Bukefalos 25 år!

Är du nöjd?

Är du nöjd med livet just nu?

  • Ja

    Röster: 124 73,8%
  • Nej

    Röster: 44 26,2%

  • Antal omröstningsdeltagare
    168
Ah, jag fattar och håller med till viss del! Samtidigt kan jag ibland tycka att det är ganska nyttigt och intressant att liksom koka ner det till just ett så pass litet och snävt ord, och se var man hamnar då. Det hjälper liksom till att definiera hur man känner på ett väldigt generellt plan, utan att fundera just på alla olika nyanser och sidor, allt som hade kunnat vara, osv. Äsch, jag har lite svårt att förklara hur jag tänker känner jag... Återkommer eventuellt med ett nytt försök imorgon ;)
🙂 Gört! Om jag ska börja tänka och känna efter så på det sättet skulle jag kanske bryta ihop och bli och förbli katatonisk 😅 Inte nöjd om man säger så! Men jag är mer 'skit i det, tänk inte på det, nu går vi vidare' men sån är det långt ifrån alla som är så då kan det vara svårt att förstå...
 
Har funderat en del på sistone. Verkar för mig som att många människor går runt och är missnöjda med sina liv, men kanske är det bara att jag råkar ha gnälliga människor runt mig. Så, min fråga: Är du nöjd?
Jag är nöjd som i att jag tycker livet är rätt gott i grunden och tacksam över hur mkt bra jag har i mitt liv. Jag har underbar sambo/familj/vänner/djur och har ett stimulerande jobb där jag har en rätt stor frihet i form av ingen jobbig chef/jobbiga arbetstider någon annan bestämt/inga jobbiga kollegor. Jag kan också styra vad jag jobbar med rätt ordentligt och får jobba med olika saker jag tycker om. Vi bor omgivna av så vacker natur och djurliv. Jag behöver inte vara rädd för att inte kunna betala mina utgifter/har en rejäl buffert.
Jag lever förvisso med smärta, sömnproblem etc. Men jag tycker ändå jag hanterar det rätt bra.
Jag är en person som har nära till skratt och hellre skrattar än gråter. De flesta ser mig som den där sprudlande glada jämt. Tom då jag slitit sönder ledbanden i foten och hoppade garvandes ut till väntande skjutsen mot sjukan garvade jag. Någon sa att "Bra, då är det ju inte så allvarligt om hon är så glad!"
En annan person svarade att "Tuaphua skulle väl iofs skratta även om alla ben i kroppen var brutna."
Kan jag inte förändra det så kan jag iaf jobba med hur jag hanterar det.
Jag hade många jobbiga år med whiplash, många trauman etc och gick i terapi länge. Efter det är jag rätt bra på att hantera det mesta.
Så även om jag tycker att jag är på en bra plats i livet nu vill jag jobba vidare och utvecklas och nå mer mål. Så jag är inte nöjd som i att "så här vill jag ha det tills jag trillar av pinn".
 
Framför allt tacksam.
För att jag är jag och att jag har styrkan, envisheten, drivet och en positiv läggning som gör att jag kan och vill forma och leva mitt liv så att jag mår bra av det. Har tagit mig igenom många och vissa långa sämre perioder, orskadade av både yttre och inre faktorer (näras dödsfall x flera, dåliga relationer, psykisk misshandel, sjukdom i familjen, egen utmattning, depression mm).

Nu har jag landat mig själv och är nöjd ❤

Har fortfarande saker jag vill utveckla. Inte som tidigare då jag alltid ville bort, hitta något nytt, med en känsla inte bara av rastlöshet utan även flykt. Nu vill jag vara kvar i det jag har och göra mer av det som är bra här.
 
Jag är i grunden nöjd. Jag har ett jobb jag trivs med, tjänar så att jag klarar mig + lite till, har råd att ha en egen bil, bor i hus tillsammans med en trevlig sambo, har hund osv. Sen finns det såklart alltid saker man skulle vilja ändra och saker som man inte tycket om i sitt liv, allt är inte gräddfil rakt igenom. Vi har fruktansvärt jobbiga grannar som tär på mig psykiskt, har dragits med varierande grad av psykisk ohälsa större delen av mitt liv och väntar nu på ytterligare en omgång KBT. Pandemin har gjort att jag inte kunnat träffa mina föräldrar på 2 år då de både är äldre och bor utomlands. Har en del egenskaper och egenheter hos mig själv som person som jag behöver jobba med för att komma framåt.

Jag är en rätt pessimistisk och negativ person men jag försöker se värdet i det jag ändå har. Jag är priviligierad att ha det jag har i livet, det finns många som inte ens har hälften och därför försöker jag vara glad för det jag har istället för att fokusera på det jag inte har.
 
Jag tror att en del är nöjda men klagar hela tiden för att det är ett sätt att knyta av människor emellan. Jag har en vän som klagar konstant på sitt småbarnsliv, men ändå ser man att hon är lyckligare än någonsin. Jag tror hon gör det för att knyta an till andra, det finns en igenkänning i ingen sömn och leksaker överallt osv. Lite märkligt kan jag själv tycka men jag tror många gör så. Mycket på jobbet, ogräs på tomten, jävliga grannar osv.

Själv är jag väldigt nöjd. Det är enbart mitt yrkesliv som jag tycker gått lite snett och blev inte alls som jag ville. Men, vi ska ha barn nu och jag kommer fokusera på annat en tid. Så då är jag bara glad över att jag har en fast anställning och därmed den tryggheten. Det är ju sällan alla bitar är på plats samtidigt, och jag är som en del andra i tråden, en sån som alltid vill mer.
 
Nöjd är nog ett ord jag inte riktigt förstår. Det är svårt att greppa som ett helhetstillstånd. Men lätt att greppa om man fokuserar på en detalj. Ja eller nej. Blev det bra? Är du nöjd med den detaljen?

Jag tror att när en sån känsla kommer är det en tydlig signal om att jag behöver nåt nytt svårt att bita i, för jag är nog mer ”nöjd” när det pågår svåra utmaningar med intressanta problem än när allt bara flyter på.

Sen det här med att gnälla på saker som inte är perfekta, ligger inte för mig och jag har lite svårt att lyssna på det också. Tycker ofta att det verkar som folk har nått 99% av det de påstår sig vilja, men ändå fokuserar på den där sista procenten som inte kom med. Samtidigt har @Voeux nog rätt, det är ett samtalsämne som används lite som att gnälla på vädret. Det förmedlar kanske mer information om vad som pågår i deras liv (som de valt) än faktiskt missnöje och gnäll.
 
Jag minns att jag kände mig väldigt nöjd med livet pre-covid och strävar mot att komma tillbaka dit. Minns att jag hade känslan av att livet skulle kunna få fortsätta vara precis så ett långt tag framöver. Den känslan har jag inte just nu men jag känner mig tacksam över mitt liv nästan varje dag, har det väldigt bra och privilegierat. Framför allt för att jag är frisk och inte behöver oroa mig för tak över huvudet, mat på bordet osv. Har frihet att unna mig guldkant i livet rätt så ofta även om jag inte lever överdådigt på något sätt. Många fina vänner och en liten familj som jag har ganska bra kontakt med. Börjar dessutom ett jobb jag velat ha under lång tid nu efter sommaren, vilket såklart känns fantastiskt men är också lite rädd för att det kanske inte alls blir så bra som jag tänkt.

Sedan är det klart att jag inte är nöjd med allt och t ex kan vara ledsen/besviken ibland för att jag har en sjuk pappa, är så klen och ranglig eller att jag aldrig hittar någon att dejta. Men då försöker jag sålla i vad jag kan förändra och inte, sen försöker jag vända på resonemangen typ; nej, jag har tyvärr inte en naturlig atletisk begåvning. Men min kropp kämpar och försöker så gott den kan och det är jag väldigt tacksam för. Det hjälper lite.
 
Jag tror att när en sån känsla kommer är det en tydlig signal om att jag behöver nåt nytt svårt att bita i, för jag är nog mer ”nöjd” när det pågår svåra utmaningar med intressanta problem än när allt bara flyter på.

Det där kan jag verkligen skriva under på. Ibland kan jag känna att jag gnäller lite för mycket på mitt jobb, men det är nog för att jag ser problemen och vill utveckla företaget men sitter inte med de befogenheterna. Då blir jag frustrerad. Jag vill också ha konstant utveckling i mitt liv, intressanta problem och utmaningar. Annars blir jag rastlös, och då kanske det kommer ut som gnäll, men det jag vill är att få utveckla. Samma sak med samhällsutmaningar. Jag pratar konstant om rasism, jämställdhet, politik och orättvisor hemma. Mannen undrar ibland om jag vänder på varenda liten sten för att hitta nya eländigheter. Men jag mår bra när jag får läsa på, bry mig, driva förändring. Det är inte eländigt för mig utan givande.
 
Jag har en nöjd och tacksam grundläggning och tycker mitt liv levererar mycket som jag själv inte riktigt har fantasi att önska mig.

Just nu finns det en hel del i mitt liv som är oskönt pga sjukdom. Djävla covid. En del av mig är rätt missnöjd med att inte kunna producera önskad utkomst trots att jag gör ”allt rätt”. Samtidigt tycker jag om att vara i en situation som låter mig se sådana invanda känslo- och tankemönster som skymmer grundnöjdheten och som också är en del av min person/invanda fungerande.

jag har ett jobb där jag får bidra till människors möjlighet att stå på sin egen sida, vilket är väldigt tillfredsställande. Dessutom har mina chefer visat sig helt fantastiska i hur de bemöter att jag inte kan jobba. Jag har haft möjlighet att bygga upp en liten egen verksamhet som jag trivs med att ha på sidan (och längtar tokmycket efter att kunna återuppta).

jag bor helt fantastiskt. Har de senaste åren mött fler än en handfull nya människor som är värdefulla för mig. Är på en resa mot att våga erkänna för mig själv hur jag önskar en relation att leva i - tidigare har jag mest dissat allt som liknar relationer jag växt upp med och inte vill gå in i (dvs alla).

Att vara sjuk har fått mig att se massa produktivitets-normativa sätt att tänka, värdera och fungera som nog aldrig tjänat min nöjdhet eller livskvalitet. Tacksam över det. Långvarigheten och den otydliga prognosen - svårigheten att planera - passar dåligt in i samhällets norm och påverkar definitivt min nöjdhet även om jag önskar att så inte var fallet.

Otroligt nöjd över mina år på ashram i Indien som givit så mycket erfarenhet kring sätt att låta livet vara så föränderligt som det är och njuta av det även när det inbegriper obekväma erfarenheter, situationer och känslor. Nöjd och tacksam över det ankare som attityder och rutiner från den tiden är i mitt liv.
 
Jag svarade ja, men nu efteråt så känner jag mig inte så nöjd 😅. Så det varierar nog från stund till stund.

För mig är delad glädje dubbel glädje så gör att vara riktigt nöjd måste jag kunna dela glädjeämnena med någon/några. Saknade det i den underbara sommarnatten inatt så har känt mig lite besviken. Men ofta är jag hyfsat nöjd.
 
På det stora hela är jag nöjd. Jag lever ett bra och privilegierat liv. Självklart finns det saker jag vill förändra eller utveckla och mycket av det har jag absolut möjlighet att påverka.
 
Är lite förvånad faktiskt att så många är så nöjda.
Jag har aldrig varit nöjd och kommer troligen aldrig heller att bli.
Jag kan vara lycklig, arg eller ledsen. Allt mellan himmel och jord men nöjd är ingen direkt känsla jag går runt med utan vill hela tiden sträva framåt och tänka framåt. Sen kan jag vara hyfsat nöjd på en viss nivå under en begränsad tid men att nöjd skulle vara något positivt och något att sträva efter är jag starkt emot som sagt.
 
Är lite förvånad faktiskt att så många är så nöjda.
Jag har aldrig varit nöjd och kommer troligen aldrig heller att bli.
Jag kan vara lycklig, arg eller ledsen. Allt mellan himmel och jord men nöjd är ingen direkt känsla jag går runt med utan vill hela tiden sträva framåt och tänka framåt. Sen kan jag vara hyfsat nöjd på en viss nivå under en begränsad tid men att nöjd skulle vara något positivt och något att sträva efter är jag starkt emot som sagt.

Frågan är ju vad man menar med nöjd. Nöjd som i tillfreds med livet eller nöjd som i att man nöjer sig (med mindre).
 
Frågan är ju vad man menar med nöjd. Nöjd som i tillfreds med livet eller nöjd som i att man nöjer sig (med mindre).
Nöjd är väl just det som ordet betyder? Tänker på min tidigare post och svaret på den. Jag är verkligen motsats till just den personen. Men man kan ju skatta åt det. Själv blir jag mest förbannad.
 
Nöjd är väl just det som ordet betyder? Tänker på min tidigare post och svaret på den. Jag är verkligen motsats till just den personen. Men man kan ju skatta åt det. Själv blir jag mest förbannad.

Man kan ju lägga in olika saker och känslor i ordet nöjd. För en del är det positivt att vara nöjd medan för andra innebär det att man slutat sträva efter mer/bättre.
 
Man kan ju lägga in olika saker och känslor i ordet nöjd. För en del är det positivt att vara nöjd medan för andra innebär det att man slutat sträva efter mer/bättre.
Nöjd menas att man inte behöver sträva framåt. Iaf på den nivån just nu och i den omfattningen. Sedan om det är positivt eller inte låter jag vara osagt. Kan se både för- och nackdelar med det.
Trodde däremot inte att folk överlag var så nöjda. Inte inom alla områden i livet. Det var intressant.
 
Nöjd menas att man inte behöver sträva framåt. Iaf på den nivån just nu och i den omfattningen. Sedan om det är positivt eller inte låter jag vara osagt. Kan se både för- och nackdelar med det.
Trodde däremot inte att folk överlag var så nöjda. Inte inom alla områden i livet. Det var intressant.

Jag tror att en del har en annan syn på vad det innebär att vara nöjd. Detär det som var min poäng. Vad du lägger in i ordet är tydligt och din tolkning är nog rätt vanlig. Men jag är säker på att det finns de som anser sig vara nöjda med som ändå strävar framåt och inte ser nåt som motsäger det.
 

Nahar

Trådstartare
Nöjd menas att man inte behöver sträva framåt. Iaf på den nivån just nu och i den omfattningen. Sedan om det är positivt eller inte låter jag vara osagt. Kan se både för- och nackdelar med det.
Trodde däremot inte att folk överlag var så nöjda. Inte inom alla områden i livet. Det var intressant.
Fast jag är nöjd men inte betyder det att jag inte vill sträva framåt eller förändra saker. Det finns alltid något att göra, något att fixa, och som andra i tråden varit inne på är det en del av min nöjdhet. Nöjdhet för mig är känslan som infinner sig någon nivå högre än uttråkad/trött på livet och någon nivå lägre än panik/jag klarar inte det här.
 
Jag tror att en del har en annan syn på vad det innebär att vara nöjd. Detär det som var min poäng. Vad du lägger in i ordet är tydligt och din tolkning är nog rätt vanlig. Men jag är säker på att det finns de som anser sig vara nöjda med som ändå strävar framåt och inte ser nåt som motsäger det.
Men för ett exempel:

Jag målar en vägg (vilket jag också gör nu idag bokstavligt talat). Målar den färdigt och är nöjd. Resultat: ok
Och jag är färdig med den väggen.
Är jag inte nöjd målar jag den en gång till.
Men är jag nöjd är det bara slöseri med tid, energi och pengar på att måla den en gång till.
 
Fast jag är nöjd men inte betyder det att jag inte vill sträva framåt eller förändra saker. Det finns alltid något att göra, något att fixa, och som andra i tråden varit inne på är det en del av min nöjdhet. Nöjdhet för mig är känslan som infinner sig någon nivå högre än uttråkad/trött på livet och någon nivå lägre än panik/jag klarar inte det här.
Men då är du inte helt nöjd. Du vill ha förändring.
 

Liknande trådar

Relationer Endel människor vill inte ta del av vad andra har att säga utan de säger vad de vill säga och sedan är de klara. Jag har väldigt svårt...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
3 695
Övr.Katt Jag har en kastrerad hankatt (huskatt, förmodligen med siames i sig) på 10år. Frisk och med mycket energi. Han har en kattkompis...
2
Svar
20
· Visningar
1 133
Relationer Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
3 249
Kropp&Själ Efter lång tid har jag insett att jag måste och vill ha hjälp med min "matproblematik". Några trådar har på Buke har verkligen fått mig...
2
Svar
28
· Visningar
1 213

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack #8
  • Vad hände med doodlarna?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Ostbågar eller ostkrokar?
Upp