Allergisk hund, hur ska man hantera sin oro?

[Louiseee]

Om det är någon här inne som kan ge mig råd om hur man ska hantera sin oro när det gäller sin allergiska hund. Får ont i magen varje gång han slickar sina tassar, det sätter igång en sån ångest i mig. Bara några dagar efter att vi fått hem vår valp så började han klia sig, och efter några veckor så fick vi komma till en hudspecialist som pratade om klåda på en skala 1-10, där hon tyckte att vår hund var en 12:a. Det var hemskt. Han kunde inte gå mer än ett par steg åt gången utan att klia sig frenetiskt utan att tänka på något annat. Det var fruktansvärt synd om honom. Vi fick jättefin hjälp av veterinären och idag mår han såå mycket bättre. Allergiutredningen är ännu inte klar, och från och till så slickar han sina tassar mer än vanligt. Han är vår första hund och vi visste ju ingenting överhuvud taget om hur man tar hand om en hund, och vi har lärt oss så otroligt mycket på den här tiden. Men man har ju så många frågor, de tar aldrig slut. Vi kan ju inte heller jämföra med hur det är att ha en frisk hund. Hur ser en frisk hunds trampdynor ut t.ex, hur ofta kliar/slickar sig en frisk hund. Det är ju jättesvårt att avgöra vad som är normalt eller inte. Ja, en massa funderingar och tankar har man. Är det någon här som vill dela med sig av sina tankar i ämnet "hur orkar man?" så skulle jag bli så glad.

 

[Red_Chili]

Rent krasst tänker jag: Gör klart allergiutredningen, se vad ni hittar, behandla om möjligt och anpassa så som krävs. Blir hunden välmående så kommer allt bli lättare och ni kommer märka om det dyker upp svackor från det bra och kommer lära er vad som framkallar svackorna. En hund ska inte behöva lida, och ni ska inte behöva lida för att er hund eventuellt(!) kräver extrema mängder anpassningar osv. Går det inte att få allt bra så får man avsluta allt, för hundens skull. Man behöver inte orka och att leva med en hund som inte mår bra kan vara hemskt.

Men som sagt var, börja med att göra klart allergiutredningen och se vad som händer. Det är jättebra att ni har hjälp av veterinär med det! Har ni någon kontakt med uppfödaren och vad säger i så fall denne om allergin?

 

[BornAgain]

Ni har stöd av veterinär - känn trygghet i att ni just nu gör allt ni kan för er hund. När utredningen är färdig tar ni ställning till hur ni går vidare.

Läs Red Chilis inlägg.

Tassar och tummar hålls för er och er hund

 

[tanten]

Jag har samma fråga som @Red_Chili - vad säger uppfödaren?

Det är ju inget ni orsakat utan ni köpte en defekt valp.
Klåda ärvs ofta. Uppfödaren kanske har en massa tips och råd att ge...

 

[Louiseee]

Stort tack för era svar! Känner mig väldigt trygg med veterinären och har fått fantastisk hjälp och stöd där. Det gått 5 månader nu och vovven mår mycket bättre, men inte helt bra. Men stoor skillnad från i sommar. Men det är som om den första hemska tiden sitter som ett minne i kroppen, som väcks till liv när jag hör ljudet av krafs eller slick på tassarna. Ni har helt rätt i att jag ska försöka fokusera på att vi är i goda händer nu och får bra hjälp. Vi gör klart allergiutredningen och tar det sen därifrån. Ska börja med provokationen idag, så nu ska han få äta allt som han åt i somras. Vet inte vad jag hoppas på, men ifall han skulle bli jättedålig så vet vi ju att det är maten han inte tål. Men eftersom han inte är helt bra, så kan det ju vara både foder och omgivning som triggar allergin. Men jag får ge det tid. Men en fråga till er som har allergiska hundar. Ska man skälla på hunden när den slickar på sina tassar? Har hört att det lätt kan bli en dålig vana också, så man ska försöka bryta det. Men det är inte så lätt, och jag vill inte skälla på hunden för något den inte kan hjälpa. Kanske är jag för mesig?

Uppfödaren har varit mycket hjälpsam och har flera gånger erbjudit sig att köpa tillbaka valpen. Men vi valde att behålla honom. Barnen och vi hade ju hunnit fästa oss vid honom, men ska erkänna att jag under resans gång vid ett par tillfällen undrat om vi tog rätt beslut. Men jag vill tro det.

Det kan gå en hel vecka utan att vovven slickar på sina tassar på dagen, men på natten är han på dem. Jag tror jag har gått igenom alla tänkbara möjligheter till vad som triggar allergin. Det tröttar ut mig också. "Det kanske är tvättmedlet? Myror i gräsmattan? Toarengöringsmedlet luktar starkt, kan det vara det? Han åt kaninlortar, kan det vara därför han är röd rund ögon och nos idag? Är matskålarna i fel material? Har han tuggat i sig mattfransar, är det det som ligger och gör ont i hans mage så han slickar tassar? Är han uttråkad? Är han överstimulerad? Behöver han kissa kanske, är det därför han är nervös och slickar tassar? Är han mörkrädd? Kanske han fått ont i ryggen av att vi dragit honom för hårt i kopplet? Granen! Den doften kanske han inte tål!? Tvättade aldrig den nya filten, kanske kemikalierna satte igång något? Får han för lite mat? För mycket? Gräsfröna som han låg på i somras, blev det en chock för den lilla kroppen?" Så här maler det på i mitt huvud. Blir KNÄPP!

Men... jag ska försöka känna mig lugn med att vi får fin hjälp. Det har ni rätt i.
Tack för att ni lyssnar. Behövde få pysa ut lite.

 

[astrolindgren]

Visst att du kan bryta och avleda om din valp fixerar på tassarna men jag skulle verkligen inte skälla på den, då kan du få en valp som går iväg och gömmer sig i stället. Avled, använd tratt när det bli som värst och ha extra koll. Slickandet blir lätt en fixering även när det inte kliar (familjens allergihund kan sätta sig och klia när hon blir väldigt exalterad även om allergin är dämpad).
Min familj har allergihund och jag bodde med den i 9 år, och det är påfrestande för alla. Vi har hållt det under kontroll med bad med specialshampoo, hålla pälsen kort, medicinering varje dag och hyposensibilisering (spruta). Det ÄR mycket jobb och medicinen (kortison) förkortar nog livslängden men för oss är det värt det just nu. Nu har den hunden miljöallergi och jag har inte någon erfarenhet av foderallergi, men det kanske är något att hoppas på att det bara är någon ingrediens vovven inte tål och att slickandet mest har blivit en vana?
Får man fråga vad det är för ras?

 

[Tuggben]

Stort tack för era svar! Känner mig väldigt trygg med veterinären och har fått fantastisk hjälp och stöd där. Det gått 5 månader nu och vovven mår mycket bättre, men inte helt bra. Men stoor skillnad från i sommar. Men det är som om den första hemska tiden sitter som ett minne i kroppen, som väcks till liv när jag hör ljudet av krafs eller slick på tassarna. Ni har helt rätt i att jag ska försöka fokusera på att vi är i goda händer nu och får bra hjälp. Vi gör klart allergiutredningen och tar det sen därifrån. Ska börja med provokationen idag, så nu ska han få äta allt som han åt i somras. Vet inte vad jag hoppas på, men ifall han skulle bli jättedålig så vet vi ju att det är maten han inte tål. Men eftersom han inte är helt bra, så kan det ju vara både foder och omgivning som triggar allergin. Men jag får ge det tid. Men en fråga till er som har allergiska hundar. Ska man skälla på hunden när den slickar på sina tassar? Har hört att det lätt kan bli en dålig vana också, så man ska försöka bryta det. Men det är inte så lätt, och jag vill inte skälla på hunden för något den inte kan hjälpa. Kanske är jag för mesig?

Uppfödaren har varit mycket hjälpsam och har flera gånger erbjudit sig att köpa tillbaka valpen. Men vi valde att behålla honom. Barnen och vi hade ju hunnit fästa oss vid honom, men ska erkänna att jag under resans gång vid ett par tillfällen undrat om vi tog rätt beslut. Men jag vill tro det.

Det kan gå en hel vecka utan att vovven slickar på sina tassar på dagen, men på natten är han på dem. Jag tror jag har gått igenom alla tänkbara möjligheter till vad som triggar allergin. Det tröttar ut mig också. "Det kanske är tvättmedlet? Myror i gräsmattan? Toarengöringsmedlet luktar starkt, kan det vara det? Han åt kaninlortar, kan det vara därför han är röd rund ögon och nos idag? Är matskålarna i fel material? Har han tuggat i sig mattfransar, är det det som ligger och gör ont i hans mage så han slickar tassar? Är han uttråkad? Är han överstimulerad? Behöver han kissa kanske, är det därför han är nervös och slickar tassar? Är han mörkrädd? Kanske han fått ont i ryggen av att vi dragit honom för hårt i kopplet? Granen! Den doften kanske han inte tål!? Tvättade aldrig den nya filten, kanske kemikalierna satte igång något? Får han för lite mat? För mycket? Gräsfröna som han låg på i somras, blev det en chock för den lilla kroppen?" Så här maler det på i mitt huvud. Blir KNÄPP!

Men... jag ska försöka känna mig lugn med att vi får fin hjälp. Det har ni rätt i.
Tack för att ni lyssnar. Behövde få pysa ut lite.

Förstår din oro. Jag har själv en hund som går på utredning för sin dåliga mage och jag känner igen mig i dina tankegångar. Till slut blir oron så stor att den upptar en stor del av ens vakna tid och det är lätt att spinna iväg i tankarna.

För mig har det hjälpt att tänka i sekvenser - dvs "just nu befinner vi oss här (typ utredning), nästa steg är X (typ förslag på åtgärd utifrån vad utredningen kommer fram till) Först då vet jag vad det innebär".

Det är jättejobbigt när ens älskade hund inte mår bra

 

[BornAgain]

Jag har ett måndags-ex. Jag pendlar mellan att nästan vilja att det ska vara illa nog att säga adjö för att slippa oron och kostnaderna och ren skräck att missta honom. Jag har skaffat en oberoende bedömning så att jag inte håller honom här bara för min skull.

Jag känner flera hundar med foderallergier som efter utredning och cortisonbehandlingar har kunnat leva helt OK liv.

 

[AlmostEasy]

Det kan gå en hel vecka utan att vovven slickar på sina tassar på dagen, men på natten är han på dem. Jag tror jag har gått igenom alla tänkbara möjligheter till vad som triggar allergin. Det tröttar ut mig också. "Det kanske är tvättmedlet? Myror i gräsmattan? Toarengöringsmedlet luktar starkt, kan det vara det? Han åt kaninlortar, kan det vara därför han är röd rund ögon och nos idag? Är matskålarna i fel material? Har han tuggat i sig mattfransar, är det det som ligger och gör ont i hans mage så han slickar tassar? Är han uttråkad? Är han överstimulerad? Behöver han kissa kanske, är det därför han är nervös och slickar tassar? Är han mörkrädd? Kanske han fått ont i ryggen av att vi dragit honom för hårt i kopplet? Granen! Den doften kanske han inte tål!? Tvättade aldrig den nya filten, kanske kemikalierna satte igång något? Får han för lite mat? För mycket? Gräsfröna som han låg på i somras, blev det en chock för den lilla kroppen?" Så här maler det på i mitt huvud. Blir KNÄPP!

Hur är han i övrigt, alltså mentalt?

 

[Malibu_Stacy]

Nu för tiden finns det ganska många fler alternativ än kortison vid allergi. Tack och lov!
Jag levde själv med en allergisk hund i 14 år (både foder och atopi) och det var jobbigt, men han hade det ändå bra den mesta av tiden men ibland kom det skov. Det var dock mycket pyssel med bad, mediciner, diet osv.
Även om det fungerade helt okej med honom, så känner jag igen oron. De första två åren med nästa hund fick jag som panikkänslor varje gång hon kliade sig, men sedan la sig dom känslorna.
Med det sagt, hade jag idag tagit hem en valp som redan så tidigt visat tecken på allergi hade jag lämnat tillbaka valpen utan att tveka. Tyvärr. Jag vill inte ha allergihund igen, en aspekt är också att jag vill kunna tävla och en del av medicinerna som används i behandlingen ger tävlingskarens utan möjlighet till dispens.

I TS fall har ett annat beslut tagits och då får en ju utgå därifrån - jag hade avvaktat tills utredningen är klar och sedan väntat något halvår till ett år och sett hur hunden svarat på behandling beroende på vilken/vilka behandlingar som valts och hur svåra symtom hunden har. Avlivning hade alltid varit ett alternativ om hunden svarar dåligt.

 

[Louiseee]

Visst att du kan bryta och avleda om din valp fixerar på tassarna men jag skulle verkligen inte skälla på den, då kan du få en valp som går iväg och gömmer sig i stället. Avled, använd tratt när det bli som värst och ha extra koll. Slickandet blir lätt en fixering även när det inte kliar (familjens allergihund kan sätta sig och klia när hon blir väldigt exalterad även om allergin är dämpad).
Min familj har allergihund och jag bodde med den i 9 år, och det är påfrestande för alla. Vi har hållt det under kontroll med bad med specialshampoo, hålla pälsen kort, medicinering varje dag och hyposensibilisering (spruta). Det ÄR mycket jobb och medicinen (kortison) förkortar nog livslängden men för oss är det värt det just nu. Nu har den hunden miljöallergi och jag har inte någon erfarenhet av foderallergi, men det kanske är något att hoppas på att det bara är någon ingrediens vovven inte tål och att slickandet mest har blivit en vana?
Får man fråga vad det är för ras?

Tack för dina råd. På natten så funkar det rätt bra att lägga en handduk över tassarna, då brukar han lägga huvudet därpå och somna om. Kan behöva göra det ett par gånger. Det låter jättetufft att hålla på med bad, medicinering, kontroll och oro i flera år. Som du skriver så är det påfrestande för alla. Hoppas er hund mår bra, att behandlingen hjälpt. Vi känner oss snuvade på den första mysiga valptiden. Blev inte alls som vi tänkt oss. När det gäller kortison så har vi resonerat som så, att bättre att hunden får ett kort bra liv en ett långt plågsamt liv. Känns bättre då.
Vår lille vovve är en Westie. Vi var medvetna om att rasen har en hel del allergiproblem, och vi var noga med att fråga uppfödaren om detta. Men det kan ju gå på tok ändå.

 

[Louiseee]

Förstår din oro. Jag har själv en hund som går på utredning för sin dåliga mage och jag känner igen mig i dina tankegångar. Till slut blir oron så stor att den upptar en stor del av ens vakna tid och det är lätt att spinna iväg i tankarna.

För mig har det hjälpt att tänka i sekvenser - dvs "just nu befinner vi oss här (typ utredning), nästa steg är X (typ förslag på åtgärd utifrån vad utredningen kommer fram till) Först då vet jag vad det innebär".

Det är jättejobbigt när ens älskade hund inte mår bra

Tack för ditt svar. Ja det är verkligen lätt att spinna iväg i tankarna, och att tänka negativt. Särskilt efter en dålig natt. Ska också försöka tänka i sekvenser, bra tips. Ta en sak i taget. Och inte glömma att han faktiskt är mycket bättre nu än i somras, så livskvalitén har förbättrats avsevärt!
Hoppas din hund får bra hjälp med sin mage.

 

[Louiseee]

Jag har ett måndags-ex. Jag pendlar mellan att nästan vilja att det ska vara illa nog att säga adjö för att slippa oron och kostnaderna och ren skräck att missta honom. Jag har skaffat en oberoende bedömning så att jag inte håller honom här bara för min skull.

Jag känner flera hundar med foderallergier som efter utredning och cortisonbehandlingar har kunnat leva helt OK liv.

När vi kom till hud-veterinären första gången så gav hon vovven alla möjliga mediciner för att dämpa klådan. Vi hade fått höra att vi absolut inte skulle ge honom kortison, men det var aldrig något alternativ att inte ge honom det eftersom han var i sånt dåligt skick. Veterinären pratade om djurskydd när vi lite mesigt frågade "om det verkligen var nödvändigt att ge kortison". I sånt dåligt skick var han. Vi hade gått med på nästan vad som helst. Det var så skönt att komma till någon handlingskraftig person som sa "nu gör vi så här" och så berättade hon för oss hur hela processen skulle gå till. Något som också var skönt att få höra var att lyckas vi inte behandla honom så han får en dräglig livskvalitet så är det bästa för honom att avsluta lidandet. Det kändes skönt på något sätt, att det finns en utväg.
Men ju mer vi har lärt känna honom desto svårare känns ett sånt beslut att ta. Men vi är långt ifrån i tid att ta ett sånt beslut, det känns att det är lång tid kvar på utredningen.
Vad innebär det att du har skaffat en oberoende bedömning?

 

[Louiseee]

Hur är han i övrigt, alltså mentalt?

Han är jättego. Pigg och busig, nu när han mår mycket bättre.

 

[Louiseee]

Nu för tiden finns det ganska många fler alternativ än kortison vid allergi. Tack och lov!
Jag levde själv med en allergisk hund i 14 år (både foder och atopi) och det var jobbigt, men han hade det ändå bra den mesta av tiden men ibland kom det skov. Det var dock mycket pyssel med bad, mediciner, diet osv.
Även om det fungerade helt okej med honom, så känner jag igen oron. De första två åren med nästa hund fick jag som panikkänslor varje gång hon kliade sig, men sedan la sig dom känslorna.
Med det sagt, hade jag idag tagit hem en valp som redan så tidigt visat tecken på allergi hade jag lämnat tillbaka valpen utan att tveka. Tyvärr. Jag vill inte ha allergihund igen, en aspekt är också att jag vill kunna tävla och en del av medicinerna som används i behandlingen ger tävlingskarens utan möjlighet till dispens.

I TS fall har ett annat beslut tagits och då får en ju utgå därifrån - jag hade avvaktat tills utredningen är klar och sedan väntat något halvår till ett år och sett hur hunden svarat på behandling beroende på vilken/vilka behandlingar som valts och hur svåra symtom hunden har. Avlivning hade alltid varit ett alternativ om hunden svarar dåligt.

Tack för ditt svar. Kan verkligen förstå att du fick panikkänslor varje gång den nya hunden kliade sig. Det är inget man vill vara med om en gång till. Tror vi kommer resonera som du nästa gång vi skaffar hund, om den visar tecken tidigt. Men den här gången så hade vi ingen erfarenhet alls och visste inte vad som väntade. Håller tummarna att det går vägen med utredningen, så man kan få lov att känna att man gjorde rätt som behöll honom.

 

[astrolindgren]

Tack för dina råd. På natten så funkar det rätt bra att lägga en handduk över tassarna, då brukar han lägga huvudet därpå och somna om. Kan behöva göra det ett par gånger. Det låter jättetufft att hålla på med bad, medicinering, kontroll och oro i flera år. Som du skriver så är det påfrestande för alla. Hoppas er hund mår bra, att behandlingen hjälpt. Vi känner oss snuvade på den första mysiga valptiden. Blev inte alls som vi tänkt oss. När det gäller kortison så har vi resonerat som så, att bättre att hunden får ett kort bra liv en ett långt plågsamt liv. Känns bättre då.
Vår lille vovve är en Westie. Vi var medvetna om att rasen har en hel del allergiproblem, och vi var noga med att fråga uppfödaren om detta. Men det kan ju gå på tok ändå.

Vår hund mår mycket bättre nu än förut! Det är fortfarande konstant medicinering och extra koll på öronen (det är en pudel) som gärna blir inflammerade. Kortisonet kommer som sagt troligen förkorta hennes liv men hon är 10 år nu och fortfarande pigg (blåsljud på hjärtat men det kan lika gärna vara ålder/genetik).

Nåt jag skulle hålla extra koll på är att valpis inte får svamp eftersom han slickar på tassarna. Vår terrier hade så himla mycket svamp när han kom till oss, troligen pga att han stresslickade på tassarna (irländare, bodde på ett pound i flera månader sen hos jourhem med många andra hundar på Irland). Det syns tydligt på vita hundar, tassarna blir liksom brunröda. För oss hjälpte det med klorhexidinshampoo som vi ändå hade till pudeln och fotbad. Tvättade av och torkade noggrant! Nu får han bara lite svamp när det är blött ute och vi inte torkar tassarna efter promenad.

Vill inte rekommendera huskurer för er hunds problem men blöta tassar blir lätt svampiga och det kan upptäckas ganska lätt på vita hundar. Svamp kan ge klåda och då göra redan existerande problem värre men det är ganska lätt att förebygga!

Edit: vill också lägga till att för vår hund är det viktigt med kort päls just eftersom huden inte får vara fuktig (allergisk mot bla jästsvamp). Vet inte om man kan klippa westietassar dock?

 

[BornAgain]

När vi kom till hud-veterinären första gången så gav hon vovven alla möjliga mediciner för att dämpa klådan. Vi hade fått höra att vi absolut inte skulle ge honom kortison, men det var aldrig något alternativ att inte ge honom det eftersom han var i sånt dåligt skick. Veterinären pratade om djurskydd när vi lite mesigt frågade "om det verkligen var nödvändigt att ge kortison". I sånt dåligt skick var han. Vi hade gått med på nästan vad som helst. Det var så skönt att komma till någon handlingskraftig person som sa "nu gör vi så här" och så berättade hon för oss hur hela processen skulle gå till. Något som också var skönt att få höra var att lyckas vi inte behandla honom så han får en dräglig livskvalitet så är det bästa för honom att avsluta lidandet. Det kändes skönt på något sätt, att det finns en utväg.
Men ju mer vi har lärt känna honom desto svårare känns ett sånt beslut att ta. Men vi är långt ifrån i tid att ta ett sånt beslut, det känns att det är lång tid kvar på utredningen.
Vad innebär det att du har skaffat en oberoende bedömning?

Jag har bett veterinärer och fysioterapeuter bedöma om de tror att han har ett bra liv. Hittills har alla trott det.

Jag hade en äldre hund med artros - där hade jag en liten panel med vänner med samma problem som kunde berätta hur det kändes. Och kunde bekräfta att det kändes värre våta, kalla dagar utan att sjukdomen nödvändigtvis hade gått i skov. Och att även om det gjorde ont så var det inte på nivån att vilja dö.

Jag försökte hitta något liknande för min nuvarande hund (som gått från att rejsa omkring till i stort sett ett koppelliv)- så jag har fått höra av en yngre MMA-fighter att man kan ha ett bra liv även om man bara läser böcker. Den pojken har nog aldrig läst en bok i hela sitt liv , men gillar min Pyssling och påminde om att man kan anpassa sig och att det faktiskt är individuellt vad man kan stå ut med. Så även om det blir jobbigare för er om det drar ut på tiden - så lär ni känna er hund bättre och vet mer om vad som ger hunden värde och vilka dagar som är bra dagar. Ett liv helt utan smärta och sjukdom får ingen av oss - det handlar om att de bra dagarna ska vara värda de sämre stunderna.

 

[Wingates]

Jag har bett veterinärer och fysioterapeuter bedöma om de tror att han har ett bra liv. Hittills har alla trott det.

Jag hade en äldre hund med artros - där hade jag en liten panel med vänner med samma problem som kunde berätta hur det kändes. Och kunde bekräfta att det kändes värre våta, kalla dagar utan att sjukdomen nödvändigtvis hade gått i skov. Och att även om det gjorde ont så var det inte på nivån att vilja dö.

Jag försökte hitta något liknande för min nuvarande hund (som gått från att rejsa omkring till i stort sett ett koppelliv)- så jag har fått höra av en yngre MMA-fighter att man kan ha ett bra liv även om man bara läser böcker. Den pojken har nog aldrig läst en bok i hela sitt liv , men gillar min Pyssling och påminde om att man kan anpassa sig och att det faktiskt är individuellt vad man kan stå ut med. Så även om det blir jobbigare för er om det drar ut på tiden - så lär ni känna er hund bättre och vet mer om vad som ger hunden värde och vilka dagar som är bra dagar. Ett liv helt utan smärta och sjukdom får ingen av oss - det handlar om att de bra dagarna ska vara värda de sämre stunderna.

Utan att värdera din hunds liv (eftersom jag inte vet något om det), men det går ju inte att jämföra hur vi människor upplever något och hur hundarna upplever något.
Vi förstår att något kan komma i skov, det gör inte djur och bara för att vi kan ersätta motion med att läsa böcker så kan inte djuren nödvändigtvis göra det.
Det kvittar liksom hur fantastiska de smärtfria dagarna är för hunden om den ofta har ont. Jag tror det är risk för att man håller liv i dem för länge om man tänker att de fungerar som oss. När djuren börjar visa att de har det jobbigt har det ju ofta gått för långt.

 

[BornAgain]

Utan att värdera din hunds liv (eftersom jag inte vet något om det), men det går ju inte att jämföra hur vi människor upplever något och hur hundarna upplever något.
Vi förstår att något kan komma i skov, det gör inte djur och bara för att vi kan ersätta motion med att läsa böcker så kan inte djuren nödvändigtvis göra det.
Det kvittar liksom hur fantastiska de smärtfria dagarna är för hunden om den ofta har ont. Jag tror det är risk för att man håller liv i dem för länge om man tänker att de fungerar som oss. När djuren börjar visa att de har det jobbigt har det ju ofta gått för långt.

Jag lägger pussel för det är det enda som bjuds.

 

[Louiseee]

Vår hund mår mycket bättre nu än förut! Det är fortfarande konstant medicinering och extra koll på öronen (det är en pudel) som gärna blir inflammerade. Kortisonet kommer som sagt troligen förkorta hennes liv men hon är 10 år nu och fortfarande pigg (blåsljud på hjärtat men det kan lika gärna vara ålder/genetik).

Nåt jag skulle hålla extra koll på är att valpis inte får svamp eftersom han slickar på tassarna. Vår terrier hade så himla mycket svamp när han kom till oss, troligen pga att han stresslickade på tassarna (irländare, bodde på ett pound i flera månader sen hos jourhem med många andra hundar på Irland). Det syns tydligt på vita hundar, tassarna blir liksom brunröda. För oss hjälpte det med klorhexidinshampoo som vi ändå hade till pudeln och fotbad. Tvättade av och torkade noggrant! Nu får han bara lite svamp när det är blött ute och vi inte torkar tassarna efter promenad.

Vill inte rekommendera huskurer för er hunds problem men blöta tassar blir lätt svampiga och det kan upptäckas ganska lätt på vita hundar. Svamp kan ge klåda och då göra redan existerande problem värre men det är ganska lätt att förebygga!

Edit: vill också lägga till att för vår hund är det viktigt med kort päls just eftersom huden inte får vara fuktig (allergisk mot bla jästsvamp). Vet inte om man kan klippa westietassar dock?

Tack för dina råd om tassar och svamp. Vi badar tassarna med klorhexidionshampoo varannan dag. Det hjälper en del. Sen är vi noga med att torka tassar efter promenad. Något som vår hund också har lite bekymmer med är vecken vid munnen. Dessa måste vi också hålla efter supernoga, annars så blir det snabbt sårigt. Har en klorhexidin-mouse som heter Duoxy Pyo mousse som vi tar på hakan och munnen titt som tätt, men han blir rätt röd och torr av den. Svårt att hitta en bra balans mellan torrt och fuktigt.
Har klippt ner pälsen mellan tårna samt undertill vissa perioder, det har hjälpt lite.