Ånger och skuld efter min hund

[Paus1234]

Har skrivit en tråd innan om detta, men måste skriva igen.

För drygt en vecka sen fick min hund somna in.. hon skulle fylla 12 i september och var en papillon.

I februari opererades hon för livmoderinflammation och under operationen hittades 3 tumörer, en testades och den var elakartad, dom andra 2 togs aldrig bort då dom inte kunde hålla henne sövd längre. Hon har tidigare opererats 2ggr för juvertumörer.
Efter operationen blev hon aldrig sig själv, svansen hängde hela tiden, hon var trött och låg mest ner, hennes promenader blev kortare och kortare och hon gick väldigt långsamt.
I maj röntgades hon och man såg att hennes mjälte och lever var stor, man tog även prover där det visade sig att hennes lever, njur och sköldkörtel värden var dåliga, dom tror även hon hade cushings och artros, vi testade ge henne smärtstillande för artors utan nån effekt, vi gav henne oxå medicin för sköldkörteln vilket gjorde att värdena blev bättre men det blev ingen skillnad i hennes mående. Man märkte vecka för vecka en liiiten försämring och det blev svårare o svårare att få med henne ut på promenader.

För två veckor sen slutade hon äta och blev ännu slöare, sen kräktes hon ett fåtal gånger (hon har aldrig haft problem med magen innan). Sen en dag blev det ”bra” igen. Hon åt som vanligt osv, men under natten vaknade jag av att hon stod och hulkade och kommande dag kräktes hon säkert ett tjugiotal gånger o hade diarre, framåt kvällen ville hon ut och när jag tog ut henne bajsade hon bara blod, det liksom sprutade ut blod från henne. Då blev det ilfart till veterinären och hon blev mer och mer slö i kroppen.
Veterinären rekommenderade att låta henne somna och med tanke på alla hennes sjukdomar och hennes tillstånd så lät vi henne somna in den kvällen..

Nu känner jag sån skuld och ånger, kanske hade hon kunnat bli bättre?
Dom sista veckorna (förutom när hon kräktes oså) så var hon glad och åt och skällde och viftade på svansen när man pratade med henne, men samtidigt var hon väldigt slö somsagt och gillade varken lek, promenader eller bilturer längre som hon tidigare uppskattat, hon hade även börjat andas konstigt och hon drack extremt mycket.

En privat veterinär vi gick till ville göra cushings prover (4st blodprover på samma dag) för att kanske medicinera det, och tänk om hon blivit helt frisk då?

Veterinären som lät henne somna sa oxå att vi kunde göra fler undersökningar innan men hon tyckte själv inte att det var värt det. Har även pratat med säkert 3-5andra veterinärer som oxå rekommenderat sen månader tillbaka att låta henne somna. Men tänk om hon hade kunnat bli bra?

Jag kände där o då att jag inte ville utsätta henne för mer eftersom hon var så sjuk och och ”förändrad” på slutet. Men nu känner jag mig hemsk, som att jag gav upp på henne. Men hur mycket ska man behöva utsätta en sjuk äldre hund för när prognosen redan var dålig?

Har jag gjort fel? Skulle jag låtit dom fortsätta undersöka & medicinera henne? Var det för tidigt att låta henne somna?

 

[Fruentimber]

Nej, du har inte gjort fel och nej, det var inte för tidigt. Du hade bara dragit ut hennes lidande om du hade valt annorlunda.

 

[Shaggy]

Du gjorde det rätta. För djurets skull ska man inte undersöka och behandla in absurdum. När man gör det gör man det helt för sin egen skull och inte djurets.
Man ska ta bort djuren innan de har för många dåliga dagar och de dåliga dagarna ska vara "lagom" dåliga inte superdåliga.
Det gick fort utför med din hund men med tanke på tumörerna så var ju tiden redan utmätt. Du tog ditt ansvar som en god ägare och gav din vän den bästa gåvan man kan ge dem.

 

[Otherside]

Nej, nej och åter nej. Du gjorde det enda rätta - det värsta är istället när man väntat för länge och hunden blir akut jättedålig och måste lida i onödan innan man hinner få den till veterinär. Många hundägare väntar för länge - det är på sätt och vis förståeligt men handlar om ägarens egna känslor; hunden ska befrias från sitt lidande - ägarens känslor får denne ta itu med sen.

Se det som att din fina lilla hund helt enkelt var färdig. Färdig med sitt långa liv. Det var dags för henne att somna in - eller resa vidare. Hon hade inte velat må dåligt nåt år till bara för att. Det är tufft att bestämma över liv och död, men som hund"ägare" är det vårt ansvar, vi är de enda som kan befria dem från plågor när inget annat återstår. Hur svårt det än är.

Du gjorde HELT helt rätt och din hund skulle tacka dig för beslutet om hon kunde. Hon mådde väldigt dåligt och du befriade henne. Där fanns inget annat att göra.

 

[Sel]

Har skrivit en tråd innan om detta, men måste skriva igen.

För drygt en vecka sen fick min hund somna in.. hon skulle fylla 12 i september och var en papillon.

I februari opererades hon för livmoderinflammation och under operationen hittades 3 tumörer, en testades och den var elakartad, dom andra 2 togs aldrig bort då dom inte kunde hålla henne sövd längre. Hon har tidigare opererats 2ggr för juvertumörer.
Efter operationen blev hon aldrig sig själv, svansen hängde hela tiden, hon var trött och låg mest ner, hennes promenader blev kortare och kortare och hon gick väldigt långsamt.
I maj röntgades hon och man såg att hennes mjälte och lever var stor, man tog även prover där det visade sig att hennes lever, njur och sköldkörtel värden var dåliga, dom tror även hon hade cushings och artros, vi testade ge henne smärtstillande för artors utan nån effekt, vi gav henne oxå medicin för sköldkörteln vilket gjorde att värdena blev bättre men det blev ingen skillnad i hennes mående. Man märkte vecka för vecka en liiiten försämring och det blev svårare o svårare att få med henne ut på promenader.

För två veckor sen slutade hon äta och blev ännu slöare, sen kräktes hon ett fåtal gånger (hon har aldrig haft problem med magen innan). Sen en dag blev det ”bra” igen. Hon åt som vanligt osv, men under natten vaknade jag av att hon stod och hulkade och kommande dag kräktes hon säkert ett tjugiotal gånger o hade diarre, framåt kvällen ville hon ut och när jag tog ut henne bajsade hon bara blod, det liksom sprutade ut blod från henne. Då blev det ilfart till veterinären och hon blev mer och mer slö i kroppen.
Veterinären rekommenderade att låta henne somna och med tanke på alla hennes sjukdomar och hennes tillstånd så lät vi henne somna in den kvällen..

Nu känner jag sån skuld och ånger, kanske hade hon kunnat bli bättre?
Dom sista veckorna (förutom när hon kräktes oså) så var hon glad och åt och skällde och viftade på svansen när man pratade med henne, men samtidigt var hon väldigt slö somsagt och gillade varken lek, promenader eller bilturer längre som hon tidigare uppskattat, hon hade även börjat andas konstigt och hon drack extremt mycket.

En privat veterinär vi gick till ville göra cushings prover (4st blodprover på samma dag) för att kanske medicinera det, och tänk om hon blivit helt frisk då?

Veterinären som lät henne somna sa oxå att vi kunde göra fler undersökningar innan men hon tyckte själv inte att det var värt det. Har även pratat med säkert 3-5andra veterinärer som oxå rekommenderat sen månader tillbaka att låta henne somna. Men tänk om hon hade kunnat bli bra?

Jag kände där o då att jag inte ville utsätta henne för mer eftersom hon var så sjuk och och ”förändrad” på slutet. Men nu känner jag mig hemsk, som att jag gav upp på henne. Men hur mycket ska man behöva utsätta en sjuk äldre hund för när prognosen redan var dålig?

Har jag gjort fel? Skulle jag låtit dom fortsätta undersöka & medicinera henne? Var det för tidigt att låta henne somna?

Åh men du gjorde helt rätt, det var dags. Du gav inte upp på henne, du älskade henne tillräckligt för att se att hon var färdig. Hade ni gått vidare med behandlingar och undersökningar in absurdum hade det inte varit för hennes skull.

 

[Maniac123]

Låter som att det inte var en dag för sent. Finns bara en sak vi kan vara säkra på, det är att hon inte lider nu

 

[Red_Chili]

Nej, det hade verkligen inte varit snällt mot henne att hålla henne vid liv längre. För ja, det hade säkert gått att hålla henne levande längre, men hade hon haft bra livskvalitet? Nej. Det låter på din beskrivning som om det absolut var rätt att ta bort henne då. Själv hade jag troligen låtit henne somna in som senast då hon slutade äta.

Hundar lever inte lika länge som vi gör. Det bästa vi kan göra för dem är att ge dem så bra livskvalitet som möjligt under tiden de har här med oss. Det kommer alltid vara hemskt att skiljas från dem, men då är det viktigt att vi ser bortom oss själva, ser till hundens bästa och struntar fullständigt i vad vi själva vill. Det händer i princip aldrig att någon veterinär rekommenderar avlivning, så om flera veterinärer rekommenderat det, då var det absolut hög tid att låta hunden somna in.

Jag vill inte på något vis låta elak och ge dig skuldkänslor för att du tog bort din hund sent, det är inte därför jag skriver som jag gör. Jag vill bara att du ska känna att det absolut inte var fel att låta hunden somna in. Du tog rätt beslut. Sedan är det klart att du saknar henne enormt nu. Jag saknar fortfarande även min första tik som lämnade mig för 11 år sedan nu. Det kommer jag alltid göra. Men man lär sig leva med det på något vis, och om man vill så kan man köpa en ny hund att lägga tid och energi på. Det kommer såklart aldrig ersätta den hund man hade, men det kan många gånger hjälpa till att lindra sorgen och hjälpa en att känna att någon hund fortfarande mår bra av att man tar hand om den.

 

[Ketrawzc]

Jag tror det är normalt att känna så. Att man kanske kunde ha gjort mer, gjort annorlunda, kanske kunde de fått må bra igen. Jag kände precis lika när jag tog bort min hund.
Men jag vet att det inte var så, att hennes lidande bara hade blivit ännu mer. Det var rätt beslut att låta henne somna in, att göra mer hade varit för min egen skull - inte för hundens.

Jag tror det är lika för dig.

 

[LaMagia]

Du har gjort helt rätt! Gällande Cushings så är det ingen akut sjukdom, utan hunden kan leva länge utan behandling. Jag hade en chowtik som visade sig ha Cushings när hon var 7 år. Hon hade även artros i typ alla leder samt spondylos i ryggen. I samråd med veterinären så valde vi att inte behandla mot Cushings utan låta henne hänga med så länge hon mådde bra. Det kunde lika gärna vara ryggen som skulle vara orsaken till att hon en dag fick somna in. Hon levde i två år till och de få smärtskov hon fick från ryggen behandlades med Rimadyl i 1-2 dagar. Efter två år så var hon färdig med det här livet och fick somna in. Hon hade då mått bra hela tiden (hon visade väldigt tydligt om hon inte mådde bra, för då slocknade hennes blick), men sista dagen så visade hon att hon var färdig. Det var hennes nioårsdag och jag kände att låta henne somna in då var den finaste presenten hon kunde få.

Din tik fick ett långt liv och hon mådde inte bra på slutet. Du gjorde vad du kunde, men med en gammal och sjuk hund så kan man inte göra vad som helst, utan man måste också se till om det finns en rimlig chans att behandling kommer att hjälpa och det ganska snart. Jag tycker att du ska försöka låta bli tankar om att du kanske inte skulle ha tagit bort din tik och istället fokusera på allt fint ni haft tillsammans.

Jag har själv tagit bort två hundar i år, en 10-årig hane som hade fått cancer i typ hela buken samt en vingelsjuk mops på 11 år som på slutet inte kunde gå. I mopsens fall så var det inga problem att hon inte kunde gå, för hon hade ju oss som kunde flytta henne dit hon ville, något hon utnyttjade rejält och däremellan var hon på ett strålande humör hela tiden. I hennes fall fick hon somna in vid första tecken på att hon inte mådde bra, vilket visade sig i att hon en kväll inte ville ha sin kvällsmat (normalt sett var hon mat-tokig delux), så nästa dag fick hon somna in. Jag saknar båda mina hundar, men jag har aldrig ångrat en sekund att jag tog bort dem. De fick leva så länge de mådde bra och sedan fick de somna in när de inte mådde bra längre.

 

[Tullip]

Tog bort min igår. 14 år gammal. Ibland kommer det upp om man skulle ha väntat eller göra något.

Men vi måste ta det svåra beslutet. Jag mår as just nu men jag försöker intala mig att jag gjorde rätt. Vilket jag vet att jag gjorde.

Hunden hade tandlossning på flera ställen.
Ont i leder, ville inte gå promenader, inte hoppa in i bilen, stannade i trappen, kissa inne och drack vatten konstant. Diabetes eller njurproblem.. Han kom ibland inte ens till dörren när jag kom hem. Ibland kunde han vara stå och stirra, ibland orka han gå två trappsteg.



Så man måste ta rätt beslut.

 

[tanten]

Det är vårt ansvar att se till att hunden har ett BRA liv. De kan inte söka vård själva eller ta sitt liv.

Det ärt ANSVAR att avsluta deras liv innan deras liv inte är värdigt längre.
Det låter nog som du väntade för länge TS

/Bistertanten

 

[fejko]

Du har gjort rätt! Cushingmedicin hjälper inte mot cancer tyvärr. Hunden var multisjuk och du förkortade hennes lidande.