Åh ... Min mamma "tar hand om" allt. Och gömmer det. Numera har vi lärt oss att nästan allting som saknas ligger inlindat i kläder i byrån så min syster, som är den som kan vara där mest, har tagit för vana att gå igenom hela byrån först innan hon letar någon annanstans. Om det är skor som saknas så ligger de dock inte i byrån, de står på elementet bakom gardinen.
Häromveckan försvann 13 par trosor för henne, hon säger att personalen har slarvat bort dem i tvätten men vi tror att hon slängt dem. Hon har olika soppåsar under sängen, i en av dem hade hon förmodligen trosorna och så har personalen trott att det var skräp.
Vad gäller papper som kommer i kuvert så gäller det att vi hittar dem, pappa säger bara att de fick något brev som han inte förstår.
Alltså det blir marginellt lättare när de kommer in på boende, enligt min erfarenhet. Vinsten för oss är att vi vet att de har nära till personal om någon av dem t ex ramlar. I övrigt är det fortfarande ett jäkla meck och min syster är nära utbrändhet. Det är irriterande att jag t ex ska behöva ringa chefen och be henne säga till personalen att de inte ska låta bli att städa bara för att mamma säger att hon har för ont i ryggen idag, eftersom nästa städning isåfall inte är förrän om tre veckor och lägenheten håller på att gro igen av t ex kissfläckar på golvet.
Men har man tur får de förstås ett bra boende. Mina föräldrars är ingen höjdare. Men en god vän som jobbar på ett annat boende berättade för ett tag sedan att deras gamlingar hade ipadkurs. Den äldsta deltagaren var 101.
Det kan variera enormt mellan olika hemtjänst/boenden fastän de äldre har samma biståndsbeslut.
Min tantpolare har fått jättebra hemtjänst nu. Mkt låg personalomsättning, typ alltid samma personal. De städar undan varje dag, är omtänksamma, fixar och donar och gör verkligen det "lilla extra" för henne.
