Sv: Alla som är duktiga på hovar kan väl kolla hit, även dom med erfarenhet av PG
En fråga. (Eller ja det blir ju fler i samma).
Om man har en skada (broddtramp/osv) som skett i kronranden/det området, är det möjligt att få en ärrvävnad som sen ger problem "för all framtid" vad gäller hovens utväxt (dvs inte bara en skada som växer ner med ny hov)? Och hur djup måste den skadan vara i så fall? Om ja, vad kan man göra åt saken då?
(Relaterat till tråden i form av sprickan som hästen har men jag kan rimligen inte veta vad den beror på och fortsätter bero på).
Jo visst, det är mer än regel än undantag att det blir en ärrvävnad. Därifrån till att det ska bli störd hornproduktion med kroniska problem (för all framtid) beror väldigt mkt på hur skadan i det akuta stadiet behandlas och eftervården.
Ett av dom bästa sätten att för all framtid skapa en störd hornproduktion är att man i det akuta stadiet och i eftervården behandlar det skadade området med stark jodopaxlösning. Detta kommer ofelbart leda till att det skadade området utsätts för en "blistereffekt" med rubbad hornproduktion som secundär trauma.
Djupet på själva skadan anser jag inte ha ngn betydelse utan det är själva behandlinges sättet av skadan som är avgörande.
Om vi tar en akut skada som inte är större än att kirurgiskt ingrepp är nödvändigt så brukar jag alltid rekomendera rengöring med ljummet vatten, därefter ett spritomslag (med ren 96% sprit) tillsammans med ett hovbandage där ett mottryck läggs över själva skadan. Detta byts dagligen i 3-4- dagar. Därefter är det min tur att ev sko om den skadade hoven med för just detta trauma lämpligt sjukbeslag för att avlasta den skadade delen av kronranden. Sedan gipsas själva kronranden med ett mottryck över själva skadan och detta kontrolleras sedan efter 10 dagar. Ev får man göra om det i 10 dagar till (beroende på individens egen läknings förmåga) eller ocå tar man bara bort gipset om ny hornproduktion i det skadade området har startat. Det som avgör är om kronranden i det skadade området uppvisar tillräcklig hårdhet av nyproduktion.
Daglig eftervård: Området ska hållas rent och mjukt dagligen, att på ren torr hov stryka ett lager med bivax innan hästen ställs in på ren box över natten gör att området hålls elastiskt och bivaxen hjälper till att hålla ute bakterier/svamp angrepp. Så snart skadan växt ner till själva vägghornet så bör man vid varje skoning ta fina sidan på raspen och bearbeta det skadade området ända upp till kronranden (inte över kronranden) för att skapa en slät symetrisk yta över det tidigare skadade området.
Nu ska även hästägaren dagligen även få en uppgift i själva hovvården, En slipsvamp som dagligen på rengjord torr hov dras med några drag över själva vägghornet samt även med
lätt tryck på själva kronranden över det tidigare skadade området. Detta är mkt enkelt och framförallt skapar det en en ren yta över det tidigare skadade området och främst en ökad cirkulation i kronrandens tidigare skadade del. Detta enkla leder till att risken för störd hornproduktion eller ökad ärrvävnad ansevärt minimeras.
Vet en häst som fick panik i transporten och slet av sig båda inre traktdelarna från kronranden, tog med sig båda ballarna och blottade ett område helt utan vägghorn på en yta av bredd 5 cm höjd 9 cm. Man kan lungt påstå att det blödde ganska mkt eftersom det t.o.m. droppade blod ur transportens nederdel av baklemmen inan man lyckades fälla ner luckan. Denna häst gipsades på plats i stallet och tiden gick. Skicklig hovis men efter 1 år va man inte nöjd med hornproduktionen som helt bevisligen uppvisade "kronisk" störning i hornproduktionen.
Hästen remiterades ner till S''''H hästsjukhus och opererades genom skrapning i kronranden.. Det har nu gått drygt ett år och klinikens aggerande, deras mästarhovis aggerade, den dagliga hovisen och hästägarens aggerande genom deras sammarbete har lett till. Jag kan i alla fall inte för mitt liv se att denna individ haft så grava skador i kronranden och jag skulle aldrig ha trott på det om jag inte sedan tidigare fått ta del av skadan i det akuta skedet, och uppföljningen innan jag rekomenderade remitering till klinik och operation.
Så jag tror mer på åtgärd och eftervård som den viktigaste faktoren av om/hur kronisk en skada i kronranden i framtiden kommer uppvisa sig vara.
Det är vad jag tror.
