Allergi & forl katt. Att avgöra när det "räcker"?

canine

Trådstartare
Hej, skriver denna tråden i hopp om att få andras tankar kring min situation, kanske finns det någon som varit eller är i samma sits själva? Vi går regelbundet hos veterinär, det är annan input jag önskar och inte medicinska då jag börjat fundera kring när det eg räcker med behandlingar och när det är legitimt att börja prata om avl... Och ber om att slippa ev påhopp, jag skriver för kattens skull och vill inget annat än hans bästa.

Jag har en katt på 10 år som de senaste åren haft allergi som i nuläget fortfarande klassas som foderallergi, han äter i perioder 2 tabl/dag, som han givetvis inte tar frivilligt... Utan medicinen är det svårt att hålla honom symtomfri då han även är utekatt och jagar möss och ev kan det vara därför klådan återkommer, att ha honom som innekatt är inte ett alternativ tyvärr för hans skull. Jag gör just nu ett nytt försök att trappa ner på medicinen i hopp om att han ska klara sig på enbart allergifodret. Sedan finns det en plan att testa honom för omgivningsallergi om det visar sig att klådan kommer tillbaka igen.

Utöver detta fick han för 1 år sedan diagnosen FORL, änsålänge bara en tand som tagits ut men nu är det fler på gång som behöver tas. Efter förra gången var det svårt att få honom att äta sitt torrfoder eftersom han hade ont givetvis, det slutade med att jag var tvungen att ge honom mjuk mat som eg inte tål varpå klådan återkom. Men det viktigaste i det läget var bara att få i honom näring. Han fick även reaktioner på nsaid:en vi fick ut, vilket gav känslig mage några månader efteråt.

Han har även börjat få lite problem i öronen och medlet som vi senast skulle rengöra med gav han klåda igen eftersom han är så pass känslig dvs återigen bakslag med klådan och avslickad päls som följd. Jag är som sagt inte ute efter medicinska råd. Jag känner dock att mina tankar kring när det egentligen är tillräckligt börjar mala.

Jag upplever att katten inte har ett fullgott liv med sina problem, han äter samma torrfoder dag ut och dag in (och enligt mig bör katter få blötmat åtminstone hälften), allergin har vi på dessa år inte fått helt bukt med och ska vi nu börja testa för omgivningsallergi innebär det fler vet. besök, blodprov ev sprutor för vaccin osv. Forl:en kommer enbart leda till fler dragna tänder där det är lång konvalescens efteråt, inte bara vad gäller sårläkning utan även att det är svårt att få honom att äta sitt torrfoder.

Många hävdar att katter kan leva fullgott med forl och utan tänder sålänge de kollas regelbundet vilket säkert stämmer, men nu gäller det även återkommande problem med allergin. Vad gäller allergin hör om man om endel som fått ta bort hundar med kraftig allergi, men om katter pratas det sällan om. Hade det bara varit en diagnos hade det varit en sak, men nu är det dessutom 2 diagnoser där båda saknar botemedel. Han är 10 år och när jag överväger om avlivning är en väg att gå är en tanke att han börjar bli senior, samtidigt säger många att det inte är något ålder eg på en katt.. Han verkar tillfreds med livet när han springer ute och lever kattliv, men i långa perioder upplever jag honom ofta som "nedstämd". Avlivning är också en behandling säger ett flertal, samtidigt gnager det i mig att det är ett sätt att "ge upp"?
 
Lider med dig. Vet hur det är att fundera på när det räcker. Men du känner din katt. Jag tror att du kommer veta när det är nog.
Samma foder och några tänder fattigare tror jag vi lider mer av än katterna.
Min kompis som är veterinär sa en gång till mig ”man kan fundera och fundera men när det är nog så vet man oftast”. Och det tycker jag stämmer. Jag tror du vet vad som är bäst för din katt. Lycka till!
 
@canine svarade ang allergi i den andra tråden.
Tyvärr på äldre katter där allergin pågått många år, så är det ofta så att allergin blir värre, katten svarar inte lika bra på samma mediciner som fungerat tidigare osv.

