Alla våra misslyckade ragg och ligg

Satt och tänkte att jag inte har haft några jättekonstiga typer men kom på en sommar när jag under några veckors tid (max 4) träffade en kille några gånger samtidigt träffade jag iofs ett ex, vi småstrulade väl men gick inte längre än lite hångel så bjöd han in mig på förfest inför en av stans festivaler, han drog ner mig i sitt knä och skulle mysa med mig och blev sen apfull så hans kompisar typ halverst drog med mig runt stan för att få han att gå framåt överhuvudtaget och få han svartsjuk på att dom gick iväg med mig va tydligen effektivaste sättet :banghead:

Nån vecka senare fick jag nått sms om hur dum jag var som inte ville ha något seriöst förhållande för att han hade ju faktiskt missat chansen med nån av de andra tjejerna som var på förfesten som han knappt ens visste namnet på och heller inte pratade med och därför inte kunde höra av sig till, att de va han som kladdat på mig och inte tvärt om spelade väl ingen roll :grin:
 
En av de första träffarna, på ett riktigt trevligt kafe. Utomhus, vädret så vackert det kan vara, underbar utsikt, jättegott fikabröd, påtår så mycket man orkade - helt underbart.
Pling-plong i hans mobil, ett sms. Han sliter upp mobilen, "hehe", knappetiknappetiknapp", "det var bara brorsan".
Vi fortsätter vårt något försiktiga, nästan förälskad men inte riktigt säker-snack, när Pling-plong. HaHaHa, "knappetiknappetiknapp". "Brorsan igen!"
Osv Osv Osv.
Ett litet tips - sätt mobilen på ljudlöst!!!
Och när jag några år senare (vi var trots allt särbor i nästan fem år, hade vi bott närmare varann hade det inte hållit så länge...) konfronterade honom med denna sanning hade han glömt bort det "nä, gjorde jag verkligen så?" Ja, det gjorde du!
 
I tonåren dejtade en kille i 2-3veckor som jag helt glömt bort. Alltså, jag minns att bjöd på räkmacka och vitt vin. Jag minns hans hund. Hans bil. Var han arbetade. Hans lägenhet och namnet och utseendet på hans rumskompis.
Men vad fasiken HAN hette är helt borta. Och det enda jag minns av utseendet är att han hade en sån där hemsk nittotalsfrisyr...
 
Jag träffade en kille på mitt sommarjobb, han säsongade här ute över sommaren. Vi började flirta och hade en (helt normal) dejt här i min hemstad. Sen skulle vi träffas för en andra, seriös, dejt och eftersom jag bodde hemma bestämde vi att ses hemma hos honom, åtta mil bort. Han var 34, så jag tog liksom lite för givet att han hade egen lägenhet (särskilt eftersom vi pratat så himla mycket om att jag bodde hemma och att det var jobbigt att träffas hos mig av den anledningen). Döm om min förvåning när vi kommer hem till honom, och han inte bara delar lägenheten med sina brorsor, han bor dessutom med mamma. Som inte kan ett enda ord svenska. Istället för att tolka/översätta, lämnade han mig dessutom själv i soffan med mamsen och duschade i typ 20 minuter. Det blev inte särskilt mycket pratat i den soffan, hon kunde varken svenska eller engelska och jag kunde inte deras hemspråk...
 
I tonåren dejtade en kille i 2-3veckor som jag helt glömt bort. Alltså, jag minns att bjöd på räkmacka och vitt vin. Jag minns hans hund. Hans bil. Var han arbetade. Hans lägenhet och namnet och utseendet på hans rumskompis.
Men vad fasiken HAN hette är helt borta. Och det enda jag minns av utseendet är att han hade en sån där hemsk nittotalsfrisyr...
Vilken frisyr var det?
 
