Allt blir fel, hur man än gör (jul)

[Amha]

Sluta vara sådär duktig! Ring pappa och säg att du inte vill fira jul under sådan stress. Om någon vill fira lugnt över en kopp kaffe är de välkomna hem till dig.

Sådär har vi ju gjort. Det är det absolut bästa draget jag gjort någonsin gällande jul. Folk får ta med sig vad de vill äta, jag slavar inte i något kök för att laga mat jag inte äter. Däremot gör jag gärna större laddningar av det som jag vill ha. Första 1-2 jularna var det väldigt lugnt. Sen kom lillebror med sambo. De slocknade på soffan framför TV:n runt 20-21 på kvällen så var det slut väldigt behaglig jul måste jag säga.

 

[athena_arabians]

Jo, jag vet, men sambon ringer ju till mig och rådfrågar om pappa. Jag brukar säga då att jag inte kan hjälpa henne, men då säger hon att hon bara behöver prata av sig. Pappa pratar inte alls i dessa lägen, stänger in sig och är för sig själv.

Då får hon nog skaffa någon annan att prata av sig med. Du är inte hennes terapeut eller medlare mellan henne och din far. Att kommunicera med dig ger ju inget, det är din far hon måste kommunicera med.

Att man någon enstaka gång ringer för att "prata av sig" kan jag förstå men om det är ett återkommande fenomen funkar det inte.

 

[Skumtomten]

Har du pratat med din pappa om det här? Om du och din bror tycker att det är väldigt jobbigt så borde ni kunna fira själva på ert sätt? Erbjud din pappa att vara med er om han vill. Det kommer säkert bli sura miner men jag lovar att de kommer över det. Man måste inte fira julen på ett visst sätt. Du ska inte känna att du sviker din pappa, han är vuxen och har själv valt sin sambo och får själv ta ansvar för hur han vill ha det.

Vi har inte pratat om just julen och dess firande. Jag vet att pappa inte vill göra så stor sak av det, men här får ju även han anpassa sig mot sin vilja när hennes barn med familjer kommer. Det är det pappa mår mest dåligt över, och det kan jag inte göra något åt, men att svika honom även på julafton känns så hårt på något sätt.

 

[TheRedLightning]

@Skumtomten kanske dags att säga vad du faktiskt tycker och känner inför julen? Du får tycka och känna precis vad du vill om julen utan att någon annan kan påverka dig, åk hem till din bror och fita jul där. Det kanske är svårast att säga ifrån nu, men när du väl gjort det så kommer det bli lättar senare. Stå på dig.
Det finns 358 andra dagar att umgås med sin broder och far förutom julen och ändå ha väldigt trevligt.

Det jag tänkte när du skrev att din pappas sambo hade ringt och sagt vad din pappa hade sagt/gjort, då hade jag velat kolla upp vad av det som är sant. Vet någon annan redan tagit upp det i tråden.
Har du kollat med din far vilken som är sant och vad hans sambo t ex tjatat honom till?

 

[athena_arabians]

Vi har inte pratat om just julen och dess firande. Jag vet att pappa inte vill göra så stor sak av det, men här får ju även han anpassa sig mot sin vilja när hennes barn med familjer kommer. Det är det pappa mår mest dåligt över, och det kan jag inte göra något åt, men att svika honom även på julafton känns så hårt på något sätt.

Jag tycker det känns lite läskigt att hon rakt av bestämt hur julen ska firas utan att kolla med din pappa vad han vill. Jag tror säkert att det inte är av elakhet men visar iaf på en enorm brist på lyhördhet. Om hon ringer och säger att din pappa inte vill prata och inte verkar må bra visar ju på att hon inte ens funderat varför han mår som han gör.

 

[Monstermom]

Ni som skriver att jag ska säga ifrån. Jag känner likadant, men vill inte såra någon, så hur säger man det på ett fint sätt? Att säga att jag inte vill komma, låter så illa, som att de inte duger när hon anstränger sig så med allt. Tänkte tanken att jag skulle säga att hunden var dålig i magen, men ingen av dem vet hur djur fungerar, så det köps nog inte.

Säg att du inte mår bra av det. Det behöver ju inte handla om dem alls (det gör det ju inte heller egentligen), utan helt enkelt om att du vill fira din jul på ditt sätt. Det är inget fel på det de erbjuder, men det funkar inte för dig.

 

[TheRedLightning]

Säg att du inte mår bra av det. Det behöver ju inte handla om dem alls (det gör det ju inte heller egentligen), utan helt enkelt om att du vill fira din jul på ditt sätt. Det är inget fel på det de erbjuder, men det funkar inte för dig.

Jag kan inte annat än att hålla med här.
@Skumtomten ditt mående är lika viktigt som deras, jag hoppas du finner styrka att våga berätta hur du faktiskt känner.

 

[Skumtomten]

Oj, trodde inte tråden skulle få så starka känslor med så många svar, så jag hinner inte med att svara en och en, så jag svarar så gott jag kan i ett allmänt inlägg.

Pappas sambo har haft det rätt jobbigt i tidigare förhållande, men det viktigaste i hennes liv har alltid varit hennes barn och barnbarn, det är det enda hon verkligt hållt hårt i, och de har en mycket bra relation. När nya familjer skapas, så blir det ju att olika folk ska samlas och man får anpassa sig. Jag vill inte förstöra hennes glädje, och jag vet att julen betyder mycket för henne. Eftersom de bor tillsammans uppstår ju följande att pappa vill inte ha folk hemma, medans hon älskar att ha dem hemma och pyssla om. De är olika där och en svår kompromiss för båda.

Tyvärr, för det är jobbigt, har hon valt att vända sig till mig med alla pappas och hennes problem. Jag har sagt ifrån att jag kan inte hjälpa dig, du är vuxen, och fungerar det inte er i mellan så är det du som får ta beslut om ditt/ert liv, hur och om du orkar leva med honom. Då säger hon alltid att jag älskar ju din pappa, men jag vet inte vad jag ska göra när han gör si och så, när han säger si och så. Jag brukar svara med att jag vet inte heller, du måste ta dina egna beslut och jag lever inte med honom.

Det är inte mitt ansvar att pappa mår dåligt, men som dotter i en liten släkt så självklart bryr jag mig om hur folk mår, och då menar jag både pappa, hans sambo, brorsans ungar.

 

[Skumtomten]

Ni har alla så rätt, men jag känner mig så feg att ställa till med trubbel och göra folk besvikna. Det r väl därför jag mår piss jag också över detta och bara vill låsa in mig med tvn och en filt.

 

[athena_arabians]

@Skumtomten: Fast det visar ju igen att hon inte har någon lyhördhet eller förståelse för andra (samtidigt tror jag absolut inte att hon är elak) när du faktiskt sagt rent ut att du inte kan hjälpa.

Att bry sig om folk betyder inte att man behöver göra våld på sig själv. Jag är välkommen att fira jul hos min moster och hos särbons släkt. Jag väljer att vara ensam hemma (ja, med katterna då) av flera skäl och det accepterar de även om jag givetvis är tacksam för att jag är välkommen och det har jag sagt till dem. Jag mår bäst av att göra så här. Om något år kanske det känns ok att åka till dem, jag vet inte.

 

[Skumtomten]

Säg att du inte mår bra av det. Det behöver ju inte handla om dem alls (det gör det ju inte heller egentligen), utan helt enkelt om att du vill fira din jul på ditt sätt. Det är inget fel på det de erbjuder, men det funkar inte för dig.

Önskar jag kunde säga det så enkelt och rakt. Men ingen av dem skulle köpa att man hellre sitter själv hemma än firar med allt de har att erbjuda med mat, klappar, gran, sällskap och allt man ska ha inför jul. Det är då jag menar att man låter så otacksam, som att det inte duger, det de erbjuder.

 

[athena_arabians]

Ni har alla så rätt, men jag känner mig så feg att ställa till med trubbel och göra folk besvikna. Det r väl därför jag mår piss jag också över detta och bara vill låsa in mig med tvn och en filt.

Då skulle jag faktiskt låsa in mig med TV:n och filten. Säg att du helt enkelt inte orkar med ett stort julfirande. Förstår och accepterar de inte det är det verkligen elakt. Att de isåfall tycker det är tråkigt att du inte kommer är förståeligt men hanterbart.

 

[Skumtomten]

@Skumtomten: Fast det visar ju igen att hon inte har någon lyhördhet eller förståelse för andra (samtidigt tror jag absolut inte att hon är elak) när du faktiskt sagt rent ut att du inte kan hjälpa.

Att bry sig om folk betyder inte att man behöver göra våld på sig själv. Jag är välkommen att fira jul hos min moster och hos särbons släkt. Jag väljer att vara ensam hemma (ja, med katterna då) av flera skäl och det accepterar de även om jag givetvis är tacksam för att jag är välkommen och det har jag sagt till dem. Jag mår bäst av att göra så här. Om något år kanske det känns ok att åka till dem, jag vet inte.

Hon är absolut inte elak, tvärtom är hon för snäll, vilket gör det ännu svårare att svika julafton som betyder så mycket för henne. Jag vill inte göra en jämförelse, och jag vet inte vilken relation du har till dina föräldrar, men att säga nej till sin moster eller särbos föräldrar ligger iallafall för mig längre bort än till sin pappa som man haft jul ihop med i 40 år innan.

 

[Skumtomten]

Då skulle jag faktiskt låsa in mig med TV:n och filten. Säg att du helt enkelt inte orkar med ett stort julfirande. Förstår och accepterar de inte det är det verkligen elakt. Att de isåfall tycker det är tråkigt att du inte kommer är förståeligt men hanterbart.

Gillar din inställning :-) Ska försöka ta mod till mig att försöka säga detta,men vet inte om jag klarar det.

 

[athena_arabians]

Hon är absolut inte elak, tvärtom är hon för snäll, vilket gör det ännu svårare att svika julafton som betyder så mycket för henne. Jag vill inte göra en jämförelse, och jag vet inte vilken relation du har till dina föräldrar, men att säga nej till sin moster eller särbos föräldrar ligger iallafall för mig längre bort än till sin pappa som man haft jul ihop med i 40 år innan.

Vi har haft gigantiska julfiranden med hela släkten här (inkl moster med familj) under hela min uppväxt (en stor anledning till att jag inte vill ha något megajulfirande). Min moster är min närmaste levande släkting förutom mamma som är dement och inte känner igen mig längre. Ingen närmare släkt på pappas sida.

Pappa dog för två år sedan (jag fick fira jul med honom i 39 år ). Han är anledningen till att jag vill vara hemma för jag vill hälsa på honom i minneslunden på kvällen och säga god jul för han älskade verkligen att fira jul. Minneslunden där särbon bor är "tom", man känner inget när man är där så till den åker jag inte igen. Som sagt, mina närstående har full respekt och förståelse för hur jag vill tillbringa julen.

 

[Squie]

Ingen har nämnt det, kanske är det fegt..men iaf, det går att skylla på hunden. Du måste vara hemma för att hunden är sjuk o du är orolig.

 

[Monstermom]

Önskar jag kunde säga det så enkelt och rakt. Men ingen av dem skulle köpa att man hellre sitter själv hemma än firar med allt de har att erbjuda med mat, klappar, gran, sällskap och allt man ska ha inför jul. Det är då jag menar att man låter så otacksam, som att det inte duger, det de erbjuder.

Hur de tolkar det är ju deras problem... Hur du än förklarar något kan du aldrig bestämma hur det tas emot.

Men helt ärligt. Vad blir bättre av att du biter ihop och går? Dessa mönster ni fastnat i och upprepar, kanske kan de andra lyckas bryta sina om du kan bryta dina (och kan de inte det så ligger inte skulden på dig). Vad är det för "glädje" ni för vidare till nästa generation, ni lär ju ungarna precis det ni själva är lärda till: bit ihop och lid, det här är självuppoffring - vänj er! Mysigt... Inget blir bättre av att ni går runt-runt-runt på det här viset, du, din bror, din far, ingen av er är lycklig, ni är bara fast i ett mönster. Ja, det är läskigt att bryta mönster. Men det är faktiskt allt det är: läskigt. Mönstret är otrevligt och klaustrofobiskt, men ni känner igen det. Att gå utanför det är stort och hemskt... Men sitt i fängelset eller kliv ut, dörren är öppen!

Därmed inte sagt att det är lätt, men det går faktiskt att göra. Och är du stark kanske de andra klarar att följa efter.

 

[Ciindy]

Jag är en riktigt jultok, nästan så där så att det kan bli lite pinsamt när jag känner att jag måste bygga pepparkakshus, kolla julkalendern och baka pepparkakor varje helg innan jul. På det sättet kan jag verkligen identifiera mig med din pappas sambo.

Även om jag älskar julafton med mycket folk och typiskt traditionellt firande av alla de slag så skulle jag bli väldigt ledsen om någon kände sig tvingad att fira jul med mig. Jag vill absolut inte att någon ska sitta vid samma bord och känna sig obekväm med tillställningen bara för att jag gillar julen. Då skulle jag istället uppskatta om personen tackade nej och berättade att de vill ha en annan typ av julfirande och vill fixa det själv. Kanske din pappas sambo känner likadant? Har du inte berättat åt henne vad du tycker kanske hon tror att även du uppskattar det.

Mitt råd är helt enkelt att du, din bror och din pappa firar en lättsam jul någon annanstans istället. Då borde alla bli nöjd. Hon får ha sin perfekta jul men mycket folk, julklappar och alla traditioner och ni slipper. Ingen behöver känna sig tvingad eller obekväm.

 

[TheRedLightning]

Jag vill inte förstöra hennes glädje, och jag vet att julen betyder mycket för henne.

På bekostnad av din glädje? Är det verkligen rimligt?
Har du pratat med din bror om detta? Det kanske är enklare om ni kan gå ihop och finna styrka i varandra om det är jobbigt att göra det själv. Tänker om ni båda har samma tänk.

 

[Amha]

Oj, trodde inte tråden skulle få så starka känslor med så många svar, så jag hinner inte med att svara en och en, så jag svarar så gott jag kan i ett allmänt inlägg.

Pappas sambo har haft det rätt jobbigt i tidigare förhållande, men det viktigaste i hennes liv har alltid varit hennes barn och barnbarn, det är det enda hon verkligt hållt hårt i, och de har en mycket bra relation. När nya familjer skapas, så blir det ju att olika folk ska samlas och man får anpassa sig. Jag vill inte förstöra hennes glädje, och jag vet att julen betyder mycket för henne. Eftersom de bor tillsammans uppstår ju följande att pappa vill inte ha folk hemma, medans hon älskar att ha dem hemma och pyssla om. De är olika där och en svår kompromiss för båda.

Tyvärr, för det är jobbigt, har hon valt att vända sig till mig med alla pappas och hennes problem. Jag har sagt ifrån att jag kan inte hjälpa dig, du är vuxen, och fungerar det inte er i mellan så är det du som får ta beslut om ditt/ert liv, hur och om du orkar leva med honom. Då säger hon alltid att jag älskar ju din pappa, men jag vet inte vad jag ska göra när han gör si och så, när han säger si och så. Jag brukar svara med att jag vet inte heller, du måste ta dina egna beslut och jag lever inte med honom.

Det är inte mitt ansvar att pappa mår dåligt, men som dotter i en liten släkt så självklart bryr jag mig om hur folk mår, och då menar jag både pappa, hans sambo, brorsans ungar.

Hur hanterar de att folk är hemma om din pappa inte gillar det?

Min och sambons situation är inte helt olik. Min sambo kan tycka att det är lite obekvämt med folk hemma. Vi har löst det så att när jag tar hem min familj (som regel max 3 pers om de stannar över natten) har min sambo utrymme att göra vad han vill. Om han jobbar över, sitter på en annan våning, ligger i sängen halva dagen osv så gör han det. Min familj är delvis självgående hos mig, de vet var kylen står och får servera sig själva. Ingen tycker att det är konstigt att han gör något annat när jag och min familj sitter och umgås och på det sättet upplever jag inte att det blir obekvämt för någon heller vilket det ju kan bli om en tycker att det känns jobbigt att umgås.