- Svar: 5
- Visningar: 793
Igår kväll hade jag en ångestattack igen. Eftersom det är extra jobbigt att stå ut med en ångestattack ensam så ringde jag till Jourhavande medmänniska. De hara ju öppet från 21 och klockan hade passerat det. Får jag en ångestattack tidigare under kvällen så kan jag ju inte ens ringa dit. Hur som helst så var det 5 i kön när jag ringde. Jag gav upp direkt och la på. Jag kan inte sitta och vänta på att så många samtal ska hinna passera innan jag får prata.
Så jag försökte jag få kontakt med några via messenger. Det gick inget vidare. I min desperation att få slippa vara ensam så skrev jag på FB och frågade om någon kunde tänka sig att ringa mig. Det gav inte heller något resultat.
Jag känner mig verkligen så utsatt när ångesten kommer och jag är ensam. Det är hopplöst att få tag i någon som kan stötta under tiden panikattacken pågår och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det enda som finns att göra är att stoppa i sig lugnande men det tar ju rätt lång tid innan det ger effekt. Igår tog jag maxdosen och efter ett par timmar somnade jag.
Så jag försökte jag få kontakt med några via messenger. Det gick inget vidare. I min desperation att få slippa vara ensam så skrev jag på FB och frågade om någon kunde tänka sig att ringa mig. Det gav inte heller något resultat.
Jag känner mig verkligen så utsatt när ångesten kommer och jag är ensam. Det är hopplöst att få tag i någon som kan stötta under tiden panikattacken pågår och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det enda som finns att göra är att stoppa i sig lugnande men det tar ju rätt lång tid innan det ger effekt. Igår tog jag maxdosen och efter ett par timmar somnade jag.
