Bulldoozer
Trådstartare
Vill bara skriva av mig..
Har en dvärgpinscher hane snart 2,5år (värsting-åldern) och var förra veckan hos veterinär med honom då jag känt en tid att hans beteendemönster inte stämmer.
Då vi fick honom som valp så hade han inga bit-hämningar öht utan vi har fått jobba fram det, han högg och han högg hårt från första dagen vi fick hem honom. Dessutom har han varit väldigt kavat och tyckt att han ska bestämma det mesta (jag vet att hans mamma inte alls tillbringade mycket tid med sina valpar och kanske var det lite brist på uppfostran redan från valpstadiet). Jag har haft hund hela mitt liv men denna har varit snäppet vassare än de tidigare (inklusive min rejält skarpa dobbe-korsning) så jag har fått jobba mycket och vara konsekvent. Även min mamma och syster som har dvärgpinschers som inte heller varit lätta att tas med (men lugnat sig betydligt efter 3års ålder) har tyckt att min är vääldigt tuff att ha och göra med.
Problemet, jag tycker att jag varit konsekvent (visst man kan alltid jobba liite till) men han kan vända från glad hund till psykotiskt monster (bara hugger omkring sig) på en tiondels sekund. När han haft dessa utbrott som är väldigt korta så finns det inget man kan göra för han är liksom inte där om ni förstår vad jag menar.. Han kan ju få för sig att han ska vakta sin plats eller mat eller ben m.m. men då kan jag säga åt honom och bryta beteendet dessutom så finns det ett samband. Psyk-bryten kommer helt okonsekvent och plötsligt samt att han verkar själv inte ens veta vad han pysslar med. Jag har dragit mig lite för att gå till veterinär då han är i "problem-åldern" samt att han är en väldigt skarp hund i grunden så man kan liksom inte komma på om det alltid varit så eller om det kommit senaste tiden, dessutom är det väldigt diffust. En supersnäll hund som plötsligt får såna ryck skulle man ju liksom reagera på det på en gång (och som sagt så brukar just den här åldern innebära lite upp och ner så jag har tänkt att det kanske nån testgrej när det började?).
Iallafall så var vi hos veterinären i tisdags och jag förklarade problemet men hon avfärdade mig med att det bara "snälla" hundar som har ont och att hundar som i grunden är aggressiva (hade då berättat att han saknat bithämningar som valp, vilket jag inte anser = aggressiv för det var det inte, han högg riktigt hårt fast han bara lekte) i regel aldrig har ont när de beter sig illa utan bara är aggressiva. Hon undersökte honom och klämde och kände och han sa inte ett pip samt uppförde sig exemplariskt (vilket han även gör vid kloklippning och även när jag fixat sår o annat obehagligt). Hon tyckte han hade ett normalt rörelsemönster och var välmusklad. Hon sa det i princip rakt ut att en hund aldrig ska bitas och att hunden egentligen borde avlivas.. Hon sa till slut iallafall (efter att jag insisterat) att hon kan skriva ut smärtstillande men det är helt meningslöst då vår hund inte har ont men jag sa att jag vill absolut ha smärtstillande utskrivet så jag kan utesluta smärta 100% även om hon var säker på sin sak. Jag litade på det veterinären sa men jag ville mest känna att man gjort allt man "kan" för min magkänsla var ju att "nåt" är fel (kunde ju vara psykiskt) så jag fick metacam utskrivet. Var i princip helt övertygad om att det inte skulle göra ett skit för veterinär hade ju varit helt säker på sin sak men tror ni inte att min hund varit som förbytt sen jag började med det!! Visst han är fortfarande lite muppig och som sagt ganska skarp men han är "normal" 2årig hund som kanske ser spöken, kan vara vaktig mot främmande osv. Hans aggressions-utbrott har försvunnit, alla aggressiva tendenser har dämpats och han verkar mycket nöjdare överlag. Det inte bara det psykiska jag märker skillnad i utan även fysiskt, han har ett helt annat steg bak nu (var mycket kortare och trippigare innan men inte onormalt för en liten hund) och jag tycker han står annorlunda.
Tänk om jag inte insisterat på smärtstillande!!
Nu vet jag ju fortfarande inte felet men jag vet ju nu att nåt är fel och nu ska jag ringa vet nästa vecka och boka in ny tid, få se hur det går. Jag hoppas med den här tråden att om det är fler som är i en liknande situation så våga stå på er även veterinärer kan ha fel..
Har en dvärgpinscher hane snart 2,5år (värsting-åldern) och var förra veckan hos veterinär med honom då jag känt en tid att hans beteendemönster inte stämmer.
Då vi fick honom som valp så hade han inga bit-hämningar öht utan vi har fått jobba fram det, han högg och han högg hårt från första dagen vi fick hem honom. Dessutom har han varit väldigt kavat och tyckt att han ska bestämma det mesta (jag vet att hans mamma inte alls tillbringade mycket tid med sina valpar och kanske var det lite brist på uppfostran redan från valpstadiet). Jag har haft hund hela mitt liv men denna har varit snäppet vassare än de tidigare (inklusive min rejält skarpa dobbe-korsning) så jag har fått jobba mycket och vara konsekvent. Även min mamma och syster som har dvärgpinschers som inte heller varit lätta att tas med (men lugnat sig betydligt efter 3års ålder) har tyckt att min är vääldigt tuff att ha och göra med.
Problemet, jag tycker att jag varit konsekvent (visst man kan alltid jobba liite till) men han kan vända från glad hund till psykotiskt monster (bara hugger omkring sig) på en tiondels sekund. När han haft dessa utbrott som är väldigt korta så finns det inget man kan göra för han är liksom inte där om ni förstår vad jag menar.. Han kan ju få för sig att han ska vakta sin plats eller mat eller ben m.m. men då kan jag säga åt honom och bryta beteendet dessutom så finns det ett samband. Psyk-bryten kommer helt okonsekvent och plötsligt samt att han verkar själv inte ens veta vad han pysslar med. Jag har dragit mig lite för att gå till veterinär då han är i "problem-åldern" samt att han är en väldigt skarp hund i grunden så man kan liksom inte komma på om det alltid varit så eller om det kommit senaste tiden, dessutom är det väldigt diffust. En supersnäll hund som plötsligt får såna ryck skulle man ju liksom reagera på det på en gång (och som sagt så brukar just den här åldern innebära lite upp och ner så jag har tänkt att det kanske nån testgrej när det började?).
Iallafall så var vi hos veterinären i tisdags och jag förklarade problemet men hon avfärdade mig med att det bara "snälla" hundar som har ont och att hundar som i grunden är aggressiva (hade då berättat att han saknat bithämningar som valp, vilket jag inte anser = aggressiv för det var det inte, han högg riktigt hårt fast han bara lekte) i regel aldrig har ont när de beter sig illa utan bara är aggressiva. Hon undersökte honom och klämde och kände och han sa inte ett pip samt uppförde sig exemplariskt (vilket han även gör vid kloklippning och även när jag fixat sår o annat obehagligt). Hon tyckte han hade ett normalt rörelsemönster och var välmusklad. Hon sa det i princip rakt ut att en hund aldrig ska bitas och att hunden egentligen borde avlivas.. Hon sa till slut iallafall (efter att jag insisterat) att hon kan skriva ut smärtstillande men det är helt meningslöst då vår hund inte har ont men jag sa att jag vill absolut ha smärtstillande utskrivet så jag kan utesluta smärta 100% även om hon var säker på sin sak. Jag litade på det veterinären sa men jag ville mest känna att man gjort allt man "kan" för min magkänsla var ju att "nåt" är fel (kunde ju vara psykiskt) så jag fick metacam utskrivet. Var i princip helt övertygad om att det inte skulle göra ett skit för veterinär hade ju varit helt säker på sin sak men tror ni inte att min hund varit som förbytt sen jag började med det!! Visst han är fortfarande lite muppig och som sagt ganska skarp men han är "normal" 2årig hund som kanske ser spöken, kan vara vaktig mot främmande osv. Hans aggressions-utbrott har försvunnit, alla aggressiva tendenser har dämpats och han verkar mycket nöjdare överlag. Det inte bara det psykiska jag märker skillnad i utan även fysiskt, han har ett helt annat steg bak nu (var mycket kortare och trippigare innan men inte onormalt för en liten hund) och jag tycker han står annorlunda.
Tänk om jag inte insisterat på smärtstillande!!
Nu vet jag ju fortfarande inte felet men jag vet ju nu att nåt är fel och nu ska jag ringa vet nästa vecka och boka in ny tid, få se hur det går. Jag hoppas med den här tråden att om det är fler som är i en liknande situation så våga stå på er även veterinärer kan ha fel..
Senast ändrad:
