parellikusken
Trådstartare
Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig..
Men som många av er redan vet har jag gått igenom en väldigt jobbig period det senaste året med djup depression, inläggningar på psyk och på allt ihop en våldtäkt.
Sista månaderna har jag ändå hållit ihop, mest tack vare vännerna och konsten jag skapar.
Men nu har allt rasat ihop igen. Ligger efter i skolarbetet, blivit tvungen att sjukskriva mig två gånger för den kursen jag håller i pga ångest. Inte haft ork till att vare sig betala räkningar eller fixa med ansökan till CSN så jag slipper låna pengar av föräldrarna.
Lägenheten har förfallit, slutat diska och dammsuga. Kläder ligger överallt och jag orkar inte städa.
Missar viktiga möten pga ångest, så får dåligt samvete av det.
Allt har rasat idag och jag är totalt nedbruten.
Efter senaste psykologbesöket insåg jag hur mycket jag straffar mig själv. Jag duschar i kallt vatten för att jag inte förtjänar varm vatten. Jag sover med jeans för att det ska vara obekvämt. Jag tvingar mig till att läsa torr facklitteratur och torra dokumentärer för att jag inte förtjänar att ha trevligt. Jag får ångest om jag blir mätt då jag inte förtjänar att äta mig mätt, så då kräks jag upp maten. Jag skär mig ibland för att straffa mig om jag haft det för bra. Jag överdoserar medicin i hopp om att inte vakna. Jag röker gräs för att kunna slappna av. Jag sitter ibland på mitt balkongräcket på 7e våningen för att känna kontroll över mitt liv.
Jag förstår ju hur sjukt det låter. Berättade för min läkare i fredags och hon började gråta rätt så länge.
Jag vet inte hur jag ska reda ut allt detta, känner mig helt låst. Har all hjälp av vården jag kan få, men det hjälper inte. Har en vän som alltid finns där för mig och ser till att hålla mig ovan ytan. Men det räcker inte längre.
Idag har jag bara gråtit en massa, väntar på att läkaren ska ringa upp och att min vän ska komma hit och krama mig.
Men vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag komma ifrån allt självdestruktivitet?
Hur ska jag lära mig mitt eget värde?
Hur ska jag sluta leka med döden?
Ursäkta för ett sjukt deppigt inlägg, men jag är helt förstörd och behövde skriva av mig.
Men som många av er redan vet har jag gått igenom en väldigt jobbig period det senaste året med djup depression, inläggningar på psyk och på allt ihop en våldtäkt.
Sista månaderna har jag ändå hållit ihop, mest tack vare vännerna och konsten jag skapar.
Men nu har allt rasat ihop igen. Ligger efter i skolarbetet, blivit tvungen att sjukskriva mig två gånger för den kursen jag håller i pga ångest. Inte haft ork till att vare sig betala räkningar eller fixa med ansökan till CSN så jag slipper låna pengar av föräldrarna.
Lägenheten har förfallit, slutat diska och dammsuga. Kläder ligger överallt och jag orkar inte städa.
Missar viktiga möten pga ångest, så får dåligt samvete av det.
Allt har rasat idag och jag är totalt nedbruten.
Efter senaste psykologbesöket insåg jag hur mycket jag straffar mig själv. Jag duschar i kallt vatten för att jag inte förtjänar varm vatten. Jag sover med jeans för att det ska vara obekvämt. Jag tvingar mig till att läsa torr facklitteratur och torra dokumentärer för att jag inte förtjänar att ha trevligt. Jag får ångest om jag blir mätt då jag inte förtjänar att äta mig mätt, så då kräks jag upp maten. Jag skär mig ibland för att straffa mig om jag haft det för bra. Jag överdoserar medicin i hopp om att inte vakna. Jag röker gräs för att kunna slappna av. Jag sitter ibland på mitt balkongräcket på 7e våningen för att känna kontroll över mitt liv.
Jag förstår ju hur sjukt det låter. Berättade för min läkare i fredags och hon började gråta rätt så länge.
Jag vet inte hur jag ska reda ut allt detta, känner mig helt låst. Har all hjälp av vården jag kan få, men det hjälper inte. Har en vän som alltid finns där för mig och ser till att hålla mig ovan ytan. Men det räcker inte längre.
Idag har jag bara gråtit en massa, väntar på att läkaren ska ringa upp och att min vän ska komma hit och krama mig.
Men vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag komma ifrån allt självdestruktivitet?
Hur ska jag lära mig mitt eget värde?
Hur ska jag sluta leka med döden?
Ursäkta för ett sjukt deppigt inlägg, men jag är helt förstörd och behövde skriva av mig.