åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

[strösslet]

hejsan! jag behöver bara skriva av mig och förväntar mig inge medhåll eller liknande, kanske tips och råd hur ja ska gå till väga/orka med situationen.
långt och kan vara snurrigt..


lite kort: jag och Elias pappa har haft de struligt under den tid vi känt varandra (ca 5år) vi har inte varit tillsammans utan bara... "Njutit" av varandra. han har haft mer känslor för mig än jag för honom under flera år, jag har inte känt mig riktigt redo för ett förhållande med honom då han har varit "krävande".
förra året vid den här tiden va vi tillsammans en månad sen var han otrogen mot mig när jag såg på (han trodde jag sov och började kladda på min kompis som sov i samma säng STOR DUBBEL SÄNG) jag gjorde slut, sen började vi umgås igen så smått och valde att "njuta" av varandra igen.. så blev Elias till.. och vi bestämde att värkligen sattsa 100%.

jag vet inte vart jag ska börja, men vi har värkligen problem.. han fnyser och fräser åt mig hela tiden åt allt han anser jag gör fel... ex stänger inte skåpluckor direkt efter mig, lämnar ett glas framme för att ja ska använda det m.m m.m m.m)
han "uppskattar" mig inte, jag får aldrig höra att ja är fin,att han tycker om mig m.m m.m
jag kräver inte att han ska komma med blommor och choklad eller guld och diamanter, men någon slags uppvaktning.... nått fint ord ibland... eller nå...
jag känner mig fet ful och o älskad.. jag känner mig som ett substitut/i väntan på någon bättre....

jag har pratat med honom om detta, värkligen lagt fram att jag GILLAR blommor, att jag BEHÖVER höra någon gång att ja är fin eller liknande...
de ända han gör är att rycka på axlarna och säger "jag vet inte hur man gör" eller liknande...

inget jag gör duger.. jag försöker att uppvakta honom.. (man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad) köpt blommor åt honom laga god middag, tända ljus, säga hur fin han är i dag, vad snygg han är i den o den tröjan m.m men de går lixom inte in...

vi går till famlije jour och pratar, senast i dag.. men han satt bara och spydde galla över mig och fick mig att framstå som en dålig mamma/partner, att jag vill inte som han vill, att jag blir kinkig när han ska ut me sina kompisar eller spela dator med dem (han är borta nästan varje kväll)
att jag är dålig som röker (jag behöver ingen moralpredikan ang rökning för jag VET att det absolut inte är bra.) (röker inte på Elias med Elias eller överhuvudtaget i närheten av han, tvättar händer och mun varje gång ja röker har oftast "rök kläder" som ja byter om till)
ni kanske tycker ja är dum som överhuvudtaget börja röka igen efter Elias kom (han ammas inte) men så mycket har hänt som gjorde att jag "behövde" det.. gallstensanfall,akuten besök gånger flera,min pappa som legat för döden m.m m.m
och det blir inte lättare att sluta röka när han bara spottar och fräser åt mig..

jag vet inte vad ja ska göra, jag vill hålla ihop våran lilla famlij för Elias, och innerst inne tycker jag om karln, men de här är inte hållbart för mig, jag mår så dåligt och känner mig riktigt nere, (går till en familjepsykolog åxå för att ha någon att prata med)

Jag vill inte ge upp, men ändå så funderar ja på att titta på en egen lägenhet...

vad ska ja göra.. ? någon som har nå tips, eller kanske typ varit med om samma ? snälla nå¨n.. giv mig kraft att orka!

 

[Miss]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Fast Elias gynnas väl inte av att växa upp i en sån familj?? Där alla tycker illa om alla?

Nä jag tycker nog det är bäst att säga tack för den här tiden, så eran son kan få en lycklig familj, på två håll

 

[doglover]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Jag vet exakt hur du känner dig. Precis. Jag har varit med om det själv.

Om du har pratat med honom ordentligt och han "inte vet" hela tiden (det känner jag också igen), fråga dig själv då om det är värt det att bara vara en i förhållandet? En som försöker, en som vill osv.

Vad är det du vill egentligen?

Ni kanske ska testa att vara särbos? Ni kanske nöter på varandra helt enkelt?

Hur påverkas du egentligen av situationen? Känner du att du kommer bli gladare om ni separerar?

 

[turbofling]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Jag tror inte heller på att hålla ihop för Elias skull, han mår mycket bättre med en mamma som mår bra.

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Fast Elias gynnas väl inte av att växa upp i en sån familj?? Där alla tycker illa om alla?

Nä jag tycker nog det är bäst att säga tack för den här tiden, så eran son kan få en lycklig familj, på två håll

nej jag vet, men samtidigt.. jag tycker om karln och vill värkligen att de ska funka för allas skull...

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Jag vet exakt hur du känner dig. Precis. Jag har varit med om det själv.

Om du har pratat med honom ordentligt och han "inte vet" hela tiden (det känner jag också igen), fråga dig själv då om det är värt det att bara vara en i förhållandet? En som försöker, en som vill osv.

Vad är det du vill egentligen?

Ni kanske ska testa att vara särbos? Ni kanske nöter på varandra helt enkelt?

Hur påverkas du egentligen av situationen? Känner du att du kommer bli gladare om ni separerar?

vad jag vill.. ja just nu vill ja bara gå under jorden... jag mår skit speciellt efter idag.. men som en del kanske känner igen "de kanske blir bättre sen" hoppet finns alltid kvar...

jag påverkas såklart negativt, och Elias känner säkerligen av det, men ja försöker att blåsa bort de så fort ja är med honom..

jo nöter gör vi, han är hemma och arbetslös, jag är mammaledig... så vi är upp i varandra hela tiden (Förutom när han rymmer dagligen)
men ja...

i dag var de jag som rymde med Elias ut till mamma och pappa direkt efter familje jouren.. klarade inte av att vara i närheten av honom...

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Jag tror inte heller på att hålla ihop för Elias skull, han mår mycket bättre med en mamma som mår bra.

jo jag vet att Elias mår bra när ja mår bra, är juh "lika" med hästen ex..
men samtidigt, som ja skrev, "det kan bli bättre" hoppet överger en inte direkt.. han har juh ändrats nå kopiöst sen elias kom från de han var innan.. men mja.....
så svårt att förklara hur ja tänker ....

 

[Miss]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

nej jag vet, men samtidigt.. jag tycker om karln och vill värkligen att de ska funka för allas skull...

Ni startade ju inte det här på rätt premisser kan jag tycka. Det bara blev så liksom....

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Ni startade ju inte det här på rätt premisser kan jag tycka. Det bara blev så liksom....

nej det gjorde vi verkligen inte, ingen bra grund att bygga de på, men i början så gick allt som på rälls.. allt var tipp topp men nu rasar allt bara

 

[doglover]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Tänker bara vara ärlig och säga att: vill du flytta, så flytta. Helst så snart som möjligt.( Det behöver inte betyda att ni ska göra slut)
Det är inte värt det att må skit. Man blir så mycket lyckligare om man slipper det och kan samtidigit fungera bättre som förälder.
Om du funderar på detta, tror du att han kan fundera på samma sak?

Om inte samtal hjälper, vad hjälper då? Hur har ni löst problem innan? Vet du varför han öser skit på dig?

Tjaffsar ni med varann?

Jag vet precis hur det kan kännas som sagt och det kändes inte alls bra. Jag var så in i norden olycklig. Det är svårt när den ene vill lösa problemen och den andre bara viftar bort det. Det är himla svårt att vara ensam i förhållandet.


Rymmer han dagligen och du sticker till din mamma, det är ett stort varningstecken som blinkar högljutt om att något är fel.

Det är klart att du vill att det ska fungera, det är förståeligt, men vill han det?

 

[havreflinga]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

jag försöker att uppvakta honom.. (man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad) köpt blommor åt honom laga god middag, tända ljus, säga hur fin han är i dag, vad snygg han är i den o den tröjan m.m men de går lixom inte in...

Innan du tar nåt definitivt beslut tycker jag att du ska testa att genast sluta med detta! Du sänder bara fel signaler genom att GE HONOM det du SJÄLV behöver och vill ha. Dessutom tar det en massa energi från dig och tömmer ditt kärlekskonto till den här mannen.

Man ska inte alls behandla andra som man själv vill bli behandlad. Man ska behandla andra som DE SJÄLVA VILL bli behandlade (så länge det inte strider mot ens egna behov och önskningar).

Men så länge man har minus på sitt eget kärleks- och omtankekonto ska man inte GE överhuvudtaget (om det inte är absolut nödvändigt, som t ex till barn). Då ska man istället se till att man får PÅFYLLNING.

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Tänker bara vara ärlig och säga att: vill du flytta, så flytta. Helst så snart som möjligt.( Det behöver inte betyda att ni ska göra slut)
Det är inte värt det att må skit. Man blir så mycket lyckligare om man slipper det och kan samtidigit fungera bättre som förälder.
Om du funderar på detta, tror du att han kan fundera på samma sak?

Om inte samtal hjälper, vad hjälper då? Hur har ni löst problem innan? Vet du varför han öser skit på dig?

Tjaffsar ni med varann?

Jag vet precis hur det kan kännas som sagt och det kändes inte alls bra. Jag var så in i norden olycklig. Det är svårt när den ene vill lösa problemen och den andre bara viftar bort det. Det är himla svårt att vara ensam i förhållandet.


Rymmer han dagligen och du sticker till din mamma, det är ett stort varningstecken som blinkar högljutt om att något är fel.

Det är klart att du vill att det ska fungera, det är förståeligt, men vill han det?

hejsan! nej han har nog inte funderat på det själv eftersom han blev väldigt förvånad över att jag tog upp ang flytt.
ja vad hjälper annars.. de har ja frågat mig flera ggr, jag hoppas väl att han ska inse vad han håller på med m.m.
det har inte varit så "stora" problem tidigare så de har vi kunnat fixa.
vi tjaffsar väl inte direkt, går och bubblar och fräser till och från, du vet man sammlar på sig en massa sen bara brister det.
ja han rymmer dagligen.. jag är oftast hemma med Elias, jag rymmer inte alls lika ofta, utan ja brukar åka ut till min mor minst en gång i veckan eftersom jag har min häst där ute för att titta till honom lite, för att få komma ut på landet och för att få andas lite.

ja han säger att han vill att vi ska vara "en glad och lycklig familj" men jag förstår inte hur han hade tänkt sig det i denna situation.

i dag när vi var uppe på sjukhuset så kom ja på att vi lära ringa familje rätten och boka tid för delad vårdnad m.m och jag sa till honom att jag tycker det är lite jobbigt att man ska bli "förhörd" om pappan värkligen ÄR pappa, (ja ni förstår) då säger han, "ja jag skulle nog vilja ha de på papper istället" och blängde på mig :O han kunde väl ha lagt fram det liiite bättre, det var som ett knytnävs slag i ansiktet, han har inte nämn EN enda gång om detta. de kändes som om han mena "jag vill veta om jag är pappa för du är en slampa och knu***r runt!" jag bara gapa åt honom...

visst kan han få på pappret att han ÄR pappa, men han kunde då lagt fram de lite bättre, och i en bättre situation!
(jag ska operera bort gallan nästa vecka var på ett förberedande samtal bara på sjukhuset)

 

[strösslet]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Innan du tar nåt definitivt beslut tycker jag att du ska testa att genast sluta med detta! Du sänder bara fel signaler genom att GE HONOM det du SJÄLV behöver och vill ha. Dessutom tar det en massa energi från dig och tömmer ditt kärlekskonto till den här mannen.

Man ska inte alls behandla andra som man själv vill bli behandlad. Man ska behandla andra som DE SJÄLVA VILL bli behandlade (så länge det inte strider mot ens egna behov och önskningar).

Men så länge man har minus på sitt eget kärleks- och omtankekonto ska man inte GE överhuvudtaget (om det inte är absolut nödvändigt, som t ex till barn). Då ska man istället se till att man får PÅFYLLNING.

okej, men ärligt tror ja inte han skulle märka något iaf..
okej.. ja de stämmer nog med att man behandlar andra som de VILL bli behandlade...
nej det är svårt att ge när det ligger minus på kärlekskonto, all kärlek går till Elias för tillfället.


jag har nog aldrig varit såhär nere och knäckt, jag blir gråtfärdig för minsta lilla motgång, räcker med att jag inte får upp nycklarna ur väskan till dörren på en gång :O

karln lotsas som inget i dag.. allt värkar vara frid och fröjd för honom... själv går ja i en tjock dimma, jag har satt på auto ...

 

[doglover]

Sv: åhh jag vet inte va ja ska göra.. *skriva av sig*

Du låter verkligen inte lycklig.
Och det där med faderskapet på pappret, det var lågt.

Jag och mitt ex har fortfarande gemensam vårdnad, vi kom överens om det.
Det finns bara gemensam och enskild vårdnad. Egentligen är det väl ingen större skillnad, förutom om du har enskild för Elias så behöver inte pappan skriva på några papper etc, utan du tar sådana beslut själv. Allt beror ju på vad ni har kommit överens om.

Elias kan fortfarande ha en fin och lycklig familj även fastän ni inte bor tillsammans. Det beror helt enkelt på er och hur ni beteér(stavas?) er.

Visst, flyttar du och bor ensam så är det ju klart att det kan bli jobbigare. Men du blir också lyckligare. Och ni kan jobba på förhållandet. Ni får andas liksom. Och det är ju bara positivt.