Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

[Kanintant]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Att ha ett bra förhållande till en lämplig partner.
Det brukar vara det svåraste att få till.

Ja det är nog inte det enklaste men så långt är vi väldigt redo iaf . Har varit tillsammans i 12 år och bott ihop i runt 9 år och är fortfarande bästa vänner och lika kära och jag tror vårt förhållande kan klara av det mesta.

Att han dessutom blir en bra pappa tvivlar jag inte en sekund på, han kommer bli fantastisk är jag övertygad om. Det känns enormt tryggt.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jo, men för alla oss som har det så är det ju en ickefråga.

TS har det, så även för henne är det en ickefråga. Ska hon skaffa barn menar du nu på en gång bara för att hon har en partner som passar trots att hon inte är nöjd med boende- och jobbsituation? Vilket ytterst märkligt råd.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Ja för i morgon kan det vara annorlunda.
Och då är chansen borta.
Det gäller att passa på.

Olyckor händer.
Sjukdomar som skadar fertiliteten kan drabba.

O.s.v.

Det andra går att lösa sedan men inte det.

 

[Vimsan]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jag fyllde 35 strax efter jag fått mitt första barn och 37 när nr två kom.
Vänta inte för länge, då kan det vara för sent!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Ja för i morgon kan det vara annorlunda.
Och då är chansen borta.

Okej, då ser vi väldigt olika på detta. Jag är inte typen som panikskaffar barn som 25-åring bara för att MAN ALDRIG VET VAD SOM HÄNDER IMORGON Och jag tycker inte att det är orimligt eller märkligt att man vill ha en OK boendesituation samt en fast inkomst när man, planerat, skaffar barn.

Uppenbart finns det många som resonerar som jag eftersom det bevisligen finns många som skaffar barn planerat under ordnade omständigheter.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jag är inte typen som panikskaffar barn som 25-åring bara för att MAN ALDRIG VET VAD SOM HÄNDER IMORGON.

Det beror väl på hur viktig det är med barn.
Och kanske litet på hur gammal man är.
Du är bara 25 och har ganska så gott om tid, TS är 32.

Jag kom inte på att jag kanske ville ha barn alls innan allt det där var på plats.
Jag var då 28, sedan så tog det ett par år för barnet att komma.
För mig så fick det liksom bli som det ville med barn det kändes inte viktigt på det viset.

Uppenbart finns det många som resonerar som jag eftersom det bevisligen finns många som skaffar barn planerat under ordnade omständigheter.

Och många som misslyckas med att skaffa barn när väl allt är på plats också.
Det är väl där som problemet kan ligga.
Barn dyker inte upp så där på beställning bara för att man "trycker på knappen".

 

[Hiddeous]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Ja för i morgon kan det vara annorlunda.
Och då är chansen borta.
Det gäller att passa på.

Olyckor händer.
Sjukdomar som skadar fertiliteten kan drabba.

O.s.v.

Det andra går att lösa sedan men inte det.

Även om jag inte håller med dig om allt i alla trådar, måste jag säga att du trösterikt praktiskt lagd!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Och många som misslyckas med att skaffa barn när väl allt är på plats också.

Jag kan bara tala för mig själv men det är en risk jag är villig att ta Så inget problem liksom, och ingen anledning till att skaffa barn trots att jag är missnöjd med förutsättningarna. För mig handlar det mycket om att dels inte hamna i nån kvinnofälla, dels slippa oroa och stressa mig så mycket som man ser att folk här på Förälder gör. Verkar snorjobbigt att behöva oroa sig över pengar och boende och sånt när man har barn.

 

[Ginne]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Och många som misslyckas med att skaffa barn när väl allt är på plats också.
Det är väl där som problemet kan ligga.
Barn dyker inte upp så där på beställning bara för att man "trycker på knappen".

Nr 1 var oplanerad men när sedan nr 2 planerades vad det inte längre lika lätt, först när jag gav upp hoppet om ett barn till "tog det sig", så jag skriver verkligen under på att de inte kommer på beställning.

I den bästa av världar kan man planera sitt liv så att det blir så bra som möjligt, och inte ska man skita i att försöka planera, men det är en annan sak än att inte våga chansa bara för att inte allt är precis som man vill just nu.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jag kan bara tala för mig själv men det är en risk jag är villig att ta

Ja det är ju just det beslutet som det handlar om.
För dig så är det okej men kanske inte för TS.
Så TS måste bestämma sig för om det är okej för just henne att det kanske inte blir något sedan när allt är på plats.

Det handlar som alltid om den personliga prioriteringen.

 

[Tussinussen]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Okej, då ser vi väldigt olika på detta. Jag är inte typen som panikskaffar barn som 25-åring bara för att MAN ALDRIG VET VAD SOM HÄNDER IMORGON .

Jag håller med dig.

Jag tycker att det resonemanget är samma som att säga att man ska bli ihop med första bästa karl man dejtar, för att man kanske blir utan karl annars

Tycker inte att man ska göra stora livsval utifrån en pessimisstisk rädsla.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jag tycker att det resonemanget är samma som att säga att man ska bli ihop med första bästa karl man dejtar, för att man kanske blir utan karl annars

Tycker inte att man ska göra stora livsval utifrån en pessimisstisk rädsla.

Håller verkligen med dig

 

[Kattennizze]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Att ha ett bra förhållande till en lämplig partner.
Det brukar vara det svåraste att få till.

Men man behöver ju inte ha en partner för att skaffa barn, många jag känner är ju ensamstående med sina barn, det finns ingen pappa alls med bilden. Jag tycker att om man väljer att leva med en partner så ja, det är viktigt. Men det är också viktigt med ok jobb och bostad, eller i alla fall att man har en plan om hur man ska uppnå det.

 

[Tora]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jag håller med dig.

Jag tycker att det resonemanget är samma som att säga att man ska bli ihop med första bästa karl man dejtar, för att man kanske blir utan karl annars

Tycker inte att man ska göra stora livsval utifrån en pessimisstisk rädsla.

Men det går ju åt båda håll. Man kanske missar chansen att få barn bara utifrån en pessimistisk rädsla att inte ha den perfekta bostaden och det perfekta jobbet.

Allt beror ju på vad man prioriterar mest. Bostad och jobb går ju för det mesta att lösa och något man kan påverka själv. Barnalstrandet däremot inte som att hitta en ny bostad.

Men allt beror på som sagt vad som är viktigast. För de flesta går det ju faktiskt bra att skaffa barn. Men var åttonde par har svårigheter och denna siffra ökar ju äldre man blir.

 

[Kanintant]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

*kl*

Ja bostad är ändå inom räckhåll, det känns inte som en katastrof, troligtvis skulle vi om inte annat hinna lösa det under en ev. graviditet i värsta fall och huset går ju att bo i nu också, även om det är mindre bra så är det ändå ok.

Men jobb känns faktiskt inte så lätt som att "det löser sig". Det är så himla svårt att hitta jobb, det är inte för inte jag gått arbetslös till och från i flera år, nu hoppas jag att det hjälper att jag har en bra utbildning men det blir nog ändå inte helt lätt. Jag är inte pessimistisk på något vis men jag ser ju hur jobbsituationen ser ut just nu. Det är så svårt att göra en avvägning där.

Barn är viktigt och hög prioritet. Men inget eller ett "dåligt" jobb skulle troligtvis innebära dålig hälsa för min del. Så där ligger avvägning mellan barn eller min hälsa.

Sen blir väl hälsan inte så bra heller om jag i slutänden inte kan få barn, men att sitta med ett barn skulle troligtvis inte motverkar att jag skulle må väldigt dåligt om jobbsituationen inte löser sig heller och frågan är hur bra förälder jag skulle vara då.

Jag är inte särskilt känslig i andra fall, jag är positiv och frisk som en nötkärna men just det där med jobb är ett stort problem för mig och jag vet att risken för att behöva knapra "lyckopiller" är skyhög om jag blir sittande på ett dåligt jobb och det känns inte bra när jag annars är väldigt driftig och levnadsglad.

Jag inser att risken finns att vi inte kan få barn, men frågan är hur stor risken är och när risken ökar för att man inte ska kunna få, rent generellt. Vad som är rimliga antagande/risker att räkna på.

När börjar egentligen fertiliteten gå ner? Efter 30 har jag förstått att det sker en stor förändring, är nästa steg runt 35?

Vi är båda i övrigt friska, äter bra mat, röker inte, dricker väldigt sällan (en öl till maten men vi "super" aldrig(, rör oss mycket och är normalviktiga. Givetvis kan vi ju ha hur mycket fel som helst vad gäller fertilitet men vi har i alla fall inga skäl att misstänka att det skulle bli problem i dagsläget.

 

[Tussinussen]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Men det går ju åt båda håll. Man kanske missar chansen att få barn bara utifrån en pessimistisk rädsla att inte ha den perfekta bostaden och det perfekta jobbet.

Det är inte vad jag skulle kalla för pessimistisk rädsla. Jag skulle kalla det för "jag är inte så intresserad av att få barn just nu".

 

[lil-sis]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Det har nog mer med genetik att göra än livsstil om man ser till hur länge man är fertil, om man är det. Om man var tvungen att vara kärnfrisk så skulle det finnas mycket färre barn i världen.

 

[Kanintant]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Jo så är det väl, inser att det inte spelar så stor roll men det gör ju inte saken värre iaf förhoppningsvis .

 

[lil-sis]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Nej det är ju alltid bättre att leva hälsosamt totalt sett

 

[Tora]

Sv: Ålder och jobb - hur länge ska man vänta?

Det är inte vad jag skulle kalla för pessimistisk rädsla. Jag skulle kalla det för "jag är inte så intresserad av att få barn just nu".

Att man skall ha ordning på ekonomi, förhållande och bostad är ju sunt. Men frågan är om det måste vara perfekt? Detta är ju så olika från person till person.

Sen kan ju prioriteringarna plötsligt ändras. Saker som är viktiga just nu visar sig vara bra mindre viktigare än vad man någonsin trodde. Och det som man trodde inte var så viktigt skulle man plötsligt lätt kunna offra allt det som förut var så viktigt för att få det som förut inte alls var viktigt.

Detta är ju något man aldrig vet på förhand.

Ts:
Det fungerar för de flesta att få barn. Var den exakta gränsen går är individuell men generellt brukar man räkna en nedgång vid 35 för att dippa rejält vid 38 och ännu mer vid 40. Men du behöver säkert inte oroa dig om du väntar 1-3 år. Tror inte du behöver oroa dig om du väntar längre heller. För som sagt så går det bra för dom flesta ändå.

Personligen skulle jag dock alla gånger hellre sitta i en tvåa i Bergsjön och jobba som städare än att vara utan mina barn. Ett jobb är bara ett jobb men mina barn vill jag inte vara utan. Men det är jag.

(Självklart är det inget fel på städare de gör ett mycket viktigt jobb men av alla mina jobb jag haft har det varit det tråkigaste)