Allmänna frågetråden

Bapelsin

Trådstartare
Jag behöver en frågetråd där jag kan ställa alla relevanta och dumma frågor jag har nu när jag skaffat valp. Eller unghund kanske hon räknas som. Så jag tänker att eftersom det är säkert fler som undrar över saker och ting inom olika områden så kan en frågetråd vara bra. För är det något jag har lärt mig genom åren så är det att på Buke finns det alltid någon som vet. Någon som kan. Någon har svar. Så en frågetråd där man kan ställa frågor som de med mer erfarenhet och kunskap kan svara på känns rimligt tycker jag.

Själv undrar jag om någon kan hjälpa mig att förstå lilltösen som vi hämtade hem i måndags. Hon är sju månader gammal och rumsren, men hon kissar på sig varje gång någon kommer och hon blir glad och nervös. Enligt uppfödaren har hon aldrig reagerat så förut, så jag antar att det är kopplat till förändringen. Men hur ska jag approacha det? Ska jag bara strunta i det och torka upp, hoppas att det ger med sig när hon funnit sig tillrätta? Ska jag tillrättavisa henne på något sätt? Att tillrättavisa känns inte bra för hon är väldigt vek och det räcker att man höjer rösten lite så krullar hon ihop sig alldeles. Det spelar för övrigt ingen roll om vi just varit ute och kissat. Jag har heller inte introducerat henne för en massa människor utan det är när barnen kommer hem från skolan och kompisar, och när min kille kommer.
 
Jag tycker det är väldigt vanligt och hade absolut inte korrigerat henne. Däremot så kan det vara så att hon blir jättejätteglad för att hon är osäker och vill fjäska, min gjorde så som liten. Sen kunde hon bli jättejätteglad när någon hon kände väl och ändå kissa på sig. Men med det först nämnda så ska hon kanske man får hitta en strategi så att hon inte känner att hon behöver bli helt till sig/ att man hälsar lugnare. En del tycker det roligaste som finns är att göra hunden helt tokig vid hälsningar, trots att de knappt har en relation emellan sig.
 
Jag tycker det är väldigt vanligt och hade absolut inte korrigerat henne. Däremot så kan det vara så att hon blir jättejätteglad för att hon är osäker och vill fjäska, min gjorde så som liten. Sen kunde hon bli jättejätteglad när någon hon kände väl och ändå kissa på sig. Men med det först nämnda så ska hon kanske man får hitta en strategi så att hon inte känner att hon behöver bli helt till sig/ att man hälsar lugnare. En del tycker det roligaste som finns är att göra hunden helt tokig vid hälsningar, trots att de knappt har en relation emellan sig.

Hon är väldigt osäker och samtidigt väldigt kontaktsökande. När hon träffade min kille första gången tex så låg hon bredvid mig i soffan när han kom, och morrade åt honom när hon såg honom så han brydde sig inte om henne och satte sig på andra sidan mig. Då hoppade hon direkt ner från soffan och sprang runt soffbordet och hoppade upp till honom. Sen var de kompisar. Jag har lite svårt att förstå henne ibland måste jag erkänna, just för att hon både är så otroligt osäker och vek, och samtidigt så väldigt kontaktsökande och glad.

Nåja, hon har ju bara varit här i två dagar och hon har inga problem med att slappna av iaf, vilket jag tycker är viktigast. Hon har hittat och börjat använda båda sina bäddar och hon sover gott hela natten. Det andra kommer förhoppningsvis med tiden :)
 
Jag har lite svårt att förstå henne ibland måste jag erkänna, just för att hon både är så otroligt osäker och vek, och samtidigt så väldigt kontaktsökande och glad.

Det går ofta hand i hand, tycker jag. Jag har också en vek och osäker kille, och just därför är han väldigt överdriven i sitt kontaktsökande och fjäskande. Ska alltid upp i ansiktet, hoppar och får lite överdrivna beteenden överlag pga sin osäkerhet.
 
Det går ofta hand i hand, tycker jag. Jag har också en vek och osäker kille, och just därför är han väldigt överdriven i sitt kontaktsökande och fjäskande. Ska alltid upp i ansiktet, hoppar och får lite överdrivna beteenden överlag pga sin osäkerhet.

Jämfört med de två andra dårarna så är hon väldigt lugn. Staffar generellt är ju väldigt pussiga och på, de är lyckligast när de ligger uppe på en. Hon sitter gärna i knät och då pussas hon lite men inte alls som de andra två, hon är väldigt försiktig. Ligga vill hon göra bredvid nära nära men inte på. Hon hoppar inte utan slänger sig på rygg och viftar med svansen mellan bena så att man tror att den ska gå sönder.
 
Jämfört med de två andra dårarna så är hon väldigt lugn. Staffar generellt är ju väldigt pussiga och på, de är lyckligast när de ligger uppe på en. Hon sitter gärna i knät och då pussas hon lite men inte alls som de andra två, hon är väldigt försiktig. Ligga vill hon göra bredvid nära nära men inte på. Hon hoppar inte utan slänger sig på rygg och viftar med svansen mellan bena så att man tror att den ska gå sönder.

Det gör min också. :) När han var liten kissade han på sig vid flera tillfällen, precis som du beskriver. Den där gladheten och kontaktsökandet som du beskriver kan nog vara ganska klassiskt för osäkra hundar som ständigt vill visa hur ofarliga de är.
 
Det gör min också. :) När han var liten kissade han på sig vid flera tillfällen, precis som du beskriver. Den där gladheten och kontaktsökandet som du beskriver kan nog vara ganska klassiskt för osäkra hundar som ständigt vill visa hur ofarliga de är.

Ja, så är det nog. Det är väldigt uppenbart att hon är osäker. Men det är skönt att hon ändå kan slappna av och sova både här och där. Men ang. kissandet så får jag väl bara låtsas som ingenting och hoppas att det ger med sig :up:
 
Ja, så är det nog. Det är väldigt uppenbart att hon är osäker. Men det är skönt att hon ändå kan slappna av och sova både här och där. Men ang. kissandet så får jag väl bara låtsas som ingenting och hoppas att det ger med sig :up:

Kisseriet ger nog med sig när hon blir äldre.
Men beteendet tycker jag är klassiskt för staffar. När de kommer till oss på djursjukhuset går det ibland inte ens att göra en undersökning för att de blir så överdrivet kontaktsökande och fjäskiga. Öronen bakåt och svansen viftandes neråt, typiskt osäkerhet. Man ser tydligt att de tycker att situationen är jobbig.
Så min tolkning har blivit att det ligger mycket osäkerhet i rasen, vilket är trist. Men nu har du uppmärksammat det tidigt och kan jobba med det från början. Jag är dock inte rätt person att svara på hur, det finns det nog andra här som har mycket bättre koll på.
@Monstermom verkar vara väldigt duktig på hundbeteendet till exempel :)
 
Kisseriet ger nog med sig när hon blir äldre.
Men beteendet tycker jag är klassiskt för staffar. När de kommer till oss på djursjukhuset går det ibland inte ens att göra en undersökning för att de blir så överdrivet kontaktsökande och fjäskiga. Öronen bakåt och svansen viftandes neråt, typiskt osäkerhet. Man ser tydligt att de tycker att situationen är jobbig.
Så min tolkning har blivit att det ligger mycket osäkerhet i rasen, vilket är trist. Men nu har du uppmärksammat det tidigt och kan jobba med det från början. Jag är dock inte rätt person att svara på hur, det finns det nog andra här som har mycket bättre koll på.
@Monstermom verkar vara väldigt duktig på hundbeteendet till exempel :)

Ja, att hon är osäker råder inga tvivel om. Om hon inte vet vad/hur hon ska göra lägger hon sig med magen tryckt mot golvet, svansen indragen och öronen bak. Gör sig så liten som möjligt. Samma om man tillrättavisar henne minsta lilla.

Hon är sju månader. Hennes fyra första månader bodde hon på en kennel utomlands. Sedan togs hon in i Sverige av uppfödaren som jag har fodervärdsavtalet med. Hon är en väldigt fin unghund från fina linjer som är tänkt som en framtida avelstik för att få in nytt blod. Så de senaste tre månaderna har hon bott hos uppfödaren i Sverige. Då har hon levt tillsammans med fem eller sex andra hundar i varierande åldrar. Helt säkert har hon haft andra hundar omkring sig hos första uppfödaren också. Detta är således första gången hon är ensam utan andra hundar omkring sig, på ett nytt ställe och med nya människor omkring sig dessutom. Så man kan väl anta att det är en stor bidragande faktor till hennes beteenden. Men det är en svår gräns att dra tycker jag. När övergår det från att vara ett beteende pga omständigheterna till ett befäst beteende, och hur ska man veta det?
 
Ja, att hon är osäker råder inga tvivel om. Om hon inte vet vad/hur hon ska göra lägger hon sig med magen tryckt mot golvet, svansen indragen och öronen bak. Gör sig så liten som möjligt. Samma om man tillrättavisar henne minsta lilla.

Hon är sju månader. Hennes fyra första månader bodde hon på en kennel utomlands. Sedan togs hon in i Sverige av uppfödaren som jag har fodervärdsavtalet med. Hon är en väldigt fin unghund från fina linjer som är tänkt som en framtida avelstik för att få in nytt blod. Så de senaste tre månaderna har hon bott hos uppfödaren i Sverige. Då har hon levt tillsammans med fem eller sex andra hundar i varierande åldrar. Helt säkert har hon haft andra hundar omkring sig hos första uppfödaren också. Detta är således första gången hon är ensam utan andra hundar omkring sig, på ett nytt ställe och med nya människor omkring sig dessutom. Så man kan väl anta att det är en stor bidragande faktor till hennes beteenden. Men det är en svår gräns att dra tycker jag. När övergår det från att vara ett beteende pga omständigheterna till ett befäst beteende, och hur ska man veta det?

Med ett befäst beteende brukar man mena ett beteende som ger konkreta konsekvenser, ett som hunden har provat sig fram till för att nå en lösning på ett problem? Det beteende du beskriver är känslodrivet, visst kan man sätta in det i en ABC (konsekvensen i det här fallet är då en R-, kiss för att undvika fara/konflikt) men det finns ingen anledning. Fokus här är inte träning utan upplevelse. När hon känner sig trygg och lugn (för att vara en staffe) kommer hon inte att kissa så mer.

Det som är viktigt är att göra noll affär av det (det ökar bara känsloupplevelsen), hantera det genom att hälsa på henne ute och torka upp odramatiskt om det råkar bli inne. Ha tålamod och jobba på att hon ska uppleva sig bekväm och trygg så kommer det att sluta, men det kan ta ett tag. Det är inte ett beteende som kommer att bli befäst på det sätt jag tror du menar.
 
Regeln om att valpen ska vara veterinärbesiktningad max sju dagar innan flytt, gäller den även för äldre hundar? Vi har haft tösen på prov och nu är det dags att skriva alla papper. Ska uppfödaren besiktiga henne innan vi gör det? Vi ska ha henne på foder, om det gör någon skillnad i reglementet.

Undrar också gällande HD/ED, vem brukar göra det? Fodervärden eller uppfödaren?
 
Regeln om att valpen ska vara veterinärbesiktningad max sju dagar innan flytt, gäller den även för äldre hundar? Vi har haft tösen på prov och nu är det dags att skriva alla papper. Ska uppfödaren besiktiga henne innan vi gör det? Vi ska ha henne på foder, om det gör någon skillnad i reglementet.

Undrar också gällande HD/ED, vem brukar göra det? Fodervärden eller uppfödaren?

Då vi tog hem vår hund samma dag som vi tittade på henne så var hon inte besiktigad. Vi gjorde det dock två dagar senare och då stod uppfödaren tillika säljaren för det.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 603
Senast: Lhas
·
Övr. Katt Jag gav i våras bort en katt åt en som frågade efter en ny, vuxen, katt då hennes förra blivit påkörd. Jag hade två som inte trivdes så...
Svar
19
· Visningar
2 081
Senast: Skjøldur
·
Övr. Djur En äldre släkting till familjen har en kakadua, som är nånstans mellan 40-50 år. (jag är osäker, men eventuellt är den vildfångad som...
Svar
15
· Visningar
1 966
Senast: pillerill
·
Relationer Gammal användare med nytt nick på grund av känsligt ämne och jag MÅSTE få ventilera och höra utomståendes perspektiv. Jag insåg tidigt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
17 523
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp