Är ni mörkrädda?

[TinyWiny]

Nej jag är inte mörkrädd. Jag får däremot ofta frågan hur jag vågar vara ensam hemma när sambon jobbar borta och om jag inte är rädd. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vara rädd för eller hur jag skulle lösa att sova hos andra/tvinga någon att sova hos mig de ungefär 270 nätterna sambon inte är hemma om jag vore rädd? Jag har ju valt att bo här, inte att bo här när sambon är hemma och hos någon annan om sambon inte är hemma. Det känns enbart konstigt för mig att ens fundera på om andra är rädda när de är själva i ett hus eller att jag inte skulle kunna sova ensam. Jag har bott ensam ute på landet med och det var inte heller några problem. Jag tänder sällan på kvällarna utan det är beckmörkt i huset och jag tänder inte när jag rör mig i huset om jag inte av någon anledning måste. Jag hittar ju ändå.

 

[MM]

Låter som många tror att man inte vistas i mörker om man är mörkrädd?

Jag är uppväxt på landet, långt från civilisationen i Smålands skogar. Jag har haft häst större delen av mitt liv och spenderat mång mörka kvällar ute på hästryggen eller på väg hem gåendes från stallet i ungdomen innan jag hade körkort. Jag bor i en håla och går ute i skogen på nätterna med min hund. På vintern får jag alltid springa i mörker om jag vill ta en längre runda. Jag springer på de halvt om halvt upplysta slingorna i stan på vintern ibland. Jag skulle mycket väl kunna bo mitt ute i skogen igen, det berör mig inte men det skulle dock inte ändra det faktum att mörker gör mig paranoid.

 

[sjoberga]

I det område jag jobbar i har fler och fler börjat sätta upp ordentlig och stark belysning runt hus och gårdar då det avskräcker oväntade och ovälkomna besök nattetid. Kan vara värt att fundera på de som känner obehag av mörkret ute på landsbygd.

Förstår tanken men tycker att ljusförorening är trist. Men känner man obehag är det ändå säkert en rimlig avvägning.

 

[Fibusen]

Inte det minsta mörkrädd! Sist jag var mörkrädd var nog när jag var 7-8 år och hade fått en kanin och den bodde hemma hos min kompis då dom hade en hel liten lada och en jättefin utehage till ninisar, där var det 6,700 meter man fick lov att cykla i becksvart mörker på en liten grusväg med skog på bägge sidor, minns att jag trampade mig blå där dom första vändorna, men sen vande jag mig och har inte varit mörkrädd sen dess.

Förutom när jag drömmer nån överjävlig mardröm och vaknar av den, då är jag lite skitnödig ett tag!

 

[Petruska]

Jag är inte mörkrädd, varken på landet eller i stan. Men på mörkret tycker jag att mörkret är tomt och lite deppigt. I stan älskar jag nattmörker.

Allra mest deppigt är ensamma hus på landet som står där och lyser i tomheten.

 

[Sleepy]

Allra mest deppigt är ensamma hus på landet som står där och lyser i tomheten.

Hus har nog inte samma behov av social kontakt med varandra såsom människor. Tror de mår fint i sin ensamhet, husen.

 

[Petruska]

Hus har nog inte samma behov av social kontakt med varandra såsom människor. Tror de mår fint i sin ensamhet, husen.

Hoppas det.

Men jag mår inte helt bra när jag ser ensamma hus lysa i mörkret.

 

[Kilauea]

Var mörkrädd som liten, men är det inte längre. Ok, jag var lite nervös när jag gick i skymningen för några veckor sen, men det var för att det setts björn några km bort och inte för mörkret i sig .

 

[TygerTyger]

Jag tror att man generellt inte är rädd för mörkret i sig utan för det som kan finnas där utan att synas. Min egen olust inför totalt svarta utrymmen tolkar jag som en reaktion på bristande information. Och då tänker jag olust, inte rädsla.

 

[athena_arabians]

Jag älskar mörkret och gärna ute i skogen mitt i natten. Det finns inget som vill mig illa där så länge jag inte stör. De gånger jag verkligen lever är när jag kör en bil med för stor motor för fort eller går i skogen mitt i natten.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja jag är mörkrädd ute. Hänger ihop med att jag blev jagad av en man en kväll när jag var omkring 12 år. Sen dess är jag på helspänn ute.

Häromkvällen var jag ute med hunden, utan glasögon. Såg nått obekant stå vid sidan av vägen en bit bort. Jag vände.
Nästa dag såg jag att det var en nyuppkommen skylt.

 

[Enya]

Ja, jag är mörkrädd. Inte så pass att jag inte är ute när det är mörkt, men så pass att jag faktiskt känner en viss oro när jag är ute och drar mig för att gå ut ibland. När jag hade hund kändes det bättre, nu igen när jag inte har hund och ska gå hem i mörker känns det jobbigt. Bor på en ort och känner större oro för mörkret här än vad jag gjorde när jag bodde på landet, så det stämmer det där med att man är nog mer orolig för det som ev gömmer sig i mörkret. Nu när jag dessutom knappt ser när det är mörkt är det ännu värre än förut, ingen chans att upptäcka folk innan de ser mig, jag hörs dessutom på lång väg med min förbannade pinne!

Tittar inte på skräckfilmer längre, det räcker väl med The walking Dead liksom, i början av den serien så kunde jag inte ens gå ut med hunden efter ett sådant avsnitt så det skedde före....

Har alltid varit mörkrädd. Det beror på människor, människor är onda varelser, så mycket hemskt folk hittar på mot varandra!

 

[Voeux]

Skulle precis släppa ut hunden för att kissa. Han stannade på trappen, nosade runt intensivt i luften en stund sen gick han in igen. Man vet verkligen aldrig vad som finns där ute i mörkret

 

[Enya]

Skulle precis släppa ut hunden för att kissa. Han stannade på trappen, nosade runt intensivt i luften en stund sen gick han in igen. Man vet verkligen aldrig vad som finns där ute i mörkret

Mina föräldrar hade schäfrar när jag var barn och en gång när mamma skulle gå in i ett ödehus så sa hon till den ena "Hördu Arko, du är ju tuff schäfer, du får gå först!" varpå han tittade på henne och ställde sig bakom henne så hon fick gå före in i mörkret....

 

[Voeux]

Mina föräldrar hade schäfrar när jag var barn och en gång när mamma skulle gå in i ett ödehus så sa hon till den ena "Hördu Arko, du är ju tuff schäfer, du får gå först!" varpå han tittade på henne och ställde sig bakom henne så hon fick gå före in i mörkret....

Min lille brukar vara rätt självsäker I sann pinscher anda. Senast idag sprang hann rakt in i en övergiven lada på löprundan, men så fort han blir lite skrajsen så skäller han som en rabies-chihuahua, reser ragg och ställer sig bakom mig.

 

[Ramona]

Jag är inte mörkrädd, men jag tycker att det är obehagligt att gå själv i skogen i mörkret så det undviker jag. Innan sambon flyttade in bodde jag ju själv på gården i flera år och där blir det verkligen mörkt. Jag, som aldrig hade bott själv innan exet och jag gjorde slut, kan medge att det var lite obehagligt att sova på gården själv. Jag kommer så väl ihåg att jag någon vecka in i singellivet tittade på någon zombiefilm och efter att den tog slut, eller om det var i en reklampaus, så skulle jag gå ner till vedboden och hämta mer ved, men vågade inte utan elden i kaminen fick dö ut.

Det tog ett par veckor att vänja sig att vara där ute själv och efter ett tag var det självklart att flytta ut på heltid. ALLA tyckte att det var helt sjukt att jag skulle bo sådär ensligt själv och jag fick mycket frågor hur jag vågade sova där på natten. Men i all ärlighet, det är ju betydligt farligare att sova i stan än det är där jag bor numer. Finns ju ingen som står där ute i skogen mitt i natten och väntar på att någon ska komma förbi.

 

[Monkie]

Finns ju ingen som står där ute i skogen mitt i natten och väntar på att någon ska komma förbi.

Så brukar jag försöka dämpa min oro, men då tänker jag alltid vidare. Att OM det väntar någon här, måste den vara jättegalen, elak och hemsk, sen tänker jag på alla skräckfilmer jag någonsin sett, inklusive zombies, jurrasic park, efterlyst, ufon, spöken, hajen... Sen är det kört

 

[Ramona]

Så brukar jag försöka dämpa min oro, men då tänker jag alltid vidare. Att OM det väntar någon här, måste den vara jättegalen, elak och hemsk, sen tänker jag på alla skräckfilmer jag någonsin sett, inklusive zombies, jurrasic park, efterlyst, ufon, spöken, hajen... Sen är det kört

Du får ansöka om vapen hos polisen, med argumentet att du enbart ska ha silverkulor för eventuella zombies i skogen.

 

[Monkie]

Du får ansöka om vapen hos polisen, med argumentet att du enbart ska ha silverkulor för eventuella zombies i skogen.

Haha, fast zombies dödar man nog med headshot, silverkulor är mer för varulvar och vampyrer .

 

[Enya]

Min lille brukar vara rätt självsäker I sann pinscher anda. Senast idag sprang hann rakt in i en övergiven lada på löprundan, men så fort han blir lite skrajsen så skäller han som en rabies-chihuahua, reser ragg och ställer sig bakom mig.

Han inser sina begränsningar men måste testa själv först!

Samtidigt som mina föräldrar hade Arko hade de Nero, också en schäfer, en otroligt trevligt vakt- och familjehund! Höjde någon utomstående rösten så lyfte han på huvudet och tittade på personen tills den dämpade sig, hjälpte inte det morrade han dovt, om inte det heller räckte så reste han sig upp och gick fram till personen och morrade. Inget aggressivt, bara varnande att "kom inte här och var högljudd, dämpa dig". Det var alltså honom hon borde ha med sig på sin upptäcktsfärder istället!