Prata med specialistvet om detta och ställ samma konkreta frågor 👍

Ang var gränsen går för kattens livskvalitet är du den som måste avgöra där. Men du lär kunna få bra stöd och input från veterinär ang det du undrar och har tankar runt.
 
Jag tänker att samma foder varje dag inte är ett problem. Jag hade en katt som var tvungen att äta samma foder hela sitt liv. Tråkigt tyckte jag men han såg det nog inte på samma sätt.

De andra sakerna med behandlingar som krockar med varandra och icke kompatibla sjukdomar är en annan femma. Min fick en allergisk reaktion en gång i sitt liv och han mådde verkligen pissdåligt av allt slickande och kala fläckar. Då han blev så pass personlighetsförändrad bestämde jag ganska tidigt att om behandling mot detta inte hjälper och han ska ha det såhär jämt, då ska han få slippa. Nu hjälpte behandlingarna och han var helt återställd och behövde inte längre behandling efter ca 2 år.

Jag tror att när man väl börjar fundera på avlivning, då börjar det så småningom bli dags. Men ge det tid! Man måste ta tjuren vid hornen och våga tänka tankarna och bolla runt dem i sitt huvud och med andra för att veta säkert (jag hade stora problem med att tänka tanken ens). När du vet, vet du.
Jag trodde att jag alltid skulle vela och tänka ska jag eller ska jag inte. Men när jag faktiskt bestämde mig visste jag. Det var som en fördämning brast och hela jag visste att nu är det dags. Du känner din katt bäst och du kommer att veta när gränsen är nådd och då kommer du fatta beslutet.

Styrkekramar :heart
 
Jag hade under många år en katt med både allergi, tandproblem och njurproblem. Jag upplevde att klådan var mest plågsam för henne, men hon var helt symtomfri på allergifoder. Hur njurarna påverkade henne vet jag egentlige inte, men hon hade fina värden när hon stod på medicin. Vi fick dra en del tänder första åren jag hade henne men det var okomplicerat och det märktes på henne ganska omgående att hon hade mindre ont efteråt. Hon hade dock fortsatt stora problem med tandsten och det var det som till slut gjorde att jag sa stopp. Hon behövde få munnen sanerad med mindre än ett års mellanrum sista åren, och sista gången var hon nära att inte vakna ur narkosen. När det var dags igen sa jag stopp, jag ville inte att hon skulle dö på ett operationsbord. Hon avlivades när hon var runt 15-ish år.

Jag funderade mycket på hur jag skulle göra med min kattdam om hon inte var symtomfri med, för oss båda, rimliga insatser. Hade jag inte haft hennes klåda under kontroll hade det varit skäl nog. I ditt fall hade jag nog valt att avliva, främst eftersom katten - utifrån vad du skriver - inte verkar leva ett fullgott liv med tillräckligt god hälsa.
 
Jag brukar säga att när ägaren börjar fundera på avlivning för djurets skull så är det oftast inte helt fel väg att gå :heart

(det omvända stämmer tyvärr inte, även om ägaren tycker djuret mår bra ’ändå’ så är det alltför många fall där djuret skulle behövt få slippa behandling/sjukdom)
 
Jag har tagit bort en katt med forl. Han var 11 år då och från början en vild katt. Han var ta bar (om man var väldigt snabb och i litet utrymme) och klapp bar men ville inte under några som helst omständigheter vara inne. Jag började inte ens operera på honom. Jag gjorde inte det för hans skull för att hans lidande skulle överstiga min glädje att få ha honom kvar. När man börjar fundera på att låta djuren slippa så är det också dags.
 
Hej igen uppdaterar min gamla tråd tänkte jag istället för att starta en ny.

Kissen finns fortfarande kvar hos mig. Han drog en tand i mars i år men har sedan dess inte behövt kolla det mera. Vi flyttade i höstas och har sedan dess upplevt att han blivit mer dämpad. Han rör sig långsammare och har sen början på sommaren slutat hoppa upp på högre möbler, tex använder han inte längre sitt kattträd. Han ligger mestadels inne och sover om dagarna och vill sällan ut nu under de kallare årstiderna. Upplever dock han hade en härlig sommar där han nästan enbart var ute och han brukar leva upp endel på sommaren.

Vi har just nu veterinär kontakt pga att han tappat ett halv kg i vikt under hösten trots att han äter bra och nästan enbart vilar. Klådan har också blivit lite sämre igen trots medicinering och han har börjat få väldigt slappa hälsenor (sitter på hasorna), han gjorde så med det ena redan för tre år sedan men nu gäller det båda. Jag misstänker artros pga hans långsamma rörelsemönster osv. Blodproverna såg normala ut för alla värden så som njurar, glukos och sköldkörtel.

Vi har testat metacam för att se om hans ev artros smärta skulle bli bättre men det ända som skedde för att han började kräkas av det. Han reagerar också med kräkningar endel av medicinen han för mot klådan och jag börjar känna att det inte är schysst mot honom att dagligen trycka i honom de stora tabletterna även om det går bra.

Jag står inför en ny flytt i januari och har återigen börjat fundera på avlivning. Jag baserar det på att flytten blir stressande igen för katten, hans klåda är återkommande ständigt och medicinen hjälper relativt men gör också att han kräks till och från någon gång per dygn. Han verkar som jag upplever det ha lite ledont och han har som sagt forl. Han är också ensam mycket om dagarna.

En del hos mig börjar också tappa energin att försöka mer då han inte känns "fräsch" och det är både kostsamt och knepigt att försöka ge honom bra livs miljö pga flytt, hundar som kräver mycket och är lite stressande för honom, veterinär besök som för honom är jobbigt eftersom han är så känslig för att bli stucken, fast hållen osv..

Det som för mig talar emot avl: Han lever upp på sommaren, han äter oftast normalt utan konstigheter, han har fortfarande ofta lite livsgnista i ögonen och han är fortfarande lite gosig osv. 10 år är heller ingen ålder eg för en katt som veterinären sa. Alla blodprover såg normala ut förutom lite anemi. Att bli gammal är ingen sjukdom, känner någonstans att jag skulle vilja ge honom en lugn fin ålderdom men samtidigt har han alla sina problem som inte kommer försvinna. Han är inte så dålig att han tar beslutet åt mig men kan man avsluta ändå med gott samvete trots att han inte "tappat livsgnistan" ännu... Ett svårt beslut att ta i en gråzon av kroniska besvär men som ändå inte är livshotande utan mer bara sänker livskvalitén.

Känner mest att jag behöver bolla tankarna lite med andra och om någon har tankar kring vår sits och hur ni själva hade agerat får ni gärna skriva.
 
Jag hade tidigare en katt med svår allergi. Jag fick henne symptomfri på kortison men då fick jag också en katt som hatade mig. Några gånger fick jag henne symptomfri med endast foder men klådan kom ofta snabbt tillbaka. Vi gjorde aldrig någon full allergiutredning, då veterinären hade hypotesen att hon ständigt utvecklade nya allergier, så det skulle inte vara möjligt att bota henne.

Till sist kände jag att jag inte kände att det var rätt mot henne att fortsätta. Hon ville inte få sin medicin, och jag märkte att hon blev down när hon hade sina skov med mycket klåda.

I övrigt var hon helt frisk. Inte som din som både är äldre och har fler diagnoser, även om ni verkar kunna hålla tänderna i schack. Min tjej fick somna in, och efteråt kände jag en lättnad. Jag hade mått väldigt dåligt av att inte kunna hjälpa henne med klådan.

Jag skulle inte känna någon skuld om ni väljer att ta bort din katt nu. En katt ska kunna vara glad hela tiden, inte bara på sommaren. Det är ju tyvärr vårt ansvar att ta beslutet om när det är tillräckligt. För mig är tillräckligt oftast fortfarande när det finns en gnista, men det inte finns hopp. Om du inte tar bort honom nu, hur lång tid till får han? Kommer han vara glad och lycklig?
 
En tanke jag har, som jag tror blir nästa steg, är att sätta honom på kortison, för att få bukt med klådan. Det är jag beredd att testa, samtidigt biverkningar. Kan ske någon här som haft son äldre katt på det? Hur fungerade det? :)
 
Hej igen uppdaterar min gamla tråd tänkte jag istället för att starta en ny.

Kissen finns fortfarande kvar hos mig. Han drog en tand i mars i år men har sedan dess inte behövt kolla det mera. Vi flyttade i höstas och har sedan dess upplevt att han blivit mer dämpad. Han rör sig långsammare och har sen början på sommaren slutat hoppa upp på högre möbler, tex använder han inte längre sitt kattträd. Han ligger mestadels inne och sover om dagarna och vill sällan ut nu under de kallare årstiderna. Upplever dock han hade en härlig sommar där han nästan enbart var ute och han brukar leva upp endel på sommaren.

Vi har just nu veterinär kontakt pga att han tappat ett halv kg i vikt under hösten trots att han äter bra och nästan enbart vilar. Klådan har också blivit lite sämre igen trots medicinering och han har börjat få väldigt slappa hälsenor (sitter på hasorna), han gjorde så med det ena redan för tre år sedan men nu gäller det båda. Jag misstänker artros pga hans långsamma rörelsemönster osv. Blodproverna såg normala ut för alla värden så som njurar, glukos och sköldkörtel.

Vi har testat metacam för att se om hans ev artros smärta skulle bli bättre men det ända som skedde för att han började kräkas av det. Han reagerar också med kräkningar endel av medicinen han för mot klådan och jag börjar känna att det inte är schysst mot honom att dagligen trycka i honom de stora tabletterna även om det går bra.

Jag står inför en ny flytt i januari och har återigen börjat fundera på avlivning. Jag baserar det på att flytten blir stressande igen för katten, hans klåda är återkommande ständigt och medicinen hjälper relativt men gör också att han kräks till och från någon gång per dygn. Han verkar som jag upplever det ha lite ledont och han har som sagt forl. Han är också ensam mycket om dagarna.

En del hos mig börjar också tappa energin att försöka mer då han inte känns "fräsch" och det är både kostsamt och knepigt att försöka ge honom bra livs miljö pga flytt, hundar som kräver mycket och är lite stressande för honom, veterinär besök som för honom är jobbigt eftersom han är så känslig för att bli stucken, fast hållen osv..

Det som för mig talar emot avl: Han lever upp på sommaren, han äter oftast normalt utan konstigheter, han har fortfarande ofta lite livsgnista i ögonen och han är fortfarande lite gosig osv. 10 år är heller ingen ålder eg för en katt som veterinären sa. Alla blodprover såg normala ut förutom lite anemi. Att bli gammal är ingen sjukdom, känner någonstans att jag skulle vilja ge honom en lugn fin ålderdom men samtidigt har han alla sina problem som inte kommer försvinna. Han är inte så dålig att han tar beslutet åt mig men kan man avsluta ändå med gott samvete trots att han inte "tappat livsgnistan" ännu... Ett svårt beslut att ta i en gråzon av kroniska besvär men som ändå inte är livshotande utan mer bara sänker livskvalitén.

Känner mest att jag behöver bolla tankarna lite med andra och om någon har tankar kring vår sits och hur ni själva hade agerat får ni gärna skriva.

Jag hade utan tvekan tagit bort katten. De ska inte ha ett ok liv, de ska ha ett bra liv. Jag väntade för länge med en katt och det var vidrigt, jag sätter mig aldrig i den situationen igen. Det finns en gräns för hur mycket och länge jag behandlar ett djur också... och den är väldigt låg. Eftersom vi inte kan förklara för dem vad som sker blir ofta behandlingen ett trauma i sig.
 
Jag hade tidigare en katt med svår allergi. Jag fick henne symptomfri på kortison men då fick jag också en katt som hatade mig. Några gånger fick jag henne symptomfri med endast foder men klådan kom ofta snabbt tillbaka. Vi gjorde aldrig någon full allergiutredning, då veterinären hade hypotesen att hon ständigt utvecklade nya allergier, så det skulle inte vara möjligt att bota henne.

Till sist kände jag att jag inte kände att det var rätt mot henne att fortsätta. Hon ville inte få sin medicin, och jag märkte att hon blev down när hon hade sina skov med mycket klåda.

I övrigt var hon helt frisk. Inte som din som både är äldre och har fler diagnoser, även om ni verkar kunna hålla tänderna i schack. Min tjej fick somna in, och efteråt kände jag en lättnad. Jag hade mått väldigt dåligt av att inte kunna hjälpa henne med klådan.

Jag skulle inte känna någon skuld om ni väljer att ta bort din katt nu. En katt ska kunna vara glad hela tiden, inte bara på sommaren. Det är ju tyvärr vårt ansvar att ta beslutet om när det är tillräckligt. För mig är tillräckligt oftast fortfarande när det finns en gnista, men det inte finns hopp. Om du inte tar bort honom nu, hur lång tid till får han? Kommer han vara glad och lycklig?
Stort tack för ditt svar det känns på något sätt skönt att läsa att någon har liknande erfarenheter även om det såklart var tråkigt för din kisse att få allergi :( .. Hur gammal var din kisse när du tog beslutet?

Tänkte just på kortison som jag skrev om efteråt. Vi tog det först tillsammans med atopica för att dämpa den extrema klådan sen har han klarat sig på atopica tills nu. Det enda jag hann märka var att han en gång kissade på sig av kortisonet,men man är såklart rädd för diabetes och andra biverkningar också.
 
Stort tack för ditt svar det känns på något sätt skönt att läsa att någon har liknande erfarenheter även om det såklart var tråkigt för din kisse att få allergi :( .. Hur gammal var din kisse när du tog beslutet?

Tänkte just på kortison som jag skrev om efteråt. Vi tog det först tillsammans med atopica för att dämpa den extrema klådan sen har han klarat sig på atopica tills nu. Det enda jag hann märka var att han en gång kissade på sig av kortisonet,men man är såklart rädd för diabetes och andra biverkningar också.
Hon var bara drygt 3,5 år. Så hon fick inte så långt liv. Kändes ju väldigt orättvist, men det var det även för henne att leva.

Hade min tjej inte haft några problem med att ta tabletterna kanske jag hade fortsatt längre. Nu sprang hon och gömde sig så fort hon förstod att det var på gång, och hatade mig därimellan. Normalt var hon en otroligt mysig katt, så jag märkte att det påverkade henne.
 
Hej igen uppdaterar min gamla tråd tänkte jag istället för att starta en ny.

Kissen finns fortfarande kvar hos mig. Han drog en tand i mars i år men har sedan dess inte behövt kolla det mera. Vi flyttade i höstas och har sedan dess upplevt att han blivit mer dämpad. Han rör sig långsammare och har sen början på sommaren slutat hoppa upp på högre möbler, tex använder han inte längre sitt kattträd. Han ligger mestadels inne och sover om dagarna och vill sällan ut nu under de kallare årstiderna. Upplever dock han hade en härlig sommar där han nästan enbart var ute och han brukar leva upp endel på sommaren.

Vi har just nu veterinär kontakt pga att han tappat ett halv kg i vikt under hösten trots att han äter bra och nästan enbart vilar. Klådan har också blivit lite sämre igen trots medicinering och han har börjat få väldigt slappa hälsenor (sitter på hasorna), han gjorde så med det ena redan för tre år sedan men nu gäller det båda. Jag misstänker artros pga hans långsamma rörelsemönster osv. Blodproverna såg normala ut för alla värden så som njurar, glukos och sköldkörtel.

Vi har testat metacam för att se om hans ev artros smärta skulle bli bättre men det ända som skedde för att han började kräkas av det. Han reagerar också med kräkningar endel av medicinen han för mot klådan och jag börjar känna att det inte är schysst mot honom att dagligen trycka i honom de stora tabletterna även om det går bra.

Jag står inför en ny flytt i januari och har återigen börjat fundera på avlivning. Jag baserar det på att flytten blir stressande igen för katten, hans klåda är återkommande ständigt och medicinen hjälper relativt men gör också att han kräks till och från någon gång per dygn. Han verkar som jag upplever det ha lite ledont och han har som sagt forl. Han är också ensam mycket om dagarna.

En del hos mig börjar också tappa energin att försöka mer då han inte känns "fräsch" och det är både kostsamt och knepigt att försöka ge honom bra livs miljö pga flytt, hundar som kräver mycket och är lite stressande för honom, veterinär besök som för honom är jobbigt eftersom han är så känslig för att bli stucken, fast hållen osv..

Det som för mig talar emot avl: Han lever upp på sommaren, han äter oftast normalt utan konstigheter, han har fortfarande ofta lite livsgnista i ögonen och han är fortfarande lite gosig osv. 10 år är heller ingen ålder eg för en katt som veterinären sa. Alla blodprover såg normala ut förutom lite anemi. Att bli gammal är ingen sjukdom, känner någonstans att jag skulle vilja ge honom en lugn fin ålderdom men samtidigt har han alla sina problem som inte kommer försvinna. Han är inte så dålig att han tar beslutet åt mig men kan man avsluta ändå med gott samvete trots att han inte "tappat livsgnistan" ännu... Ett svårt beslut att ta i en gråzon av kroniska besvär men som ändå inte är livshotande utan mer bara sänker livskvalitén.

Känner mest att jag behöver bolla tankarna lite med andra och om någon har tankar kring vår sits och hur ni själva hade agerat får ni gärna skriva.
Vad är veterinärens åsikt då?
 
Vad är veterinärens åsikt då?
Vi har inte diskuterat avl ännu då tanken var att först testa metacam mot artrosen och också då se om det kan bero på ledont att han slickar av sig pälsen, men han tålde inte det nu. Ska prata med vetten i nästa vecka så får vi se, antagligen tycker de vi ska sätta in kortison för att få ner klådan i nästa steg.
 
Vi har inte diskuterat avl ännu då tanken var att först testa metacam mot artrosen och också då se om det kan bero på ledont att han slickar av sig pälsen, men han tålde inte det nu. Ska prata med vetten i nästa vecka så får vi se, antagligen tycker de vi ska sätta in kortison för att få ner klådan i nästa steg.
Jag hade låtit katten slippa. Han mår ju inte bra och inget hopp om att han ska kunna må tipptopp igen finns ju.
 
Ett litet tips ang att ge medicin om det är tablettform. Min förra kisse behövde få medicin ett bra tag och jag ville inte bråka med henne. Jag använde en tablettkross som jag köpt på apoteket så medicinen blev väldigt finkornig och då kunde jag lätt ge den i lite flytande godis eller i liten portion blötmat utan att hon märkte nåt alls.
 
Ett litet tips ang att ge medicin om det är tablettform. Min förra kisse behövde få medicin ett bra tag och jag ville inte bråka med henne. Jag använde en tablettkross som jag köpt på apoteket så medicinen blev väldigt finkornig och då kunde jag lätt ge den i lite flytande godis eller i liten portion blötmat utan att hon märkte nåt alls.
Tack för tipset :) Jag kan tyvärr inte ge honom någon blötmat pga allergin, det finns ingen som han tål detsamma med godis. Ev skulle vatten kunna fungera att blanda ut i. Jag är dock lite osäker om dessa tabletter går att krossa så som det går med vanliga "torra" tabletter, det är lite annan konsistens på dem eller hur jag ska säga 🤔
 

Liknande trådar

Övr. Katt Är som sagt allergisk mot katt men har i flera år hört om sibirisk katt. Har haft hund i flera år trots allergi även där men då gick det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 620
Senast: Liten
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 185
Katthälsa Vår katt M har börjat kräkas lite för ofta för att det ska kännas bra. Det har kommit långsamt, så det finns ingen uppenbar "då började...
Svar
17
· Visningar
5 212
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 238
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp