Alternativ till boendestöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag tycker det låter som en bra lösning som borde fås till! Min oro ligger i att du ställer för höga krav på resultatet så att det inte funkar. Men om du säger att det funkar så verkar det toppen . Hoppas att du (och utföraren) lyckas prioritera det så att ni får till det!
TS har haft boendestöd och det har fungerat, men nu är TS del av en arbetsmarknadsåtgärd där det krävs 100% närvaro under kontorstid. Boendestödet i hens kommun arbetar bara under dessa tider vilket gör att TS nu står utan stöd, trots att beslut om stöd finns.
 
Alla andra förslag jag kommit med har ratats. Har jag erfarenhet av stöd i vardagen? Ja. Jag arbetar med sådant dagligen.
Då borde väll du veta bättre än att säga åt någon med depression och utmattning att skärpa sig. Speciellt som personer verkligen kämpar för att komma tillbaka genom att delta i en arbetsmarknadsutbildning på 100%.
 
Om boendestödet får diska på sitt sätt och plocka undan, även om du får leta lite (om du inte kan vara med och peka vart du vill ha just den vasen tex) så kanske det inte är rörigt. Och då kanske du får mer energi igen.

När jag mådde som sämst gjorde jag listor.
En dag kunde listan se ut såhär:
- Frukost
- Promenad med hunden
- Duscha
- Ät kvällsmat

Det var det, liksom. Så prickade jag av. Kändes fruktansvärt jobbigt vissa dagar, men tvingade mig själv följa listan. Och just pga att det var så jobbigt hade jag inte fler punkter per dag oftast. Kunde byta ut dusch mot fixa disken eller att betala räkningar.
Men det var verkligen listor för att överleva och så en jobbig sak på det (tex dusch, i mitt fall).
 
Då borde väll du veta bättre än att säga åt någon med depression och utmattning att skärpa sig. Speciellt som personer verkligen kämpar för att komma tillbaka genom att delta i en arbetsmarknadsutbildning på 100%.
Problemet är att personen ifråga gång på gång drar upp exakt samma problem och lika mycket gång på gång får hundratals förslag på hur situationen kan förbättras och vid lika många tillfällen så får man i retur "DET GÅR INTE" och så någon ofta helkorkad anledning. Inte en enda gång har jag sett TS skriva "det ska jag fundera på" eller "tack" utan allt är bara fel. Jag trodde när TS tog upp frågan igen nu efter ett tags frånvaro att hon kommit längre i sin sjukdomsinsikt då första inlägget lät som det men får såhär efter x antal trådar och inlägg inse att hon, sorgligt nog, står kvar på exakt samma punkt som i förra omgången trådar. Folk blir faktiskt ledsna när de försöker hjälpa och TS bara sparkar tillbaka utan ett ens verka försöka förstå att det sitter en levande människa på andra sidan skärmen.
 
Problemet är att personen ifråga gång på gång drar upp exakt samma problem och lika mycket gång på gång får hundratals förslag på hur situationen kan förbättras och vid lika många tillfällen så får man i retur "DET GÅR INTE" och så någon ofta helkorkad anledning. Inte en enda gång har jag sett TS skriva "det ska jag fundera på" eller "tack" utan allt är bara fel. Jag trodde när TS tog upp frågan igen nu efter ett tags frånvaro att hon kommit längre i sin sjukdomsinsikt då första inlägget lät som det men får såhär efter x antal trådar och inlägg inse att hon, sorgligt nog, står kvar på exakt samma punkt som i förra omgången trådar. Folk blir faktiskt ledsna när de försöker hjälpa och TS bara sparkar tillbaka utan ett ens verka försöka förstå att det sitter en levande människa på andra sidan skärmen.
Du är inte så lite naiv som tror att folk på nätet ska kunna fixa mig när utbildat folk i vården inte heller lyckas.

Jag har i alla fall kommit så långt att jag numera studerar på heltid, trots att jag varje dag känner att livet suger. Men tyvärr innebar ju studierna att mitt stöd i vardagen drogs in. Och det funkar inget vidare utan det stödet. Det är lite som att försöka gå utan kryckor med brutet ben.
 
Problemet är att personen ifråga gång på gång drar upp exakt samma problem och lika mycket gång på gång får hundratals förslag på hur situationen kan förbättras och vid lika många tillfällen så får man i retur "DET GÅR INTE" och så någon ofta helkorkad anledning. Inte en enda gång har jag sett TS skriva "det ska jag fundera på" eller "tack" utan allt är bara fel. Jag trodde när TS tog upp frågan igen nu efter ett tags frånvaro att hon kommit längre i sin sjukdomsinsikt då första inlägget lät som det men får såhär efter x antal trådar och inlägg inse att hon, sorgligt nog, står kvar på exakt samma punkt som i förra omgången trådar. Folk blir faktiskt ledsna när de försöker hjälpa och TS bara sparkar tillbaka utan ett ens verka försöka förstå att det sitter en levande människa på andra sidan skärmen.
Men sluta svara i TS trådar då om det stör så pass mycket att man inte kan vara trevlig eller ens låta hennes gamla nick vara dött och begravet. Man måste inte älska alla människor men man kan åtminstone bara lämna dom i fred istället för att trycka till dom när de redan mår dåligt.
 
Nu är väll det en del av rehabiliteringen? En arbetsmarknadsåtgärd för att TS ska kunna finna ett annat jobb som fungerar bättre än det hon hade?
 
Du är inte så lite naiv som tror att folk på nätet ska kunna fixa mig när utbildat folk i vården inte heller lyckas.
Ingen här har försökt fixa dig och det kan inte vården heller och det är där det skiter sig. Du ber om hjälp men du inser inte att det är DU som måste fixa dig.
Kan du inte se att det blir extremt otrevligt mot folk som försöker hjälpa dig och ge dig strategier för att överleva och du bara slår på dem? Varför kan du aldrig säga TACK, varför försöker du inte ens fundera på förslagen du får? Vad är det som gör dig så oerhört speciell så inga förslag på strategier som du får från folk med erfarenhet av exakt samma typ av problem kan vara användbara för just dig?
Tror du verkligen att vården magiskt kommer kunna lösa dina problem? Inser du inte att de metoder du blir serverad av folk här, som gått igenom samma sak som du gör, är just metoder som de fått via vården? Har du tänkt på att de flesta tar upp exakt samma typ av strategier? Tror du att det är en slump?
 
Du är inte så lite naiv som tror att folk på nätet ska kunna fixa mig när utbildat folk i vården inte heller lyckas.

Jag har i alla fall kommit så långt att jag numera studerar på heltid, trots att jag varje dag känner att livet suger. Men tyvärr innebar ju studierna att mitt stöd i vardagen drogs in. Och det funkar inget vidare utan det stödet. Det är lite som att försöka gå utan kryckor med brutet ben.

Fast det är ingen som tror att någon ska "fixa dig". Men du startar trådar där du ber om råd och åsikter och bemöter dem omedelbart med "går inte" oavsett vad det är. Vill man ha förändring måste man tillåta förändring. Vill man ha hjälp måste man tillåta att hjälpen sker trots att det inte sker idealt enligt den skeva drömvärld man hamnat i under depression.

Jag tycker du ska kämpa för att få boendestödet tillbaka.
 
Jag tror att man behöver ha lite överseende med att allt inte blir exakt så som man önskar när man behöver hjälp från andra. Jag är själv noga med hur jag vill ha det, men det kravet kan jag inte ställa på andra när det är något som jag behöver hjälp med.
 
Men sluta svara i TS trådar då om det stör så pass mycket att man inte kan vara trevlig eller ens låta hennes gamla nick vara dött och begravet. Man måste inte älska alla människor men man kan åtminstone bara lämna dom i fred istället för att trycka till dom när de redan mår dåligt.
Nej man måste in älska alla människor men man kan även om man mår dåligt uppträda på ett minimum av normal trevlighetsnivå när man ber om hjälp. Om du tittar tillbaka ett antal sidor och trådar så ser du att jag och många fler kommit med massor av konstruktiva förslag och om du återigen tittar så ser du att jag haft ett långt uppehåll i att svara TS men att ha mage att, som TS gör nu, ljuga om hur extremt elakt hon uttryckt sig tidigare det är långt över gränsen för vad som är acceptabelt och bör rendera en ursäkt. TS lär inte dö av att någon enda gång visa lite medkänsla och faktiskt bevisa att hon ser människorna bakom nicken med tanke på hur mycket tid folk här lägger ner på att försöka hjälpa henne.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 941
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 037
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 357
Senast: sjoberga
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 790
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp