Är skolan diskriminerande mot pojkar? (utbruten från Kan vi prata lite mer om incels och i allmänhet avvisande av män)

I sammanhanget av topic så är det rätt intressant att man valde att ändra på högskoleprovets utformning för att det ansågs missgynnas flickorna. Trots förändringarna så får pojkarna fortfarande bättre resultat. Det intressanta i sammanhanget är att när flickorna skrev sämre så ville man förändra provet men när pojkarna har sämre betyg så är det bara så det är.
 
Då behöver du läsa på lite om vad som ingår i definitionen av ämnet historia.
För att för att förstå historien behöver man utgå från sin samtid och för att förstå vår samtid behöver vi ha kunskap om vår historia. Mycket förenklat.
Samtiden är samhällskunskap och visst kan man söka kopplingar men då går man utanför vad man traditionellt brukat innefatta i ämnet historia.
 
I sammanhanget av topic så är det rätt intressant att man valde att ändra på högskoleprovet utformning för att det ansågs missgynnas flickorna. Trots förändringarna så får pojkarna fortfarande bättre resultat. Det intressanta i sammanhanget är att när flickorna skrev sämre så ville man förändra provet men när pojkarna har sämre betyg så är det bara så det är.
Högskoleprovet har genom åren gjorts om minst 3 gånger i försök att gynna flickor.
 
Tycker det verkar lovade att visa att eleven förstår än att lära sig text utantill inför läxor och prov.

Tror det hade gått bättre för mig om lärarna fick lägga jobb på att elever ska förstå varför än att memorera text eller rabbla utantill men inte veta hur infon ska användas.
 
Att vara aktiv i klassrummet är inte en förutsättning för högt betyg. Elever har rätt att visa sina kunskaper på det sätt de klarar av. Svårigheten med detta ligger delvis i att kunna identifiera vilka elever som skulle gagnas av att "tvingas" och vilka som ska få visa vad de kan på annat sätt. Att vara muntligt aktiv är en förmåga som inte har något med den inre kunskapen att göra. Skolan ska verka för att elever utvecklar förmågan att uttrycka sig muntligt i grupp men det ska ses som en del i en process och inget som ska betygsättas. Om en lärare motiverad ett betyg med bristande muntlig aktivitet kan man som förälder med läroplan i ryggen invända mot det.
Lustigt, jag har för mig att jag inte uppnådde högsta betyg i ett par ämnen pga detta i låg-/mellanstadiet. Men det kanske är annorlunda med högsta betyget?

(Jag tog min hämnd genom att bli för frågvis i framtiden istället :devil::D)
 
Givetvis ska kritiskt tänkande, analys osv förekomma i skolan också, men först måste man ju ges en chans att lära sig det man ska problematisera. Det känns märkligt att barn ska problematisera och analysera samtidigt som inlärningen av fakta sker, så görs ju inte ens på universitet. Först lärs ämnet in, sedan kommer tillämpning och analys.

Jag tror inte på det här systemet, framför allt inte i skolor med stökiga miljöer och få eller inga utbildade lärare. Min rädsla är att en stor del barn som med annan inrikting hade kunnat slå sig fram nu istället slås ut och att klasskillnader och möjligheten till akademiska klassresor minskar.
Klasskillnad ÖKAR. Jag kan inte uttrycka mig samtidigt som jag tittar på tv uppenbarligen 🙄
 
Diskussioner som den här gör mig så fruktansvärt frustrerad. Jag har en femårig universitetsutbildning med ett års heltidssstudie i varje SO-ämne, pedagogik och ämnesmetodik. Jag har gått otaliga vidareutbildningar och kurser i bland annat barns språkutveckling, synen på kunskap då och nu, bedömning, läroplansteori, svenska som andraspråk. Jag har arbetat som högstadielärare i 15 år i ett av Stockholms mest socialt belastade områden och ständigt, ständigt stöter jag på människor med helt andra professioner som har starka och ofta självsäkra åsikter om hur skolan borde fungera, vad kunskap är och hur den bör läras ut.
Ofta baseras kritiken på egen skolgång, vad någon lärare sagt vid ett utvecklingssamtal eller vad man läst i en tidningsartikel. Självklart ska skolan granskas och kritiseras och självklart gör skolan fel ibland men överlag är den kritik som riktas mot skolan inte baserad på någon form av verklig kunskap.
Alla kan inte ha den kunskapen och de måste också yttra sig såklart. Men kan man inte starta med att fråga hur det förhåller sig och visa lite ödmjukhet inför den kunskap och erfarenhet som lärare faktiskt har? Och inse att det i alla yrken finns stolpskott.
Bitter? Jag? JA!
 