I tonåren dejtade en kille i 2-3veckor som jag helt glömt bort. Alltså, jag minns att bjöd på räkmacka och vitt vin. Jag minns hans hund. Hans bil. Var han arbetade. Hans lägenhet och namnet och utseendet på hans rumskompis.
Men vad fasiken HAN hette är helt borta. Och det enda jag minns av utseendet är att han hade en sån där hemsk nittotalsfrisyr...

Hockeyfrilla?
 
I tonåren dejtade en kille i 2-3veckor som jag helt glömt bort. Alltså, jag minns att bjöd på räkmacka och vitt vin. Jag minns hans hund. Hans bil. Var han arbetade. Hans lägenhet och namnet och utseendet på hans rumskompis.
Men vad fasiken HAN hette är helt borta. Och det enda jag minns av utseendet är att han hade en sån där hemsk nittotalsfrisyr...
Det här rör sig inte om några 2-3 veckor, utan ett väldigt onykterhet ligg på en krogtoalett :angel: Men jag kan för allt i livet inte komma ihåg hur människan såg ut, bara att det användes kondom! Hur som helst så var jag ute med min kusin den här kvällen, för.. över tio år sedan, och han har lagt det här på minnet minsann. Så det blev lite retligt när vi satt och småpratade om ditten och datten med hans nya tjej och han säger "Emma, du skulle nog inte känna igen X idag med skägg!" och jag kopplade inte alls till vem fan han pratade om tills kusinen kläckte ur sig "Men du har ju för fan LEGAT med honom". Kommer fortfarande inte ihåg namnet, så det här lär väl upprepas. :D
 
Fortsättning på 01-killen som jag skrev om i dejtingtråden, hade nästan förträngt denna.

Iaf jag åker hem till honom vid 01, när grabbarna dragit hem, och tja vi slösar väl ingen tid och börjar ligga typ direkt, himla trevligt som vanligt. Han är lite småpackad efter sin grabbkväll och när jag rider så brister han ut i ett ''åh kom nu bernt (fast mitt riktiga namn då, bernt gjorde allt konstigare hahaha), tänk inte på mig, bara kom'' SÅ JÄVLA AVTÄNDANDE! Dessutom sa han det med en sån ''nöjd-med-mig-själv-för-jag-är-omtänksam-snubbe''min. När jag tänker efter är de konstigaste upplevelserna med honom, jag måste varit så kär i honom att jag inte såg något.
 
Jag är ganska förskonad från dåliga dejter men en som jag minns än idag.

Tackade Ja till en kille (detta var för x antal år sedan) för en middagsdejt. Några pr yngre än mig men tänkte att va tusan han verkar trevlig. Har inget att förlora.

Tyvärr var det den mest långsamma och krystade kväll jag varit med om. Killen försökte berätta roliga historier och misslyckades var gång. Jag satt och väntade på slutpoängen som aldrig kom och var gång han var klar och skrattade själv fick jag artigt fejkskratta

Jag har alltid haft lätt för att prata med människor men den här stackars killen gjorde det extremt svårt. Har aldrig ätit så fort i hela mitt liv för att komma därifrån. :rofl:

Bara för att jag började tänka på detta kom jag på en till. Varit på 2 dejter med en kille och på dejt nr 3 var vi hemma hos honom. Suverän på att laga mat och efter middagen efter vi dukat/diskat undan börjar vi kladda på varandra när helt plötsligt han skriker rakt ut Faaaan!
Hans sambo kom tydligen in på uppfarten! Jag för ut fort som attan (ville inte bli indragen i detta) ut på parkeringen på väg mot min bil hojtar hon till på mig. Hon undrade vem jag hälsat på och jag svarade en annan killes namn som bodde i huset. Sen försökte hon komma på vart hon kände igen mig ifrån. Fick stå och småprata i ca 10 min innan jag kom därifrån.

Han hörde av sig och ville träffas igen . Tack men nej tack!
 
I nätdejtingens ungdom träffade jag en (i mitt tycke då) trevlig och intressant kille. Jag var ganska så nyinflyttad i Stockholm och han var kulturell och brukade gå på Dramaten och och Drottningholms slottscen och jag tänkte att det kunde ju vara intressant att vidga mina kulturella vyer.....
Personen i fråga hade ingen profilbild men under den tiden vi haft kontakt hade jag fått ett bra intryck av killen.

Jag jobbade just då på turistbyrån i Gamla stan och vi bestämde träff efter jobbet under Vattenfestivalen (well, som jag skrev ovan, det var i nätdejtingens ungdom när Vattenfestivalen fortfarande existerade)

Precis när jag skulle gå på lunch dyker det upp en helt hysterisk individ på turistbyrån! Han prat/skriker någon egenkomponerad engelska, men frågor som är helt uppåt väggarna och håret står åt alla håll - ungefär som Yahoo Serious i Young Einstein (ni som inte fattar referensen - well ungefär som killen har stoppat fingret i en elkontakt..) Och han är totalt jäkla sinnesförvriden.. och det är min date....

Som inte kunnat vänta på att träffas till efter jag slutar jobbet....

:arghh::arghh::arghh::arghh::arghh::arghh::arghh:

Att jag höll på att dö är en sak, men att vara tvungen att umgås med karln och inse att han är ännu mer tokig än han verkade när han kom in på turistbyrån.... Well, till slut kunde jag förlora mig i folkvimlet och bli av med honom. Men jisses vilken galning!!!
 
När jag var fjorton-femton var jag ihop med en jämnårig snubbe som jag dumpade för att han var för töntig och konstig till och med för mig. (Alltså, jag har något för kufar tydligen?) På ett inte så schysst sätt. Över TIO år senare ringer han glatt upp en sen lördagskväll med "Hej, hör du vem det är?"
Ehh Nä.
 
Haha kom på en till rolig, jag var 20 och hade träffat en kille via Happypancake. Vi är båda ute och bestämmer att va fan vi kan väl ses då. Så vi ses, kramas och sen presenterar han mig för sina vänner och sitt ex som ''sin nya tjej'' (första gången vi träffades) och var så nöjd. Vi åkte hem till honom, hade sex och sen skulle vi tillbaka för att festa mer (oklar kväll jaa) varpå han börjar gråta för han är fortfarande kär i sitt ex och känner sig otrogen nu. Jag klappar honom lite på ryggen samtidigt som jag tänker men herrrrrrreeeeguuuud. Får tag på en taxi och skrattar så jag gråter hela vägen hem (30 min).
 
Mittbene/lugg typ
?
1410.jpg
 
Några mer/mindre bisarra historier från min nätdejting-karriär:
(Notera: Jag har alltså pratat med dessa på typ Tinder, och bara haft förnamn och ålder. Vi har aldrig haft anledning att säga våra efternamn till varandra.)

- Sommaren för kanske 2 (?) år sedan. Snackade med en kille som verkade rätt trevlig, och såg bra ut. Det var väl inte på ett "dejtplan" så(från hans håll!), men han verkade väldigt trevlig och det lutade åt en väldigt trevlig kompisrelation så. Då det just bara verkade gå åt kompishållet, så "höll jag ögonen öppna" åt andra håll också så att säga. Bland annat så var den sommarvikarierande brevbäraren väldigt läcker. :d Så började jag och Mr. Internetkompis att prata om att kanske ses, bara vänskapligt liksom. Den historien fick ett väldigt abrupt slut då han råkade säga att han 1. Visste mycket väl var min brevlåda bodde. 2. Redan sett mig i förbifarten, iklädd pyjamas dessutom - och jag blev väldigt obehagad av det. Blev verkligen skitförbannad och pratade inte med honom på 3 dagar. Dag 3 passade det sig så lägligt att posten kom precis när jag kommit hem till stallet. Samtidigt som den läckra brevbärarvikarien ger mig postluntan i famnen, utbrister han "Där är du ju, N.N!". Först där och då tändes ljuset hos mig. :cool: Kan tillägga att jag inte var sur på honom efter det, men att det tyvärr rann ut i sanden.

- Också sommaren för 2 år sedan. Snackade med en kille, som faktiskt var yngre än mig (1 år) vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Han såg jättebra ut (hade dock bara 2 bilder på sitt konto), och var så himla trevlig. Det sa verkligen klick direkt! :love: Inte heller där verkade det i första hand vara tal om någon ren dejtingrelation utan "vi börjar som kompisar och ser var det landar". Han verkade väldigt förstående och "mjuk" mot mig. :love: Det var först när vi började prata om träff som vi ens berörde ämnet bostadsort. Att vi bodde i Sthlms län båda två var underförstått, men mer än så visste vi inte om varandras bostadsort sedan innan. Det visade sig att vi visst bodde i samma håla båda två. :eek: Med tanke på hur pass inskränkt den är, och de facto att jag gått i de flesta av hålans skolor, kändes det mycket milt uttryckt obehagligt att jag öht inte kopplade vem killen var, då han dessutom skulle ha bott här hela sitt liv. Än värre var det att denna kille tydligen visste exakt var jag bodde, också. Nåväl. Killen verkade förstå detta, och var väldigt tydlig med att allting skulle kännas rätt för mig osv. osv. Om vi skulle träffas. Vi bestämde att vi skulle träffas för en fika på min uteplats. När jag höll på med fikat som bäst får jag ett meddelande "kommer om 1 min" och får ju milt uttryckt stress, då det "borde" ha tagit mellan 10-25 min för killen att åka (läs: Han hade inte sagt var i hålan han bodde, och jag hade inte frågat heller). Döm om min förvåning när det var min barndomsgranne, som jag känt hela mitt liv, som kom. :cool::o

- Förra sommaren, i augusti, några veckor innan jag skulle börja på högskolan. Pratade med en kille, som var ett par år äldre än mig. Han var to-die-for läcker, och otroligt trevlig. :love: Vi hade ganska lika åsikter om mycket saker, och han verkade därtill väldigt mogen och vuxen. :love: Det här var mer en ren dejtingrelation, och vi var på gång att stämma träff för att mysa eller så. Det rann tyvärr ut i sanden, då han hade mycket med jobb, och jag med H.H. :cry: Något jag förövrigt fortfarande sörjer lite. Hursom. Runt jul nu 2017/18, började jag umgås med ett gäng personer som går mitt "parallellprogram" här på högskolan. Det började med en kurs i kommunikation, ett ämne som dessa var väldigt bra på, där jag inte var lika bra, och där de "coachade" mig lite extra. :love: Jätterara fina människor, de flesta killar. I detta gäng var det en kille, som jag direkt "kände lite extra för". (Dock på ett kompisplan främst!) Han var/är ett par år äldre än mig, to-die-for snygg, hade väldigt likartade åsikter som mig i många frågor och ett öht väldigt moget och vuxet sätt...... :love: :grin:
 
Några mer/mindre bisarra historier från min nätdejting-karriär:
(Notera: Jag har alltså pratat med dessa på typ Tinder, och bara haft förnamn och ålder. Vi har aldrig haft anledning att säga våra efternamn till varandra.)

- Sommaren för kanske 2 (?) år sedan. Snackade med en kille som verkade rätt trevlig, och såg bra ut. Det var väl inte på ett "dejtplan" så(från hans håll!), men han verkade väldigt trevlig och det lutade åt en väldigt trevlig kompisrelation så. Då det just bara verkade gå åt kompishållet, så "höll jag ögonen öppna" åt andra håll också så att säga. Bland annat så var den sommarvikarierande brevbäraren väldigt läcker. :d Så började jag och Mr. Internetkompis att prata om att kanske ses, bara vänskapligt liksom. Den historien fick ett väldigt abrupt slut då han råkade säga att han 1. Visste mycket väl var min brevlåda bodde. 2. Redan sett mig i förbifarten, iklädd pyjamas dessutom - och jag blev väldigt obehagad av det. Blev verkligen skitförbannad och pratade inte med honom på 3 dagar. Dag 3 passade det sig så lägligt att posten kom precis när jag kommit hem till stallet. Samtidigt som den läckra brevbärarvikarien ger mig postluntan i famnen, utbrister han "Där är du ju, N.N!". Först där och då tändes ljuset hos mig. :cool: Kan tillägga att jag inte var sur på honom efter det, men att det tyvärr rann ut i sanden.

- Också sommaren för 2 år sedan. Snackade med en kille, som faktiskt var yngre än mig (1 år) vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Han såg jättebra ut (hade dock bara 2 bilder på sitt konto), och var så himla trevlig. Det sa verkligen klick direkt! :love: Inte heller där verkade det i första hand vara tal om någon ren dejtingrelation utan "vi börjar som kompisar och ser var det landar". Han verkade väldigt förstående och "mjuk" mot mig. :love: Det var först när vi började prata om träff som vi ens berörde ämnet bostadsort. Att vi bodde i Sthlms län båda två var underförstått, men mer än så visste vi inte om varandras bostadsort sedan innan. Det visade sig att vi visst bodde i samma håla båda två. :eek: Med tanke på hur pass inskränkt den är, och de facto att jag gått i de flesta av hålans skolor, kändes det mycket milt uttryckt obehagligt att jag öht inte kopplade vem killen var, då han dessutom skulle ha bott här hela sitt liv. Än värre var det att denna kille tydligen visste exakt var jag bodde, också. Nåväl. Killen verkade förstå detta, och var väldigt tydlig med att allting skulle kännas rätt för mig osv. osv. Om vi skulle träffas. Vi bestämde att vi skulle träffas för en fika på min uteplats. När jag höll på med fikat som bäst får jag ett meddelande "kommer om 1 min" och får ju milt uttryckt stress, då det "borde" ha tagit mellan 10-25 min för killen att åka (läs: Han hade inte sagt var i hålan han bodde, och jag hade inte frågat heller). Döm om min förvåning när det var min barndomsgranne, som jag känt hela mitt liv, som kom. :cool::o

- Förra sommaren, i augusti, några veckor innan jag skulle börja på högskolan. Pratade med en kille, som var ett par år äldre än mig. Han var to-die-for läcker, och otroligt trevlig. :love: Vi hade ganska lika åsikter om mycket saker, och han verkade därtill väldigt mogen och vuxen. :love: Det här var mer en ren dejtingrelation, och vi var på gång att stämma träff för att mysa eller så. Det rann tyvärr ut i sanden, då han hade mycket med jobb, och jag med H.H. :cry: Något jag förövrigt fortfarande sörjer lite. Hursom. Runt jul nu 2017/18, började jag umgås med ett gäng personer som går mitt "parallellprogram" här på högskolan. Det började med en kurs i kommunikation, ett ämne som dessa var väldigt bra på, där jag inte var lika bra, och där de "coachade" mig lite extra. :love: Jätterara fina människor, de flesta killar. I detta gäng var det en kille, som jag direkt "kände lite extra för". (Dock på ett kompisplan främst!) Han var/är ett par år äldre än mig, to-die-for snygg, hade väldigt likartade åsikter som mig i många frågor och ett öht väldigt moget och vuxet sätt...... :love::grin:

Fattar inte riktigt den sista? Eller är jag bara trött?:o
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 341
Senast: jemeni
·
Relationer Vet inte riktigt vad jag skulle döpa tråden till. Varning för låååååååångt inlägg. Vet inte riktigt var jag ska börja i hela historien...
2
Svar
23
· Visningar
3 573
Senast: Lipperta
·
Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
7 458
Senast: As_Vegas
·
Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
10 935
Senast: Karminnie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp