Alla möjliga frågor om ridtravare (vb)

[LindaB73]

Efter 25 års riduppehåll så gav jag mig tillbaka upp på hästryggen och av en ren slump så blev det en ridtravare som jag återupptog min "ridkarriär" på. När jag red i min ungdom (är 42 år nu) så fans det inte ens några ridtravare.
Den första ridtravaren jag red var en 12-årig valack, stor som ett hus och nervig. Kanske inte den bästa hästen att börja med, men så blev det i varje fall. Jag hade sett fram emot att få rida ut på härliga skogsturer, men det var bara att fetglömma Hästen galopperade på stället och var rädd för typ allt. Han gick fint i skritten, i samlad form, men i traven blev det mest nån slags slängpass i total obalans. Givetvis så var det till stor del mitt eget fel med tanke på att balansen inte var nåt att hurra över efter 25 år på marken. Mitt medrytteri fick ett abrupt slut när hästen såldes och där stod jag utan häst igen. Men trots att min första ridupplevelse inte hade blivit någon "hit" så ville jag absolut fortsätta rida. Jag letade medryttarhäst på nätet och fann (givetvis) ännu en ridtravare. Honom rider jag fortfarande och trivs väldigt bra med honom.
Han är ganska kort och kompakt i kroppen och har väldigt lätt till samling i skritten, samt i traven emellanåt och är på många sätt en fröjd att rida. Äntligen har jag hittat en häst som jag kan rida ut på! Visst är han något av det sjåpigaste man kan tänka sig, men han är genomsnäll och skulle aldrig göra något bara för att jäklas. För brevlådor, vägskyltar, vattenpölar och stockar ÄR farliga, inte sant?
Nu till mina frågor:
- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt. Min nuvarande medryttarhäst är grymt duktig på dressyr, tycker jag. I varje fall i skritten. Han är superlättlärd och han fixar öppna, sluta, skänkelvikningar, framdelsvändningar osv med lätthet. Håller på att lära honom bakdelsvändningar nu och han snappar upp grejen direkt.
I traven har han dock lätt att falla in i passgång och trots att det är hemskt bekvämt att sitta på honom när han passar så är det ju inte det jag vill att han ska göra. På rakt spår travar han på fint, oftast i samlad form. Jag försöker rida honom i ganska låg form för att få honom att ta ut steget mer. Han trippar lätt och tar väldigt korta steg om man rider honom på kort tygel. På böjt spår känns han spretig, i synnerhet i höger varv.
- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning. Först tänkte jag att det var "riktiga" travsteg och att det var så han skulle trava men jag anar att det inte är så. Försöker få honom att sluta med dessa jättesteg genom att ta med stöd på yttertygeln och det verkar funka. Men jag undrar ändå om nån vet vad dessa steg är och hur man bäst tränar bort dem, om det nu är något oönskat.
- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet. Jag funderar nu på att köpa ett kort på en lång rundslinga som ligger nån mil bort. Här skulle han kunna få träna sin galopp utan att bli störd av en för kort bana. Jag tänker att man till en början bygger upp och stärker honom i galoppen och att när han orkar bära sig hyfsat så kan jag börja jobba med samling och tempoväxlingar. Någon som har testat detta? Skogsgalopp funkar hur bra som helst. Han har en härlig, rund galopp-oerhört bekväm-men det är ju omöjligt att galoppera några längre sträckor utan att få möte eller att vägen sluttar nedåt. Fattningarna är fina, lite explosiva, så han slängtravar inte innan. Vill gärna träna galoppen men inte på ett halvdant sätt.

Hoppas nån orkar läsa mitt långa inlägg och att jag får några kloka och insiktsfulla svar
Nu är klockan mitt i natten och jag ska upp tidigt imorgon för det ska bära iväg på långtur, i solen.
Hälsningar Linda

 

[Lyraolissy]

Jag tycker ridtravare är världens roligaste skogsmullar
Det finns vissa som är stressade och beter sig som den du beskriver och även värre.
Men de allra flesta är mycket trevliga, riktigt snälla och väluppfostrade i all hantering och roliga att rida.
Jag har ridit ett tiotal ridtravare regelbundet och alla har varit såå mysiga, de flesta är pigg och glada, men snälla, de vill bara framåt
Man behöver ofta gilla en häst med lite gas om man har en ridtravare , själv avskyr jag att rida hästar man får driva framåt, älskar ridtravarna då de oftast går fram självmant med egen energi och uppskattar att bli ridna , till skillnad från många andra hästar man känner att man nästan får tvinga iväg.
En ridtravare är ofta positiv och gör allt för dig , älskar att arbeta och sammarbeta, och försöker verkligen.
En stor fördel är att de även i de flesta fall går att köra

En ridtravare passar en person som vill ha en pigg och glad kompis helt enkelt

Jag personligen skulle inte skaffa ridtravare om jag ville träna på bana mycket, det finns en del travare som är duktiga på dressyr och hoppning, men jag personligen tycker inte man ska räkna med att få en fin dressyr /hopphäst.

 

[Lyraolissy]

Ja de har kroppen emot sig, de har lättare att ridas rakt fram, vissa blir riktigt fina på bana med , beror på kropp och hur mycket jobb och hur duktig ryttare de har med, men det är betydligt mer jobb att få en travare att kunna gå på bana än en häst med annan kropp.
Tycker den hästen du beskriver låter som en helt normal travare =D
Man ska inte pressa dom innan de är redo och ommusklade, vissa går dock inte att f¨å till normala ridhästar pga kropp, medans andra har i princip halvblodskropp från början.

 

[Lyraolissy]

Du skriver även spretig i häger varv och det är också väldigt typiskt =D
Travare är starkare i vänster sida ofta =D

 

[trottoarbonden]

Min ridtravare gick Distansritt 50Km, Fälttävlan, Team-Chasing ,Jaktritter och var otroligt all-round men om det gick lite för fort i galoppen började han trava istället och då fick man sakta ner helt enkelt.
Kör hårt och ge inte upp :-)

 

[Yrja]

- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt.
Hästar som är byggda för olika saker har olika förutsättningar. Men dom flesta hästar kan bli riktigt fina ridhästar oavsett vad dom är avlade för. Så det tycker jag inte att du ska fundera så mycket på. Olika förutsättningar ger olika svårigheter och man måste jobba olika mycket med olika saker.

Inom ridning finns olika vägar också. Olika utbildningsvägar, mål och syfte. En del använder övningar för att gymnastisera hästen, medan andra använder hästen för att utföra perfekta, vackra rörelser. I båda fallet handlar det om tex sluta - övningen/rörelsen är densamma, men med helt olika syfte. Vad är då en bra ridhäst? Den som gör den mest perfekta felfria slutan eller den som är väldigt rörlig och följsam och därmed kräver extremt mkt precision från sin ryttare för att utföra en perfekt felfri sluta?

- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning.
Filma. Min travare jobbade vi fram ett riktigt fint vilande steg i traven. Det var absolut önskvärt och jag har aldrig ridit en häst med så bra trav. Men det kanske inte är detsamma som du upplever med dig häst? Eller så har vi olika önskemål.

- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet.
Jag instämmer med dig där. Meningslöst att jobba med galoppen under okontrollerade omständigheter. Jag tränade ute i skogen och på vägarna, stärkte galoppen och började sen jobba med tempoväxlingar och förflyttningar, och när galoppen är balanserad kan man börja med böjt spår, tex på en äng där utrymmet är bättre. Ett steg i taget.

På banan kan du däremot jobba med att fatta galopp, galoppera två steg, bryta av till trav i form, sen fatta ut den formen, galoppera två språng, bryta av till samlad trav. Så att hästen lär sig att fånga upp sig efter galoppen och därmed kommer den troligtvis att förstå att den behöver förbereda avsaktningen och hitta samling och balans i galoppen - vips så har du en häst som fattar i fin form, galopperar och bryter av i balans. När styrkan utvecklas, balansen och koordinationen kan du utöka galoppen till 4 språng, 6 språng, etc.

 

[LindaB73]

Tack för era svar! Jag är inte ute efter att få honom att bli en perfekt ridhäst, utan att få honom att bli så duktig som HAN kan, utifrån sina egna förutsättningar. Funderade därför över vad han kan ha för grundförutsättningar om man ser till hur han är byggd. Han är ca 162 cm hög, kort och kompakt i kroppen och har en kort hals och ett stort vackert travarhuvud Gör detta honom mer eller mindre lämplig som ridhäst? Han har dålig koll på sina ben och när vi rider ut så har han så fullt upp med att titta på allt som kan vara farligt att han gärna snubblar. Inget allvarligt dock.

 

[LindaB73]

- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt.
Hästar som är byggda för olika saker har olika förutsättningar. Men dom flesta hästar kan bli riktigt fina ridhästar oavsett vad dom är avlade för. Så det tycker jag inte att du ska fundera så mycket på. Olika förutsättningar ger olika svårigheter och man måste jobba olika mycket med olika saker.

Inom ridning finns olika vägar också. Olika utbildningsvägar, mål och syfte. En del använder övningar för att gymnastisera hästen, medan andra använder hästen för att utföra perfekta, vackra rörelser. I båda fallet handlar det om tex sluta - övningen/rörelsen är densamma, men med helt olika syfte. Vad är då en bra ridhäst? Den som gör den mest perfekta felfria slutan eller den som är väldigt rörlig och följsam och därmed kräver extremt mkt precision från sin ryttare för att utföra en perfekt felfri sluta?

- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning.
Filma. Min travare jobbade vi fram ett riktigt fint vilande steg i traven. Det var absolut önskvärt och jag har aldrig ridit en häst med så bra trav. Men det kanske inte är detsamma som du upplever med dig häst? Eller så har vi olika önskemål.

- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet.
Jag instämmer med dig där. Meningslöst att jobba med galoppen under okontrollerade omständigheter. Jag tränade ute i skogen och på vägarna, stärkte galoppen och började sen jobba med tempoväxlingar och förflyttningar, och när galoppen är balanserad kan man börja med böjt spår, tex på en äng där utrymmet är bättre. Ett steg i taget.

På banan kan du däremot jobba med att fatta galopp, galoppera två steg, bryta av till trav i form, sen fatta ut den formen, galoppera två språng, bryta av till samlad trav. Så att hästen lär sig att fånga upp sig efter galoppen och därmed kommer den troligtvis att förstå att den behöver förbereda avsaktningen och hitta samling och balans i galoppen - vips så har du en häst som fattar i fin form, galopperar och bryter av i balans. När styrkan utvecklas, balansen och koordinationen kan du utöka galoppen till 4 språng, 6 språng, etc.

Jag misstänker att det är travartravsteg som han tar. Han gör detta i princip bara på böjt spår och när han är i obalans. Blir bättre om jag tar mer stöd på yttertygeln. I övrigt kan traven vara helt ok. Han passar oftast i början av ridpasset, innan han har blivit varm. Jobbar mycket med volter i olika storlekar, sidvärtes rörelser för att han ska få jobba med bakbenen. Han är EXTREMT lättlärd och verkar tycka att det är roligt att bli riden.

 

[LindaB73]

- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt.
Hästar som är byggda för olika saker har olika förutsättningar. Men dom flesta hästar kan bli riktigt fina ridhästar oavsett vad dom är avlade för. Så det tycker jag inte att du ska fundera så mycket på. Olika förutsättningar ger olika svårigheter och man måste jobba olika mycket med olika saker.

Inom ridning finns olika vägar också. Olika utbildningsvägar, mål och syfte. En del använder övningar för att gymnastisera hästen, medan andra använder hästen för att utföra perfekta, vackra rörelser. I båda fallet handlar det om tex sluta - övningen/rörelsen är densamma, men med helt olika syfte. Vad är då en bra ridhäst? Den som gör den mest perfekta felfria slutan eller den som är väldigt rörlig och följsam och därmed kräver extremt mkt precision från sin ryttare för att utföra en perfekt felfri sluta?

- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning.
Filma. Min travare jobbade vi fram ett riktigt fint vilande steg i traven. Det var absolut önskvärt och jag har aldrig ridit en häst med så bra trav. Men det kanske inte är detsamma som du upplever med dig häst? Eller så har vi olika önskemål.

- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet.
Jag instämmer med dig där. Meningslöst att jobba med galoppen under okontrollerade omständigheter. Jag tränade ute i skogen och på vägarna, stärkte galoppen och började sen jobba med tempoväxlingar och förflyttningar, och när galoppen är balanserad kan man börja med böjt spår, tex på en äng där utrymmet är bättre. Ett steg i taget.

På banan kan du däremot jobba med att fatta galopp, galoppera två steg, bryta av till trav i form, sen fatta ut den formen, galoppera två språng, bryta av till samlad trav. Så att hästen lär sig att fånga upp sig efter galoppen och därmed kommer den troligtvis att förstå att den behöver förbereda avsaktningen och hitta samling och balans i galoppen - vips så har du en häst som fattar i fin form, galopperar och bryter av i balans. När styrkan utvecklas, balansen och koordinationen kan du utöka galoppen till 4 språng, 6 språng, etc.

Jättebra tips med att jobba med att fatta galopp och bryta av! Han gör fina fattningar men har svårt att hålla tempot på en rimlig nivå.

 

[LindaB73]

Min ridtravare gick Distansritt 50Km, Fälttävlan, Team-Chasing ,Jaktritter och var otroligt all-round men om det gick lite för fort i galoppen började han trava istället och då fick man sakta ner helt enkelt.
Kör hårt och ge inte upp :-)

Jag är en envis typ så ge upp det gör jag inte

 

[LindaB73]

Du skriver även spretig i häger varv och det är också väldigt typiskt =D
Travare är starkare i vänster sida ofta =D

Jag vet att de endast tränas i vänster varv när de går på banan så det är ju inte konstigt att det är så. Tränar mycket volter i olika storlekar för att han ska bli mjuk och fin men det är en bra bit kvar

 

[LindaB73]

Jag tycker ridtravare är världens roligaste skogsmullar
Det finns vissa som är stressade och beter sig som den du beskriver och även värre.
Men de allra flesta är mycket trevliga, riktigt snälla och väluppfostrade i all hantering och roliga att rida.
Jag har ridit ett tiotal ridtravare regelbundet och alla har varit såå mysiga, de flesta är pigg och glada, men snälla, de vill bara framåt
Man behöver ofta gilla en häst med lite gas om man har en ridtravare , själv avskyr jag att rida hästar man får driva framåt, älskar ridtravarna då de oftast går fram självmant med egen energi och uppskattar att bli ridna , till skillnad från många andra hästar man känner att man nästan får tvinga iväg.
En ridtravare är ofta positiv och gör allt för dig , älskar att arbeta och sammarbeta, och försöker verkligen.
En stor fördel är att de även i de flesta fall går att köra

En ridtravare passar en person som vill ha en pigg och glad kompis helt enkelt

Jag personligen skulle inte skaffa ridtravare om jag ville träna på bana mycket, det finns en del travare som är duktiga på dressyr och hoppning, men jag personligen tycker inte man ska räkna med att få en fin dressyr /hopphäst.

Jag har inga som helst ambitioner att typ tävla och rida dressyr på hög nivå, men jag vill försöka få hästen att bli så bra som HAN kan bli. Han är galet lättlärd och jag har lärt honom öppna, sluta och bakdelsvändning på nolltid. Han flyttar fantastiskt fint för skänkeln och är mycket lätt i handen. Det känns som att han skulle känna bli en riktigt duktig ridhäst så jag letar väl egentligen tips här, först och främst, eftersom jag är så ny på ridtravare.

 

[kryddelydd]

Tack för era svar! Jag är inte ute efter att få honom att bli en perfekt ridhäst, utan att få honom att bli så duktig som HAN kan, utifrån sina egna förutsättningar. Funderade därför över vad han kan ha för grundförutsättningar om man ser till hur han är byggd. Han är ca 162 cm hög, kort och kompakt i kroppen och har en kort hals och ett stort vackert travarhuvud Gör detta honom mer eller mindre lämplig som ridhäst? Han har dålig koll på sina ben och när vi rider ut så har han så fullt upp med att titta på allt som kan vara farligt att han gärna snubblar. Inget allvarligt dock.

Det skiljer ju mycket.
När jag växte upp (är 43 år gammal) fanns det gott om vbl-travare i ridning men man kallade dem inte för "ridtravare" utan man kallade dem i min omgivning "gammal travare" eller "varmblod". Men reds gjorde de i stor utsträckning efter sin travkarriär.

Jag hade tidigare en väldigt liten vbl-travare. Hon hade väldigt lös gångartssammansättning så det tog tid att få henne att kunna galoppera över huvud taget: det blev korsgalopp, blandade skutt, allt möjligt.
Men när hon blev mer utbildad, klarade hon så småningom korrekta byten i språnget ner till var tredje steg.
Numera har jag en vbl-valack som är ca 165cm i mankhöjd. Han har gått på trav i några år och är ganska stel i kroppen, har lite svårt för sig. Nu, ett par år efter att jag fick honom, klarar han dock att galoppera på ungefär 12 meters volter och fattar samlad galopp ur skritt.

De där "stora" travstegen kan mycket väl vara att hästen tar i och jobbar korrekt bakifrån och faktiskt det man eftersträvar i dressyrridning.
Det som mest avgör hur lätt eller svårt de får för dressyr är snarast vinklarna i kors/bäcken, och ofta är det fördelaktigt med ganska kort rygg.

Samarbetsviljan är nog det allra viktigaste för att en häst ska bli en trevlig ridhäst, även om den har kroppen lite mot sig.

Jag har hittills gjort erfarenheten att man bäst tränar och förbättrar travarnas galopp på volt där man får hjälp av spåret att hålla ihop dem. Den där snabba slängiga galoppen man får på fyrkant eller uteritt, är inte en högkvalitativ galopp. Så fattningar ur skritt brukar vara min "medicin" för att jobba upp en bärig galopp.

Traven kan man gärna jobba genom att driva framåt på relativt liten volt: på en mindre volt "hinner" hästen inte springa ifrån utan "tvingas" börja jobba mer ridmässigt korrekt. Volten ska förstås inte vara så liten att hästen får svårt med balansen, men ändå.