Alltså, vilket år 2014 har varit!

Tassetass

Trådstartare
2014 börjar lida mot sitt slut och jag kan inte låta bli att sammanfatta det redan nu. Så mycket underbart har hänt och de mörka molnen har varit few and far between.

Ska man börja med eländet så dog min farbror i början av året, något som slog hårt mot min familj där flera personer lämnat oss alldeles för tidigt. Speciellt lider jag med med min faster som på tre år förlorat sin lillebror (min pappa) och nu även sin make sedan över 50 år.

I mars fick min make diabetes, sent debuterande typ 1. Jag tog det nog nästan hårdare än vad han gjorde, för han har tacklat det med lugn och oerhörd noggrannhet. Han är uppvuxen med en diabetiker till pappa så han hade ju bra koll på vad det handlade om. Men kul är det förstås inte och det var lite oroligt där ett tag med hur det skulle gå t.ex. med hans hemvärnsengagemang. De kan ligga ute en vecka i stöten eller kallas ut för att hjälpa till med skogsbränder (det hände ju i somras) och då blir det en del logistiska problem, allt har dock funkat över förväntan.

Efter de där två händelserna har eländet i princip varit frånvarande för mig. Jag fick ta bort min gallblåsa i februari vilket gjort att jag sluppit massor med problem jag dragits med i flera år. Skolan har gått fantastiskt bra i år (med reservation för nu pågående kurs som började mitt i terminen, där har resultatet på första tentan inte kommit ännu) men det är resultat jag verkligen slitit för, periodvis har jag verkligen varit på gränsen.

Något som både tagit och gett energi under hösten är flytten till nya lägenheten. Vi har bytt skabbig hyresrätt på bottenplan med uselt läge till bostadsrätt med toppenläge högst upp i huset. Nyproducerat och alldeles precis som vi vill ha det! Igår när vi kom hem från julfirande uppe i norr kände jag mig verkligen lycklig över att få komma hem till denna underbara, lugna, tysta bostad.

Och på tal om slit har jag ju även lyckats ta körkort under hösten/vintern, och där blev faktiskt nämnda diabetes en spark åt rätt håll; om maken blir tvärlåg måste jag ju kunna lösa ut situationen om vi då befinner oss i en situation där vi måste köra bil. Igår körde jag mina första meter alldeles själv, lite nervöst var det allt!

Sist men inte minst kommer 2014 innebära två riktigt stora livshändelser. I början av augusti insåg jag att det var något som inte hade kommit på utsatt tid och ett test och en minut senare fick jag bekräftat att jag och maken ska bli föräldrar. Graviditeten har så här långt inte varit jätterolig - om än inte så plågsam som den är för vissa - och mest sörjer jag att jag inte kan träna som jag är van (läs: jag kan inte träna alls, då strejkar hela kroppen direkt). Dessutom har jag nu fått börja ta blodförtunnande sprutor då en utredning visat på ökad propprisk, men jag är oerhört glad och tacksam över att jag har en frisk sprattelmaja där inne. I april är det tänkt att hon ska komma till världen och om namnet passar henne ska hon få bära min mammas tilltalsnamn. Maken är oerhört bäbissjuk och vill helst att hon ska ha kommit igår, men han får vackert nöja sig med den fina brorsdotter han fick i somras! Han blev farbror för första gången i juli och hennes ankomst verkar ha sparkat igång en jäkla massa pappahormoner hos honom.

Och jag har nu medan jag skrivit detta inlägg flera gånger fått ändra "sambon" till "maken", för i fredags överraskade vi min släkt med en borgerlig vigsel hemma i norr! Mina svärföräldrar var också med, de visste vad som skulle ske och kunde fira jul med oss i norr under förevändningen att de hann ju inte upp och hälsa på i somras plus att min svåger och svägerska skulle fira med sin dotter hos svägerskans familj. Mina fastrar var också med i planen, som gick ut på att alla blev bjudna på "annandagsfika" hos min ena faster. Hon har varit som en extramamma för mig och mina syskon sedan mamma dog och jag visste att om hon bjuder så kommer alla, vilket också skedde (förutom två syskonbarn, men de hade giltiga ursäkter, och den ena kom senare på middagen).

Ingen hade den minsta misstanke, inte ens när min ena syster såg vigselförrättaren kopplade det var som var på gång, syrran trodde att hon var där i annat ärende (ibland är det praktiskt med samhällen där alla känner alla och har relationer på olika plan). Vigseln var kort och enkel, ackompanjerad av lite tårar och "Vad är det som händer?" från ett och annat förvirrat syskonbarn. På kvällen samlades vi alla igen på en lokal restaurang och åt middag. Vi var 23 stycken, restaurangen hade dukat extra fint med långbord och lite annan dukning än normalt ("Man måste ju anstränga sig när någon gift sig!" hade restaurangägaren sagt innan) och vi hade samlat in beställningar från alla efter fikat så maten kom snabbt och rätt till alla. Efter maten ställde sig mina två systrar och min svägerska upp och rev av en nio verser lång sång innehållande fantastiskt pricksäkra spaningar om mig och maken. Hur de hann sno ihop den på bara någon timme efter fikat är det ingen som begriper.

Så här sitter jag i vår fantastiska lägenhet och ser på hur lyckligt lottad jag är och vad mitt slit har lönat sig. I sängen ligger maken och sover fortfarande, jag är mitt i min drömutbildning som dessutom går riktigt bra, jag har en kurrande katt i knät och en sprattlande unge i magen, körkortet ska hämtas ut senare idag och allt känns bara fantastiskt, fantastiskt bra.

Tack 2014 för att du blev ett av de bästa åren i mitt liv!
 
Åh vad roligt att läsa! Själv håller jag tummarna för 2015 istället :)

Jag tror starkt på 2015, så jag håller tummarna för dig. :D

Så underbart @Tassetass :love:! Hoppas att 2015 fortsätter i samma fantastiska anda (även om 2014 låter rätt svårslaget :D )

Folk påstår ju att det här med att få barn är det största nånsin och om det stämmer har ju 2015 ganska goda chanser att konkurrera kraftigt med 2014. ;)
 
2014 börjar lida mot sitt slut och jag kan inte låta bli att sammanfatta det redan nu. Så mycket underbart har hänt och de mörka molnen har varit few and far between.

Ska man börja med eländet så dog min farbror i början av året, något som slog hårt mot min familj där flera personer lämnat oss alldeles för tidigt. Speciellt lider jag med med min faster som på tre år förlorat sin lillebror (min pappa) och nu även sin make sedan över 50 år.

I mars fick min make diabetes, sent debuterande typ 1. Jag tog det nog nästan hårdare än vad han gjorde, för han har tacklat det med lugn och oerhörd noggrannhet. Han är uppvuxen med en diabetiker till pappa så han hade ju bra koll på vad det handlade om. Men kul är det förstås inte och det var lite oroligt där ett tag med hur det skulle gå t.ex. med hans hemvärnsengagemang. De kan ligga ute en vecka i stöten eller kallas ut för att hjälpa till med skogsbränder (det hände ju i somras) och då blir det en del logistiska problem, allt har dock funkat över förväntan.

Efter de där två händelserna har eländet i princip varit frånvarande för mig. Jag fick ta bort min gallblåsa i februari vilket gjort att jag sluppit massor med problem jag dragits med i flera år. Skolan har gått fantastiskt bra i år (med reservation för nu pågående kurs som började mitt i terminen, där har resultatet på första tentan inte kommit ännu) men det är resultat jag verkligen slitit för, periodvis har jag verkligen varit på gränsen.

Något som både tagit och gett energi under hösten är flytten till nya lägenheten. Vi har bytt skabbig hyresrätt på bottenplan med uselt läge till bostadsrätt med toppenläge högst upp i huset. Nyproducerat och alldeles precis som vi vill ha det! Igår när vi kom hem från julfirande uppe i norr kände jag mig verkligen lycklig över att få komma hem till denna underbara, lugna, tysta bostad.

Och på tal om slit har jag ju även lyckats ta körkort under hösten/vintern, och där blev faktiskt nämnda diabetes en spark åt rätt håll; om maken blir tvärlåg måste jag ju kunna lösa ut situationen om vi då befinner oss i en situation där vi måste köra bil. Igår körde jag mina första meter alldeles själv, lite nervöst var det allt!

Sist men inte minst kommer 2014 innebära två riktigt stora livshändelser. I början av augusti insåg jag att det var något som inte hade kommit på utsatt tid och ett test och en minut senare fick jag bekräftat att jag och maken ska bli föräldrar. Graviditeten har så här långt inte varit jätterolig - om än inte så plågsam som den är för vissa - och mest sörjer jag att jag inte kan träna som jag är van (läs: jag kan inte träna alls, då strejkar hela kroppen direkt). Dessutom har jag nu fått börja ta blodförtunnande sprutor då en utredning visat på ökad propprisk, men jag är oerhört glad och tacksam över att jag har en frisk sprattelmaja där inne. I april är det tänkt att hon ska komma till världen och om namnet passar henne ska hon få bära min mammas tilltalsnamn. Maken är oerhört bäbissjuk och vill helst att hon ska ha kommit igår, men han får vackert nöja sig med den fina brorsdotter han fick i somras! Han blev farbror för första gången i juli och hennes ankomst verkar ha sparkat igång en jäkla massa pappahormoner hos honom.

Och jag har nu medan jag skrivit detta inlägg flera gånger fått ändra "sambon" till "maken", för i fredags överraskade vi min släkt med en borgerlig vigsel hemma i norr! Mina svärföräldrar var också med, de visste vad som skulle ske och kunde fira jul med oss i norr under förevändningen att de hann ju inte upp och hälsa på i somras plus att min svåger och svägerska skulle fira med sin dotter hos svägerskans familj. Mina fastrar var också med i planen, som gick ut på att alla blev bjudna på "annandagsfika" hos min ena faster. Hon har varit som en extramamma för mig och mina syskon sedan mamma dog och jag visste att om hon bjuder så kommer alla, vilket också skedde (förutom två syskonbarn, men de hade giltiga ursäkter, och den ena kom senare på middagen).

Ingen hade den minsta misstanke, inte ens när min ena syster såg vigselförrättaren kopplade det var som var på gång, syrran trodde att hon var där i annat ärende (ibland är det praktiskt med samhällen där alla känner alla och har relationer på olika plan). Vigseln var kort och enkel, ackompanjerad av lite tårar och "Vad är det som händer?" från ett och annat förvirrat syskonbarn. På kvällen samlades vi alla igen på en lokal restaurang och åt middag. Vi var 23 stycken, restaurangen hade dukat extra fint med långbord och lite annan dukning än normalt ("Man måste ju anstränga sig när någon gift sig!" hade restaurangägaren sagt innan) och vi hade samlat in beställningar från alla efter fikat så maten kom snabbt och rätt till alla. Efter maten ställde sig mina två systrar och min svägerska upp och rev av en nio verser lång sång innehållande fantastiskt pricksäkra spaningar om mig och maken. Hur de hann sno ihop den på bara någon timme efter fikat är det ingen som begriper.

Så här sitter jag i vår fantastiska lägenhet och ser på hur lyckligt lottad jag är och vad mitt slit har lönat sig. I sängen ligger maken och sover fortfarande, jag är mitt i min drömutbildning som dessutom går riktigt bra, jag har en kurrande katt i knät och en sprattlande unge i magen, körkortet ska hämtas ut senare idag och allt känns bara fantastiskt, fantastiskt bra.

Tack 2014 för att du blev ett av de bästa åren i mitt liv!

Åh, jag fick allt en liten glädjetår eller två i ögat! Jag önskar dig och din familj all väl- och framgång under 2015 och framåt.
 
Kul att höra vilket fint år du haft @Tassetass! :)

Jag önskar mig ett jättebra 2015, detta året blev tyvärr inte alls så härligt som jag hade hoppats.
 
Jag håller med de som önskar sig ett bättre 2015, i princip det enda bra som hänt under 2014 är att hästen är dräktig :)
 
Härlig läsning! Jag önskar er allt gott för 2015!

Tack! :D

Det låter underbart! Grattis x2 :)

Själv gör jag som @tolksele och hoppas på 2015 istället.

Jag hoppas för er också! :)

***

Det som är lite roligt är att det enda jag faktiskt hoppades på för 2014 var att bostadsrätten skulle bli bra, allt annat har mer eller mindre bara trillat på plats. Vi hade tänkt försöka få barn men det går ju inte att göra på beställning (inte heller i vårt fall, det tog sig några månader tidigare än tänkt) och tanken på körkort fanns där men den var undanstoppad långt ner i en låda. Jag trodde inte heller att mastodontkursen på 45 hp skulle gå så bra som den gjorde, speciellt inte då jag inte fick bästa starten i första delkursen.

Giftermålet fanns med i planen för 2015 men eftersom lillknodden kommer i april och jag vill vara gift då (händer det något med en av oss och det finns barn med i bilden blir allt praktiskt så mycket enklare om vi är gifta, hade inte ens velat tänka på den härva som blivit om mamma och pappa inte varit gifta) så tänkte vi att vi slår två flugor i en smäll när vi ändå åker norröver.
 
Åh vad det mesta låter fint @Tassetass! Och grattis till bröllopet! :)

För min del har året varit väldigt mycket upp och ner.
Flytt till Götet, jobb och flytt till Skåne, dödsfall inom sambons familj, fått nytt jobb i Götet och får flytta hem igen i januari, samt köpt lägenhet.
Mycket bra, samt en del dåligt har året bjudit på och jag hoppas nästa år blir lite mer stabilt.
 
Åh vad det mesta låter fint @Tassetass! Och grattis till bröllopet! :)

För min del har året varit väldigt mycket upp och ner.
Flytt till Götet, jobb och flytt till Skåne, dödsfall inom sambons familj, fått nytt jobb i Götet och får flytta hem igen i januari, samt köpt lägenhet.
Mycket bra, samt en del dåligt har året bjudit på och jag hoppas nästa år blir lite mer stabilt.

Ja du har fått flänga runt en del, stackare. Visst var det din sambos mamma som gick bort? Ganska hastigt om jag minns rätt?

Blev så glad när jag läste att du fått jobb i Gbg, nu kan du äntligen få landa lite!
 
Ja du har fått flänga runt en del, stackare. Visst var det din sambos mamma som gick bort? Ganska hastigt om jag minns rätt?

Blev så glad när jag läste att du fått jobb i Gbg, nu kan du äntligen få landa lite!

Ja det stämmer det. Hon blev sjuk i juli och gick bort i september så det har varit rätt tungt, även om allt gått över förväntan. En väns pappa dog hastigt och lustigt veckan innan dessutom. Så september var ingen höjdare..

Jobbet i Götet ska bli så skönt!
1,5 km till jobbet från nuvarande lägenhet, någon km till från nya lyan.
Dock har jag världens separationsångest från mitt jobb i Landskrona :p
 
Ja det stämmer det. Hon blev sjuk i juli och gick bort i september så det har varit rätt tungt, även om allt gått över förväntan. En väns pappa dog hastigt och lustigt veckan innan dessutom. Så september var ingen höjdare..

Jobbet i Götet ska bli så skönt!
1,5 km till jobbet från nuvarande lägenhet, någon km till från nya lyan.
Dock har jag världens separationsångest från mitt jobb i Landskrona :p

Föräldrar borde inte få dö före 80-90 års ålder, tycker jag. :(

På något sätt är det ju bra att inte vilja lämna det man har också. Minns när jag skulle sluta på mitt gamla jobb för att flytta till Örebro, fy fasen vad tungt det var att säga hej då till alla! Men det är ju faktiskt något att glädja sig åt, att gå från något man tycker om till något annat som man verkligen vill ha, det är inte många gånger i livet som man får göra så, tror jag.
 
Vilket härligt år Tassen!

Mitt 2014 har varit enbart positivt men kanske något enkelspårigt - året då jag väntade på och fick mitt första barn. Från plus på stickan 10 januari till en bebis som äntligen bestämde sig för att komma ut 28 september, och därefter mycket tid som gått åt till att komma in i min nya roll som mamma.

Karriärmässigt har jag aldrig varit bättre än i år men jag har haft svårt att ta tillvara på det fullt ut pga den då väntande föräldraledigheten. Jag fick tacka nej till både en del resor och några riktigt spännande inbjudningar. Hela hösten gick bort eftersom jag gick på föräldraledighet 1 september. Men folk i branschen börjar veta vem jag är och det är himla roligt :)

Utöver detta har jag fått flera fina nya vänner och bekantskaper i år som jag värdesätter väldigt högt.

År 2015 tror jag kommer bli ett riktigt bra år. Jag ska återställa min kropp efter graviditeten och förhoppningsvis kan jag börja springa igen till våren (löpningen brukade vara en stor del av mitt liv). Jag ser enormt mycket fram emot att få se min dotter utvecklas. Min man blir klar med sin utbildning till sommaren (han har omskolat sig i vuxen ålder, enormt stolt över honom!) och när han har fått jobb kan vi förhoppningsvis börja titta på hus. Tänk om vi kunde bli husägare under 2015, det vore fantastiskt! :)
 
Vilket härligt år Tassen!

Mitt 2014 har varit enbart positivt men kanske något enkelspårigt - året då jag väntade på och fick mitt första barn. Från plus på stickan 10 januari till en bebis som äntligen bestämde sig för att komma ut 28 september, och därefter mycket tid som gått åt till att komma in i min nya roll som mamma.

Karriärmässigt har jag aldrig varit bättre än i år men jag har haft svårt att ta tillvara på det fullt ut pga den då väntande föräldraledigheten. Jag fick tacka nej till både en del resor och några riktigt spännande inbjudningar. Hela hösten gick bort eftersom jag gick på föräldraledighet 1 september. Men folk i branschen börjar veta vem jag är och det är himla roligt :)

Utöver detta har jag fått flera fina nya vänner och bekantskaper i år som jag värdesätter väldigt högt.

År 2015 tror jag kommer bli ett riktigt bra år. Jag ska återställa min kropp efter graviditeten och förhoppningsvis kan jag börja springa igen till våren (löpningen brukade vara en stor del av mitt liv). Jag ser enormt mycket fram emot att få se min dotter utvecklas. Min man blir klar med sin utbildning till sommaren (han har omskolat sig i vuxen ålder, enormt stolt över honom!) och när han har fått jobb kan vi förhoppningsvis börja titta på hus. Tänk om vi kunde bli husägare under 2015, det vore fantastiskt! :)

Låter som att du har mycket att se fram emot med dottern, att ta tillvara på allt det där på jobbet och att börja träna igen. Jag längtar också efter att få träna igen, jag märker både mentalt och fysiskt hur mycket jag behöver få trötta ut kroppen med jämna mellanrum. Nu börjar dock graviditeten trötta ut den tillräckligt, tror jag... :p

Vad är det din sambo utbildar sig till? Jag vet att jag läste det någonstans men minnet är bra men kort. Håller tummarna för husköp! :bump:
 

Liknande trådar

Relationer Min familj har under leva min levnadstid varit bästa vänner med en annan familj. Den andra familjens barn blev som mina syskon och vi...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
8 367
Relationer Jag har skapat ett nytt nick då jag vill vara anonym... (OBS långt!) Hur som helst, för ett år sen ungefär träffade jag på en kille som...
2
Svar
25
· Visningar
4 252
Relationer Som några av er säkert vet så har jag inte haft den bästa erfarenheten av killar. Nu har jag dock träffat två stycken och mitt huvud är...
2 3
Svar
45
· Visningar
6 526
Senast: melen
·
T
Hästmänniskan Vänder mig till den allvetande Bukeligan för att få kloka infallsvinklar på ett problem lika gammalt som havet. ;) Ska försöka fatta...
2 3
Svar
48
· Visningar
6 792
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp