Ångest på hög nivå. Hjälp?

Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Ok, jag förstår. Jag tycker såhär, att om du vill, prata med svärfar och dotter och ge det en chans.
Tänk igenom hur du vill ha det och lägg fram ditt förslag om du känner att det är värt att lägga ytterligare energi på det.
Känner du att du har gett det så många chanser, låter ju som att du är väldigt inne på att flytta, så börja leta annan stallplats. Kanske får dom eld i baken när dom fattar att du menar allvar med flytt?!
Prova att flytta hästen till ett annat stall, se om du kan hitta en medryttare. Vet inte var du bor men här kan man ha en som betalar. Så får du iallafall avlasting och kanske ett litet ekonomiskt bidrag.
Du skrev att det var problem med bil, kan du låna sambons bil typ 4 dagar i veckan om du får medryttare 3 dagar eller kan du hitta ett stall som är så nära att du kan åka moppe/kommunalt?

Jag tycker att din sambo borde förstå din situation, särskilt om han vet hur hans pappa är. Om du väljer att ta stuidelån är det ditt val. Jag tycker du borde testa detta först innan du ger upp hästen, det är ett ganska stort beslut.
Till skillnad från vad en del andra skrivit här går mina hästar före allt annat, men det är ju upp till var och en hur man prioriterar sitt liv! Skulle någon stå i vägen och ställa krav och inte förstå vill jag inte leva med en sådan person.

Men om du känner att du kanske är tveksam till hästeriet överhuvudtaget så kanske du också ska överväga om du ska sälja/lämna ut på foder.
Eller kanske ha en medryttare som vill ta större delen av ansvaret och betala lite mer. Om du hellre vill satsta på förhållandet och hund.
Men jag tycker att är du tveksam så flytta hästen för det låter ju som att stallet är problemet inte intresset.

Hoppas det löser sig :)
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Lite off topic kanske,

Alla har vi ju olika prioriteringar, det är upp till var och en.

Men är det inte drastiskt för TS att bara sälja hästen för att prioritera förhållande? Det finns väl tid för båda? Ska man ge upp sitt intresse bara för att man har ett förhållande?
Man har ju ändå skaffat sig ett djur och ibland händer det ju såklart saker som gör att man inte kan ha dom kvar men jag tycker att det är lite bakvänt att bara sälja hästen för att man hellre vill satsa på hund och pojkvän.
Då är det väl snarare bristande motivation det handlar om inte att man inte har tid. För dom flesta av oss har ju ändå familj och arbete och att gå i skolan är ju inte värre än att jobba heltid.

Bara undrar hur du tänke :)
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Nu skrev du ju inte till mig men jag svara ändå.
Självklart har vi olika prioriteringar och det jag skrev i mitt inlägg vag givetvis grundat på mina egna. Tycker TS ska göra precis som hon själv vill, givetvis!
I min värld är det dock så att familjen går före allt annat. Och även om hästen tillhör familjen så tkr jag att den "mänskliga" familjen går före. Av samma anledning som man hellre gör sig av med hunden än ngn i familjen om denne blir allergisk. Det beror ju givetvis också på hur seriöst förhållandet är också. Jag har haft tidigare pojkvänner som jag mer än gärna hade "offrat" för en häst, men just i mitt fall så är detta en kille jag vill skaffa barn och familj med och då hade han fått gå före hästen OM det inte hade gått att lösa på annat sätt :)

Edit: Ge upp intresset behöver man inte alls göra. Jag har också ett hästintresse men jag kan inte "utöva" det just nu pga rådande förhållanden. TS verkar ju förhållandevis ung och har således många år på sig att återuppta intresset om det skulle bli så illa att hon måste sälja i nuläget.

Edit igen: Haha fick precis en bild i huvet där vi avlivar brorsan el. likn. för att slippa göra sig av med djuren ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Vilken besvärlig sits!

Jag vet att det är jättesvårt, speciellt kanske när det gäller familjen att ställa krav. Men jag tycker du ska säga exakt till din svärfar exakt det du skrivit här. Att hästar behöver mat fyra gånger om dagen, och att du inte hinner sköta hela stallet och mocka alla boxar. Och att du kommer flytta hästen annars.

Stall hittar du säkert, och som någon skrev är en moped inte helt fel :). I ett större stall med träningsmöjligheter kan du säkert hitta en medryttare som kan tänka sig betala några hundra. Då blir det mer tid för din pojkvän också, och då kanske han kan tänka sig ställa upp och betala lite under tiden som du pluggar?
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

*kl*

Usch det låter inte roligt. Det är svårt att råda faktiskt. Men man ska ju trivas i stallet, det ska ju vara ett ställe där man har det bra. :)

Men som sagt, har du hästen gratis där hemma så är det en tungt vägande faktor (i alla fall för oss som inte är miljonärer). Medryttare som kommer någon dag i veckan och som tar mockningarna skulle kunna vara en temporär lösning. Och då skulle du ju få lite mindre att göra och känna efter om du kan stå ut med att vara kvar eller om det känns att du verkligen vill flytta.
Och sen utgå från det?

Jag vet inte var du bor, men stall kan man hitta på de märkligaste vis. Jag hittade vårt nya av en slump när jag kollade på en häst de hade till salu. Såg vad som verkade helt underbart och sen såg jag dessutom att det bara låg 18 km från där vi bor! Och de hade lediga platser. :D Så, ibland kan man hitta stall där man minst anar det.

Lycka till hur du än gör. :) Men känn efter vad DU vill. Så att du inte gör något för någon annan som du inte egentligen vill. För det blir oftast inte så bra i slutändan.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Jag menade inte riktigt så..

Men lunchfodringen är inte det stora problemet. Den lilla tiden det tar kan jag lugnt lägga. Men de andra problemen är större.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Återigen tack alla som svarar. Ger mig mycket att fundera på.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Hmmm,
Jag tycker det hela låter lite tveksamt av flera orsaker.

1) Om du har hästen utan kostnad, så ser jag faktiskt inte att det skulle vara ett jättestort problem att mocka 3 boxar. det kan omöjligt ta särskilt lång tid eller vara särskilt tungt - du bor ju några meter från stallet, och pluggar hemma de flesta dagarna.

2) jag tycker mer det låter som du tappat intresset. Kanske mest för att du står med hästen ute i skogen, utan sällskap, utan ridbana/ridhus osv.? JAG skulle tappa motivation av det, det vet jag.

Minns dina trådar förrut, du tränade stenhårt och seriöst och hade motivationen uppe. Nu verkar du mest ha tappat sugen, och det primära är pojkvän och hus och skola.

Om det är så att det är viktigast, så är det kanske bättre att inse det, och att det är DET som är grejen - inte att du får mocka åt två hästar till, mot att du har helt gratis uppstallning och mat åt din häst.

Jag skulle ta mig en seriös funderar på vad som verkligen är hönan och vad som är ägget runt det här.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Om jag var i din sits så skulle jag nog byta stall och skaffa medryttare.
Jag skulle ställa hästen i ett stall där det finns ridhus eller rid avstånd till ett ridhus.
Det jag vill komma fram till är att ditt häst intresse kanske har svalnat pga att du vet att du måste mocka dem där tre boxarna, att du vet att du inte har några bra träningsmöjligheter och att du vet att du inte kan lita på dem andra i stallet.
Om du då byter till ett annat stall där alla dem här sakerna är posetiva, skulle inte det då blir roligare att vara i stallet? :)
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Ja.. Du har helt rätt i att jag har tappat intresset, det är inte LIKA roligt längre. Jag planerar hela tiden för att "komma igång", men det blir aldrig av. Har sagt sedan i våras att jag ska ringa min dressyrtränare och åka dit och träna. Men än har jag inte kommit iväg. Har även planerat i en evighet att testa lite nya tränare häromkring, inte heller blivit av.
Jag antar att jag verkligen hade sett till att hinna om jag verkligen velat.
Frågan är bara vad jag ska göra åt saken. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska se till att bara vara nöjd med det jag har, om jag ska skärpa till mig och satsa lite mer eller om jag ska lägga av helt. Inget alternativ känns helt rätt.

Jag är ganska övertygad om att motivationen skulle stiga om jag hade bättre förutsättningar. Om allt blev lite mindre jobbigt. Men frågan är hur det skulle inverka på övriga livet..?
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

När jag sitter och tänker så blir jag genast arg på mig själv för att jag låtit mig hamna i den här situationen.. Varför insåg jag inte redan från början att det skulle vara bättre att stalla upp någon annan stans? Jag känner ju mig själv, hur kunde jag tro att det skulle bli bra?

Minns att jag tänkte "det kommer inte bli några problem, åka med transporten 8 mil varannan vecka till tränaren och ett par kilometer några gånger i veckan till ridhuset". :cool:

Urbota dumt.:mad:
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Men kan du inte göra just det då, ta och åka iväg och träna lite oftare?

Försöker själv komma iväg en gång i veckan och rida med andra just för att hålla motivationen uppe.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Det kan jag väl egentligen. Men det blir aldrig av. Förmodligen på grund av att det blir lite krångligt..
Jag får låna transport av svärfar men den har inga vinterdäck så jag kan inte åka nu på vintern. Jag skulle visserligen kunna köpa däck men jag vill inte lägga flera tusen på däck till en transport jag inte ens äger själv.
Hästen har dessutom gått och blivit svårlastad så jag behöver sambons hjälp och han har inte alltid tid/lust.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Å andra sidan kan det väl vara värt att lägga några tusen på en transport du slipper köpa själv?
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Jag tycker att du ska prata med din sambo. Berätta för honom att du tycker att du har alldeles för mycket ansvar i stallet och att du känner att du verkligen inte orkar mer. Berätta för honom att du hade velat flytta din häst till ett annat stall i närheten där du får mindre ansvar för andras hästar. Förresten, kan inte han prata med sin far och sin lillasyster om hur du mår och fråga dom om de inte skulle kunna ta lite mer ansvar?
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Jag fattar inte riktigt..Du går bara i skolan tre dagar i veckan?Men hinner inte ta hand om tre hästar?Jag jobbar 8-4 fem dagar i veckan, har 8 hästar hemma i stallet (2 egna,6 inhyrda som jag i stort sett sköter själv )(förutom borstning osv,jag mockar,fodrar,släpper ut OCH in)Jag tränar mina egna två några dagar i veckan (allt från 1-3 dagar i veckan beroende på väder/tid)OCH jag har en hund som ska promeneras varje dag.Detta hinner jag med. Visst har jag inte mycket fritid på vardagarna direkt,men jag hinner ju kolla på tv ett par timmar varje kväll. Det kostar ju en hel del med stallhyra,foder och skötsel av en häst.Så i ärlighetens namn har du det väl ganska bra nu?Jag tycker detta låter mest som typiskt hästfolk tjafs. Det finns alltid lösningar. Jag saätter vattentunnorna på frigolit och fyller på nytt varje morgon,lägger ut hö så det räcker hela dagen varje morgon. Du kan väl köpa till egna höbalar och slänga ut lite extra varje dag? Det är DERAS stall och DERAS rutiner. Vill du ha det annorlunda så får du göra det själv,eller flytta. Enkel matematik. Du står dessutom där GRATIS. Tacksamhet?
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Du har missuppfattat. Jag är i skolan ungefär tre dagar i veckan men jag lägger ner minst 40 timmar/vecka på studier. Vi har alltså väldigt lite schemalagd tid men fortfarande lika mycket att göra. Utöver detta så jobbar jag på helgerna.
Att du hinner med så många hästar är ju för att du prioriterar helt annorlunda.
Jag tänker som så att jag har tid (är villig) att lägga x antal timmar i stallet varje dag. Om jag då får lägga 30-40 minuter på andras hästar så innebär det att jag kanske inte hinner rida. Och jag rider hellre min egen häst än mockar åt andras hästar.
Så om jag skulle prioritera annorlunda så skulle jag säkert inte ha några problem med att hinna allt. Men nu har jag så mycket annat i livet som jag också vill göra.

Om man räknar med den tiden jag lägger ner på deras hästar så "betalar" jag minst 400 kr/månad. Om min svärfar vill ha mer så är jag beredd att betala. I pengar, inte arbete. Men än så länge har han inte velat ha några pengar.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Å andra sidan kan det väl vara värt att lägga några tusen på en transport du slipper köpa själv?

Inte som det ser ut idag. När jag inte ens kommer komma iväg med transporten särskilt ofta. Som jag skrev så är jag beroende av att någon följer med mig och det är inte alltid möjligt.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

När jag sitter och tänker så blir jag genast arg på mig själv för att jag låtit mig hamna i den här situationen.. Varför insåg jag inte redan från början att det skulle vara bättre att stalla upp någon annan stans? Jag känner ju mig själv, hur kunde jag tro att det skulle bli bra?

Minns att jag tänkte "det kommer inte bli några problem, åka med transporten 8 mil varannan vecka till tränaren och ett par kilometer några gånger i veckan till ridhuset". :cool:

Urbota dumt.:mad:

äsch, klandra dig inte för det, vem har inte drömt om idyllen att ha hästen hemma ngngång :D Själv vet jag dock att jag aldrig skulle behålla min motivation utefter de förutsättningarna, och de du beskriver i tråden, jag tycker inte det är så konstigt att man tappar motivationen, särskilt inte om man som du, inte haft häst för att mulla runt utan tränat och tävlat osv.

självklart hinner du om du verkligen vill. din sambo har väl egna intressen också, och ni bor ju ihop så nog har ni tid att spendera med varandra utan att du för den skull inte kan ägna en halv helgdag att åka och träna, eller en kväll osv. Jag skulle testa att komma igång om jag var du, innan jag slängde in handduken, för att se om det gör skillnad med motivationen.
 
Sv: Ångest på hög nivå. Hjälp?

Till TS:
forlat jag har inte last hela traden men kom pa en sak som kanske kunde fungera...

Vad tror du om "familjemote" och forklara for svarfar plus lillasyster hur du kanner. Bara rent ut.. Tala om att du har dina 3 dagar och kan inte halla pa att skota om 3 hastar 7 dagar. Och att HON skaffar sig en medryttarperson som kan hoppa in om hon ar hos sin mamma eller aker bort. Om du sen vill ha en medryttare ocksa, gar ju det, men hon skall inte behova mocka at de andra hastarna...Vilket ar en fordel till dig (tva mockningar) eller lillasyster (som bara behover gora sina hastar/hennes medryttare gor en box)

Da far du ocksa ett break, och sen ar det val bara att trana din hast pa att lassa sa du kan gora det sjalv.. Kanske du och medryttare kan aka till ridhus tillsammans ngn kvall.. da ar hon/han dar och hjalper dig med lastningen tills du kan gora det utan hjalp..

Somsagt detta var bara ett forslag, jaghoppas du finner en losning till dilemma.
 

Liknande trådar

Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
8 403
Senast: Linda_A
·
Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
622
Senast: yamyam
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
21
· Visningar
1 739
Senast: Sootie
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 829
Senast: Solstig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp