Är ni rädda när ni går ut sent på kvällen med er hund/hundar?

[Gnist]

Detta med mörkerrädsla förundrar mig. Hänger det ihop med att man tror att människor vill en illa? Eller är jag ute och cyklar??

Min gissning är att rädslan grundas i "det okända", dvs att när människor inte ser sin omgivning, vad som finns omkring dem, så kommer osäkerheten och rädslan som ett brev på posten.

 

[LaMagia]

Jag bor på landet och det värsta som skulle hända här är väl att man möter en älg när man går i skogen när det blivit mörkt. Inget jag bekymrar mig över i alla fall.

Om du är så rädd som du beskriver så kanske du skulle flytta till ett säkrare område. Om din rädsla inte handlar om var du bor, utan om att du bara är mörkrädd, så kanske någon form av terapibehandling skulle hjälpa. Man kan inte gå genom livet och vara så rädd för saker att det påverkar ens hela tillvaro. Att tvinga hunden att göra sina behov inomhus ser jag inte som ett alternativ, utan här måste du försöka lösa problemen så att du kan ta hand om din hund på bästa sätt.
Nu är det många år sedan jag bodde inne i stan, men på den tiden så var jag aldrig rädd och promenerade ofta ensam hem om jag varit ute på lokal. Jag bodde i ett bostadsområde där det fanns alla typer av människor, men jag var aldrig rädd att gå ut på kvällen för att rasta mina hundar.

 

[Dalkarlsbotorpet]

Jag är inte rädd för att gå i mörkret utan jag nästan föredrar det. Jag slutar oftast 23:55 från jobbet så brukar bli en runda då. Dock bor vi i princip i skogen så det känns tryggt.
Det är så himla lugnt och skönt då, inga andra är ute.

Jag kan erkänna att det skulle kännas mer läskigt om det var i ett samhälle eller i stan. Dock har jag fem hundar i midjebältet så tror inte någon skulle tycka att det vore någon idé att överfalla mig heller.

 

[escodobe]

Har bott i nästan varenda förort i Göteborg och mer centralt, då en av de mest brottstyngda gatorna i staden. Aldrig varit rädd med eller utan hundar nattetid. Faktum med att jag tycker om att vistas utomhus ii mörker.
Jag som kvinna är generellt inte målgruppen för våld utanför hemmet.

 

[Grazing]

Något som bekymrar mig är att jag är mörkrädd på kvällen när jag måste rasta mina hundar. Jag har mindre hundar och dom är tyvärr inte skräckinjagande. Har tomt jag kan gå ut på men behöver gå en kort bit i området för rasta dom så jag vet att dom har kissat o bajsat för natten. Detta gör mig skräckslagen. hur ska man göra? Hur sent måste jag gå ut med dom? När ska man ge sista måltiden så de inte blir nödiga på natten? Kan jag lära dom att göra sina behov på natten inne? Vet att det är fel... Detta är stort bekymmer för mig.

Hur gör ni på kvällen när ni rastar era hund/ hundar? Är ni rädda för bli överfallna? Hur gör ni när hunden behöver gå ut på natten? Hur bor ni?

Jag går ut senast kl 19 med min hund, då gör han sista kvällskissen. Sista promenaden gör vi vid kl 14 till 15. Jag undviker gärna att gå ut sent om jag inte måste, måste han ut så måste han ju ut och då finns det ju inget val. Bor i Gbg hyfsat centralt.

 

[Fetaost]

Nej.
Men jag går inte i skogen här när det blivit mörkt för vi har mycket vildsvin och de är rätt oskygga för att vara vildsvin.

 

[Lillo]

Något som bekymrar mig är att jag är mörkrädd på kvällen när jag måste rasta mina hundar. Jag har mindre hundar och dom är tyvärr inte skräckinjagande. Har tomt jag kan gå ut på men behöver gå en kort bit i området för rasta dom så jag vet att dom har kissat o bajsat för natten. Detta gör mig skräckslagen. hur ska man göra? Hur sent måste jag gå ut med dom? När ska man ge sista måltiden så de inte blir nödiga på natten? Kan jag lära dom att göra sina behov på natten inne? Vet att det är fel... Detta är stort bekymmer för mig.

Hur gör ni på kvällen när ni rastar era hund/ hundar? Är ni rädda för bli överfallna? Hur gör ni när hunden behöver gå ut på natten? Hur bor ni?

Inte det minsta jag är nattmänniska och går gärna lååånga promenader sena kvällar och nätter både i stan och i skogen med pannlampa
Bor i en liten stad men var inte särskilt rädd när jag bodde i en större stad heller.
Händer det så händer det tänker inte leva hela mitt liv i rädsla och begränsning pga några få invånare.

 

[Sassy]

Detta med mörkerrädsla förundrar mig. Hänger det ihop med att man tror att människor vill en illa? Eller är jag ute och cyklar??

Min gissning är att rädslan grundas i "det okända", dvs att när människor inte ser sin omgivning, vad som finns omkring dem, så kommer osäkerheten och rädslan som ett brev på posten.

Det är ju som med de flesta fobier, det handlar inte om riskbedömning utan om vad amygdala triggar på och hur väl vi fått copingstrategier med oss eller förstärkt den rädslan genom att stark rädsla i sig faktiskt är fruktansvärt obehagligt.

Det finns väl få vuxna i detta land som på allvar tror att ormar, spindlar, blod, höjder eller trånga utrymmen innebär en livsfara? Ändå är det vanliga fobier. Mörkerrädsla är bara mycket lättare att hitta yttre förklaringsmodeller till så man glömmer bort att det oftast är en "vanlig" fobi.

Jag är mörkrädd sedan barnsben. Det varierar vad det är som triggar, men själva kombinationen av lite rädslepåslag och det faktum att jag har noll mörkerseende är nog för att det ska vara väldigt obehagligt. Jag har även svindel (utan minsta rädsla för höjder) och kan få cellskräck, utan någonsin att ha tänkt en enda katastroftanke om trånga utrymmen innan jag faktiskt står där och har ett påslag innan jag ens fattar varför. Det är helt enkelt olika hur man är riggad...

Det har krävts en hel del ansträngning för att det inte längre ska kännas som någon direkt begränsning, men jag vågar tex fortfarande oftast inte tälta ensam i skogen. (På fjället går bra, där kan jag välja en plats med fri sikt. I skogen blir det snabbt skuggor som gör att det är omöjligt för mig att röra mig eller avgöra vad som finns omkring mig.)

 

[tanten]

Det är ju som med de flesta fobier, det handlar inte om riskbedömning utan om vad amygdala triggar på och hur väl vi fått copingstrategier med oss eller förstärkt den rädslan genom att stark rädsla i sig faktiskt är fruktansvärt obehagligt.

Det finns väl få vuxna i detta land som på allvar tror att ormar, spindlar, blod, höjder eller trånga utrymmen innebär en livsfara? Ändå är det vanliga fobier. Mörkerrädsla är bara mycket lättare att hitta yttre förklaringsmodeller till så man glömmer bort att det oftast är en "vanlig" fobi.

Jag är mörkrädd sedan barnsben. Det varierar vad det är som triggar, men själva kombinationen av lite rädslepåslag och det faktum att jag har noll mörkerseende är nog för att det ska vara väldigt obehagligt. Jag har även svindel (utan minsta rädsla för höjder) och kan få cellskräck, utan någonsin att ha tänkt en enda katastroftanke om trånga utrymmen innan jag faktiskt står där och har ett påslag innan jag ens fattar varför. Det är helt enkelt olika hur man är riggad...

Det har krävts en hel del ansträngning för att det inte längre ska kännas som någon direkt begränsning, men jag vågar tex fortfarande oftast inte tälta ensam i skogen. (På fjället går bra, där kan jag välja en plats med fri sikt. I skogen blir det snabbt skuggor som gör att det är omöjligt för mig att röra mig eller avgöra vad som finns omkring mig.)

Aha - jag har aldrig tänkt på mörkerrädsla som en fobi!
Men när du påtalar, är det ju helt logiskt. Tack för att du gav mg en aha-upplevelse!

 

[Tora]

Det är ju som med de flesta fobier, det handlar inte om riskbedömning utan om vad amygdala triggar på och hur väl vi fått copingstrategier med oss eller förstärkt den rädslan genom att stark rädsla i sig faktiskt är fruktansvärt obehagligt.

Det finns väl få vuxna i detta land som på allvar tror att ormar, spindlar, blod, höjder eller trånga utrymmen innebär en livsfara? Ändå är det vanliga fobier. Mörkerrädsla är bara mycket lättare att hitta yttre förklaringsmodeller till så man glömmer bort att det oftast är en "vanlig" fobi.

Jag är mörkrädd sedan barnsben. Det varierar vad det är som triggar, men själva kombinationen av lite rädslepåslag och det faktum att jag har noll mörkerseende är nog för att det ska vara väldigt obehagligt. Jag har även svindel (utan minsta rädsla för höjder) och kan få cellskräck, utan någonsin att ha tänkt en enda katastroftanke om trånga utrymmen innan jag faktiskt står där och har ett påslag innan jag ens fattar varför. Det är helt enkelt olika hur man är riggad...

Det har krävts en hel del ansträngning för att det inte längre ska kännas som någon direkt begränsning, men jag vågar tex fortfarande oftast inte tälta ensam i skogen. (På fjället går bra, där kan jag välja en plats med fri sikt. I skogen blir det snabbt skuggor som gör att det är omöjligt för mig att röra mig eller avgöra vad som finns omkring mig.)

Det där med skogen är jätteintressant. Upplever lite samma sak. Vara ute på öppna fält när det är mörkt går bra men vara i skogen när det är mörkt är jättesvårt. Har inga problem att gå över kyrkogården mitt i natten men gå favoritslingan som går genom skogen när det är mörkt går knappt. Jag upplever att jag har dåligt mörkerseende. Har gått ut med hundarna i mörker i över 30 år så man tycker man borde ha vant sig. Men icke.

 

[Pilot]

Jag bor på landet och är också mörkrädd, det blir värre när jag är trött men det är ändå otroligt mycket bättre nu.
Blir rädd att det ska stå någon bakom en dörr med en yxa, är fullt medveten om att rädslan är orealistisk. Brukar ta med mig pepparsprejen ut (någon gång om året) och räknar med att hunden varnar (det är värre när jag kvällsfodrar och inte har hund med mig).
Jag får lätt känslan av att vara förföljd.

Vad jag menar är att jag tror det är ganska naturligt att vara mörkrädd och det gäller att hitta strategier som funkar.
Jag tänker nog att det hänger ihop med att jag lätt får ångest och liknande, dels att jag ibland ligger "högre upp" på ångesttrappan så jag är lätttriggad och dels att vissa människor är oroligare än andra.

 

[Snurrfian]

Jag är väldigt obrydd, hemma går jag hela vinterhalvåret i mörkret med hunden. Is och rädslan att slå mig är högre än mörkret. I stan har jag gått alla tider på dygnet när vi har varit på besök hos släkt och vänner.

 

[Brie]

Inte rädd för mörka/sena hundpromenader. Tvärt om gillar jag att promenera i mörkret med nån skräck- eller krimpodd i lurarna. Bott i skogen många år, men samma gällde i stan

Klart enstaka situationer kan vara obehagliga, men inte mörkret generellt.

 

[Motacilla]

Är aldrig rädd, oavsett om jag går med hunden eller ensam. Rör mig ute alla tider på dygnet.
Bor i större stad, invid ett stort grönområde.

Är däremot så inkonsekvent av mig att jag tycker det är jätteviktigt att kolla så ytterdörren är låst innan jag går och lägger mig — annars kan jag tycka att det är lite obehagligt.

 

[Bison]

Aldrig rädd när jag är ute, oavsett om det är mörkt eller ljust.
Bor i ett väldigt lungt villasamhälle men har aldrig varit rädd på andra platser heller.

 

[Jadzia]

Något som bekymrar mig är att jag är mörkrädd på kvällen när jag måste rasta mina hundar. Jag har mindre hundar och dom är tyvärr inte skräckinjagande. Har tomt jag kan gå ut på men behöver gå en kort bit i området för rasta dom så jag vet att dom har kissat o bajsat för natten. Detta gör mig skräckslagen. hur ska man göra? Hur sent måste jag gå ut med dom? När ska man ge sista måltiden så de inte blir nödiga på natten? Kan jag lära dom att göra sina behov på natten inne? Vet att det är fel... Detta är stort bekymmer för mig.

Hur gör ni på kvällen när ni rastar era hund/ hundar? Är ni rädda för bli överfallna? Hur gör ni när hunden behöver gå ut på natten? Hur bor ni?

Jag har varit mörkrädd, men är det inte längre. Numera går jag gärna med släckt pannlampa de kvällar det är fullmåne och snö (måste ju kunna se vart jag kliver). Jag tycker det är fridfullt.

Att det ändrats från rädd till inte rädd beror på många faktorer. Dels bor jag i ett litet samhälle och går på fem minuter ut på landet. Det är högst otroligt att någon ligger på lur i diket vid grusvägen. Dessutom, om jag inte ser något så syns inte jag heller. Dels har jag schäfrar, varav en står pall för det mesta. Helst ser jag dock hellre att jag skyddar dom än att de skyddar mig.
Hund överlag avskräcker de flesta och är det sådana som kan föra ordentligt med oväsen spelar storleken egentligen mindre roll.

Den största skillnaden är däremot mitt mindset. Rädsla är inte logisk så man kan inte resonera med den, men man kan möta och utmana den. Vad är det värsta som kan hända?
Är svaret att bli överfallen, hur kan jag bli medveten om min omgivning för att inte bli överraskad och snnabt kunna avlägsna mig ur en risksituation?
Hur kan jag agera för att minimera risken?
Vad har jag för förmågor och taktik om det händer?
Och så började jag flytta gränserna för vad jag klarade. Lite i taget, som något typ av kbt. Gjorde samma sak med spindlar. Jag kan inte påstå att jag gillar spindlar, men jag kan kontrollerat avlägsna en från mig om det behövs och de jag stöter på inne får vara ifred om de inte är i vägen.

Man behöver inte alls vara dumdristig och springa runt i tveksamma områden i mörkret, men det är så tråkigt att bli begränsad av rädsla.

 

[Jadzia]

Till er alla: Vad modiga ni är!

Mod är inte att aldrig vara rädd. Mod är att möta det man är rädd för.

 

[Jadzia]

Jag ser det inte så mycket som att "vara modig". För mig handlar det mer om att kolla på statistik, se om det ens finns en anledning att vara rädd osv. Jag är mer rädd för att åka bil med vissa personer i min bekantskapskrets än att gå nattrastning med hundarna, och rent statistiskt skulle jag tro att det är vanligare med trafikolyckor än att bli överfallen av någon okänd utomhus.

Och som ett exempel: En fd kollega till mig bodde en bit bort här i samma kommun. En dag när vi kom till jobbet på morgonen så frågade en annan person om kollegan blivit rädd när det smällts en bomb eller vad det nu var hos kollegans grannar kvällen innan. Kollegan skrattade till lite och konstaterade att om han inte hade läst nyheterna, då hade han inte ens haft en aning om att det hade smällt.

I dagens läge är det så lätt att omedelbart få info om alla "konstigheter" som händer i samhället. "Oj där gick någon och såg skum ut! Oj bara en mil bort blev någon misshandlad!" osv. Sociala medier gör att sådant sprids snabbt! Men, faktum är att många typer av brott minskar i vårt samhälle. Det blir ovanligare och ovanligare. Grejen är bara att för 15-20 år sedan hade vi inte lika mycket sociala medier som nu, inte samma möjligheter att snabbt snappa upp allt som händer runt om i världen och så. Herregud, jag minns fortfarande hur otroligt coolt jag tyckte det var när min mors nya mobiltelefon kunde ha rörlig skärmsläckare! Och hur glad jag blev när jag fick en mobil som INTE hade en utstickande antenn och där man kunde beställa egna ringsignaler Och jag är bara 32år gammal.

Det farligaste stället för en kvinna att befinna sig på, är inomhus tillsammans med en man hon har någon typ av relation till.

Sverige är ett väldigt säkert land generellt. Ja, det händer saker här med men efter resor i länder där det finns äkta fattigdom eller där bilar speglas efter bomber eller där det krävs eskort om du lämnar turistorten....då är det rätt trevligt i gamla svedala ändå.

 

[LadyCovergirl]

Jag har inte tänkt på att jag skulle vara rädd. Rädsla tenderar att vara ologisk och jag är logisk

 

[Skjøldur]

Om någon skulle vara hotfull mot dig så skulle dina små vovvar ge full hals! De i kombo med att du vrålar skulle få alla runt om att titta ut! Därför skulle ingen ge sig på dig. Dessutom är det hemskt ovanligt med överfall.