Djurrelaterat Älva har pemphigus foliaceus

#1
Ja, som titeln säger. De som hänger regelbundet i snacktråden på katt känner till detta, men efter den senaste tidens prat om utbrytningar av trådar här på Buke då intressanta ämnen gömmer sig i evighetstrådar så tänkte jag... kanske någon annan får nytta av att läsa vad min lilla katt har råkat ut för? Jag skriver det som en dagbok, för det finns egentligen inte så mycket att diskutera - min katt har sin diagnos. Är det någon som blir nyfiken och har frågor så är det givetvis fritt fram att fråga, så ska jag försöka svara så gott jag kan. Är det någon som skulle råka ha erfarenhet av sjukdomen hos katt (eller hund) så skulle jag bli mycket glad om ni ville ta kontakt med mig.

För alla som inte känner Älva så är hon en snart åtta månader gammal norsk skogkatt som flyttade hem till mig som en liten kattunge i februari. När hon hade bott hos mig i en månads tid så upptäckte jag att hennes trampdynor var torra, och på en av hennes tår hade hon torr, vit fläck. Det här var på en fredag. Jag cyklade iväg till en veterinärstation och pratade lite i receptionen och blev rekommenderad en särskild salva att smörja in hennes tassar med. Blev tassarna inte bättre inom 2-3 veckor rekommenderades jag att boka in en tid hos veterinär för undersökning.



Så jag började smörja de små trampdynorna, utan resultat. Helgen gick, och på måndagen ringde jag för att boka in ett besök hos ordinarie veterinär eftersom något underligt hade börjat hända med Älvas trampdynor. Små blåsor hade börjat dyka upp. Jag stod som ett frågetecken. Jag visste med hundraprocentig säkerhet att hon inte varit uppe på spisen eller andra varma ytor, så det kunde inte vara brännblåsor. Så varför hade hon blåsor på tassarna? På tisdagen åkte vi till veterinären. Älvas tassar hade gått från att vara lite torra på fredagen till att ha blåsor på trampdynorna på alla fyra tassar på tisdagen.



Hos veterinären blev jag rekommenderad att fortsätta smörja med salvan (eftersom den eventuellt kunde hjälpa, men definitivt inte skada) och byta ut kattsanden för att försäkra oss om att det inte var en allergisk reaktion. Om hennes tassar inte blev bättre inom två veckor så skulle vi på återbesök. Sagt och gjort - kattsanden byttes ut, tassarna smordes två gånger om dagen. Men blåsorna blev fler och fler. De torkade ut och försvann lika fort som nya dök upp. Trots att huden runt blåsorna tenderade att bli röd och ilsken så visade Älva - tack och lov! - inga tecken på smärta över huvud taget. Hon röjde runt som en fyramånaders kattunge gör, lyckligt ovetandes om hennes mattes oro.



Två veckor efter "debuten" så såg Älvas tassar värre ut än någonsin. Huden på trampdynorna började flagna på vissa stället, blåsorna var stora och gula, och sårskorpsliknande brunt gojs började dyka upp vid övergången mellan päls och trampdyna på baktassarna. Just dessa bruna skorpor gjorde mig mer misstänksam än någonsin över en diagnos jag efter mycket om och men snubblat över på internet - pemphigus.




På återbesöket hos veterinären så kunde vi konstatera att ja, hennes tassar var värre. Veterinären förklarade att det skulle behövas en biopsi på blåsorna för att kunna gå vidare. Då hon aldrig hade sett något liknande (men liksom jag misstänkte pemphigus) så remitterades Älva till en av Sveriges främsta hudspecialister för hund och katt. Hos specialisten gjordes en ordentlig genomgång av Älva och en biopsi togs på en blåsa. Vätska togs från en annan blåsa för att kunna ge en fingervisning på om det var pemphigus. Den preliminära undersökningen visade att pemphigus starkt misstänktes, så Älva sattes på kortison under tiden som vi väntade på provsvaret för biopsin.

Så fort Älva sattes på kortison så försvann hennes blåsor. Efter knappt två veckor fick vi de provsvar som förväntades. Älva har pemphigus foliaceus.

Det är en konstig känsla att få en livslång diagnos på en kattunge som just skulle fylla fem månader. Att dessutom få en diagnos på en sjukdom som man tre, fyra veckor tidigare aldrig hört talas om, ja... Det var läskigt.

Så vad är pemphigus foliaceus? Det är en autoimmun hudsjukdom. Det vill säga, Älvas immunförsvar går till attack mot hennes egen hud! Just pemphigus foliaceus är den vanligaste autoimmuna hudsjukdomen hos katter, men den är fortfarande ovanlig. Jag har inte stött på någon som inte själv har/har haft ett drabbat djur som ens har hört talas om sjukdomen. Att Älva visade sjukdomstecken redan vid fyra månaders ålder är också mycket ovanligt. Oftast drabbas medelålders eller äldre katter.

Älvas fall är även ovanligt då det endast är hennes tassar som har drabbats (hittills) och hon har varit helt smärtfri. Ofta brukar pemphigus foliaceus börja i ansiktsområdet, kring nos och öron, och det brukar göra ONT. Söker man på bilder på pemphigus foliaceus dyker det upp många otäcka bilder mer katter som är såriga i hela ansiktena. :cry: Så mitt i all skiten så är jag så glad att Älva inte har behövt lida över sin sjukdom. Hon är pigg och glad och galen som en kattunge är.

Vad kan man göra mot pemphigus? Medicinera. Det finns inget botemedel, utan det är en sjukdom som katterna får leva med i resten av sina liv. Kortison brukar funka bra, men det finns även andra sätt att medicinera om så skulle behövas.

Vad orsakar pemphigus? Ingen vet. Specialisten försäkrade mig om att det inte är någonting jag gjort fel, utan det är ren och skär otur att detta drabbade just Älva.

Jag hoppas att denna texten kan fungera som lite information. Eftersom sjukdomen tycks vara så ovanlig (det är SVÅRT att hitta information eller andra vars husdjur drabbats av den) så är det ju inte heller många som har hört talas om den. Jag, som evig hypokondriker över mina djur och som googlar minsta lilla grej som eventuellt skulle råka vara fel, hade aldrig hört talas om den tidigare. Att Älva fick sin diagnos så snabbt som hon fick är faktiskt rätt så fantastiskt, då många går i flera månader innan orsaken till deras problem diagnosticeras.

Så, nu ska jag sluta skriva innan det har blivit en hel bok av det här! ;) Jag hoppas att det kan ha varit en intressant läsning för någon i alla fall. :) Jag vet inte hur jag ska avsluta mitt evighetslånga inlägg, så jag överlåter till huvudpersonen själv att säga hejdå.

 
Senast ändrad:

Caoimhe:s ev trådar under: Dagbok Bilder Annonser Överallt
#3
Så söt hon är :heart.
Faktiskt inte hört talas om sjukdomen mer än om det nämnts nån gång, trots 15 år i djursjukvården. Visserligen inte hållit på med hudpatienter särskilt mycket, men man brukar ju höra om det ena och det andra ändå.
 
#4
Tack för att du skrev detta! (Jag ville inte heller gilla men jag gillar din text, om du fattar :angel:) Nu har man det i bakhuvudet utifall man skulle möta på det i framtiden :)
 
#5
Tack för info. Jag har heller aldrig hört talas om det här men om det är den vanligaste autoimmuna så är det väldigt bra att veta vad man ska hålla utkik efter för symptom. Även jag slog en googling och huva vilka bilder som dök upp, väldigt många på människor och hundar men även hästar och katter. :crazy:
 
#9
Vad tråkigt! Men skönt att hon svarar på medicineringen i alla fall. Med tanke på biverkningarna på kortison, funkar de andra lika bra eller är det oftast kortison som gäller?
 
#10
Vad tråkigt! Men skönt att hon svarar på medicineringen i alla fall. Med tanke på biverkningarna på kortison, funkar de andra lika bra eller är det oftast kortison som gäller?
Jag är inte helt säker på vilka andra mediciner som finns. Jag vet ATT det finns andra mediciner som brukar funka, men jag vet inte vad de heter. Vi ska faktiskt på ett återbesök för att diskutera andra eventuella mediciner då det verkar vara svårt att minska Älvas kortisondos utan att det blir förändringar på tassarna.

Att vi valde just kortison är delvis för att det brukar vara mycket effektivt, men också för att biverkningarna var minst oroande för en liten, växande kattunge (hon var ju bara 4,5 månader när vi började medicinera). Det finns ett par andra alternativ. Ett av dem är något slags cellgift som tydligen kan fungera väldigt bra med lite eller inga biverkningar, men om det inte fungerar så kan det bli väldigt allvarliga biverkningar... Så det blir tyvärr lite pest eller kolera vilken medicin man än väljer, verkar det som. :down: Men jag hoppas kunna berätta lite mer när vi har varit på återbesök och jag vet lite mer om alternativen. :)
 
#11
Jag är inte helt säker på vilka andra mediciner som finns. Jag vet ATT det finns andra mediciner som brukar funka, men jag vet inte vad de heter. Vi ska faktiskt på ett återbesök för att diskutera andra eventuella mediciner då det verkar vara svårt att minska Älvas kortisondos utan att det blir förändringar på tassarna.

Att vi valde just kortison är delvis för att det brukar vara mycket effektivt, men också för att biverkningarna var minst oroande för en liten, växande kattunge (hon var ju bara 4,5 månader när vi började medicinera). Det finns ett par andra alternativ. Ett av dem är något slags cellgift som tydligen kan fungera väldigt bra med lite eller inga biverkningar, men om det inte fungerar så kan det bli väldigt allvarliga biverkningar... Så det blir tyvärr lite pest eller kolera vilken medicin man än väljer, verkar det som. :down: Men jag hoppas kunna berätta lite mer när vi har varit på återbesök och jag vet lite mer om alternativen. :)
Jag är ju personligen rädd för kortison just pga biverkningarna vid långtida behandling. Men måste man så måste man, funkar kortisonet så är det klart man ska ge det! Jag hade ju tur som kunde använda mig av inhalator istället på Chloe, men hade det inte funkat så hade hon ju fått gå på kortison.
Håller alla tummar för er :heart
 
#12
Jag är ju personligen rädd för kortison just pga biverkningarna vid långtida behandling. Men måste man så måste man, funkar kortisonet så är det klart man ska ge det! Jag hade ju tur som kunde använda mig av inhalator istället på Chloe, men hade det inte funkat så hade hon ju fått gå på kortison.
Håller alla tummar för er :heart
Jag är också rädd för kortison. :( Hade det varit möjligt så hade jag gärna undvikit det, men tyvärr funkar det inte. Vi hade hoppats att sjukdomen skulle lägga sig och sedan komma i skov, så att det gick att medicinera henne periodvis och ha uppehåll periodvis. Tyvärr verkar det inte möjligt för just Älva. :(
Specialisten gick igenom några olika behandlingsmetoder när Älva fick diagnosen, men jag minns dem inte så tydligt. Det specialisten tyckte var dock att som kattunge var kortison det mest skonsamma. Ingen av medicinerna som finns för sjukdomen verkar vara riskfri.

Det positiva är att den här specialisten finns så himla nära, och är så himla bra! Många års erfarenhet och unik kompetens. Det är inte första gången specialisten råkat på pemphigus hos katter. Det känns så skönt att veta att Älva får den allra bästa hjälpen som det här landet har att erbjuda, så hon är i trygga händer. :heart
 

Hästar nu

  • Höpriser-Vart går din smärtgräns?
  • Grovfoder
  • Annonsera mera V

Övrigt nu

Dagbok

  • Besvikelse

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Sök på Bukefalos med Google

Rekommenderas av Google:
Upp