parellikusken
Trådstartare
Ja, jag är extremt högpresterande och har otroligt höga krav på mig själv och det jag gör. Allt måste bli perfekt. Jobbar med det hos psykologen.Förstår att det känns rörigt och svårt att fatta beslut kring saker och ting. Det är bra att du är sjukskriven och själv känner att det är det du behöver. Du behöver tid och rum till att bearbeta den kris du går igenom, med det som hänt så är inget konstigt alls att du mår som du gör.
Jag får en känsla av att du är en otroligt högpresterande person som ställer väldigt höga krav på dig själv och blir besviken när du inte lever upp till dem och känner skuld och dåligt samvete. Men de som känner dig och älskar dig hade inte velat att du straffar dig själv för det. Tvärtom så tror jag att de har full förståelse för att du inte kan/orkar med allt just nu och du måste nog tillåta det med.
Alla säger att promenader är bra men om du inte kommer utanför dörren idag så satsar du på nästa dag.
Sänk ribban och tänk bara på att försöka få ordning det mest grundläggande, som till exempel mat som faktiskt är en förutsättning för att man ska må bra. Om det känns jobbigt så kanske en frukt är enklare att få i sig eller en kopp té med lite honung i eller något så att du får lite energi i kroppen iallafall..
Känner mycket skam kring mig själv och den jag är och det jag gör. Men det börjar bli bättre när jag vågar prata om det med en kompis. Inser att det jag känner skam över är normalt och inte borde generera skam.
Problemet just nu är väl att jag är så destruktiv och straffar mig själv för allt jag gör. Kan aldrig slappna av utan måste hela tiden straffa mig på olika sätt. Vissa sätt är värre än andra, är därför jag ser till att inte vara ensam så mycket för att jag inte ska kunna göra allt för destruktiva saker mot mig själv.
Idag kunde jag duscha i normaltemp utan att få ångest, det är ett framsteg.