Allt blir fel, hur man än gör (jul)

Skumtomten

Trådstartare
Nu börjar ångesten komma krypande och jag hatar att känna såhär varje år.

Mina föräldrar är skilda sen ca 30 år tillbaka, de har två barn, jag och min bror. Vår mamma firar inte jul alls och därför har brorsan och jag mer eller mindre tvingats till detta spektakel på min pappas sida. Religösa farföräldrar som gjorde varje jul till en pina. Det skulle ätas och ätas och klockslagen var exakta, ingen fick tex missa Kalle Anka och då åt man knäck och ischoklad vare sig man ville eller inte, sen var det julklappsutdelning tillsammans med kaffet efter detta. Vi skulle tindra med ögonen och tacka allt vad man kunde för julklapparna som mestadels bestod av dyra fina delar av kaffeservis och silverskedar. Inget man uppskattade när man var mellan 10-20 år direkt. Jo, vi fick lite annat också, men hårt sagt, så var jularna redan då väldigt tråkiga, något man genomled.

Nu är farföräldrarna inte i liv längre och helt plötsligt var det jag som skulle bjuda in till jul. Jag är ju flicka och det var ju bara pappa,min bror och hans två barn, så det gick väl ganska bra, om man bortser från att ingen av oss gillar julen och ingen har något direkt att prata om. 3 år firade vi alltså hemma hos mig. Min pappa tillhör de mest melankoliska och osociala personer jag träffat, och min bror och jag känner väl att julen inte är direkt någon glädje, det är för barnens skull vi tvingade ihop oss.

Men för ca 4 år sedan träffade vår pappa en ny kvinna som han nu är sambo med. Hon älskar julen och nu ska det firas ordentligt. Massa mat, hennes barn och barnbarn kommer långt ifrån, stannar i över en vecka och invaderar hela huset. Förra årets julklappar var den största julklappshög jag någonsin sett, det är tomte och förväntningar på den perfekta julen. Jag, min bror och hans barn har nu vart där i två år innan.

För ett par veckor sedan fick jag inbjudan av pappas sambo, och pratade då även i telefon med pappa. Vi bestämde, på min begäran, att inte köpa några julklappar, vilket både min bror och pappa var jättenöjda med. Ingen av oss gillar att tvingas köpa massa struntsaker till varandra bara för att det är jul, och det kändes så skönt, då jag dessutom är superfattig pga helt andra orsaker.

I går fick jag återigen ett telefonsamtal av pappas sambo. Då berättar hon att pappa, i vanlig anda mår dåligt inför jul. Han är som sagt, oerhört osocial och melankolisk, så nu har han ångest inför jul och att hennes barn ska komma och bo där en vecka. Han känner sig tvingad att vara social när han bara vill vara ifred, vilket resulterar att han är där fysiskt, men han pratar inte och sitter i sin egna värld. Detta visste jag, men sen berättar hon att pappa köpt julklappar till min bror och mig för 1000 kr var, och att pappa sagt till henne att han köper till oss, men aldrig får något tillbaka. Jag blev jätteledsen, då jag förra året köpte både en ganska dyr sak till honom och dessutom hade gjort en personlig sak till honom som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Nu hade vi ju bestämt att inte köpa något denna jul, och jag får detta slängt i ansiktet att jag iallafall borde köpa något till honom.

Så nu kryper ångesten på. Jag vill inte ens fira jul, inte med folk jag inte känner ( hennes barn, deras sambo/män och barnbarn), inte med julklappar för 10-tusentals summor som insats, inte med mat som står mig upp i halsen, inte med ett glatt leende och tindrande ögon som jag gjort varje år i ett försök till skådespeleri inför alla. Samtidigt känner jag pappa bättre än så, han hatar ju också julen och allt vad det innebär, men han skulle tycka det var ännu värre och samtidigt bli väldigt besviken om inte hans egna barn kommer när hans sambos släkt är där, även om han inte pratar med oss när vi väl är där. Och nu då julklapp till pappa som inte har några intressen mer än trädgård och bridge, samtidigt som han har tillräckligt med pengar att köpa det han vill och är kräsen på det han tycker är bra och duger till honom. Jag har ju knappt mat till mig själv nu, till nästa lön kommer den 23/12.

Som en sista sak lever jag med en hund som inte klarar av att vara ensam hemma så många timmar, och som blir superstressad av denna miljö jag tvingas ta med honom i under julen, med tomte, med prasslande papper, med barn som springer runt honom, passa honom för levande ljus. Jag mår dåligt, min hund mår dåligt, min bror mår dåligt, min pappa mår dåligt, och ändå ska det firas så glatt att det är julafton.

Tack för att ni orkat läsa så långt som hit. Ville bara skriva av mig allt,och om någon har någon bra lösning, något bra julklappstips eller bara en jättebra ursäkt att komma undan allt i jul så lyssnar jag gärna.

/ Skumbananen som för tillfället har ett anonymt nick men är gammal användare här
 
Nu börjar ångesten komma krypande och jag hatar att känna såhär varje år.

Mina föräldrar är skilda sen ca 30 år tillbaka, de har två barn, jag och min bror. Vår mamma firar inte jul alls och därför har brorsan och jag mer eller mindre tvingats till detta spektakel på min pappas sida. Religösa farföräldrar som gjorde varje jul till en pina. Det skulle ätas och ätas och klockslagen var exakta, ingen fick tex missa Kalle Anka och då åt man knäck och ischoklad vare sig man ville eller inte, sen var det julklappsutdelning tillsammans med kaffet efter detta. Vi skulle tindra med ögonen och tacka allt vad man kunde för julklapparna som mestadels bestod av dyra fina delar av kaffeservis och silverskedar. Inget man uppskattade när man var mellan 10-20 år direkt. Jo, vi fick lite annat också, men hårt sagt, så var jularna redan då väldigt tråkiga, något man genomled.

Nu är farföräldrarna inte i liv längre och helt plötsligt var det jag som skulle bjuda in till jul. Jag är ju flicka och det var ju bara pappa,min bror och hans två barn, så det gick väl ganska bra, om man bortser från att ingen av oss gillar julen och ingen har något direkt att prata om. 3 år firade vi alltså hemma hos mig. Min pappa tillhör de mest melankoliska och osociala personer jag träffat, och min bror och jag känner väl att julen inte är direkt någon glädje, det är för barnens skull vi tvingade ihop oss.

Men för ca 4 år sedan träffade vår pappa en ny kvinna som han nu är sambo med. Hon älskar julen och nu ska det firas ordentligt. Massa mat, hennes barn och barnbarn kommer långt ifrån, stannar i över en vecka och invaderar hela huset. Förra årets julklappar var den största julklappshög jag någonsin sett, det är tomte och förväntningar på den perfekta julen. Jag, min bror och hans barn har nu vart där i två år innan.

För ett par veckor sedan fick jag inbjudan av pappas sambo, och pratade då även i telefon med pappa. Vi bestämde, på min begäran, att inte köpa några julklappar, vilket både min bror och pappa var jättenöjda med. Ingen av oss gillar att tvingas köpa massa struntsaker till varandra bara för att det är jul, och det kändes så skönt, då jag dessutom är superfattig pga helt andra orsaker.

I går fick jag återigen ett telefonsamtal av pappas sambo. Då berättar hon att pappa, i vanlig anda mår dåligt inför jul. Han är som sagt, oerhört osocial och melankolisk, så nu har han ångest inför jul och att hennes barn ska komma och bo där en vecka. Han känner sig tvingad att vara social när han bara vill vara ifred, vilket resulterar att han är där fysiskt, men han pratar inte och sitter i sin egna värld. Detta visste jag, men sen berättar hon att pappa köpt julklappar till min bror och mig för 1000 kr var, och att pappa sagt till henne att han köper till oss, men aldrig får något tillbaka. Jag blev jätteledsen, då jag förra året köpte både en ganska dyr sak till honom och dessutom hade gjort en personlig sak till honom som jag lagt ner otroligt mycket tid på. Nu hade vi ju bestämt att inte köpa något denna jul, och jag får detta slängt i ansiktet att jag iallafall borde köpa något till honom.

Så nu kryper ångesten på. Jag vill inte ens fira jul, inte med folk jag inte känner ( hennes barn, deras sambo/män och barnbarn), inte med julklappar för 10-tusentals summor som insats, inte med mat som står mig upp i halsen, inte med ett glatt leende och tindrande ögon som jag gjort varje år i ett försök till skådespeleri inför alla. Samtidigt känner jag pappa bättre än så, han hatar ju också julen och allt vad det innebär, men han skulle tycka det var ännu värre och samtidigt bli väldigt besviken om inte hans egna barn kommer när hans sambos släkt är där, även om han inte pratar med oss när vi väl är där. Och nu då julklapp till pappa som inte har några intressen mer än trädgård och bridge, samtidigt som han har tillräckligt med pengar att köpa det han vill och är kräsen på det han tycker är bra och duger till honom. Jag har ju knappt mat till mig själv nu, till nästa lön kommer den 23/12.

Som en sista sak lever jag med en hund som inte klarar av att vara ensam hemma så många timmar, och som blir superstressad av denna miljö jag tvingas ta med honom i under julen, med tomte, med prasslande papper, med barn som springer runt honom, passa honom för levande ljus. Jag mår dåligt, min hund mår dåligt, min bror mår dåligt, min pappa mår dåligt, och ändå ska det firas så glatt att det är julafton.

Tack för att ni orkat läsa så långt som hit. Ville bara skriva av mig allt,och om någon har någon bra lösning, något bra julklappstips eller bara en jättebra ursäkt att komma undan allt i jul så lyssnar jag gärna.

/ Skumbananen som för tillfället har ett anonymt nick men är gammal användare här
Lämna återbud? Vill du träffa brodern och hans barn kan ni väl hitta på något eget roligt firande, med saker ni tycker om?
 
Din pappas sambo ringer och framför gnäll som ska komma från din pappa? Jag hade nog faktiskt ringt upp pappan och frågat vad som stämmer.

Sen ser jag inte värdet i att plågas igenom julen. Jag och min familj åker inte runt på julafton och stressar som "alla andra". Jag vägrar. Man får säga att man inte vill och för de som lyssnar kan man berätta varför.
 
Jag hade nog sagt till sambon att "jag, pappa och min bror kom överens om att inte köpa något"
att han köpt känns ju kanske lite som hon tjatat på han att han måste köpa till er för att det "ska ju vara så".

Jag håller med escodobe, prata med din bror, hör vad han har för tankar om det hela och om ni kanske ska hitta något tillsammans istället, det låter ju inte kul att bara öka ångesten för högtiden när man kanske kan göra det till en trevlig grej istället.

Mitt ex åkte till sin pappa på julaftonsförmiddagen innan vi skulle fira med min familj förra året men jag tackade nej till att följa, var sjukskriven och kände att jag inte skulle orka med det hela, det var inga som helst problem.
 
Ring din pappa och prata med honom - kanske rent av bjud hem honom på stillsamt firande med dig och din familj utan en massa hysteri.
Skit i hans sambo hon får köra all-in på jul bäst hon vill men hon ska inte blanda in dig
 
Jag vill lämna återbud, men hur. Eftersom jag själv är ensamstående, de vet att jag inte firar med min mamma, så hur ska man säga det utan att låta otacksam och som att det inte duger, att man hellre sitter själv än är med dem?

Känns också så väldigt elakt mot pappa, som trots att han är som han är, skulle känna sig så besviken om hans egna barn inte kommer, och han tvingas till hennes släkt som han inte känner och redan har ångest över.
 
Jag vill lämna återbud, men hur. Eftersom jag själv är ensamstående, de vet att jag inte firar med min mamma, så hur ska man säga det utan att låta otacksam och som att det inte duger, att man hellre sitter själv än är med dem?

Känns också så väldigt elakt mot pappa, som trots att han är som han är, skulle känna sig så besviken om hans egna barn inte kommer, och han tvingas till hennes släkt som han inte känner och redan har ångest över.

Bjud hem pappa till dig! Så slipper han hennes släkt
 
1. Skit i dem.
2. Varför blandar din pappas sambo in dig? Du ska väl inte stå som ansvarig om han har ångest över julen.

1, Jag vill inte skita i pappa. Jag är nog en sån person som mår dåligt när jag vet att andra gör det.

2. Nej, jag borde inte det, men det är just så jag känner, att jag sviker honom i en för honom jobbig situation.
 
Bjud hem pappa till dig! Så slipper han hennes släkt

De stannar ca en vecka, så slipper gör han inte. Jag vill ju inte bli osams med sambon, hon gör allt för pappa, trots att han inte är lätt att leva med. Hon är supersnäll, men kanske inte en av de smartaste jag känner. Inget ont i henne, tvärtom.
 
Jag vill lämna återbud, men hur. Eftersom jag själv är ensamstående, de vet att jag inte firar med min mamma, så hur ska man säga det utan att låta otacksam och som att det inte duger, att man hellre sitter själv än är med dem?

Känns också så väldigt elakt mot pappa, som trots att han är som han är, skulle känna sig så besviken om hans egna barn inte kommer, och han tvingas till hennes släkt som han inte känner och redan har ångest över.

Genom att säga att du inte vill, helt enkelt. Säg ifrån! Gör det ordentligt och tydligt, så är det gjort sen. Jul kommer varje år...

Och din pappas mående måste han själv ta ansvar för. Det är inte rimligt att du ska tvinga dig själv att fara illa för att han kanske skulle må ännu sämre om du inte led också. O_o
 
1, Jag vill inte skita i pappa. Jag är nog en sån person som mår dåligt när jag vet att andra gör det.

2. Nej, jag borde inte det, men det är just så jag känner, att jag sviker honom i en för honom jobbig situation.
Sluta vara sådär duktig! Ring pappa och säg att du inte vill fira jul under sådan stress. Om någon vill fira lugnt över en kopp kaffe är de välkomna hem till dig.
 
Brorsan och jag är överens, vi har samma inställning, och han sa senast igår att han helst vill stanna hemma, men gör det för barnens skull. Pappa är lite svårare, han pratar aldrig känslor, är helt neutral, är aldrig glad ( melankolisk), så man vet aldrig hur han känner.
 
Ni som skriver att jag ska säga ifrån. Jag känner likadant, men vill inte såra någon, så hur säger man det på ett fint sätt? Att säga att jag inte vill komma, låter så illa, som att de inte duger när hon anstränger sig så med allt. Tänkte tanken att jag skulle säga att hunden var dålig i magen, men ingen av dem vet hur djur fungerar, så det köps nog inte.
 
Har du pratat med din pappa om det här? Om du och din bror tycker att det är väldigt jobbigt så borde ni kunna fira själva på ert sätt? Erbjud din pappa att vara med er om han vill. Det kommer säkert bli sura miner men jag lovar att de kommer över det. Man måste inte fira julen på ett visst sätt. Du ska inte känna att du sviker din pappa, han är vuxen och har själv valt sin sambo och får själv ta ansvar för hur han vill ha det.
 
@Skumtomten: Det finns ingen lag som säger att man måste fira jul, oavsett om det är med eller utan sin släkt. Det är sorgligt att din pappa inte mår bra inför jul men det är något han måste ta med sin sambo.

Jo, jag vet, men sambon ringer ju till mig och rådfrågar om pappa. Jag brukar säga då att jag inte kan hjälpa henne, men då säger hon att hon bara behöver prata av sig. Pappa pratar inte alls i dessa lägen, stänger in sig och är för sig själv.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Som rubriken lyder: vad får ditt/dina barn i julklapp av dig/er i år? Brasklapp: Vill man så får man gärna berätta hur man resonerar...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
5 468
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
12 484
Senast: Helvetet
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 352
Senast: sjoberga
·
  • Artikel
Dagbok Hej ❤️ Jag vill bara skriva god jul till alla er här! Jag hoppas att ni har en jätte bra jul helg o avsett ifall ni firar själva eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 287

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp