hästgården. Trots att han blev dömd till fängelsestraff (om jag inte minns fel så erkände han med) så låter ändå föräldrar sina barn vara där för de tror inte att han har gjort det han blev dömd för.

Självklart behöver ett visst yrke inte innebära att någon är en bra förälder men iallafall i min värld är det väldigt långt mellan att vara en bra förälder och att vanvårda sina barn så att de inte får bo kvar hos föräldern utan omhändertas av socialen.

Om du på förskolan märker att en förskollärare inte är trevlig så är ju den personen inte en så bra skådespelare att hen kan lura sin omgivning. Det är ju en helt annan sak.

 

[Snurrfian]

Ja, de var/är så omtyckta att folk vägrar tro på sanningen i flera av fallen. Ungefär som i det där fallet med hästgården. Trots att han blev dömd till fängelsestraff (om jag inte minns fel så erkände han med) så låter ändå föräldrar sina barn vara där för de tror inte att han har gjort det han blev dömd för.

Självklart behöver ett visst yrke inte innebära att någon är en bra förälder men iallafall i min värld är det väldigt långt mellan att vara en bra förälder och att vanvårda sina barn så att de inte får bo kvar hos föräldern utan omhändertas av socialen.

Om du på förskolan märker att en förskollärare inte är trevlig så är ju den personen inte en så bra skådespelare att hen kan lura sin omgivning. Det är ju en helt annan sak.

Fast nej alla tyckte verkligen inte att mannen på Hästgården var så genomtrevlig. Ja han kunde charma men en del såg igenom och en del upplevde hans otrevliga sida. Att människor kan manipulera är inte ovanligt.

 

[TinyWiny]

Fast nej alla tyckte verkligen inte att mannen på Hästgården var så genomtrevlig. Ja han kunde charma men en del såg igenom och en del upplevde hans otrevliga sida. Att människor kan manipulera är inte ovanligt.

Nej inte alla men tillräckligt många. Så är det ju alltid, endel väljer att ha skygglappar på medans andra väljer att se sanningen.

 

[Snurrfian]

Nej inte alla men tillräckligt många. Så är det ju alltid, endel väljer att ha skygglappar på medans andra väljer att se sanningen.

Så är det i många olika fall, men jag fattar inte riktigt din frågeställning, dina exempel är människor som har en sjuk sida. Det har väldigt lite med om man är olika personer på jobb och privat?
Vi har en bekant som verkligen är två olika personer privat och på jobbet, trevlig på båda ställena men det är svårt att koppla ihop de två olika personligheterna. Men det gör honom varken till våldtäktsman eller någon som misshandlar.

 

[lingonben]

När jag jobbade i serviceyrken hade jag t.o.m. en annan röst när jag pratade med kunder

Haha, igenkänning! En kollega talade om min "trevliga röst" som jag omedvetet kopplade på vid vissa jobbsamtal. Å andra sidan påstår en kompis att jag har annorlunda röst när jag pratar med mina barn, och när jag är i stallet, så jag är väl nån slags social kameleont

 

[MissFideli]

Jag är nog relativt lika, men mer självsäker på jobbet. Brukar säga att om jag skulle gå på dejt, borde jag gå i uniform

 

[Oh_really]

Jag är betydligt mer utåtriktad, positiv och med mer "drag" på jobbet (verksamhetsutvecklare på kommunen) Sedan går jag hem och pustar ut, helst i ensamhet och tystnad.

 

[Morran]

Jag är absolut en kameleont.
Privat är jag mer introvert. Gillar inte att ringa "jobbiga" samtal, svarar aldrig på okänt nummer, har mer temperament och sämre tålamod, vill gärna ha saker och ting på mitt sätt. Tramsar gärna och är ful i munnen.

På jobbet har jag en ängels tålamod, sitter utan problem lääääänge med dementa och patienter med psykiska besvär. Är lite av en städ- och hygienfacist. När jobbkläderna är på pratar jag vitt brett med alla och är supersocial. Prata radio och telefon är ett av mina främsta redskap.

Min närmaste kollegor ser ju såklart mer av min privata sida, vi jobbar ju 2 och 2 i 12h-skift i samma bil och då lär man känna varandra väääääldigt väl.

 

[nullo-modo]

Helt och hållet samma i grunden men beter mig och pratar anpassat efter situation.

 

[Iamia]

Jag är ju samma person, men kan bete mig olika beroende på ”jobbroll”. När jag jobbade i mataffär för länge sedan kunde jag tex vara jättesocial med kunder (småprata, fixa och hjälpa, ta emot klagomål på ett bra sätt mm) och jag ringde och beställde varor osv utan problem. Privata jag har rejäl social fobi och mötte jag en kund utanför jobbet så blev det akut tunghäfta. Och ringa undviker jag, måste jag någon gång ringa någonstans är det ångest en vecka i förväg. Konstigt men intressant att det kan vara så...

 

[SiZo]

Tydligast exemplet är väl att jag verkligen hatar att prata i telefon, på nivån att maken får ringa till pizzerian t.ex. Men jag har bl.a. jobbat i kundtjänst med att svara i telefon och trivts jättebra med det

Kan det inte vara en del i det? Jag har arbetat som telefonförsäljare och den rösten hänger liksom kvar. Så när jag ringer främmande människor så tror de i 9 fall av 10 att jag är telefonförsäljare och det har hänt att folk har lagt på i mitt öra direkt efter att jag har presenterat mig... Så därav hatar jag att ringa nya människor...