Är svenskar bra på engelska? - utbruten ur Är det bara jag…

[Elo]

Jag känner lite att den här tråden bevisar sin egen tes.

TS: "Svenskar brister ofta i ödmjukhet kring att uppskatta sin egen förmåga i engelska."
Jag: "Jag har också märkt detta."
Resten: "Det gör vi inte alls, vi är jättebra på engelska, faktiskt, och det blir aldrig problem!"

Det är precis samma reaktion som jag fått från de studenter och kolleger som när jag påpekar något missförstånd brister i självinsikt. Och det är den reaktionen i sig, att gå i försvar istället för att ta till sig kritik, som skapar problem.

Så upplever jag dock inte alls tråden.

Men det kanske är min svenska som brister.

 

[Lobelia]

Det är en fråga, inte en slutsats. Men jag förstår inte varför du annars tar upp lokalhistoria som om det skulle ha en påverkan på språkförståelsen.

Vad jag vet applicerar man forskning och teorier på något, då är det viktigt att kunna tolka materalet. Om det delvis består av texter på ett språk man inte har kunskap i är det problematiskt.

Jag har ju dels länkat en video med ett missförstånd, dels tagit upp exempel på hur det påverkar enskilda elever som får underkänt, dels forskare vars teorier blir felaktiga. Nu även länkat en exempeltext på vilken nivå det ofta blir missförstånd på.

Jo du har skrivit om att ni på institutionen verkar ha en konflikt om vilken nivå som krävs. Det är olyckligt om eleverna inte har ett klart riktmärke om vad som krävs. Vem som har rätt om någon kan jag inte avgöra.

Okej, så du som inte har insikt i mitt ämne varken nationellt eller internationellt är bättre på att hitta orsaker kring varför jag underkänner en elev än jag är? Du har tillräcklig insikt för att bortse från att jag själv jobbat både i svensk och internationell kontext i min ämne, och berätta för mig hur det ligger till? Hur var det nu med den bristande ödmjukheten...? Det är klart att personen inte greppat teorin i sig, men jag som undervisar i sagda teori måste väl ändå ha bättre insikt än du kring varför?

Om jag har en insikt i ditt ämne eller inte vet jag inte, du har inte talat om vilket ämne det är. Du och dina kollegor verkar dock oeniga. Och har någon inte förstått en teori enligt dig så beror det inte per automatik att språket har någon som helst betydelse. Det är många som har problem även vid undervisning på sitt modersmål. Du påtalsr att dina kollegor också har en annan tolkning än dig.

Nej, du drar en felaktig slutsats där. Och jag har ju skrivit att engelsktalande länder är bättre på internationell teoribildning? Men det är inte samma sak som att Sverige är sämre på historia, eftersom det handlar om bristande språkkunskaper som leder till missförstånd, inte direkt bristande förmåga i ämnet. Ser du skillnaden?

Vilken slutsats som jag ska ha dragit är det du kommenterar?

Ingen säger att Sveriges språkkunskaper inte utvecklats. Det är inte det tråden handlar om. Titeln i utbrytningen är något missvisande: Det handlar om Sveriges generella övertro på sin egen förträfflighet i engelska, där många (inte alla!) tror att de är lika bra som de som har engelska som modersmål.

Jag är inte enig om denna generella övertro när det gäller engelska du anser finns. Jag har inte stött på den, jag uppfattar heller inte dina exempel som övertro.

Från denna tråd: Killen i talkshownen verkade inte tro att han var bra alls på engelska, han verkade osäker. Reklamen var en ordlek, ganska tafflig, ganska kul men säger inget om vilken kuskap reklammakarna anser sig ha. Och du och dina kollegor verkar vara oeniga on kunskapskraven, jag har ingen aning om vem som har rätt. Det ger konstiga signaler till eleverna men säger mycket lite om huruvida de anser att de är förträffliga.

 

[Nahar]

Vad jag vet applicerar man forskning och teorier på något, då är det viktigt att kunna tolka materalet. Om det delvis består av texter på ett språk man inte har kunskap i är det problematiskt.


Jo du har skrivit om att ni på institutionen verkar ha en konflikt om vilken nivå som krävs. Det är olyckligt om eleverna inte har ett klart riktmärke om vad som krävs. Vem som har rätt om någon kan jag inte avgöra.


Om jag har en insikt i ditt ämne eller inte vet jag inte, du har inte talat om vilket ämne det är. Du och dina kollegor verkar dock oeniga. Och har någon inte förstått en teori enligt dig så beror det inte per automatik att språket har någon som helst betydelse. Det är många som har problem även vid undervisning på sitt modersmål. Du påtalsr att dina kollegor också har en annan tolkning än dig.


Vilken slutsats som jag ska ha dragit är det du kommenterar?


Jag är inte enig om denna generella övertro när det gäller engelska du anser finns. Jag har inte stött på den, jag uppfattar heller inte dina exempel som övertro.

Från denna tråd: Killen i talkshownen verkade inte tro att han var bra alls på engelska, han verkade osäker. Reklamen var en ordlek, ganska tafflig, ganska kul men säger inget om vilken kuskap reklammakarna anser sig ha. Och du och dina kollegor verkar vara oeniga on kunskapskraven, jag har ingen aning om vem som har rätt. Det ger konstiga signaler till eleverna men säger mycket lite om huruvida de anser att de är förträffliga.

Det är ju precis det som är min poäng, att många svenskar har svårt att tolka material på ett språk de inte har tillräcklig kunskap i. Du håller alltså med?

Nej, jag har inte skrivit om någon specifik institution eller konflikt på den hypotetiska institutionen. Jag har skrivit allmänt om språkkunskaper i engelska inom mitt ämne; historia.

Historia, det har jag varit tydlig med. Jag har tagit upp som exempel att en del av mina kolleger också har bristande kunskaper i engelska, det är inte någon konflikt oss emellan, det är brist på självinsikt hos dem.

Att svenskar per definition måste vara sämre på historia än andra länder för att jag har använt ordet 'sämre' om språkkunskaper i engelska.

Är engelska ditt modersmål? Har du läst engelska på universitetet? Vad är ditt underlag för att bedöma engelskakunskaperna hos människor i min närhet som du inte ens träffat? På vilket sätt är det inte övertro när jag säger åt en elev eller en kollega att de inte skriver på korrekt engelska, och de säger att det gör de visst? Eller du menar att jag trots att mitt modersmål är engelska inte kan se brister i engelsk text?

Det finns inga kunskapskrav i engelska för att läsa historia i Sverige, mer än godkända gymnasiebetyg (de flesta kurser kräver dock inte ens specifikt godkänt i engelska, även om kursen ges helt eller delvis på engelska). Vad du får denna oenighet från eller konstiga signaler till eleverna från det vet jag inte, tomma luften antar jag, eftersom det är vad du har att gå på i jämförelse med mina fleråriga erfarenheter av mitt arbete.

Menar du på fullaste allvar att det är orimligt att svenskar som inte har engelska som modersmål missar nyanser av komplex engelska? Orimligt att det finns personer som har en övertro på sin egen språkförmåga? Eller är det bara svårt att ta in att "bäst på engelska som andraspråk" inte är samma sak som "bäst i världen på engelska"?

 

[Elo]

Det finns inga kunskapskrav i engelska för att läsa historia i Sverige, mer än godkända gymnasiebetyg (de flesta kurser kräver dock inte ens specifikt godkänt i engelska, även om kursen ges helt eller delvis på engelska). Vad du får denna oenighet från eller konstiga signaler till eleverna från det vet jag inte, tomma luften antar jag, eftersom det är vad du har att gå på i jämförelse med mina fleråriga erfarenheter av mitt arbete.

Menar du på fullaste allvar att det är orimligt att svenskar som inte har engelska som modersmål missar nyanser av komplex engelska? Orimligt att det finns personer som har en övertro på sin egen språkförmåga? Eller är det bara svårt att ta in att "bäst på engelska som andraspråk" inte är samma sak som "bäst i världen på engelska"?

Ja, fuklipp.

Men alla grundläggande historiekurser jag hittade (på universitetsnivå) hade "grundläggande behörighet" som krav. Vilket innefattar godkänt i Engelska A/5. Så jo, krav på engelska finns. (sen tycker inte jag att engelska A räcker väldigt långt, men kravet finns, något du hävdade inte var så).

De flesta i tråden har argumenterat precis det du avslutar med. Svenskar är (på populationsnivå) väldigt bra på engelska (som andraspråk). Sen är vi inte bättre än modersmålstalare, det har ingen heller påstått.

Din argumentation har mest verkat vara att svenskar (på populationsnivå) inte alls är bra på engelska för att vissa svenskar (på personnivå) inte förstår vissa specifika teorier på högskolenivå (som presenteras på engelska) inom ett visst specifikt ämne.

 

[Nahar]

Ja, fuklipp.

Men alla grundläggande historiekurser jag hittade (på universitetsnivå) hade "grundläggande behörighet" som krav. Vilket innefattar godkänt i Engelska A/5. Så jo, krav på engelska finns. (sen tycker inte jag att engelska A räcker väldigt långt, men kravet finns, något du hävdade inte var så).

De flesta i tråden har argumenterat precis det du avslutar med. Svenskar är (på populationsnivå) väldigt bra på engelska (som andraspråk). Sen är vi inte bättre än modersmålstalare, det har ingen heller påstått.

Din argumentation har mest verkat vara att svenskar (på populationsnivå) inte alls är bra på engelska för att vissa svenskar (på personnivå) inte förstår vissa specifika teorier på högskolenivå (som presenteras på engelska) inom ett visst specifikt ämne.

Jag kunde varit tydligare med att jag menade högre krav än grundläggande behörighet, som, om jag minns rätt, inte innefattar de högsta kurserna i engelska på gymnasiet. Som jag skrivit innan anser jag att det hade behövts höga betyg i CA1 eller motsvarande för att visa att en klarar av nivån på universitetet, alternativt studier i engelska på högre nivå innan universitetsstudier på engelska.

Det är absolut inte det jag argumenterat för. Jag har försökt förklara på vilket sätt en övertro på sin egen förmåga kan leda till negativa konsekvenser. Det som frustrerat mig i diskussionen är just att det konflueras (vet inte vad det heter på svenska, två saker blandas ihop är inte riktigt rätt men typ) med att jag skulle säga att svenskar är dåliga på engelska. Det enda jag säger är att många inte är tillräckligt bra på det för att använda engelska i avancerade kontexter och att de inte själva alltid är medvetna om detta.

En person som är medveten om att den kanske inte förstår t.ex. en källa till 100% kan ju be mig förklara på svenska. Och så gör jag det. En person som envist hävdar att den förstår när den inte gör det får inte samma möjlighet.

 

[Breaktown]

Menar du på fullaste allvar att det är orimligt att svenskar som inte har engelska som modersmål missar nyanser av komplex engelska? Orimligt att det finns personer som har en övertro på sin egen språkförmåga? Eller är det bara svårt att ta in att "bäst på engelska som andraspråk" inte är samma sak som "bäst i världen på engelska"?

Har precis läst tråden sen igår och ska svara på det du skrivit till mig också. Men måste bara kommentera på detta.

Det är väl ingen i tråden som har påstått något som är i närheten av det du skriver i det citerade. Att personer (exempelvis svenskar) som har engelska som andraspråk inte är lika bra på just engelska som de som har engelska som modersmål är väl helt självklart och fullkomligt ointressant som diskussionsämne.

Det folk har ifrågasatt är ju att detta skulle vara utmärkande för just svenskar. Det samt att den av dig påstådda påtagligt förekommande övertron på sina kunskaper skulle vara signifikant för svenskar.

För att knyta an till trådstarten så tror jag att du tillhör en extremt liten minoritet som gör kopplingen till ”förmåga att ta till sig forskningsmaterial skriven på komplex engelska utan att missförstå minsta nyans” när de får frågan om svenskar är bra på engelska. I så fall kan man nog med samma argumentation ifrågasätta ifall svenskar verkligen är bra på svenska. Med tanke på hur många som inte kan skilja på de och dem till exempel

 

[Lobelia]

Det är ju precis det som är min poäng, att många svenskar har svårt att tolka material på ett språk de inte har tillräcklig kunskap i. Du håller alltså med?

Ingen kan tolka material på ett språk de inte har kunskap i. Nu syftade jag inte på Engelska här i och för sig.

Nej, jag har inte skrivit om någon specifik institution eller konflikt på den hypotetiska institutionen. Jag har skrivit allmänt om språkkunskaper i engelska inom mitt ämne; historia.

Ledsen att jag missuppfattat det, det är dock lätt hänt när du skriver om dina studenter och dina kollegor.

Historia, det har jag varit tydlig med. Jag har tagit upp som exempel att en del av mina kolleger också har bristande kunskaper i engelska, det är inte någon konflikt oss emellan, det är brist på självinsikt hos dem.

Hur ska du ha det, nu skriver du om dina kollegors enligt dig bristande kunskaper i engelska och tidigare att det godkänner material du inte skulle godkänt, det skulle jag åtminstone uppfattat som en konflikt, och att eleverna har svårt att avgöra vilken nivå som gäller.

Att svenskar per definition måste vara sämre på historia än andra länder för att jag har använt ordet 'sämre' om språkkunskaper i engelska.

Du har använt sämre på ett sätt som gjort det svårt för mig att förstå vad du syftar på då du utelämnat vilka svenskar är sämre än. Jag undrar fortfarande, att man i regel är sämre än de som har språket som modersmål är liksom underförstått men jag har upprepade gånger frågan utan att fått ett tydligt svar. Jag undrar förfarande.

Är engelska ditt modersmål? Har du läst engelska på universitetet? Vad är ditt underlag för att bedöma engelskakunskaperna hos människor i min närhet som du inte ens träffat? På vilket sätt är det inte övertro när jag säger åt en elev eller en kollega att de inte skriver på korrekt engelska, och de säger att det gör de visst? Eller du menar att jag trots att mitt modersmål är engelska inte kan se brister i engelsk text?

Jag har inte bedömt någons nivå på engelska i din närhet, eller någons kunskaper överhuvudtaget när det gäller folk jag inte träffat (träffat på), inte ens din. Jag konstaterar bara att ni har olika åsikter och att det inte råder enighet om bedömningen.

Det finns inga kunskapskrav i engelska för att läsa historia i Sverige, mer än godkända gymnasiebetyg (de flesta kurser kräver dock inte ens specifikt godkänt i engelska, även om kursen ges helt eller delvis på engelska). Vad du får denna oenighet från eller konstiga signaler till eleverna från det vet jag inte, tomma luften antar jag, eftersom det är vad du har att gå på i jämförelse med mina fleråriga erfarenheter av mitt arbete.

Jag får det från din beskrivning. Du har beskrivit att dina kollegor och du inte har samma åsikter om vad som är tillräckligt korrekt. Det är dock ett problem om elever förväntas skriva på engelska om kursen inte ens har det som krav att man kan engelska. Engelska ingår dock i allmän behörighet.

Menar du på fullaste allvar att det är orimligt att svenskar som inte har engelska som modersmål missar nyanser av komplex engelska? Orimligt att det finns personer som har en övertro på sin egen språkförmåga? Eller är det bara svårt att ta in att "bäst på engelska som andraspråk" inte är samma sak som "bäst i världen på engelska"?

Nu gör du det igen, tilldelar mig en åsikt och sen frågar du mig om jag verkligen menar det. Hur vore det om du kommenterar vad jag skriver istället? Jag har inte skrivit något av ovan så det är poänglöst att svara.

 

[stjarnhimmel]

Jag kunde varit tydligare med att jag menade högre krav än grundläggande behörighet, som, om jag minns rätt, inte innefattar de högsta kurserna i engelska på gymnasiet. Som jag skrivit innan anser jag att det hade behövts höga betyg i CA1 eller motsvarande för att visa att en klarar av nivån på universitetet, alternativt studier i engelska på högre nivå innan universitetsstudier på engelska.

Det är absolut inte det jag argumenterat för. Jag har försökt förklara på vilket sätt en övertro på sin egen förmåga kan leda till negativa konsekvenser. Det som frustrerat mig i diskussionen är just att det konflueras (vet inte vad det heter på svenska, två saker blandas ihop är inte riktigt rätt men typ) med att jag skulle säga att svenskar är dåliga på engelska. Det enda jag säger är att många inte är tillräckligt bra på det för att använda engelska i avancerade kontexter och att de inte själva alltid är medvetna om detta.

En person som är medveten om att den kanske inte förstår t.ex. en källa till 100% kan ju be mig förklara på svenska. Och så gör jag det. En person som envist hävdar att den förstår när den inte gör det får inte samma möjlighet.

Jag blir nyfiken på om ni diskuterar detta på din arbetsplats tex att du anser att folks kunskaper i engelska är för dåliga? Och vad man ska göra i såna fall? Jag tänker att man då borde höja kraven gällande engelska för för antagning?

 

[Nahar]

Har precis läst tråden sen igår och ska svara på det du skrivit till mig också. Men måste bara kommentera på detta.

Det är väl ingen i tråden som har påstått något som är i närheten av det du skriver i det citerade. Att personer (exempelvis svenskar) som har engelska som andraspråk inte är lika bra på just engelska som de som har engelska som modersmål är väl helt självklart och fullkomligt ointressant som diskussionsämne.

Det folk har ifrågasatt är ju att detta skulle vara utmärkande för just svenskar. Det samt att den av dig påstådda påtagligt förekommande övertron på sina kunskaper skulle vara signifikant för svenskar.

För att knyta an till trådstarten så tror jag att du tillhör en extremt liten minoritet som gör kopplingen till ”förmåga att ta till sig forskningsmaterial skriven på komplex engelska utan att missförstå minsta nyans” när de får frågan om svenskar är bra på engelska. I så fall kan man nog med samma argumentation ifrågasätta ifall svenskar verkligen är bra på svenska. Med tanke på hur många som inte kan skilja på de och dem till exempel

Det är vad jag uppfattar att @Lobelia argumenterar för.

Men det är väl ingen som säger att det är utmärkande för just svenskar? Att säga "många svenskar överskattar sin förmåga i engelska" innebär ju inte på något sätt att andra som har engelska som andraspråk inte gör det - men nu var det just svenskar som diskuterades. Utan att jämföra med andra.

Men jag gör inte den kopplingen, för tusende gången! Jag gav det som exempel på där jag personligen sett problem som skapats av att många men inte alla svenskar överskattar sin förmåga i engelska.

Ingen kan tolka material på ett språk de inte har kunskap i. Nu syftade jag inte på Engelska här i och för sig.
Ledsen att jag missuppfattat det, det är dock lätt hänt när du skriver om dina studenter och dina kollegor.


Hur ska du ha det, nu skriver du om dina kollegors enligt dig bristande kunskaper i engelska och att det godkänner material du inte skulle godkänt, det skulle jag åtminstone uppfattat som en konflikt, och att eleverna har svårt att avgöra vilken nivå som gäller.



Du har använt sämre på ett sätt som gjort det svårt för mig att förstå vad du syftar på då du utelämnat vilka svenskar är sämre än. Jag undrar fortfarande, att man i regel är sämre än de som har språket som modersmål är liksom underförstått men jag har upprepade gånger frågan utan att fått ett tydligt svar. Jag undrar förfarande.



Jag har inte bedömt någons nivå på engelska i din närhet, eller någons kunskaper överhuvudtaget när det gäller folk jag inte träffat, inte ens din. Jag konstaterar bara att ni har olika åsikter och att det inte råder enighet om bedömningen.


Jag får det från din beskrivning. Du har beskrivit att dina kollegor och du inte har samma åsikter om vad som är tillräckligt korrekt. Det är dock ett problem om elever förväntas skriva på engelska om kursen inte ens har det som krav att man kan engelska.


Nu gör du det igen, tilldelar mig en åsikt och sen frågar du mig om jag verkligen menar det. Hur vore det om du kommenterar vad jag skriver istället? Jag har inte skrivit något av ovan så det är poänglöst att svara.

Okej, vad skönt att vi håller med varandra. Var vill du då komma med resten av din argumentation? Jag tilldelar dig inte åsikter, utan frågar om jag förstått dig rätt. Har jag inte det får du gärna förklara vad du menar, istället för att försöka klippa upp min argumentation utan att tillföra något av dina egna åsikter. Vad tycker du? Var vill du komma? Vad vill du säga?

Du verkar ha en annan definition av konflikt än jag har, och du verkar också göra antaganden om hur saker fungerar på min arbetsplats, som du inte har insikt i. Vad detta har att göra med ämnet får du gärna förklara för mig.

Håller du med om detta eller inte: Det kan uppstå problem för en person som överskattar sin förmåga i engelska?

P.s. Kan du svara på dessa frågor från inlägg 183?

Är engelska ditt modersmål? Har du läst engelska på universitetet? Vad är ditt underlag för att bedöma engelskakunskaperna hos människor i min närhet som du inte ens träffat? På vilket sätt är det inte övertro när jag säger åt en elev eller en kollega att de inte skriver på korrekt engelska, och de säger att det gör de visst? Eller du menar att jag trots att mitt modersmål är engelska inte kan se brister i engelsk text?

Menar du på fullaste allvar att det är orimligt att svenskar som inte har engelska som modersmål missar nyanser av komplex engelska? Orimligt att det finns personer som har en övertro på sin egen språkförmåga? Eller är det bara svårt att ta in att "bäst på engelska som andraspråk" inte är samma sak som "bäst i världen på engelska"?

Jag blir nyfiken på om ni diskuterar detta på din arbetsplats tex att du anser att folks kunskaper i engelska är för dåliga? Och vad man ska göra i såna fall? Jag tänker att man då borde höja kraven gällande engelska för för antagning?

Absolut att det har diskuterats, många gånger och på olika sätt. Det är ett komplext problem som också påverkas av många andra delar av den akademiska maskinen, inte minst finansiering och "så har vi alltid gjort".

 

[Lobelia]

Det är vad jag uppfattar att @Lobelia argumenterar för.

@Breaktown verkar till skillnad från dig förstå vad jag menar. Mycket av det du kommenterar är saker jag undrar var du fått det från.

 

[Nahar]

@Breaktown verkar till skillnad från dig förstå vad jag menar. Mycket av det du kommenterar är saker jag undrar var du fått det från.

Och jag undrar vad det du säger kommer från, för som du ser i mitt svar till @Breaktown så är det ju inte alls relevant för vad jag faktiskt menar och säger.

 

[Masqueradee]

Efter att ha läst den här tråden har jag mer eller mindre insett att jag borde sluta prata engelska. Har länge skämts över min stundtals svenska klang, och hittar jag inte den exakta facktermen inom arkeologi (ett ämne jag aldrig studerat, men frekvent diskuterar tillsammans med studenter på master-nivå länge) skäms jag så mycket att jag vill kräkas. Och nu vet jag ju att jag verkligen borde göra det, för det känns här som att man absolut aldrig får göra ett fel/inte veta ett ord, eller gud nåde den som pratar så att det hörs att man är från Sverige!

 

[Nahar]

Efter att ha läst den här tråden har jag mer eller mindre insett att jag borde sluta prata engelska. Har länge skämts över min stundtals svenska klang, och hittar jag inte den exakta facktermen inom arkeologi (ett ämne jag aldrig studerat, men frekvent diskuterar tillsammans med studenter på master-nivå länge) skäms jag så mycket att jag vill kräkas. Och nu vet jag ju att jag verkligen borde göra det, för det känns här som att man absolut aldrig får göra ett fel/inte veta ett ord, eller gud nåde den som pratar så att det hörs att man är från Sverige!

Det känns som att du extrapolerar dina egna osäkerheter på en diskussion som på intet sätt handlar om att skämmas över sin språkförmåga. Det handlar ju snarare om raka motsatsen.

Och även modersmålstalare kan inte alla ord, och även modersmålstalare har olika brytning/dialekt. Det är absolut inget fel med det

 

[Otherside]

Efter att ha läst den här tråden har jag mer eller mindre insett att jag borde sluta prata engelska. Har länge skämts över min stundtals svenska klang, och hittar jag inte den exakta facktermen inom arkeologi (ett ämne jag aldrig studerat, men frekvent diskuterar tillsammans med studenter på master-nivå länge) skäms jag så mycket att jag vill kräkas. Och nu vet jag ju att jag verkligen borde göra det, för det känns här som att man absolut aldrig får göra ett fel/inte veta ett ord, eller gud nåde den som pratar så att det hörs att man är från Sverige!

Men det är ju egentligen precis tvärtom OCH det min (brittiske) man alltid påpekar: att människor är så ängsliga över att säga fel, uttala fel eller använda fel ord, att de hellre håller tyst. Eller svarar på svenska, fastän de mycket väl kunnat svara på engelska. HUR ska man nånsin lära sig om man inte kastar sig ut i det okända, redo att göra alla möjliga misstag ... och lära sig av dem! Kanske vidareutbilda sig om man önskar?

Tråden är ju väldigt bred tycker jag, och berör både vardagsengelska och avancerad engelska. Och "bedömningen" handlar väl om vilken kategori man rör sig i och "bedömer"?

 

[Nahar]

Men det är ju egentligen precis tvärtom OCH det min (brittiske) man alltid påpekar: att människor är så ängsliga över att säga fel, uttala fel eller använda fel ord, att de hellre håller tyst. Eller svarar på svenska, fastän de mycket väl kunnat svara på engelska. HUR ska man nånsin lära sig om man inte kastar sig ut i det okända, redo att göra alla möjliga misstag ... och lära sig av dem! Kanske vidareutbilda sig om man önskar?

Tråden är ju väldigt bred tycker jag, och berör både vardagsengelska och avancerad engelska. Och "bedömningen" handlar väl om vilken kategori man rör sig i och "bedömer"?

Precis så!

 

[Masqueradee]

Det känns som att du extrapolerar dina egna osäkerheter på en diskussion som på intet sätt handlar om att skämmas över sin språkförmåga. Det handlar ju snarare om raka motsatsen.

Och även modersmålstalare kan inte alla ord, och även modersmålstalare har olika brytning/dialekt. Det är absolut inget fel med det

Fast du får det ju verkligen att låta som att alla, utom du, är fruktansvärt dåliga på engelska och knappt borde få uttala sig!

Och överlag känns tonen i den här tråden att man absolut inte ska tycka att man är bra på engelska. Jag har alltid trott att jag är okej, kan liksom prata utan problem med mina vänner från USA och Irland, kan diskutera ett ämne som jag aldrig studerat, har behövt läsa kurser på universitetet som i princip bara har litteratur skriven på engelska etc. Men jag kanske inte ska tycka det, utan fortsätta skämmas över hur jag pratar.

 

[Masqueradee]

Men det är ju egentligen precis tvärtom OCH det min (brittiske) man alltid påpekar: att människor är så ängsliga över att säga fel, uttala fel eller använda fel ord, att de hellre håller tyst. Eller svarar på svenska, fastän de mycket väl kunnat svara på engelska. HUR ska man nånsin lära sig om man inte kastar sig ut i det okända, redo att göra alla möjliga misstag ... och lära sig av dem! Kanske vidareutbilda sig om man önskar?

Tråden är ju väldigt bred tycker jag, och berör både vardagsengelska och avancerad engelska. Och "bedömningen" handlar väl om vilken kategori man rör sig i och "bedömer"?

Jag fortsätter prata, ber om ursäkt för att jag är dålig, men pratar ändå. De flesta har sagt att jag inte alls är så dålig som jag påstår att jag är, och har väl egentligen aldrig varit med om att det blivit syftningsfel, missförstånd eller liknande oavsett om vi diskuterar typologier inom arkeologi, vilken öl vi ska beställa eller bara allmänt tjöt. Är det inte ett ord jag direkt kommer på brukar jag säga det på svenska då framförallt min vän från USA studerat både tyska och svenska, vilket underlättar då svenska och tyska är förhållandevis lika.

 

[Nahar]

Fast du får det ju verkligen att låta som att alla, utom du, är fruktansvärt dåliga på engelska och knappt borde få uttala sig!

Och överlag känns tonen i den här tråden att man absolut inte ska tycka att man är bra på engelska. Jag har alltid trott att jag är okej, kan liksom prata utan problem med mina vänner från USA och Irland, kan diskutera ett ämne som jag aldrig studerat, har behövt läsa kurser på universitetet som i princip bara har litteratur skriven på engelska etc. Men jag kanske inte ska tycka det, utan fortsätta skämmas över hur jag pratar.

Men det är ju inte alls det jag skriver någonstans i tråden? Kan du inte citera vad jag skrivit som låter så, så att jag vet var jag uttryckt mig fel?

Det finns ju ett väldigt stort område mellan "tro att en är så bra på engelska att en aldrig kan missförstå något" och "skämmas för sin dåliga språkförmåga till den grad att en inte använder språket". Låt oss inte dra saker till extrem i onödan

 

[Masqueradee]

Men det är ju inte alls det jag skriver någonstans i tråden? Kan du inte citera vad jag skrivit som låter så, så att jag vet var jag uttryckt mig fel?

Det finns ju ett väldigt stort område mellan "tro att en är så bra på engelska att en aldrig kan missförstå något" och "skämmas för sin dåliga språkförmåga till den grad att en inte använder språket". Låt oss inte dra saker till extrem i onödan

Du skriver ju att flera av dina kollegor är dåliga på engelska, de flesta studenter underkänner du, och ibland får jag känslan över att du underkänner allt och alla inom ditt ämnesområde.
Det är överlag intressant att många i tråden tycker att man ska skämmas som svensk, att man absolut inte ska tro att man är bra på engelska, att man ska vara ödmjuk över att man inte kan.. Och när man själv känner att man borde göra just det så kommer uppmaningar om att man drar saker till extrem i onödan när man bara gör exakt det som önskas?

 

[Mint]

Jag kunde varit tydligare med att jag menade högre krav än grundläggande behörighet, som, om jag minns rätt, inte innefattar de högsta kurserna i engelska på gymnasiet. Som jag skrivit innan anser jag att det hade behövts höga betyg i CA1 eller motsvarande för att visa att en klarar av nivån på universitetet, alternativt studier i engelska på högre nivå innan universitetsstudier på engelska.

Det är absolut inte det jag argumenterat för. Jag har försökt förklara på vilket sätt en övertro på sin egen förmåga kan leda till negativa konsekvenser. Det som frustrerat mig i diskussionen är just att det konflueras (vet inte vad det heter på svenska, två saker blandas ihop är inte riktigt rätt men typ) med att jag skulle säga att svenskar är dåliga på engelska. Det enda jag säger är att många inte är tillräckligt bra på det för att använda engelska i avancerade kontexter och att de inte själva alltid är medvetna om detta.

En person som är medveten om att den kanske inte förstår t.ex. en källa till 100% kan ju be mig förklara på svenska. Och så gör jag det. En person som envist hävdar att den förstår när den inte gör det får inte samma möjlighet.

Spontant tänker jag att en lösning på problemet vore att i undervisningen gå igenom de mest komplicerade delarna på svenska för alla studenter? Som du säger finns inget särskilt krav på högre nivå av engelska i antagningen, och att det ändå ses som en underförstådd självklarhet att alla studenter trots det ska kunna ta till sig nya komplicerade kunskaper ur texter på avancerad engelska känns för mig exakt som att överskatta svenskarnas engelskakunskaper åt dem… Studenterna skulle såklart själva kunna säga när de inte förstår, men det ligger ju lite i sakens natur att det är svårt att själv inse vad man missar.