Det finns folk på hela delen av skalan, men att delta aktivt på lektioner tycker jag att alla ska kunna och kan de inte det åga bristande självkänsla så sa de få hjälp att kunna. Det är väl en skill som man kan behöva senare i livet. Delta och våga prata.

Herregud så obegripligt jag skriver

att delta aktivt på lektioner tycker jag att alla ska kunna och kan de inte det pga bristande självkänsla så ska de få hjälp att kunna
 
Diskussioner som den här gör mig så fruktansvärt frustrerad. Jag har en femårig universitetsutbildning med ett års heltidssstudie i varje SO-ämne, pedagogik och ämnesmetodik. Jag har gått otaliga vidareutbildningar och kurser i bland annat barns språkutveckling, synen på kunskap då och nu, bedömning, läroplansteori, svenska som andraspråk. Jag har arbetat som högstadielärare i 15 år i ett av Stockholms mest socialt belastade områden och ständigt, ständigt stöter jag på människor med helt andra professioner som har starka och ofta självsäkra åsikter om hur skolan borde fungera, vad kunskap är och hur den bör läras ut.
Ofta baseras kritiken på egen skolgång, vad någon lärare sagt vid ett utvecklingssamtal eller vad man läst i en tidningsartikel. Självklart ska skolan granskas och kritiseras och självklart gör skolan fel ibland men överlag är den kritik som riktas mot skolan inte baserad på någon form av verklig kunskap.
Alla kan inte ha den kunskapen och de måste också yttra sig såklart. Men kan man inte starta med att fråga hur det förhåller sig och visa lite ödmjukhet inför den kunskap och erfarenhet som lärare faktiskt har? Och inse att det i alla yrken finns stolpskott.
Bitter? Jag? JA!

Hade alla lärare haft din utbildning hade nog många med mig inte varit så oroade, inte heller hade väl resultaten sett så illa ut får en hoppas. När ett gäng 20-åringar som knappt själva klarat gymnasiet ska undervisa enligt en läroplan som inte ens högutbildade icke-lärare klarar att uttolka är det ju uppenbart att risken för att kapsejsa är överhängande. Jag har dessutom flera vänner som är lärare som inte alls delar din syn, de är tvärtom i varierande grad tämligen uppgivna över vilken riktning skolan tagit och hur de upplever att elever i onödan far illa, för att inte tala om frustrationen från elever i skolan som pressas av höga betygskrav men som trots stöd från välutbildade föräldrar, stor motivation och stor möda ändå inte förmår förstå vad som brister.
 
Hade alla lärare haft din utbildning hade nog många med mig inte varit så oroade, inte heller hade väl resultaten sett så illa ut får en hoppas. När ett gäng 20-åringar som knappt själva klarat gymnasiet ska undervisa enligt en läroplan som inte ens högutbildade icke-lärare klarar att uttolka är det ju uppenbart att risken för att kapsejsa är överhängande. Jag har dessutom flera vänner som är lärare som inte alls delar din syn, de är tvärtom i varierande grad tämligen uppgivna över vilken riktning skolan tagit och hur de upplever att elever i onödan far illa, för att inte tala om frustrationen från elever i skolan som pressas av höga betygskrav men som trots stöd från välutbildade föräldrar, stor motivation och stor möda ändå inte förmår förstå vad som brister.

Du refererar precis som många andra till din egen bekantskapskrets. Om man har invändningar mot t ex att "ett gäng 20-åringar" inte kan tolka läroplanen kan man ju kritisera det i stället för att ha en massa åsikter om hur kunskap ska förmedlas i undervisningen och vad som ska bedömas och när.
 
Hade alla lärare haft din utbildning hade nog många med mig inte varit så oroade, inte heller hade väl resultaten sett så illa ut får en hoppas. När ett gäng 20-åringar som knappt själva klarat gymnasiet ska undervisa enligt en läroplan som inte ens högutbildade icke-lärare klarar att uttolka är det ju uppenbart att risken för att kapsejsa är överhängande. Jag har dessutom flera vänner som är lärare som inte alls delar din syn, de är tvärtom i varierande grad tämligen uppgivna över vilken riktning skolan tagit och hur de upplever att elever i onödan far illa, för att inte tala om frustrationen från elever i skolan som pressas av höga betygskrav men som trots stöd från välutbildade föräldrar, stor motivation och stor möda ändå inte förmår förstå vad som brister.

Jag håller med om att kraven som ställs på barn och unga är för höga, att läroplanen kan vara svårtolkad och att det finns brister i lärarutbildningen. Det finns för många barn i skolan som mår dåligt av orsaker som en bättre fungerande skola skulle kunna åtgärda. Min främsta invändning är att människor som inte har kunskap tycker sig ha koll på hur problemen ska lösas. Jag ber om ursäkt för att ha dragit igång en diskussion som jag tycker borde avslutas respektfullt men jag måste ut i solen nu.
 
Du refererar precis som många andra till din egen bekantskapskrets. Om man har invändningar mot t ex att "ett gäng 20-åringar" inte kan tolka läroplanen kan man ju kritisera det i stället för att ha en massa åsikter om hur kunskap ska förmedlas i undervisningen och vad som ska bedömas och när.
Det är ju precis vad jag kritiserar. En orimlig läroplan givet situationen i skolan. Hur den blir orättvis, oförutsägbar och orimlig. För att förespråka kritiskt tänkande och analys tycks du dessutom ha oroväckande nära till ”håll tyst och lyssna på mig som kan”. Även vi som inte är lärare, men som på annat sätt hanterar kunskap och förmedling av den, torde kunna ha en och annan välgrundad åsikt om hur kunskaper bäst tillgodogörs.
 
I klartext: fjäska för läraren.

Det är elevens ämneskunskaper som ensamt skall utgöra grund för ett ämnesbetyg, inget annat. Vill man betygssätta hur aktiv eleven varit på lektionerna får man väl införa ett separat ordningsbetyg, typ "ordning och flit under lektionstid".
Jag håller med om det, för det blir ju helt fel för dom som är duktiga men blyga.
Fast jag gillar en lärare som iallafall är ärlig.
Det kändes som om det var ett försök att "pucha" men det kan ju slå väldigt fel :crazy:
 
Diskussioner som den här gör mig så fruktansvärt frustrerad. Jag har en femårig universitetsutbildning med ett års heltidssstudie i varje SO-ämne, pedagogik och ämnesmetodik. Jag har gått otaliga vidareutbildningar och kurser i bland annat barns språkutveckling, synen på kunskap då och nu, bedömning, läroplansteori, svenska som andraspråk. Jag har arbetat som högstadielärare i 15 år i ett av Stockholms mest socialt belastade områden och ständigt, ständigt stöter jag på människor med helt andra professioner som har starka och ofta självsäkra åsikter om hur skolan borde fungera, vad kunskap är och hur den bör läras ut.
Ofta baseras kritiken på egen skolgång, vad någon lärare sagt vid ett utvecklingssamtal eller vad man läst i en tidningsartikel. Självklart ska skolan granskas och kritiseras och självklart gör skolan fel ibland men överlag är den kritik som riktas mot skolan inte baserad på någon form av verklig kunskap.
Alla kan inte ha den kunskapen och de måste också yttra sig såklart. Men kan man inte starta med att fråga hur det förhåller sig och visa lite ödmjukhet inför den kunskap och erfarenhet som lärare faktiskt har? Och inse att det i alla yrken finns stolpskott.
Bitter? Jag? JA!
Kritiken riktas inte mot lärarna (som grupp) utan mot Skolverket och den politiska styrningen av skolan.
 
Kritiken riktas inte mot lärarna (som grupp) utan mot Skolverket och den politiska styrningen av skolan.

Fast min erfarenhet är att det är ett extremt omfattande lekmannatyckande, både från politiker men även föräldrar och andra ”experter” om en profession, som inte liknar något annat. Och tyckandet är ganska ofta inte alls ödmjuk inför den kunskap som forskats fram inom området. Ju lägre respekt vi förmedlar, som samhälle, för professionen, desto mindre attraktivt blir det att söka sig till området.

Är det något annat område som debatteras med så låg respekt för gällande kunskapsläge och de professionella dvs de utbildade lärarna?

Jag har några hårresande exempel från egna upplevelser.
 
Jag som jobbar på lågstadiet kan ju säga att jo - fokus har tyvärr förskjutits från faktakunskaper till ”the big five” (analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, informationshantering och begreppsförståelse). Dvs det är förmågorna vi ska bedöma, inte hur bra eleven egentligen ”kan”. Så hette det när nya läroplanen skulle implementeras. Dvs om en elev visar en förmåga i ett ämne så ”har”den förmågan och kan godkännas även i andra ämnen (när det gäller den förmågan).

Även en åttaåring förväntas kunna diskutera och analysera/jämföra texter, motivera ståndpunkter, och förklara tex skillnaden mellan en lösning och en blandning. Är man dessutom andraspråkselev ska man kunna jämföra skillnader eller likheter mellan modersmålet och svenska(!).

Som ni märker blir den muntliga förmågan central. Min erfarenhet (tänk på att mina elever är unga) är att de som inte kan formulera sig muntligt heller inte kan förklara detsamma skriftligt. I äldre åldrar stämmer det säkert sämre. Men oavsett - är man inte väldigt verbal får man svårt att nå höga betyg.

Jag upplever att kursplanerna och bedömningssystemet missgynnar pojkar. Säg åt en skolmotiverad pojke att ”lära sig” multiplikationstabellen så kan han ofta den ... Flickor såklart också. Men - idag ska ”läxan” snarare bestå av ”att förklara/ visa hur multiplikation fungerar och hur sambandet mellan addition och multiplikation ser ut”. Den uppgiften är flickorna generellt bättre på (varför det är så vet jag däremot inte).

Min egen teori är att pojkarna har det lättare att förstå/ visa kunskap när det är mycket konkret. Om det har med mognad och fysiska förutsättningar att göra - ingen aning.

Nya kursplanerna sägs peka mot mer kunskap/ faktabaserad bedömning, men så stor skillnad är det inte. Förmågorna står fortfarande i fokus. Vi på lågstadiet har hela tiden tyckt att vi borde ägna oss helt åt att ”lära ut faktakunskaper”, utan det andra flummiga som faktiskt diskriminerar många - inte bara pojkar.
 
Jag som jobbar på lågstadiet kan ju säga att jo - fokus har tyvärr förskjutits från faktakunskaper till ”the big five” (analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, informationshantering och begreppsförståelse). Dvs det är förmågorna vi ska bedöma, inte hur bra eleven egentligen ”kan”. Så hette det när nya läroplanen skulle implementeras. Dvs om en elev visar en förmåga i ett ämne så ”har”den förmågan och kan godkännas även i andra ämnen (när det gäller den förmågan).

Även en åttaåring förväntas kunna diskutera och analysera/jämföra texter, motivera ståndpunkter, och förklara tex skillnaden mellan en lösning och en blandning. Är man dessutom andraspråkselev ska man kunna jämföra skillnader eller likheter mellan modersmålet och svenska(!).

Som ni märker blir den muntliga förmågan central. Min erfarenhet (tänk på att mina elever är unga) är att de som inte kan formulera sig muntligt heller inte kan förklara detsamma skriftligt. I äldre åldrar stämmer det säkert sämre. Men oavsett - är man inte väldigt verbal får man svårt att nå höga betyg.

Jag upplever att kursplanerna och bedömningssystemet missgynnar pojkar. Säg åt en skolmotiverad pojke att ”lära sig” multiplikationstabellen så kan han ofta den ... Flickor såklart också. Men - idag ska ”läxan” snarare bestå av ”att förklara/ visa hur multiplikation fungerar och hur sambandet mellan addition och multiplikation ser ut”. Den uppgiften är flickorna generellt bättre på (varför det är så vet jag däremot inte).

Min egen teori är att pojkarna har det lättare att förstå/ visa kunskap när det är mycket konkret. Om det har med mognad och fysiska förutsättningar att göra - ingen aning.

Nya kursplanerna sägs peka mot mer kunskap/ faktabaserad bedömning, men så stor skillnad är det inte. Förmågorna står fortfarande i fokus. Vi på lågstadiet har hela tiden tyckt att vi borde ägna oss helt åt att ”lära ut faktakunskaper”, utan det andra flummiga som faktiskt diskriminerar många - inte bara pojkar.
Vad märkligt, mina barn går i åk 2 och åk 4 och jag tycker att det är rätt likt från när jag gick i skolan på 80-talet, mycket faktakunskap mm. Har inte sett en analys såhär långt iaf.
 
Jag upplever att kursplanerna och bedömningssystemet missgynnar pojkar. Säg åt en skolmotiverad pojke att ”lära sig” multiplikationstabellen så kan han ofta den ... Flickor såklart också. Men - idag ska ”läxan” snarare bestå av ”att förklara/ visa hur multiplikation fungerar och hur sambandet mellan addition och multiplikation ser ut”. Den uppgiften är flickorna generellt bättre på (varför det är så vet jag däremot inte).

Min egen teori är att pojkarna har det lättare att förstå/ visa kunskap när det är mycket konkret. Om det har med mognad och fysiska förutsättningar att göra - ingen aning.

Eller uppfostran. Flickor tränas mer till att bli verbala. Att sätta ord på känslor t.ex och det tränar inte bara det verbala utan även förmågan att reflektera och se samband. Finns fler exempel på hur flickor uppfostras på ett sätt som sedan gynnar flickorna i skolan.

Pojkar uppfostras snarare till att bli dummare än vad de är. Ouppskattade beteende förklaras med att ”pojkar är pojkar” och liknande. Inte mycket till reflektion där.
 
Vad märkligt, mina barn går i åk 2 och åk 4 och jag tycker att det är rätt likt från när jag gick i skolan på 80-talet, mycket faktakunskap mm. Har inte sett en analys såhär långt iaf.
Fast just sådana uppgifter får de inte i läxa :). Muntliga eller diskussionsuppgifter får man sällan i läxa ... Såg du uppgifter från nationella provet i matematik? Där finns flera exempel på att de ska kunna förklara begrepp och beskriva hur de tänker. Även i det muntliga provet i svenska ska de kunna delta i en diskussion, ge förslag och kunna motivera sin åsikt. De ska också kunna återberätta en text, diskutera texten och även relatera till ”sitt eget liv” eller annan text de läst. Så visst är det mycket analys redan på lågstadiet - mycket mer än när jag själv gick i skolan.

Såklart lär de sig även faktakunskaper idag på lågstadiet (och vi undervisar dem också!) men de ”viftas” bort lite i kursplanerna. Nu vet jag att många lärare (liksom jag) vet att fakta är en förutsättning för analys och därför, trots kursplaner, ändå nästan enbart fokuserar på fakta och reell kunskap. Men det gör ju också att olika lärare kan tolka på lite olika sätt och därmed är likvärdigheten mellan skolor /klasser låg.

Som exempel kan jag tipsa om att läsa ”centrala innehållet” i tex historia för lågstadiet. Som jag blev utbildad i bedömning så ska alltså inte detta ses som ”vad eleverna ska kunna” utan som delar att ta upp för att eleverna ska visa förmågorna. Centrala innehållet är omfattande, men kunskapskraven betydligt mindre. Min högskolelärare uttryckte sig som att ”du väljer vilka delar i centrala innehållet du fokuserar på och det räcker egentligen att du på en lektion lär ut att sten-brons och järnålder har funnits om du har andra delar där eleven visar förmågorna” (i kunskapskraven står bara att eleverna ska känna till begreppen sten-, brons- och järnålder).
 

Liknande trådar

Relationer Triggervarning: sexuellt våld Det har nötts och blötts till och från här på Buke men behovet av att diskutera detta tycks inte lägga...
26 27 28
Svar
559
· Visningar
48 993
Senast: Hoarfrost
·
Samhälle Förresten stötte precis på den här artikeln. Intelligensen hos män(iskor?) IQ sjunker, istället för att som före 80-talet öka för varje...
Svar
11
· Visningar
985
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp