Allt har rasat

Förstår att det känns rörigt och svårt att fatta beslut kring saker och ting. Det är bra att du är sjukskriven och själv känner att det är det du behöver. Du behöver tid och rum till att bearbeta den kris du går igenom, med det som hänt så är inget konstigt alls att du mår som du gör.
Jag får en känsla av att du är en otroligt högpresterande person som ställer väldigt höga krav på dig själv och blir besviken när du inte lever upp till dem och känner skuld och dåligt samvete. Men de som känner dig och älskar dig hade inte velat att du straffar dig själv för det. Tvärtom så tror jag att de har full förståelse för att du inte kan/orkar med allt just nu och du måste nog tillåta det med.
Alla säger att promenader är bra men om du inte kommer utanför dörren idag så satsar du på nästa dag.
Sänk ribban och tänk bara på att försöka få ordning det mest grundläggande, som till exempel mat som faktiskt är en förutsättning för att man ska må bra. Om det känns jobbigt så kanske en frukt är enklare att få i sig eller en kopp té med lite honung i eller något så att du får lite energi i kroppen iallafall..
Ja, jag är extremt högpresterande och har otroligt höga krav på mig själv och det jag gör. Allt måste bli perfekt. Jobbar med det hos psykologen.
Känner mycket skam kring mig själv och den jag är och det jag gör. Men det börjar bli bättre när jag vågar prata om det med en kompis. Inser att det jag känner skam över är normalt och inte borde generera skam.

Problemet just nu är väl att jag är så destruktiv och straffar mig själv för allt jag gör. Kan aldrig slappna av utan måste hela tiden straffa mig på olika sätt. Vissa sätt är värre än andra, är därför jag ser till att inte vara ensam så mycket för att jag inte ska kunna göra allt för destruktiva saker mot mig själv.
Idag kunde jag duscha i normaltemp utan att få ångest, det är ett framsteg.
 
Det är ett gott tecken att du emellanåt är så pass klartänkt och insiktsfull, och du ska vara jättestolt över de framsteg du gör! Det kanske går att sträva efter belöningar vid de tillfällen som du gör/tänker ”rätt” istället för att straffa dig när du känner att det går tokigt?
Jag får svindel av bara tanken på att sitta på ett balkongräcke flera våningar upp. Finns det någon annan situation du kan tänka dig där du känner att du har kontroll som inte är lika riskabel?
 
Det är ett gott tecken att du emellanåt är så pass klartänkt och insiktsfull, och du ska vara jättestolt över de framsteg du gör! Det kanske går att sträva efter belöningar vid de tillfällen som du gör/tänker ”rätt” istället för att straffa dig när du känner att det går tokigt?
Jag får svindel av bara tanken på att sitta på ett balkongräcke flera våningar upp. Finns det någon annan situation du kan tänka dig där du känner att du har kontroll som inte är lika riskabel?
Jag försöker det, men problemet är väl att straffandet blir till en belöning i sig orimligt nog.

Inte på det sättet att jag har full kontroll över mitt liv. Inte varit på balkongen på flera veckor nu, så det känns som ett framsteg. Är väl mycket för att jag och en vän kämpar med det psykiska tillsamman och har lovat honom att inte göra det.
 
Ja, nu har allt jag byggt upp rasat igen. Skulle ligga med en tjej ikväll. Trodde jag. Visade sig att det inte riktigt var en tjej. Inte helt iaf. Transtjej som inte riktigt gjort all operation. Jag sa tyvärr inte nej.

Jag känner mig så sjukt äcklig och destruktiv. Var på väg till psykakuten, men åkte till en vän istället och ligger på hans soffa nu.

Hur slutar man förstöra för sig själv hela tiden?
Hur slutar man avsky sig själv?
 
Ja, nu har allt jag byggt upp rasat igen. Skulle ligga med en tjej ikväll. Trodde jag. Visade sig att det inte riktigt var en tjej. Inte helt iaf. Transtjej som inte riktigt gjort all operation. Jag sa tyvärr inte nej.

Jag känner mig så sjukt äcklig och destruktiv. Var på väg till psykakuten, men åkte till en vän istället och ligger på hans soffa nu.

Hur slutar man förstöra för sig själv hela tiden?
Hur slutar man avsky sig själv?

Vilken taskig stil att inte berätta på förhand att man är trans under operation!

Tyvärr har jag inga svar på dina frågor, men kan det vara så att du skulle må lite bättre av att inte dejta på ett tag, och istället få närhet och gemenskap genom dina vänner?

Jag dejtade rätt mycket i somras och det blev som en ständig stress, tankar som vevade i huvudet hela tiden och mycket toppar och dalar. Jag mådde inte bra av all osäkerhet och rädslan för att bli dumpad och det var faktiskt en lättnad att logga ut.

Risken är kanske också att man försöker ångestdämpa genom att dejta ännu mer, kanske på ett självdestruktivt och självbestraffande sätt om man är lagd åt det hållet. Det leder inte till något gott.
 
Vilken taskig stil att inte berätta på förhand att man är trans under operation!

Tyvärr har jag inga svar på dina frågor, men kan det vara så att du skulle må lite bättre av att inte dejta på ett tag, och istället få närhet och gemenskap genom dina vänner?

Jag dejtade rätt mycket i somras och det blev som en ständig stress, tankar som vevade i huvudet hela tiden och mycket toppar och dalar. Jag mådde inte bra av all osäkerhet och rädslan för att bli dumpad och det var faktiskt en lättnad att logga ut.

Risken är kanske också att man försöker ångestdämpa genom att dejta ännu mer, kanske på ett självdestruktivt och självbestraffande sätt om man är lagd åt det hållet. Det leder inte till något gott.
Jag håller med @Diskurs ovan @parellikusken, det kanske är läge att fokusera bara på dig själv (och vara snäll med dig själv!) och inte eventuella dejter just nu :heart

Jag ska utan tvekan lägga ned denna typ av träffar i alla fall. Dejtande mår jag bra av och tycker är roligt. Men att bara träffas för att ligga känns inte bra.
 
Jag ska utan tvekan lägga ned denna typ av träffar i alla fall. Dejtande mår jag bra av och tycker är roligt. Men att bara träffas för att ligga känns inte bra.

Jag tycker du tänker helt rätt, lägg ner det som inte känns bra eller som riskerar att inte kännas bra. Då är det ju bara en del av din bestraffning av dig själv.

Var rädd om dig, hitta saker som du mår bra av och gör dem ofta. Det kan vara små, små saker som en kopp te i en fin mugg. Ju oftare jag berättar för mig själv hur mycket jag uppskattar en lugn stund med en god bok eller gott pussel desto lättare har jag att upptäcka annat jag uppskattar i vardagen. Så funkar jag.
 
Jag tycker du tänker helt rätt, lägg ner det som inte känns bra eller som riskerar att inte kännas bra. Då är det ju bara en del av din bestraffning av dig själv.

Var rädd om dig, hitta saker som du mår bra av och gör dem ofta. Det kan vara små, små saker som en kopp te i en fin mugg. Ju oftare jag berättar för mig själv hur mycket jag uppskattar en lugn stund med en god bok eller gott pussel desto lättare har jag att upptäcka annat jag uppskattar i vardagen. Så funkar jag.
Det är sant.
Jag älskar vackert konsthantverk och har mycket av det hemma. Mår bra av att ta fram tekannan av en duktig keramiker och min fina kopp av en annan keramiker och dricka te.
Jag mår bra av att använda mig av estetiskt vackra saker, så borde börja uppskatta det jag har runt mig och använder mer.
Just nu är jag inne i en period där jag stickar mycket, men jag ser på det lite som trams.. Borde ta det seriöst och tillåta mig njuta av det.
 
Kom nyss över den här, och tänkte på dig @parellikusken. Du är en fin och värdefull människa, hoppast att du snart kan se det själv med. ❤)

FB_IMG_1573894568796.jpg
 
Det är sant.
Jag älskar vackert konsthantverk och har mycket av det hemma. Mår bra av att ta fram tekannan av en duktig keramiker och min fina kopp av en annan keramiker och dricka te.
Jag mår bra av att använda mig av estetiskt vackra saker, så borde börja uppskatta det jag har runt mig och använder mer.
Just nu är jag inne i en period där jag stickar mycket, men jag ser på det lite som trams.. Borde ta det seriöst och tillåta mig njuta av det.

Stickningen är absolut inte trams. Eftersom det är en form av terapi. Jämför med mitt pusslande online, om du nu vill ha något som gränsar till trams ;). Det är en oerhörd avkoppling för mig, att för en stund bara koncentrera mig på vilken bit som kan passa där, stänga allt annat ute och låta hjärnan tugga på något helt oviktigt. Sååå fantastiskt helande för en stackars stressad nutidshjärna som min.

Vill du hitta något sticka till/för vet jag att det finns organisationer som gärna tar stickhjälp på olika sätt https://www.facebook.com/groups/948023148563269/members/. Eller varför inte sticka t ex reflexmössor och sälj på Tradera? Det kan vara ett sätt att i alla fall få bidrag till garnet...
 
Jag stickar till stor del för att känna att jag är en del av kvinnohistorien och för deras hantverk vidare. Ja, jag är pretentiös.

Men vill inte sticka för att sälja, då får jag prestationsångest. Stickar just nu mest till min bästa väns spädbarn. ❤

Inget man mår bra av är trams ❤️

@Lovisaleonora pussla är ju det bästa 😍 och digitalt så slipper man vända bitarna 😅
 
En av våra affilierade forskare tittar på stickning och välbefinnande. Stickning är inte trams.
Knappt nån hobby/sysselsättning som man gillar är väl trams?

Och jag målar i målarböcker för vuxna för att koppla av. Då behöver jag fokusera på alla små detaljer och olika färgval för att nå bästa resultat, och då släpper jag allt annat. 33 år och målar i målarböcker, inte det minsta trams, för det funkar för mig!:up:

Och @parellikusken, kram!:heart
 
Och jag målar i målarböcker för vuxna för att koppla av. Då behöver jag fokusera på alla små detaljer och olika färgval för att nå bästa resultat, och då släpper jag allt annat. 33 år och målar i målarböcker, inte det minsta trams, för det funkar för mig!:up:

Och @parellikusken, kram!:heart
Det var typ det enda vi gjorde när jag låg inlagd på psyk. Så har lite dålig erfarenhet av målarböcker. 😉
Men det fungerar. 🙂
 
Jag stickar till stor del för att känna att jag är en del av kvinnohistorien och för deras hantverk vidare. Ja, jag är pretentiös.

Men vill inte sticka för att sälja, då får jag prestationsångest. Stickar just nu mest till min bästa väns spädbarn. ❤

Så fint och omtänksamt av dig! 🥰
 
Just nu känns saker hanterbara. Ska försöka vara hemma själv några timmar nu för att vänja mig vid det. Ska till en kompis och hans familj och sova där inatt.
Bestämde mig imorse för att ta tag i mig själv på riktigt nu och första steget är att vara helt ärlig med min psykolog. Har inte vågat det innan för att då sätter de LPT på mig och jag blir inlagd. Men inser väl att det kan behövas..
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
27 849
Senast: EmmaW
·
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 104
Senast: Ramona
·
Hundavel & Ras Hej, jag är ny här så jag vet inte riktigt hur detta funkar. Jag får prova mig fram!:) Jag heter Jennifer och hundar har alltid varit...
2
Svar
28
· Visningar
3 045
Kropp & Själ Jag har sån ångest och ingen att prata med. Vill inte beklaga mig över mitt mående mer just nu till den jag gör det mest. Vill inte att...
Svar
4
· Visningar
1 251
Senast: Heelo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp