Akut, allvarligt problem

[Jillybean]

Det har anknytning till Snuffsans trad men jag vill inte hora nagra forelasningar om vilken taskig hundagare jag ar som inte har pli pa mina hundar eller inte brytt mig om att trana dem eller dylikt. Jag ar allvarligt ledsen och upprord och jag vill bara ha hjalp och goda rad om vad jag ska gora nu.

Vi har tva hundar, Penny, en 4-arig blandrastik (stovare och mojligen labbe) och Harley, en 1-arig hanhund ocksa blandras (springer spaniel/collie/great pyrenee). De ar familjehundar, Penny har gatt valpkurs men inte Harley. De ar bada intelligenta, tillgivna, inte ett dugg aggressiva (Harley visade vid ca 6 manaders alder en viss mat-aggression men den tranade vi bort). De ar ocksa lydiga pa alla satt utom ett, de sticker garna och hinner de langre an bortre stangslet (vi har drygt 2 ha) sa kommer de inte pa varken vissling eller tillrop.

I eftermiddags lyckades de pilla upp grinden till hundgarden och stack, ingen av oss var ute nar det hande sa vi sag det inte. Vid 23-tiden ikvall gick jag ut for att ropa pa dem och horde da en av grannens kor vrala (de har kor som gar pa drygt 100 ha och eftersom de vandrar fram och tillbaka sa ar de ganska sallan pa den sidan av hagen som vetter mot var tomt). Jag ringde grannen direkt eftersom jag tidigare pa kvallen hort coyoterna yla.

Tyvarr sa visade det sig vara mina hundar som forsokt riva en 2 dagar gammal kalv. Jag var ute med ficklampa och koppel och lyckades efter en dryg timme hitta hundarna som foljde med hem utan att behova kopplas. De var mycket skamsna. Jag var sa arg och upprord att jag varken skallde pa dem eller beromde dem, jag sa bara "kennel" vilket innebar att de ska ga in i hundgarden och de slank genast in genom grinden.

Kalven ar ok, inte en skrama men sakert ratt sa vettskramd. Mamma ko ar skitforbannad. Jag har en valdigt bra relation med grannen och aven om min relation med hundarna gar fore sa sa jag at honom att om detta nagonsin upprepades sa hade han min fulla forstaelse och tillatelse att skjuta hundarna. Jag alskar mina hundar men har sjalv vaxt upp pa landet och det gar inte att ha hundar som river tamboskap. Samma granne ager ocksa ett 30-tal travhastar varav somliga ar varda uppemot 40-50 000 CAD. Tank om hundarna fick for sig att jaga dem? Nej, det gar bara inte.

Vad jag vill veta ar: Gar det pa nagot satt att trana bort detta beteende till 100%? Ar jag ute och cyklar nar jag kanner att jag inte langre kan lita pa mina hundar till 110% langre runt t.ex. barn och bekanta? Om svaren blir nej och ja i den ordningen sa kommer hundarna att lamnas till LAWS, ett stalle som tar emot hemlosa katter och hundar och adopterar bort dem. Jag kommer isafall att informera dem om vad som hant och pa sa satt garantera att de hamnar hos nya agare som inte har barn, andra djur eller bor i narheten av bondgardar.

Avlivning ar den absolut sista utvagen, de ar verkligen underbara hundar. Jag ar nog fortfarande valdigt chockad och upprord. Det har kanns verkligen jobbigt.

 

[KungTulle]

Sv: Akut, allvarligt problem

Släpp in hundarna till mamma ko (utan kalv i hagen just då) i en liten hage där hundarna inte kommer undan henne. Låt kon skrämma upphundarna ORDENTLIGT!!!! Gärna så dom blir lätt tilltufsade.

Troligen kommer dom då aldrig mer titta åt en ko i någon som helst storlek.

/KT

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Kossorna ifraga ar av rasen Belted Galloway och eftersom han foder upp dem sa har han ocksa en tjur, en rejalt maffig sak. Kanske man skulle slappa los hundarna med honom?

 

[Dorro]

Sv: Akut, allvarligt problem

Kor brukar vara mer försvarsbenägna än tjurar. Det räcker säkert bra med mamma ko.

 

[ankans]

Sv: Akut, allvarligt problem

Det är ett vanligt fenomen när hundarna är i flock. Jag har själv sett flera snälla hundar, som varken jagar eller sticker annars, men som tillsammans med andra hundar, kan ge sig på andra djur. MIn faster hade en labbe/rottis, som aldrig gjorde ett skit. Av olika skäl fick hon ta hand om en blandras, troligtvis schäfer/bc. En dag när de var ute på gården så såg hon genom fönstret att de stod och högg mot något, de hade fått tag i en igelkottfamlij, och be ihjäl samtliga medlemmar.

Rottis/labben var högt utbildad i lydnad, låg "inne" i militären 3 månader med hundförare (blev uttagen i någon lydnads tävling eller nåt)

Dessa hundar levde ihop några år, men labbe/rottisen fick en sjukdom som gjorde att de fick avliva, vilket gjorde att s/bc blev ensam, hon jagade aldrig efter det.

Poängen är väl att det kan vara så, att de beteer sig så för att de är två, de hade antagligen aldrig gett sig på kalven om de varit ensamma. LIte samma effekt som aggresiva med koppel mot andra hundar, inte utan

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Det later verkligen som en bra ide. Jag undrar bara om det ar garanterat att de annorlunda forutsattningarna (liten hage, ingen kalv, manniskor runtomkring) inte paverkar inlarningsprocessen, alltsa, OM hundarna vid ett senare tillfalle befann sig i samma situation som ikvall: i en stor hage, i morker och inga manniskor narvarande, skulle de da koppla ihop liten-hage-ingen kalv-proceduren med sin nuvarande situation?

usch, det dar vart lite luddigt, kl ar snart halv tre pa natten har och jag borde val egentligen ga och sova :smirk:

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Det var Penny som var den mest aggressiva, Harley som med sina gener har mer vallningsinstinkt sprang mest runt och skallde. Det ar ocksa sa att om Harley kommer los sjalv sa kommer han alltid pa tillrop eller vissling, det gor inte Penny.

 

[Gefjun]

Sv: Akut, allvarligt problem

Jag vet inte... bara undrar om det verkligen är rätt sätt att lösa problemet på är att skrämma dem för kor?

Vore det inte bättre att Jillybean tränade "tomtgräns" och inkallning med dem istället?

 

[Enya]

Sv: Akut, allvarligt problem

Jag vet inte... bara undrar om det verkligen är rätt sätt att lösa problemet på är att skrämma dem för kor?

Vore det inte bättre att Jillybean tränade "tomtgräns" och inkallning med dem istället?

Jag håller nog med dig där. Alternativet är att göra av med Penny, som ju är den mest aggressive om jag förstod det rätt. Hade en schäfer/pointer tik som jagade hästar. Hon jagade en stor maffig halvblods hingst 4 gånger, tredje gången fick hon en rejäl spark som mest tog i plastkragen hon hade på sig, men också gjorde att hon fick två tänder utslagna och ett ömt och svullet ansikte. Dagen efter jagade hon samma hingt en gång till. Och hon hade fortsatt om hon hade fått leva.....

Att släppa in hundarna i hop med en ko eller en tjur tycker jag är djurplågeri eftersom risken att bli dödad är stor.

Kanske går det inte att få dem att låta bli att jaga, men man kanske kan försöka med inkallningsträning och tomtgränsträning, då har man i alla fall försökt?

 

[Tippan]

Sv: Akut, allvarligt problem

Hundarnas inställning till folk och barn har ju inte förändrats genom detta.

Men jag tror inte att du kan få bort beteendet att de ska jaga. Det är en väldigt ursprunglig instinkt och det krävs en hel del lydnad för att få bort det. Något som man inte kan påverka heller om hundarna är utom synhåll... Även om de skräms av kon så tror jag ändå att problemet kommer av jaktlusten. Och den utlöses även om de inte gillar kor. Det kommer ju av något som rör sig. Men däremot så går de kanske inte så nära om de blir rädd för kor. Förhoppningsvis...

Problemet måste du ju lösa närmare. Att de "helt enkelt" inte får rymma...

 

[GaurdianAngel]

Sv: Akut, allvarligt problem

Skulle absolut inte sätta in dem till en aggresiv ko/tjur i tron om att de ska lära sig att inte jaga. Hundar tänker inte så. Dessutom är skaderisken för hundarna stor och ett sådant obehag kan även sluta i att hunden börjar visa agg. mot just kor/tjurar i framtiden. Det är skillnad att vara rädd för en ko/tjur på liten yta än på en stor äng där man kan springa undan.

Ska Du som ledare utsätta dem för sådant obehag så kommer de ju tappa tryggheten i dig och det är ju inte det du är ute efter.

Det är svårt att kunna hålla dem från jagandet, speciellt när de är två stycken som peppar varann. Det Du kan göra är att se till att grinden inte går att få upp eller att Du omplacerat en av dem. Självklart kan Du även ägna dig åt massor av träning, men det krävs oerhört mycket. Och dessutom så händer oftast sådant här när ägaren inte är i närheten.

Situationen har inte påverkat dina hundar vad gäller att kunna umgås med barn och bekanta. De är samma goa hundar som Du hade innan, de har bara följt en instinkt de har. Den instinken finns från början oavsett om den har visast tidigare eller inte.

Lycka till!

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Eftersom de har kommit losa ett par ganger tidigare, dock utan att jaga kor, sa har vi vart valdigt noga med att se till att de haller sig hemma. I en perfekt varld sa borde det fungera, vi har egentligen snudd pa perfekta forutsattningar for hundagande: en rejalt tilltagen tomt (2 ha) dar ca 1/4 runt huset ar inhagnad med tva grindar, en pa baksidan och en stor vid garageuppfarten, hundgarden ar stor, ca 10 x 10 m.

Tyvarr sa finns det ju faktorer som ar svara att ra pa, vara tva barn t.ex. 12 och 7 ar. Det spelar ingen roll hur manga ganger man bankar in i skallen pa dem att grindarna MASTE stangas ordentligt: de trillar av lekstallningen och gor sig illa (inte tanker de pa grinden da), "jamen jag var sa himla kissnodig", "men jag trodde att jag stangt den ordentligt". Och det gar inte att alltid vara ute med dem, jag behover ju ocksa ga pa toa, jag har hushallsarbete att skota, mat som ska lagas etc Jag vill ju inte att varken hundarna eller ungarna ska behova bo i ett fangelse. Och tyvarr sa har smidiga Penny lart sig hoppa over alla grindar utom den som leder till hundgarden.

Sa just nu sa lutar det at omplacering for Penny. Jag hatar verkligen att ens behova tanka pa saken, hon har inte haft det latt i livet och trivs verkligen hos oss. Vi adopterade henne som unghund och hon hade da sprungit los en langre tid, var mycket skygg och otroligt mager, verkligen bara skinn och ben. Jag har jobbat mycket med henne, hon ar nu en trygg och glad hund som alskar langpromenader, alskar manniskor av alla de storlekar, ar valdigt lekfull och tillgiven. Forhoppningsvis sa kommer hennes sinneslag och attityd att vara henne till hjalp vid en omplacering.

Eftersom Harley inte visade lika stor aggressivitet (knappt nagon alls) igarnatt sa hoppas jag att jag kan jobba med honom, han ar ocksa den som om han kommer los sjalv alltid kommer tillbaka vid tillrop. Jag tanker ta med honom till grannen i koppel och ga runt hastarna och korna for att se hur han reagerar (vi har ett traningskoppel som ar sapass langt att han kommer att kanna det som om han ar los i stort sett) Ni har ratt i att det inte ar nagon bra ide att slappa honom ensam med varken kor eller hastar, tack for era insikter och rad (svarar alla)

Det har kanns jakligt tungt.

 

[Moheed]

Sv: Akut, allvarligt problem

Nu ni, nu skall jag häva ur mig något oetiskt när inga andra medel funkar. En bekant (inga namn nämnda) använde elhalsband till detta! Fungerade super. Det gick tydligen att ställa in så att det bara vibrerade, som en mobil ungefär. Hon använde elen 2 ggr och sedan behövdes bara vibratorn en tid och det räckte. Är det lagligt i Kanada? Fördelar? Funkar på avstånd och hundarna kopplar inte obehaget till dig (timing viktigt). Nackdelar? Anses väl som djurplågeri och är förbjudet i Sverige. (Hur kan vi skratta lite rått då egentligen när våra kära hästar får sig en kyss av elstängslet efter en tid av rymningar kanske och man äntligen har lagat elstaketet? Dubbelmoral?) Obs ingen ny diskussion, men en tanke...

 

[Tippan]

Sv: Akut, allvarligt problem

Det är intressant att ingen reagerar över att men elar hästarna. Men samtidigt så är det lite skillnad. Hästen märker tydligt vad och varför den får en stöt. Det är inte säkert att en hund vet det om man inte är bra på att tajma...

Men elstaket till hund skulle jag inte ha något emot. Det blir ju en annan sak. Man har ju t.ex. varma ugnar hemma också...

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Har finns elstangsel for hundar. Det ar en kabel som gravs ned, hunden far ett speciellt halsband med en mottagare pa som ger en hund en stot da den forsoker korsa kabeln.

Tyvarr skulle det knappast fungera har, det skulle bli tokdyrt att lagga kabel runt 2 ha och dessutom sa ligger berggrunden valdigt nara ytan har, pa manga stallen sa ligger det sten ovan jorden.

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Tyvarr sa ligger Kanada ratt sa langt efter Sverige nar det galler djurskyddsratt. Har ar det t.ex. fullt lagligt med halsband som ger hunden en stot da den skaller. Det ar ocksa vanligt med s.k. "de-barking", alltsa att hundens stamband opereras bort sa den inte kan skalla. Manga kattagare later sina katters klor pa framtassarna opereras bort sa de inte kan klosa sonder moblemanget.

Jag anmalde t.ex. min ex-granne for vanvard, han hade kor och 3 ston som gick i samma hage som min andre grannes kor nu gar i. Stona var vanvardade till max, de gick ute aret runt utan vindskydd, enda vattnet var en back som mestadels torkade sommartid, de fick aldrig kraftfoder, det fanns inte tillrackligt bete och hoet de fick var ofta mogligt och komplett undermaligt, de hade hur mkt mask som helst, hovarna var uppatbojda som persiska sandaler, de hade varande sar, en av dem folade i november efter ett oplanerat besok fran en grannhingst, folet fick ga ute hela vintern, fortfarande inget vindskydd eller nagon som helst vet koll. Allt som hande var att gubb tog ut en skomakare och fixade hovarna. Vad gallde utfodringen som ar lagen sadan att hastagaren behover endast bevisa att han har foder tillgangligt, sedan huruvida hastarna far fodret eller inte ar ovasentligt. Antagligen sa tar lagstadgarna for givet att man fodrar sina hastar om man har foder. Sedan att det da finns de som kanner till lagen och koper hem en sack kraftfoder och har den liggande for att kunna peka pa om de blir undersokta, det har de visst inte tankt pa.

 

[Tippan]

Sv: Akut, allvarligt problem

Men det tycker jag INTE är ok!! Jag funderade på att skriva det i mitt mess, men jag orkade inte. Men jag gör det nu... Med en sådan nedgrävd kabel så vet hunden inte klart och tydligt vart gränsen går. Men det däremot finns ett tydligt stängsel ÖVER denna kabel så är det ok. Hunden ska fysiskt kunna se vart gränsen går...

 

[Jillybean]

Sv: Akut, allvarligt problem

Nej jag har heller aldrig fattat poangen med det, eftersom hunden inte kan se varifran stoten kommer sa kan den ju inte heller fixa sambandet mellan tomtgransen och stoten. Men visst ar det praktiskt for den typen av hundagare som bor i ett tattbebyggt omrade och ar for lat for att ga ut med hunden nar den sa behover. :smirk:

 

[Enya]

Sv: Akut, allvarligt problem

Men det tycker jag INTE är ok!! Jag funderade på att skriva det i mitt mess, men jag orkade inte. Men jag gör det nu... Med en sådan nedgrävd kabel så vet hunden inte klart och tydligt vart gränsen går. Men det däremot finns ett tydligt stängsel ÖVER denna kabel så är det ok. Hunden ska fysiskt kunna se vart gränsen går...

Så om jag tex sätter eltråd i mitt staket som är runt tomten ( det är ännu inte helt färdigt, men säg att det är det), byggt med endast två slanor så tycker du att det är ok? Alltså att mellan bräderna ha en eltråd och att ha en mellan marken och understa brädan? Jag sa till min man att det hade varit det bästa, men att det nog var väldigt olagligt. Jag vet att hundarna hade i ala lfall inte försökt ta sig ut.

 

[Tippan]

Sv: Akut, allvarligt problem

Jag personligen tycker att det är extremt okej!! Glasklart och tydligt. Hundarna behöver inte fundera. Sen får de ju en kyss första gången, men det skulle jag utsätta de för...