Kropp & själ Allt har rasat

När jag mådde som sämst, även om det inte var lika illa, så var jag samtidigt rädd för att börja må bättre. Inte logiskt (och klart värt mer att må bra), men så var det. Jag vet inte exakt varför. Kanske för att det var välbekant, kanske för att det som fick mig att må dåligt samtidigt inte fick sluta vara viktigt.
Jag känner också så när jag mår dåligt. Tror det är för att jag blir rädd att om jag mår bättre kommer folk kräva mer av mig. Och eftersom jag inte mår bra än så blir det en oändligt stor press och då är det lättare att bara fortsätta må dåligt.
Lite förenklat kanske men så är det för mig.
 

parellikusken

Trådstartare
Jag vet inte om det är till någon tröst, men den känslan lovar jag att vi delar med dig. I större eller mindre utsträckning förstås, men så tror jag alla tänker.
Ja, antar att det är så. Är bara så sjukt jobbigt att vara så handlingsförlamad och inte kunna göra något.
Men ja, känns som att jag får lära mig acceptera det.
 
Ja, antar att det är så. Är bara så sjukt jobbigt att vara så handlingsförlamad och inte kunna göra något.
Men ja, känns som att jag får lära mig acceptera det.
Det kanske hänger ihop med att uppskatta sig själv och det man gör, tänker jag. Så att man ser och förstår att det man själv gör är värdefullt och gör skillnad, även om man inte räddar världen just den dagen.
 

parellikusken

Trådstartare
Det kanske hänger ihop med att uppskatta sig själv och det man gör, tänker jag. Så att man ser och förstår att det man själv gör är värdefullt och gör skillnad, även om man inte räddar världen just den dagen.
Antar det. Jag har enormt höga krav på mig själv och mina prestationer. Så har svårt att se det lilla jag gör när det inte är värlfsförändrande typ.
Jobbar hela tiden med detta och i bra perioder skärper jag till mig och är mer realistisk. Men så fort jag mår sämre så tappar jag kontrollen över det och kraven på mig själv ökar igen.
 

parellikusken

Trådstartare
Min sjukskrivning gick inte så bra som jag hade tänkt mig. Tydligen ska jag vara med och rekrytera en ny professor och har tydligen ett möte imorgon bitti. Och tydligen har jag issues med att säga nej.
Hur jag ska lyckas göra ett vettigt jobb i den processen när jag spenderar mesta delen av min tid gråtandes i en dimma av stesolid är oklart.

Men ja, tydligen är jag den bäst lämpade studenten för uppdraget, så jag får se till att skärpa mig åtminstone en timma imorgon.
Kanske är bra för mig, inte klarat av att ta mig in till stan sedan i söndags.
 
Min sjukskrivning gick inte så bra som jag hade tänkt mig. Tydligen ska jag vara med och rekrytera en ny professor och har tydligen ett möte imorgon bitti. Och tydligen har jag issues med att säga nej.
Hur jag ska lyckas göra ett vettigt jobb i den processen när jag spenderar mesta delen av min tid gråtandes i en dimma av stesolid är oklart.

Men ja, tydligen är jag den bäst lämpade studenten för uppdraget, så jag får se till att skärpa mig åtminstone en timma imorgon.
Kanske är bra för mig, inte klarat av att ta mig in till stan sedan i söndags.
Du ser! Du gör skillnad med att tex vara den mest lämpade för detta uppdrag; hur gick det sen? 😀
 

parellikusken

Trådstartare
Ajdå, jobbigt! Men ta det som att din kropp säger till dig att du behöver sjukskrivningen; såsom det var bestämt från början! Dvs, försök inte se detta som ett bakslag nu (vet, lättare sagt än gjort ) ❤.
Var det min kompis så också. Och jag har väl accepterat det. Just nu får jag ångest bara jag tänker på att gå tillbaka till studierna.
 

parellikusken

Trådstartare
Gråtit hela dagen typ, även när föräldrarna var här. Har slut på stesolid att lugna ångesten med och har övervägt att köpa det illegalt för att stå ut. Men pallar inte att ta mig in till stan. Och min kompis övertygade mig om att det var en dålig idé.
Så jag får försöka överleva utan benso.

Hur slutar man gråta?
 
Gråtit hela dagen typ, även när föräldrarna var här. Har slut på stesolid att lugna ångesten med och har övervägt att köpa det illegalt för att stå ut. Men pallar inte att ta mig in till stan. Och min kompis övertygade mig om att det var en dålig idé.
Så jag får försöka överleva utan benso.

Hur slutar man gråta?
Hur går det om du accepterar gråtandet istället för att försöka hindra det? Du får se till att smörja kinderna ordentligt med vaselin bara så de inte fräter sönder :heart.
 

parellikusken

Trådstartare
Hur går det om du accepterar gråtandet istället för att försöka hindra det? Du får se till att smörja kinderna ordentligt med vaselin bara så de inte fräter sönder :heart.
Jag kan typ inte annat än att acceptera det just nu. Kan inte sluta och kry-appen kan inte skriva ut benso.. Så måste gråta typ.
Försökt fått tag på någon kompis att åka hem till, men bara en svarar och han är inte hemma.
Så ja, jag accepterar väl gråtandet.
 
Jag kan typ inte annat än att acceptera det just nu. Kan inte sluta och kry-appen kan inte skriva ut benso.. Så måste gråta typ.
Försökt fått tag på någon kompis att åka hem till, men bara en svarar och han är inte hemma.
Så ja, jag accepterar väl gråtandet.
Kan det vara en effekt av att stesoliden går ur kroppen också? Utöver ångesten alltså.
 
19111483, member: 113442"]
Kanske, inte helt otroligt med tanke på att jag ätit det konstant en vecka nu.
Hoppas bara det går över snart.
[/QUOTE]

Kan något jour-team eller psykakuten vara ett alternativ?

Kram till dig! ❤
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp