Jag bor "på orten" och träffar på många bull-hundar av olika slag. Jag har aldrig ägt någon och skulle inte vilja det. Jag har varit hundvakt till en och förstod inte att det var vad folk menade med "kamphund". Den hunden var ett gullegryn.
De är väldigt olika - de jag möter är himmel och helvete.
Grannen hade en stor bully-xl som utan att vinkla ett hår fel grejade när Pyssling kom farande (
). En annan granne hade en gammal tik, som han räddat (en liten tanta i 40-kilos klassen med tuttarna hängande i baken efter ett liv som valpmaskin).
-ekipage. Pysslingen brukade leka med en av hundarna i kvarteret som alla andra gick omvägar runt. En av langarna har en som verkligen har av- och på-knapp.
Samtidigt finns det många, många flera här omkring som går ut med sina hundar mycket sent på kvällen eller mycket tidigt på morgonen för att slippa hundmöten.
'
Jag har också klippkort hos veterinären och möter många där.
Så mina fem cent:
* Kolla upp hälsan. De svaga punkterna verkar vara leder och allergier. Många av varianterna är väldigt krumma i lederna och det är en riskfaktor. Flera av varianterna är också väldigt stora hundar. Även om det är en räddning kan det vara värt att kolla upp ledhälsan så du vet om det finns något du behöver ta höjd för.
* Var noga med fodret - byter du foder, gör som med en häst saxa bytet. Kör det foder hon äter nu i början.
* Var beredd på att hundmöten kan vara problematiska. Det är dels genetiskt, dels beroende på att oseriösa uppfödare tar valparna från tiken väldigt tidigt. Sedan har du problemet att bullar ofta leker vilt. Många bullar har även oseriösa ägare = andra hundägare undviker sådana hundar = ökad risk att hundmöten blir laddade även om din hund är snäll. Med en tonårs-bulle skulle jag ta proffs-hjälp i förebyggande syfte. Detta för att själv vara säker och kunna ta "laddningen ur" en situation där Bosse 1 kg:s ägare freakar ut för att Mördar-Bessie kommer runt knuten.
* Det är hundar som ofta gillar att ta ut sig fysiskt, kampa och slita. De gillar saker som weight-pull. Då kommer vi till frågan: att hitta ett utlopp för det - kommer det att göra hunden mer tillfreds och lugnare, eller mer benägen att kampa? Jag tillhör skolan "ge dem ett acceptabelt utlopp och låt dem göra sin grej under kontrollerade former". Men jag har aldrig haft en så svår hund som en omplaceringsbulle kan vara. Andra som t.ex. Fredrik Steen anser att hunden gör det den tillåts och uppmuntras göra (och han har onekligen mer erfarenhet och ett bredare kontaktnät att inhämta kunskap från). Även här skulle jag rekommendera att du hittar någon mer kunnig som du kan lyssna på och att du följer en linje som känns bra för dig och din hund.
Som när du slår ifrån dig rena fakta som att det är en väldigt sjuk ras med välkända hälsoproblem, som om alla raser har det. Jag hoppas innerligt att det går vägen för er.
